Litteratursammanställning marinbiologiska förhållanden - Favonius AB

More documents

Recommendations

Info

Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Bottenflora Vegetationsförekomsten utanför Falkenberg utreddes i samband med en marinbiologisk undersökning av Marine Monitoring AB år 2004 (Hammar & Magnusson 2004) i 3 olika områden, varav ett område även omfattar stora delar av utformningsalternativen A, B och AB. Därutöver gjordes dyk- och videoundersökningar av botten utefter det planerade kabelspåret (Hammar et al. 2006). På uppdrag av Energimyndigheten dokumenterade Naturvårdsverket algförekomst på hårdbottnar i området öster om utformningsalternativen. Detta för att få en bild av vilka tänkbara organismer som kan komma att etablera sig på fundamenten av vindkraftverken (Vindval 2006). Inom Naturvårdsverkets mätkampanj, som genomförs årligen för att komplettera den nationella marina trendövervakningen, inventerades vegetationens täckningsgrad genom dyktransekter intill Falkenbergs kust (Blomqvist & Qvarfordt 2010). För en översiktbild över de undersökta områdenas geografiska placering i förhållande till utformningsalternativen, se figur 2. I utformningsalternativ A och i stora delar av utformningsalternativ B och AB återfanns inga alger. Norra delen av utformningsalternativ B och AB har inte undersökts. I samtliga områden är det dels brist på lämpligt bottensubstrat (hårtbotten) och dels ett för stort bottendjup (vilket innebär för lite solljus) för att alger kan förekomma (Hammar & Magnusson 2004). Utmed havsbotten längs den planerade sträckan för landanslutningskabeln vilken löper från kusten till den planerade vindparken (utformningsalternativen A, B och AB) på djup mellan 5 - 22 m, hittades främst rödalger. Dominerade rödalger var ekblading (Phycodrys rubens), ribbeblad (Delesseria sanguinea) och kilrödblad (Coccotylus truncatus). De vanligaste fleråriga brunalgerna som påträffades på större stenar och block var fingertare (Laminaria digitata) och skräppetare (Saccharina latissima). Algfloran på de djupare lokalerna (>14 m) bestod främst av krustabildande kalkalger som täckte de stenar som återfanns i den annars mjukbottendominerade miljön (Hammar et al. 2006). Följande tre undersökningar (Blomqvist & Qvarfordt 2010; Hammar & Magnusson 2004; Vindval 2006) gjorda i närområdet till vindparksområdena, invid Falkenbergs kust konstaterar också en dominans av rödalger. 8 I området sydost om utformningsalternativen A, B och AB, ca 6,8 km från Falkenbergs hamninlopp, på ett djup mellan 16 - 21 m, påträffades endast en liten mängd vegetation. Botten består av en kombination av klappersten med inslag av skal från döda musslor och snäckor blandat med lera, och området är mestadels för djupt för större utbredning av makroskopiska alger. På stenarna återfanns glesa bestånd av rödalgerna ekblading och skorpalg (Lithothamnion sp.). Närmare kusten, drygt 3 km från land, på ett djup mellan 9 - 14 m, består bottensubstratet av sten och klippor, och där återfanns riklig förekomst av olika arter av rödalger. Kilrödblad, ribbeblad samt ekblading dominerade, och även några brunalger såsom tare (Laminaria sp.) förekom på stenarna (Hammar & Magnusson 2004). Vid Skottarevet och norr och söder om Lybeckarevet, som båda är belägna sydost om utformningsalternativen A, B och AB, togs prov på 8, 12 och 18 m djup från närmaste hårdbottnar. Blocken på 8 m och 12 m var till 100 % täckta av olika rödalger där blåtonat rödblad (Phyllophora pseudoceranoides) och ekblading var vanligast. Även de vertikala sidorna av blocken täcktes av alger. Bottnarna på 18 m djup består av lera, skalgrus och få, mindre block med låg täckningsgrad av främst ekblading. På de vertikala sidorna av blocken fanns inga alger eller djur (Vindval 2006). Nordost om utformningsalternativ A B och AB genomfördes dyktransekter ut till knappt 3 km ut från kusten. Det visade sig att makroalgernas yttäckning ökade med djupet (0 - 13 m). Rödalger dominerade och de främsta arter som påträffades var karragenalg (Chondrus crispus), kräkel (Furcellaria lumbricalis), kilrödblad (Coccotylus sp.), rödblad (Phyllophora sp.) samt fintrådiga rödalger som grovsläke (Ceramium virgatum) och fjäderslick (Polysiphonia fucoides). Brunalgerna blåstång (Fucus vesiculosus) och sågtång (Fucus serratus) var i minoritet och utgjorde endast på de nordligaste inre transekterna en större andel. Även brunalgerna fingertare och skräppe-tare förekom. Kärlväxter saknades på samtliga transekter (Blomqvist & Qvarfordt 2010). Beträffande vindparksområdet och sträckan för landanslutningskabeln konstateras att inga hotade algarter (Gärdenfors m.fl. 2010) eller särskilt skyddsvärda habitat påträffades (Hammar & Magnusson 2004, Hammar et al. 2006).
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Sammanfattning bottenflora Invid kusten mellan 5 - 20 m djup dominerar rödalger såväl till antal som till täckningsgrad. Ekbladsalg, ribbeblad, kilrödblad, karragenalg, blåtonat rödblad, kräkel samt fintrådiga rödalger som grovsläke och fjäderslick växer på olika stora stenar. Några fleråriga brunalger såsom fingertare och skräppetare påträffas på större stenar och block. Krustabildande kalkalger täcker de få stenarna som finns på djupare delar. Nordost om utformningsalternativen intill kusten finns även brunalgerna blåstång och sågtång i större utsträckning. Bottenmiljön invid Falkenbergs kust är artrik och av god beskaffenhet men det hittades inga, enligt ArtDatabanken, hotade arter. Det finns ingen växlighet i utformningsalternativen A, B och AB då det är brist på hårt bottensubstrat och ett för stort bottendjup för att alger ska kunna etablera sig. Bottenfauna - bentisk epifauna och infauna Bentisk betyder bottenlevande, och bentisk epifauna är organismer som lever på sedimentytan medan bentisk infauna lever nedgrävda i havsbotten. Bottenfaunan i vindparksområdet är förhållandevis väl undersökt av Marine Monitoring AB. Dessutom finns det ett flertal studier avseende bottenfauna genomförda i närområdet av utformningsalternativen A, B och AB. Bottenfauna noterades i samband med en marinbiologisk undersökning norr och öster om vindparksområdena, samt i ett område som till stor del omfattas av havsområdena för utformningsalternativen A, B och AB (Hammar & Magnusson 2004). Bottenfaunaprov insamlades vid tre olika områden inom miljökontrollprogrammet för Skottarevsprojektet delstudie bottenfauna år 2008 (Dimming et al. 2009b). Ett av de undersökta områdena motsvarar de västra delarna av utformningsalternativ A och de sydvästra delarna av utformningsalternativen B och AB. Resterande två områden är belägna nordväst och sydost om utformningsalternativen. Därutöver gjordes dykundersökningar av botten utefter den planerade landanslutningskabeln, där bottenfaunans förekomst och täckningsgrad bestämdes på förutbestämda provtagningspunkter (Hammar et al. 9 2006). Fiskeriverket undersökte bottenfaunan vid Falkenbergs muddertipplats belägen i den nordöstra delen av utformningsalternativ B (Smith 1999, Smith 2002). På uppdrag av Falkenbergs kommun har Marine Monitoring AB utfört en slutbesiktning av bottenmiljön i området efter en upprepad tippning av muddermassa 2004 (Dimming et al. 2009a). I närområdet intill kusten har en längre provtagningsserie över bottenfaunan utförts på uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län (Göransson 2005 - 2010). För att få en översikt över de undersökta områdena i förhållande till utformningsalternativen, se figur 2. Analyserade bottenfaunaprov tagna med bottenhuggare (Smith McIntyre) i de västra delarna av utformningsalternativ A, B och AB, samt i referensområden placerade ca 1000 m nordväst respektive sydost om utformningsalternativen år 2008 (Dimming et al. 2009b), visade ett likartat bottenfaunasamhälle inom dessa områden. På ler- och siltbotten och ett djup mellan 22 - 31 m utgjordes över hälften av alla arter av havsborstmaskar (Polychaeta). Bland övriga grupper hade snäckor och musslor (Mollusca) den största andelen. Faunan dominerades genomgående av den på västkusten mycket vanliga ormstjärnan slätbuktig trådormstjärna (Amphiura filiformis). Övriga vanligt förekommande arter var hästskomasken Phoronis muelleri och musslan Kurtiella bidentata. De största musselarterna, islandsmusslan (Arctica islandica) och stor hjärtmussla (Acanthocardia echinata), återfanns mycket sporadiskt spritt över hela provtagningsområdet. Enligt EU:s vattendirektiv hade hela provtagningsområdet en god miljöstatus. Miljöstatus av bottenfauna klassificeras utifrån ett kvalitetsindex, ”Benthic Quality Index” (BQI) (Rosenberg et al. 2004). Bottendjuren är ofta stationära och relativt långlivade, vilket gör att artsammansättningen speglar miljöförhållandena över en längre tid. BQI baseras på förekomsten av antal arter och antal individer. Bottenfauna reagerar på stress som t.ex. syrgasbrist och övergödning, och varje art har ett känslighetsindex mot miljöpåverkan. På en station med en hög miljöstatus påträffas en stor andel lättpåverkade arter och på en station låg miljöstatus dominerar motståndskraftiga arter. Provtagningsområdet visade på hög artdiversitet men inga hotade arter påträffades (Gärdenfors m.fl. 2010).
Page 1 and 2: Litteratursammanställning över de
Page 7: Litteratursammanställning över de
Page 15 and 16: Medelvärde CPUE Litteratursammanst
Page 17 and 18: Fisk Litteratursammanställning öv
Page 43: Litteratursammanställning över de

Litteratursammanställning marinbiologiska förhållanden - Favonius AB

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?