Litteratursammanställning marinbiologiska förhållanden - Favonius AB

More documents

Recommendations

Info

Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Marina däggdjur Knubbsäl Knubbsäl tillhör däggdjuren (Däggdjur = Mammalia). Information om förekomst av knubbsäl i och kring utformningsalternativen har inhämtats från Naturhistoriska riksmuseet som genomfört flyginventeringar vid den svenska västkusten sedan 1979 (Härkönen T pers. kom., Olsen et al. 2010). Resultat av märkningsstudier av knubbsäl i Skagerrak (Härkönen & Harding 2001) och vid Skottlands kust (Tollit et al. 1998) kompletterar bilden om knubbsälens rörelsemönster. I Sverige förekommer tre sälarter: gråsäl (Halichoerus grypus), vikare (Pusa hispida) och knubbsäl (Phoca vitulina). Det rapporteras årligen ett 10tal gråsälobservationer från västkusten men det sista reproducerande beståndet försvann under 1920-talet från Læsø i Kattegatt. Gråsäl återfinns däremot i hela Östersjön, och vikare förekommer främst i Bottniska viken och Rigabukten (Karlsson et al. 2007). Knubbsälen finns som isolerad population i Kalmarsund samt på västkusten. Åren 1988 och 2002 drabbades arten av ett virus (epizooti) som slog ut stora delar av den totala populationen. Knubbsäl skyddas enligt EU:s art- och habitatdirektiv (Natura 2000). Knubbsälarna i Kattegatt rör sig mellan svenska och danska områden, varför det inte kan talas om ett svenskt bestånd (Härkönen T pers. kom.). Beträffande viloplatser på land, som i svenska Kattegatt främst utgörs av klippor, är knubbsälar relativt stationära djur (Olsen et al. 2010). En märkningsstudie från Härkönen & Harding (2001) i Skagerrak visade att de observerade sälarna inte uppsöker viloplatser på land längre än 32 km från lokalen där de märktes som kutar. Avståndet varierade beroende på ålder och kön. Med ökande ålder blir honor mera hemtrogna medan hanar och juvenila sälar spenderar mindre tid vid sina födoplatser. Dessa observationer betyder dock inte att djuren har olika födosöksområden. I undersökningar av knubbsäl i Skottland framgår att flertalet sälar huvudsakligen söker föda inom djupintervallet 10 - 50 m upp till och med 30 km från deras viloplatser på land (Tollit et al. 1998). Kunskapen om knubbsälens rörelse- 34 mönster i vatten och storleken på födosöksområdet är dock fortfarande bristande (Härkönen T pers. kom.). Sedan 1979 har knubbsälsförekomst i Kattegatt årligen dokumenterats av Naturhistoriska riksmuseet genom att flygbilder tas från låg höjd. Lokalerna som fotograferas utgörs av platser där säl noterats (pers. kom. T Härkönen). Flygningarna genomförs vid tre olika tillfällen under andra halvan av augusti, då knubbsälarna på grund av pälsbytet ofta ligger på land. Antal sälar räknas sedan på högupplösta foton. Endast 57 % av knubbsälarna uppskattas uppsöka sin viloplats på land vid undersökningstillfället (Olsen et al. 2010). Efter sjukdomsutbrotten 1988 och 2002 verkar knubbsälarna vara på väg att återhämta sig. År 2007 uppskattas Kattegatts knubbsälbestånd till 9620 individer, vilket nästan är jämförbart med beståndsstorleken före epizootin och den associerade säldöden år 2002 (Olsen et al. 2010). I havsområdet omkring utformningsalternativen i Kattegatt Offshore finns ett antal kolonier där förekomsten av knubbsäl är hög. Kolonier befinner sig vid Varberg, Anholt, Læsø, Hässelø och Hallands Väderö (Lunneryd S-G pers. kom.). Från Naturhistoriska riksmuseets flyginventering kan generellt konstateras att det finns fler sällokaler i norra Kattegatt jämfört med södra Kattegatt. Lokaler som ligger närmast Kattegatt Offshore är Marstens, ca 6.5 km söder om Falkenberg, och Lisered Udde, ca 13 km norr om Falkenberg. Vid dessa lokaler noterades i genomsnitt endast ett tiotal knubbsälar under åren 2008 - 2010. Ett högre antal sälindivider observerades först norr om Varberg vid Prästskär och i området kring Hallands Väderö med ett medeltal av 100 till strax över 250 individer under samma tidsperiod. Det låga antalet av sällokaler och sälindivider, som kunnat observeras i området vid Kattegatt Offshore, talar för att knubbsäl endast förekommer sporadiskt vid utformningsalternativen A, B och AB.
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Sammanfattning knubbsäl Resultaten från flyginventeringar av knubbsäl indikerar att beståndet i Kattegatt nästan har återhämtat sig från sjukdomsutbrotten 1988 och 2002. Det finns generellt fler lokaler i norra än i södra Kattegatt där säl observeras på land. Vid utformningsalternativen A, B och AB förekommer knubbsäl sporadiskt. De närmaste knubbsälskolonierna finns vid Anholt och Varberg. Tumlare Liksom knubbsäl, hör tumlare till klassen Mammalia. Information om beståndsstorlek härstammar från åtgärdsprogrammet för tumlare (Carlström m.fl. 2008). Tumlarobservationsprogrammet, som utfördes av Naturhistoriska riksmuseet på uppdrag av Naturvårdsverket (Carlén 2004), är en sammanställning av rapporterade tumlarobservationer vid västkusten. Förekomst av tumlare i och kring utformningsalternativen undersöktes med hjälp av ekolokalisering i förbindelse med Skottarevsprojektets miljökontrollprogram av Monitoring AB (Wikström m.fl. 2008, Wikström m.fl. 2011). Tumlarhabitat analyserades ifrån olika studier i danska Kattegatt (Teilmann m.fl. 2008). Tumlaren (Phocoena phocoena) är Sveriges enda regelbundet förekommande val. Den tillhör tandvalarna och använder sig av högfrekventa ljud för att jaga sill, tobis, smörbultar och torskfiskar. Tumlarebeståndet har reducerats kraftigt under senare tid. Särskilt i Östersjön uppskattas antalet endast ligga mellan 100 - 200 individer (Naturvårdsverket 2011). I Västerhavet (Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Bälthavet) beräknades individantalet uppgå till 23000 år 2005 (Carlström et al. 2008). Tumlaren står på ArtDatabankens rödlista över hotade arter (Gärdenfors m.fl. 2010). Arten är fridlyst och skyddas enligt EU:s art- och habitatdirektiv (Natura 2000). Bifångster i fisket anses tillsammans med störning från båttrafik och miljögifter utgöra de främsta orsakerna till beståndsminskningen. Men även sjukdomar, parasitangrepp och brist på föda (Carlström m.fl. 2008) kan ha påverkat beståndsutvecklingen. Kunskapen om viktiga livsmiljöer för tumlare 35 vid den svenska västkusten är bristande (Börjesson P pers. kom.). I Danmark analyserades data från satellitmärkta djur och från inventeringar för att identifiera viktiga områden för tumlare. Utsjöbanken Stora Middelgrund i Kattegatt klassificeras som ett betydelsefullt område som eventuellt nyttjas som habitat (Teilmann et al. 2008). Stora Middelgrund är placerat ca 25 – 30 km sydväst om utformningsalternativen för Kattegatt Offshore. Naturhistoriska riksmuseet sammanställde inrapporterade observationer av tumlare mellan maj 2003 och september 2004 (Carlén 2004). Uppgifterna kan inte användas för en statistisk analys över var dessa förekommer, men kan ge en viss indikation om utbredning av tumlare längs den svenska kusten. Sammanlagt rapporterades 146 tumlare, varav de flesta tumlare observerades i Bohuslän och Skåne. Endast 19 % rapporterades vid Hallandskusten. Längs kuststräckan Varberg-Falkenberg-Halmstad förekom ett geografiskt ”glapp” i observationerna av tumlare. Vanligtvis iakttas tumlare solitärt eller i små grupper (mor-kalvpar eller 3 individer), men koncentrationer av flera individer (
Page 1 and 2: Litteratursammanställning över de
Page 15 and 16: Medelvärde CPUE Litteratursammanst
Page 17 and 18: Fisk Litteratursammanställning öv
Page 33: Litteratursammanställning över de
Page 43: Litteratursammanställning över de

Litteratursammanställning marinbiologiska förhållanden - Favonius AB

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?