2012 [pdf] - Författares Bokmaskin

136
Uppståndelse
Kraft och energi finns i folk och fä
och även växter alla,
Tro att jag är väldigt stolt att mig
påsk-lök få kalla.
Låna nu ditt öra,
och du skall min saga här få höra.
Blev av en sprätt en dag bortkastad som skräp rätt och slätt,
Någon fann mig, tog mig varsamt i sin hand
Begravde mig i jord invid husfasadens rand.
Tänkt fråga: Vad blir det sedan ? Men då sov jag redan.
Årstids frost och regn gjort min lök-kropp gott,
Och flera lök-barn har jag av naturen fått.
I vårtid väckt längta’ vi till ljuset ut ur mörka jorde-huset,
Men vilken chock, för över lök-familjen tyngde nu ett asfaltsblock.
Ärvd från längese’n en gång, finns en under-skön lök-väckarsång.
Lyder så: ”Det är brådska, på väg vi är att glädja folk till påska”
(påsken)
Blinda, lök-barn automatiskt strax den sjunga så att marken
börjar gunga
Då händer nå’t så förundrandsvärt stort; asfalten kan inte längre
stå emot.
Sköna, klorofyll-gröna blader strax över asfaltskanten börjar komma
Och på varje stjälk syns en solgul lilje-blomma.
I påsktid löken har uppstått; som en lilja livet återfått
Som lök-vittnet vi påminna om uppståndelsens seger-timma.
Ej av egen vilja har mitt lök-hus förvandlats till en doftande lilja.
Men när liljan vissnar blir jag lök igen, har jag på känn.
Glädjen är stor för alla som på påskens uppståndelse-under tror.
Liv-Karin Sigurdsson