2012 [pdf] - Författares Bokmaskin

92
Mi guarida
Mi refugio del bosque sigue allí,
al final del camino de la lluvia
que silencia el canto de la tierra.
Sus bodegas siguen llenas de añoranza,
su paredes taciturnas
almacenan el hastío de una brasa
que rehusa estar tan lejos de tu piel.
La oquedad de mí camino me supera
y encadeno el minutero del reloj,
pero el tiempo se escabulle entre las hojas
y otra vez llega febrero y yo sin ti.
Min lya
Mitt skydd av skogen finns kvar
på vägen från regn
som tystar sången på jorden.
Dess källare är full av längtan,
dess väggar tystlåten
lagrar tristess i en spis
som vägrar att vara så långt borta från dig.
Den ihåligheten i min väg är obegriplig för mig,
jag försöker binda visaren med kedja
men tiden glider iväg mellan bladen
och här är februari igen utan dig.
Jorge González Reymond