2012 [pdf] - Författares Bokmaskin

Älskade gammelfarmor
Den första gången vi träffades var nittonhundrasextiosju
För mig blev du den snällaste – ja den snällaste var du
Din son betydde allt för dig, ditt barnbarn likaså
Till en dag då det förändrades – vi träffades vi två
Så plötsligt föds ditt barnbarnsbarn – en liten gullebit
Just så kallade du det vackra barn – som blev din favorit
Du ville att vi skulle ha – det bästa utav allt
Så mycket gav du till oss tre – så själv du nästan svalt
Du gav ifrån ditt hjärta stort – och stolt du visade
Det gulligaste som på jorden var – fick dina vänner se
Du frågade om jag lycklig var – då det gått en tid
Jag svarade att jovisst – det var jag väl – men du kunde se
Att allt ej riktigt bra stod till – det såg du väl minsann, du sa:
”Mitt barnbarn är väl snäll mot dig – min kära Marianne ?”
Åter svarade jag ett ja – men det var inte sant
En nödlögn gav jag nu igen – min kära lilla tant
För att slippa såra dig – och din sorgsna blick få se
På din ålderdom du skulle ha det lugnt – det ville jag dig ge
Så en dag fanns du ej mer – döden till dig kom
Jag grät min förtvivlan ut – för en människa som brytt sig om
Mia Udahl
161