2012 [pdf] - Författares Bokmaskin

Säg mig måne, om du fryser
Säg mig måne, om du fryser,
en natt som denna, kall och blå ?
Så blekvit du på himlen lyser,
så enslig tycks din bana gå.
Själv har jag också tappat färgen,
och blivit blek som en månsten,
och fryser ända in i märgen,
en gravkyla i märg och ben.
Känns som jag är en orosande,
som ylar ödsligt i en skog.
En vindil kommer och bär fram det
urtidsyl som plågats nog.
Men trolskt är skenet som mig famnar,
Jag badar i dess vita glans.
Ej vet jag nåt om var jag hamnar,
men vill ej någon annanstans.
För trösterikt här doftar marken,
av multna löv och fukt och jord.
Likt Noa, som steg ner från arken
ser jag en ny och bättre jord.
Det tycks mig som om natten bär mig,
den sveper upp mig i sin famn.
De orosvindar som förtär mig
ropar också mitt rätta namn.
Annika Knutsson
49