2012 [pdf] - Författares Bokmaskin

hopplösa fallet nummer ett”. Det var en sån låda, som ingen
ville rota i.
Susse förstod också, att det nog var så. Att det var den
lådan som alla de med fel storlek, hamnade i.
Men som tur var, var Susse ett segt litet troll. Ett mycket
segt litet troll. Och Susse hade ändå aldrig gillat det där,
med prefabricerade byrålådor. ”Man måste snickra sin
egen låda” sa Susse, ”En som passar dig”. Då blir allt så
mycket bättre.
Susse tyckte ändå att det var lite tråkigt, det där. Att man
så lätt hamnade i fel låda. För konsekvenserna kunde trots
allt bli ganska allvarliga. För den som inte hamnade rätt.
Och det är ju trots allt inte alla, som kan snickra. Hon tyckte
nog att det kanske inte skulle göra så mycket. Om farbror
doktorn lyssnade lite mer. På patienten. Åtminstone ibland.
Men å andra sidan, vad visste hon. Hon var ju bara ett litet,
litet troll. Och små troll skall synas, men inte höras.
Det vet ju alla !
Hej då från Susse – ”det lilla, lilla trollet”.
Susanne Elgqvist
157