Hjulet 3 2008.indd - Kommunal

Efter strejken
Sidorna 3–5, 14
Piller 3/2008
Sidorna 11–13
som kan göra dig
farlig i trafi ken
2008
Nr 3
Möt ”Xian”
Baddare på thaimat
– och arbetsmiljö
Mitten
1

Vems är felet
– eller förtjänsten?
Som utomstående iakttagare kan man inte låta bli
att undra hur en del uppfattar fackets roll. När man läser
kommentarer kring strejken och avtalet är de fl esta positiva,
men givetvis fi nns också besvikna kommentarer. Det är då
man kliar sig i huvudet – för där fi nns ofta en antydan om
att Kommunal har fi xat ett för dåligt avtal.
Förhandlaren å sin sida ger en helt annan bild av Kommunals
roll: ”Vi kommer med förslag som vi ser som rimliga
och arbetsgivaren säger: Tror du det är julafton?” (Bosse
Sandholm i Hjulet 1/08).
På nästa sida svarar just Bo
Sandholm på frågor kring det
som kritiserats i avtalet. Han
påpekar också fl era gånger att
förhandlarna bedömde att man
inte kunde nå längre:
”Arbetsgivaren dikterar
villkoren och vi stretar emot
så långt vi bedömer att det är
möjligt.”
I det här numret kommer
också arbetsgivarsidan till
tals, Peter Jeppsson som ledde
förhandlingarna. Han debatterar Bengt Bryungs.
med Bengt Bryungs, förare som
är fackligt aktiv i Stockholm och som satt med i avtalsdelegationen.
De båda är överens om att den bild av föraryrket som
gavs under strejken inte är så värst bra reklam för skrået,
det lockar inte precis nya förare till branschen – men vems
fel det är att en sådan bild trumfades ut och varför, det är de
inte lika eniga om. Läs mer på sidan 4–5.
Här hittar du också annan läsning – om varningstriangeln
på läkemedel som är försvunnen, ett porträtt av
Xian som kör i Trollhättan, om väggupp och mycket annat.
Men inte ett enda ”Brev” eller ”Fråga” till Hjulet.
Så fatta pennan eller sätt dig vid tangentbordet och skriv
en insändare till tidningen! Dina åsikter behövs.
Nästa nummer kommer strax före jul.
Till dess – ha en trevlig höst!
Lalla Lindström
lallalindstrom@telia.com
2
Tidningen Hjulet ges ut av
Tidningen vänder sig till medlemmar inom
kollektivtrafi ken. Presslagt i september 2008.
Omslagsfoto: Eva Wernlid
Foto: Eva Wernlid
Ansvarig utgivare: David Samuelsson
Redaktör: Lalla Lindström,
Frilansgruppen, 070-74 222 73
Faktor: Åke Hedenfeldt
Layout: Olle Sjöstedt AB, Sala
Tryck: Sjuhäradsbygdens
Tryckeri AB, Borås
Hur vill
du värva
fl er till
Kommunal?
Frågan går till Ann-Charlotte Jensen, förare i Eskilstuna,
en av sex kommunalare inom trafi ken som nu aktivt ska ut
och värva medlemmar.
Jag kommer att tala om att vi behöver tryggheten i att
stödja varandra.
Många säger att det är så dyrt att vara med i facket.
Då räknar de också in a-kassan, men det är ju en myndighet och
inte facket. Och de tänker inte heller på allt de får genom facket,
som rätt lön, rätt ersättning, bra försäkringar och hjälp om man
råkar i knipa.
Se bara på avtalet som Kommunal kämpade sig fram till. Jag
tycker det blev väldigt bra. Vi fi ck ju till och med lön retroaktivt!
De som är med i Transport, de åker snålskjuts på att det är
Kommunal som tecknar avtal. Det gör förresten alla som inte är
medlemmar: Om vi inte hade Kommunal som kämpar för bra
avtal skulle alla i trafi ken ha betydligt sämre villkor, ingen kan få
mig att tro att jag som individ skulle kunna få bättre schema till
exempel.
Det är ju bara tillsammans vi kan stå emot de försämringar
som arbetsgivaren vill göra!
Ju fl er vi är, desto mer kan vi göra, helt enkelt. Det gäller också
de som går på timme, de tjänar också på att gå med i Kommunal.
Det kommer jag att berätta när jag ger mig ut på värvningsturné.
Fotnot:
Efter att merparten av linjetrafi ken blivit upphandlad och privatiserad
har antalet medlemmar i Kommunal sjunkit till 50 procent
från tidigare 80. En del är medlemmar i Transport trots att en
LO-kongress beslutat att avtalsrätten för linjetrafi k tillhör Kommunal.
De behovsanställda är sällan med i facket. Dessutom är
450 av de privata arbetsgivarna små, med mindre än 30 anställda,
och där är färre med i facket. Många av dem har inte ens kollektivavtal.
Värvningskampanjen som nu startar har som mål att på tre år
värva tretusen nya medlemmar.
Telefon: 08-728 28 00, Telefax: 08-728 29 85
Adress: ”Hjulet”, Kommunal
Box 19039,
104 32 STOCKHOLM
För trafikfrågor kontakta: Tord Almlöf, Peter Larsson,
Bo Sandholm och Anna-Pia Tikkanen.
3/2008

En tuff resa mot nytt avtal förutspåddes i förra numret av
Hjulet.
Och det blev tufft. Kommunal tog till strejk mitt i sommaren
för att få igenom sina krav. Efter sammanlagt nio dagars
strejk hade man nått många av målen:
Dygnsvilan kortades till 11 timmar och ramtiden sänktes till
13 timmar för linjer kortare än 50 km. Behovsanställda fi ck
ökad anställningstrygghet. Löneökningen blev 2 080 kronor
för förarna och 2 300 för verkstadspersonal under avtalsperioden.
” Det borde vara frivilligt
köra delat och att jobba natt” Kommunals
”Det var värt att strejka.” ”Nytt bussavtal
får tummen upp.” ”Vi nådde långt tack
vare strejken.” Det är några av alla de
positiva reaktioner som följde på avtalet.
Men visst fanns också en del kritik.
Hjulet samlade frågetecknen och bad förhandlande
ombudsmannen Bo Sandholm
reda ut begreppen.
Glesbygden glömdes bort, genom att
den som kör längre än 50 kilometer
inte har elva timmars dygnsvila.
”Arbetsgivaren ville inte ge någon enda
person elva timmars dygnsvila fullt ut.
Och de som kör de långa linjerna var
undantagna också i kommunala avtalet.
Eftersom de går på ett annat arbetstidsdirektiv
har de delvis bättre förmåner, som
45 timmars vila i veckan och längre raster.
Därför bedömde avtalsdelegationen att där
fanns en möjlighet att komprommissa.
Förhandlingar är helt enkelt en fråga
om att ge och ta.”
Ramtiden är fortfarande för lång.
”Visst, den är för lång. Om det var facket
som bestämde skulle ingen som inte vill
behöva köra delade turer, och ingen skulle
behöva köra natt eller helger mer än efter
eget val. Men tyvärr är det inget vi får
gehör för.
Faktum är också att en del faktiskt vill
ha delade turer och att uppehållet mitt på
dan då inte får vara alltför kort. Det är
lättare att göra något vettigt under 4–5
timmar sammanhängande ledigt än om
man har uppehåll på 2 eller 3 timmar.
Kommunal struntar i de
dagkommenderade!
”Det var en kompromiss mot slutet av
3/2008
förhandlingarna att undanta dagkommenderade
från dygnsvilan. För dem som
frivilligt valt dagkommendering bedömde
vi att en förkortad dygnsvila inte slår så
hårt.
Men här gäller samma sak: det borde
vara helt frivilligt om man vill välja dagkommendering.”
Nästan ingen talade om verkstadsarbetarna
under strejken.
”Det är sant, det talas nästan alltid mest
om bussförare i den här branschen. Men
vi fi ck ju faktiskt arbetsgivaren med på
en satsning på verksta´n med 100 kronor
extra i pott varje år. Ändå tjänar de kvalifi
cerade verkstadsarbetarna fortfarande
mindre än sina kolleger på andra håll.”
Kommunal gav upp för lätt.
”Innan man tar till strejk står man väldigt
långt från varandra, och det gjorde vi den
här gången. När man sedan börjar få ige-
förhandlande ombudsman
Bo Sandholm kommenterar avtalet.
nom en hel del av kraven, då är det svårt
att få acceptans för att fortsätta strejka och
därmed ställa trafi ken för många passagerare.
Vi fi ck en acceptans och stöd ute i
samhället för att vi inte bara slogs för
pengar utan för att få vettiga arbetstider,
men längre än så här kunde vi inte komma
bedömde vi.”
Det skulle inte ha skadat med lite mer
i lön, även om just det inte var huvudsaken
i strejken…
”Vi har fått det som andra fått. Men det
är klart, hade vi i facket fått bestämma
skulle löneökningen ha blivit runt 10 000
kronor – men nu är det ju faktiskt arbetsgivaren
som dikterar villkoren och vi som
stretar emot så långt vi bedömer att det
är möjligt. Så här långt räckte det denna
gång.”
Lalla Lindström
3
Foto: Eva Wernlid
Foto: Gösta Elmquist

4
ARBETSGIVAREN OCH FACKET I DEBATT
Facket svartmålar ofta förhållandena
inom branschen. Därmed sprids ryktet
att bussföraryrket inte är värt att satsa
på. Det menar Peter Jeppsson.
– Speciellt under strejken ägnade ni er
åt att tala om hur jävligt jobbet är. På det
sättet rekryterar vi inga nya förare.
– Visst, det blir dålig reklam, instämmer
Bengt Bryungs, som satt med i Kommunals
avtalsdelegation. Men han försvarar
agerandet:
– När vi påtalar en brist och inte når
fram, då måste vi ju ut och påverka på
något sätt!
Men sommarens strejk kan vara ett
undantag, menar båda. Parterna talar nu
om att träffas regelbundet för att diskutera
villkoren i branschen – och då förhoppningsvis
ha löst alla knutar så att det i
princip bara är att skriva på ett papper när
det är dags för nytt avtal.
Sänkt körkortsålder
Det behövs en gymnasieutbildning och
dessutom en sänkt körkortsålder, det framhåller
båda som ett sätt att få de unga till
branschen. Men när Peter Jeppsson hävdar
att den som börjar köra buss stannar i
yrket, då opponerar sig Bryungs:
– Bussbranschen har blivit ett genomgångsyrke,
säger han. Jeppsson ser förvånad
ut: ”Då har vi ett jätteproblem!”.
Bryungs menar att boven till stor del
är de otrygga anställningarna. Alltför ofta
sätter företagen i system att behovsanställa
personal. Han tar Nacka som exempel, där
runt 30 procent är behovsanställda, på fast
produktion.
De är överens om en del – som att det gäller att ge en positiv bild av att
vara trafi kare och att det är bättre att samarbeta än att träta.
Däremot gnisslar det när de kommer in på behovsanställningar och
hur stor friheten egentligen är för bussförare.
Hjulet sammanförde Bussarbetsgivarnas vd Peter Jeppsson och
föraren Bengt Bryungs, ordförande för Kommunals trafi ksektion i Stockholm,
till en diskussion om hur branschen ska kunna rekrytera
nya förare.
KOMMUNALS BENGT BRYUNGS:
Risk att ”frihe
Bussbranschen
har blivit ett
genomgångsyrke
Bengt Bryungs
– Anställningstryggheten har en direkt
koppling till hur arbetstiderna ska förläggas.
Ju tajtare arbetstidsbestämmelser man
har, desto mer fl exibilitet måste företagen
skaffa sig på något annat sätt, och då
måste deltider och behovsanställda användas,
säger Peter Jeppsson.
– Jag köper det resonemanget, i
glesbygd med små trafi kområden, säger
Bengt Bryungs. Men i storstäder med tät
trafi k som ser ungefär likadan ut hela tiden
behövs inte behovsanställningar i den
utsträckningen.
Behovsanställning för skojs skull?
Jeppsson hävdar att ekonomin är så tajt i
branschen att det inte är möjligt att göra
mer luft i systemen. Bryungs menar dock
att lönsamheten är bättre i dag än för tio
år sedan, genom att anbudsförfarandet
sansat sig. Företagen borde då få råd till
annat än att behovsanställa – men i stället
anställer man allt fl er tillfälligt..
– Men företagen vet ju att det är bättre
att erbjuda fast anställning. Du tror väl
ändå inte att de behovsanställer för skojs
skull? undrar Peter Jeppsson och Bryungs
replikerar att det faktiskt ser så ut.
Vad är frihet?
Så böljar diskussionen över på frihet.
Jeppsson hävdar att man får gladare buss-
– Frihet ska vara ett val för bussföraren,
säger Bengt Bryungs som fruktar att ”frihet”
kan innebära att så många regler tas bort
att villkoren försämras.
3/2008

Text: Lalla Lindström
Foto: Eva Wernlid
t” ger sämre villkor
förare genom en hög grad av frihet. Men
Bryungs opponerar sig - inte mot friheten
i sig utan att ”frihet” kan ge sämre villkor.
Han fruktar att det innebär att man tar
bort ”staket” i avtalet – de begränsningar
som fi nns för tider, vila och annat, begränsningar
som fi nns för att mota bort de
värsta arbetsförhållandena.
– Frågan är om arbetsgivaren eller föraren
bestämmer över friheten, säger han.
– Jag har tyckt mig märka att fackliga
företrädare oroar sig för att deras infl ytande
minskar om individerna blir friare,
replikerar Jeppsson, och har jag rätt är det
allvarligt...
– Där har du väldigt, väldigt fel!
Tvärtom, när individen själv kan lösa sina
problem har vi nått långt, säger Bengt
Bryungs.
År 2020?
Då kan vi börja tala
om löneökningar
3/2008
Peter Jeppsson
Och han förtydligar vad han menar
med ”fel” sorts frihet. Som när arbetsgivaren
fi ck möjlighet att minska på dygnsvilan
– i undantagsfall – och började utnyttja
detta systematiskt.
Jeppsson medger att så skett, men
att det nästan enbart varit fråga om små
minskningar, upp till en kvart.
– Tror du företagen behovsanställer
för skojs skull?
undrar Peter Jeppsson.
– Men det är satt i system och sådant
måste vi få bort, menar Bengt Bryungs och
tillägger:
– Då kan vi stå stolta tillsammans och
verkligen visa att det här är ett jättehärligt
yrke!
Bättre förhållanden 2020?
Så får de båda frågan hur branschen ser
ut i framtiden, år 2020. Bryungs hoppas
på mer utbildning, till exempel mjukkörning
och svenska för invandrare.
Jeppsson instämmer, kompetensutveckling
behövs, men menar att kravet på
utbildning inte går att lägga på företagen.
Lönsamheten är för dålig.
Men framtiden kommer att se annorlunda
ut. Båda spår en ljus framtid:
– Det är inte längre bara pengar som
styr anbuden. Nu har man visserligen
börjat överklaga anbuden och där behöver
det städa till sig, men sen kan branschen
bli mer lönsam, säger Bryungs.
– Det tror jag också. Lönsamheten har
satt sig till 2020. Och då kan det fi nnas
möjligheter att börja tala om löneökningar
och att ändra anställningsförhållanden i
övrigt. Men det förutsätter att vi tillsammans
arbetar för att hitta produktivitetsförbättringar.
Den typen av dialog måste vi
bli bättre på, och där tror jag vi är på väg,
säger Peter Jeppsson.
Och Bengt Bryungs hummar instämmande.
Fotnot: Vill du läsa en längre version av
samtalet? Den hittar du på kommunal.
se/Medlem/Branscher-och-yrken/Trafi k
5

En lutning på högst 8 procent och skillnader
i spårdjup på högst 2 centimeter.
Så ska ett fartgupp vara utformat för
att AV:s föreskrifter om vibrationer ska
vara möjliga att uppfylla. Det är det preliminära
resultatet av ett brett samarbete
mellan myndigheter, landsting, fack och
andra trafi kintressenter.
Men Kommunal vill ha bort alla gupp
där bussar kör.
– I samarbetsgruppen är vi nu i stort sett
överens om hur ett väggupp ska se ut för
att ge tillräcklig hastighetsdämpning och
samtidigt begränsa förarnas exponering för
vibrationer och stötar, säger Torsten Bergh
på Vägverket.
– Vi är också ganska överens om att
cirkelgupp (bulor) och platågupp ska
undvikas när man bygger nytt. Men det
fi nns ju en massa befi ntliga gupp som vi
måste hantera.
Hjulspår
Lutningen får alltså vara högst
8 procent, det vill säga 8
centimeter per meter, för
att Arbetsmiljöverkets
föreskrifter om vibrationer
och stötar ska vara
möjliga att uppfylla.
Samtidigt måste lutningen
6
Hjulet bevakar teknik-,
miljö- och skyddsfrågor.
Har du några tips?
Ring då redaktören för sidan,
Jens Busch, tel 08-642 25 13.
Så ska en vägbula utformas - om den måste fi nnas kvar
I ett brev till politikerna i Härryda kommun
öster om Göteborg påtalar skyddsombud
och platschefer problemen med vägbulorna
i bland annat Benareby, Mölnlycke
och Hulebäck.
”Det är inte kul att komma hem efter
en arbetsdag och ha ont i ryggen och få
förslitningsskador”, står det i brevet där
politikerna också uppmanas att följa
diskussionerna i bland annat Täby, Lerum
och Malmö.
Påkänning i förarens rygg
I Härryda fi nns också gupp...
1,4
1,4
1,0
0,8
0,6
0,4
0,2
1 2
4
3
6 10
20
0,0
0 10 20 30 40 50
Redan vid tredje turen passerades gränsen för hög
hälsorisk när Vägverket Konsult mätte i en ledbuss som
körde i 30 över de fem guppen på Flyghamnsvägen i Täby.
(Diagrammet är förenklat.)
vara minst 6 procent för att guppet ska ha
någon effekt.
– Men bussens och förarstolens egenskaper,
förarens vikt, hastigheten och antalet
gupp är faktorer som också är avgörande
för den dagliga exponeringen,
säger Bengt Johansson på Arbetsmiljöverket.
Detta kommer att ställa stora
krav på kontroll och underhåll
av guppen, och Vägverket
börjar nästa år kontrollera
alla gupp på statliga vägar.
I guppen uppstår efter en tid spår efter
Brevet skickades
den 12 augusti.
– Vi ville uppmärksammapolitikerna
på problemet
på ett lite
mjukt sätt, men
något svar har
vi inte fått ännu,
säger en av undertecknarna,
skyddsombudet
Maja Mehiläinen.
30
Hög hälsorisk
Måttlig hälsorisk
Antal turer per dag
40
Ur Hjulet 2/2001
50
fordonshjulen. För att inte orsaka
för stora krängningar i bussarna får
skillnaderna i spårdjup inte vara mer
än 2 centimeter.
Detta kommer att ställa stora krav
på kontroll och underhåll av guppen,
och Vägverket börjar nästa år kontrollera
alla gupp på statliga vägar.
Nej till gupp
Kommunals ombudsman Tord Almlöf,
som deltagit i samarbetet, tycker
inte att gruppen är särskilt enig:
– Självklart ska befi ntliga gupp
vara gjorda enligt anvisningarna och
underhållas. Men vi vill inte ha några
gupp överhuvudtaget där bussar kör.
Redan det dåliga vägunderhållet gör
att förarna utsätts för skadliga stötar och
vibrationer och med gupp ökar risken för
skador.
I stället för cirkelgupp och platågupp
vill Tord Almlöf se busskuddar, som grenslas
av bussarna, när det krävs fartdämpande
åtgärder. Det är också den lösning som
pekas ut av samarbetsgruppen som den
bästa lösningen ur arbetsmiljösynpunkt,
om kuddarna är rätt utformade och rätt
placerade.
Nu närmast ska arbetsgruppen mötas
den 5 november, då man ska försöka enas
om ett slutdokument.
...och i Lerum
Arbetsmiljöverket förbjuder
Söne Buss i Göteborg AB att trafi kera
sex linjer i Lerums kommun efter den
1 december, om inte farthindren på
linjerna byggs om – igen.
Guppen har redan gjorts om,
men åtgärderna räcker inte för att
förhindra att förarna ska få skador
i ländrygg, skuldror och nackparti,
enligt verket.
Om Söne Buss bryter mot förbudet
riskerar de en halv miljon kronor i
vite, skriver Göteborgsposten.
3/2008

Foto: Eva Wernlid
ARBETSMILJÖVERKET GÖR KOVÄNDNING
Att köra buss är oftast ett ensamarbete
Bussföraryrket är till stor del ett ensamarbete.
Det bekräftar Arbetsmiljöverket
för Hjulet. Och ensamarbete får inte
utföras om det fi nns påtaglig risk för hot
och våld.
Tid efter annan kommer frågan upp huruvida
det är ett ensamarbete att köra buss
eller inte. Frågan har betydelse för vilka
åtgärder arbetsgivaren måste vidta för att
minska riskerna. Ulf Strandberg, handläggare
på Arbetsmiljöverkets huvudkontor i
Solna, anser att bussföraryrket i hög grad
är ett ensamarbete.
– Fokus har nog legat på andra sakfrågor
när det gäller våld och hot i kollektivtrafi
ken , men visst är det ett ensamarbete,
säger han.
3/2008
– Det är en unik kovändning som man
gjort på verket, för tre år sedan hade man
motsatt uppfattning, säger Peter Larsson,
ombudsman på Kommunal.
Han menar att verkets nya inställning
är en framgång som kan få stora konsekvenser,
som att arbetsgivarna kan tvingas
införa dubbelbemanning på utsatta
turer.
– Och då uppkommer frågan om det
ska vara väktare som följer med, väktare
som i så fall måste vara utbildade i personskydd
eftersom det är förarna och inte
pengarna som ska skyddas.
Risk för våld
Enligt regelverket får ensamarbete inte
utföras om det fi nns ”påtaglig risk för våld
Färre skyddsstopp i Stockholm
Arbetsmiljöverkets inspektörer i Stockholm
kan ägna mer tid åt inspektioner och
förebyggande arbete inom kollektivtrafi -
ken, trots de nedskärningar som verket
tvingats till.
– Tidigare g jorde vi ständiga brandkårsutryckningar,
nu kan vi göra mer planerade
åtgärder, säger Reyan Blomberg,
inspektör i Stockholm.
Färre inspektioner och mindre förebyggande
arbete. Det är effekten av den borgerliga
regeringens nedskärning av anslagen till
Arbetsmiljöverket, säger verkets generaldirektör
Mikael Sjöberg till Kommunalnytt,
Kommunals tidning för förtroendevalda.
Men för kollektivtrafi ken verkar nedskärningarna
inte ha slagit lika hårt, i alla
fall inte i Stockholm.
Lugnare
–Tidigare var det ständiga skyddsstopp
som vi måste rycka ut på. Nu har det blivit
lugnare, bland annat tack vare att fack
och arbetsgivare har hittat bättre samverkansformer
så att de kan prata sig fram
till lösningar i stället för att ta till stridsåtgärder.
Kontantstoppet och vägguppen har
börjat åtgärdas, vilket har gjort det lugnare
för oss, säger Reyan Blomberg, arbetsmiljöinspektör
med ansvar för Swebus i
Stockholm.
eller hot om våld” som det står i Arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter från 1993.
I föreskrifterna pekas bland annat buss-
och spårvagnsförare ut som högriskyrken
när det gäller hot och våld. Det påpekas
också att enbart kunskapen om risken för
hot och våld för många människor innebär
en stor psykisk press.
– Att det fi nns en påtaglig risk har vi ju
bevis för, med allt våld förare utsatts för,
bland annat knivskärningar, säger Peter
Larsson
Det är arbetsgivarens skyldighet att
utreda riskerna och att vidta åtgärder.
– Det gäller för arbetsgivaren att organisera
arbetet så att riskerna minimeras,
till exempel genom larmutrustning, rutiner
för värdehantering eller att väktare eller
annan personal följer med på vissa turer.
Arbetsmiljöverket har i fl era fall utfärdat
förelägganden om sådana åtgärder, till
exempel kontantstoppet i Stockholm, säger
Ulf Strandberg.
Socialt isolerad
Vid ensamarbete kan man vara både
fysiskt och socialt isolerad. Fysiskt isolerad
är man enligt föreskrifter från 1982 om det
behövs tekniska hjälpmedel för att komma
i kontakt med andra människor. I en
buss med passagerare är man inte fysiskt
isolerad. Däremot kan man vara socialt
isolerad eftersom man inte kan räkna med
hjälp av passagerarna i en kritisk situation.
En förare kan vara socialt
isolerad även om det finns
passagerare i bussen och
då betraktas arbetet som
ensamarbete. Christian
”Xian” Petersén kör buss i
Trollhättan.
Den borgerliga regeringen skar först ner
anslagen till Arbetsmiljöverket med 157
miljoner kronor, men har nu aviserat en
ökning med 30 miljoner. Även nedläggningen
av Arbetslivsinstitutet har inverkat
negativt på
Arbetsmiljöverkets
arbete.
– Det har
blivit svårt att
få ett grepp om
vilken forskning
som bedrivs
kring arbetsmiljön,
säger
generaldirektö-
ren Mikael
Sjöberg till Kommunalnytt.
Arbetsmiljöverkets
generaldirektör
Mikael Sjöberg.
7
Foto: Urban Orzolek

En eftermiddag med
Text: Lalla Lindström
Foto: Eva Wernlid
”Xian”
Christian ”Xian” Petersén som kör i
Trollhättan är inte den som bara sitter tillbakalutad
och låter andra föra hans talan. Det märkte
till exempel i somras alla som lyssnar på Ring P1.
Efter att ha hört diverse okunniga kommentarer om
bussförarnas villkor under den första strejkdagen
ringde Christian helt sonika själv till ”insändarprogrammet”.
Och förklarade fakta.
Som att många bussförare bara har nio timmars
dygnsvila, om ramtiden och hur lite sömn en förare
får.
I lokalradion, Radio Väst, har han också hörts,
som när det var sådär 38 grader på förarplatsen
och han hörde en chef på Västtrafi k förklara att det
är omöjligt att i stadstrafi k fi xa luftkonditionering
eftersom dörrarna öppnas stup i kvarten.
Christian ringde.
”Han ljuger!” sa han upprört i direktsändning.
– Kanske tog jag i lite i affekt, men det gav i alla
fall gensvar.
Om skyddsstop
Många förare kommenterade att det var skönt
höra någon prata klartext. Och chefen i fråga fi ck
förklara att det visst är tekniskt möjligt att fi xa AC.
Det berättar Christian ”Xian” medan han rattar
linje 65 från Drottningtorget i Trollhättan mot
Vänersborg och Restad Gård. Klockan är 11.45 och
Xian som kört sedan arla morgonstund har bland
annat hunnit med en sväng till Falköping.
Han gillar inte att stiga upp så himla tidigt, men
genast han sagt det börjar han berätta hur fantastiskt
mysigt det är strax efter 4 på morgonen; gryningen
med dimman liggande över fälten, älgarna,
rådjuren, hararna…
– Det ÄR faktiskt ett fantastiskt yrke detta!
Tänk bara att kunna ta med en termos på turen till
Karlsborg och njuta en kopp vid Vättern, det är
görfi nt.
Pluggar arbetsmiljö
Men det är inte bara frid och fröjd att vara bussförare.
Mycket återstår att göra åt arbetsmiljön,
menar Christian ”Xian”, som kan området efter
många år som skyddsombud och numera också
huvudskyddsombud.
Nu lär han sig dessutom mer. Han pluggar
arbetsmiljö på Lunds universitet, en kurs som Kom-
8 3/2008

– Det är dags att förarplatsen klassas som arbetsplats, tycker Christian Petersén, som pluggar arbetsmiljö i Lund och skriver en uppsats om just förarplatsen.
p, thaimat, förarplatsen, högtrafi k…
munal är en av initiativtagarna till. Han skriver nu
en uppsats och som ämne har han valt förarplatsen.
Det är ju nämligen så märkligt att förarplatsen
inte klassas som arbetsplats i arbetsmiljöföreskrifterna.
– Om förarplatsen var klassad som arbetsplats
skulle man inte tillåta att vi har 38 grader på
sommaren och utkylt på vintrarna när vi kör ut
från garaget. Då skulle det också vara bra mycket
strängare regler över hur förarplatsen är utformad,
konstaterar Xian.
Han läser kursen på distans. De andra skyddsombuden
som går kursen är offentligt anställda. De
får lön de dagar de är i Lund och pluggar dessutom
på betald arbetstid.
Xian som är anställd av Swebus har inte lika
generösa villkor. Han får betalt hälften av gångerna
och ingen tid alls till att plugga.
– Man får väl vara glad för så pass, Kommunal
betalar biljett och uppehälle. Men arbetsgivaren
kunde gott vara generösare. Att jag lär mig mycket
om arbetsmiljö kommer ju dem tillgodo. Arbetsmiljön
är faktiskt arbetsgivarens ansvar, även om vi i
facket ligger i framkant för att alla medlemmar ska
ha det bra, konstaterar Christian.
Han körde tidigare i Göteborg, men följde med
3/2008
Swebus till Trollhättan när de förlorade trafi ken.
Han fi ck ett erbjudande, och avgörande var att det
blev kortare resväg till jobbet.
Högtrafik?
På köpet fi ck han också en lugnare arbetssituation,
skulle det visa sig.
Vi följer honom några vändor mellan Trollhättan
och Restad Gård, och mot slutet av eftermiddagen
börjar bussen bli full med folk.
– Nu sägs det vara högtrafi k, säger Xian och
ler. Han berättar hur han, direkt när han kom till
Trollhättan, blev utsedd till listombud. Han hade ju
erfarenhet från stadstrafi k och förarna ville att han
skulle lägga om schemat just för rusningstrafi k.
Och visst tätnar trafi ken lite framåt eftermiddagen
och visst väntar fl er passagerare vid hållplatserna,
men Xian har fortfarande svårt att kalla det
för rusningstrafi k. Det är ljusår från hur situationen
utvecklades när trafi ken tätnade i Göteborg.
– Om man blev några minuter sen ökade det på
hela tiden. Det var helt omöjligt att köra in tid över
huvud taget. Det var bara att ge upp, ligga i köerna
och se hur klockan tickade.
Här är läget helt annorlunda. Vi blir fem
minuter sena från Vänersborg, inte så mycket för
– Det är faktiskt mysigt
att komma upp tidigt
på morgonen, säger
Christian, också kallad
Xian.
›
9

›Fortsättning
från sidan 9
I december är det stopp
för kontanthanteringen i
Trollhättan – efter två rån.
Ändrad
veckovila
internationellt
Nu blir det förändrade regler
för den som kör internationellt:
Veckovilan behöver inte tas ut
förrän den tolfte dagen. Detta
efter beslut av EG-kommissionen.
För inrikes linjer och inrikes
beställningstrafi k gäller dock
fortfarande att veckovilan ska tas
ut efter sex arbetsdagar.
– Europafacket har varit kritiskt
till ändringen, men godtog den
efter att ha fått igenom vissa
skärpningar över hur man ska använda
tolvdagarsregeln, berättar
ombudsman Bo Sandholm.
Det här är villkoren: Körningen
utomlands måste vara i minst 24
timmar. Veckovilan måste läggas
ut direkt efter återkomsten – enligt
vissa specifi ka villkor – och
tas ut senast inom tre veckor.
Från 2014 måste alla bussar ha
digital färdskrivare, och bussen
ska vara dubbelbemannad eller
så ska föraren ha en arbetstid på
högst tre timmar före rast mellan
22.00 och 06.00.
Trollhättans huvudskyddsombud – specialist på thaimat
trafi ken som för att Christian ska plåtas i olika
situationer.
Men det är lugnt, förseningen är snart inkörd.
Och den unga tjej som undrar om hon hinner med
bussen mot Öxnered kan Christian lugna – vi hinner!
För säkerhets skull anropar han den förare som
ska till Öxnered och ber honom vänta in oss någon
minut.
Knivskuren förare
Tempot är avspänt och stämningen är lugn.
Men lugnet på ytan bedrar. Inte heller i Trollhättan
är förarna förskonade från rån och överfall. Chaufförerna
har fortfarande pengar i sin kassa. Christian tar
emot många 20-lappar – och också en 500-kronorssedel
när en passagerare vill ladda sitt kort.
Snart är dock pengahanteringen ett minne blott.
För ett år sedan stoppade nämligen Christian
trafi ken efter att en förare blivit rånad.
Skyddsstoppet hade effekt, ett beslut togs att
kontanterna ska bort från Trollhättetrafi ken – från
december 2009. Och nyligen tidigarelade Västtrafi
k kontantstoppet: pengarna försvinner redan i
december i år.
Det beslutet kom efter att en förare blev knivskuren
i somras.
– Den här gången behövde jag inte ens hota med
skyddsstopp, utan fi ck genast träffa ansvariga på
Foto: Gösta Elmquist
Vi har haft det kaotiskt och det
är det fortfarande. Bussarna är för få och
tidsschemat är kompakt. Vi kan inte hålla tiderna,
turer ställs in och resenärerna är upprörda.
I mitten av juni tog Swebus över efter Veolia.
Veolia i sin tur körde här bara ett par år innan de
drog sig ur, förmodligen hade de lagt ett för lågt
bud. Då tog det mer än ett år innan vi hittat varandra
och kunde samtala, och nu har vi problem att
fi la ihop kulturerna med Swebus.
Vi saknar bussar, de som beställts har inte kommit
än. Nu kör vi många ”avskrädesbussar” från
olika ändar av landet, fl era brakar ihop varje dag
och verkstadspersonalen hinner inte med. Verkstan
Västtrafi k, säger Christian Xian Petersén och berättar
att han haft mycket stöd av fackets skyddsombud
ute i landet.
– Det är toppen att kunna ta del av andras erfarenheter,
konstaterar han.
Lagar thaimat
Varför kallas då Trollhättans skyddsombud för
Xian, ett asiatiskt klingande namn?
Det är lätt att tro att namnet kommer sig av att
han lagar thaimat.
En av favoriterna är strimlad entrecote med
asiatisk broccoli. Han talar också lyriskt om en mer
svensk variant, ”det är så jäkla snyggt!”, renskav
med ostronsås, kryddad med söt chili – och lingon.
Xian hade ett litet matställe i Ljungskile i fyra år,
men började sedan köra buss igen, eftersom det tog
nästan alla tid i anspråk.
Men fortfarande lagar han mat. Snart ska han
undfägna deltagarna i Swebus fotbollscup med
delikata rätter – cupen går nämligen i år av stapeln i
Trollhättan, eftersom laget avgick med seger i fjol.
Och – thaimat till trots – hans smeknamn kommer
varken från Thailand eller Kina (där det fi nns
en stad just vid namn Xian).
Nej, Christian läste sin mosters dagbok från 50talet
och såg att hon den dag han föddes hade hon
skrivit ”Lille Xian är nu född”.
Varför protesterar
förarna i Umeå?
Den frågan går till Albert Wiklund, skyddsombud i
Umeå. Försenade förare har blivit utskällda av resenärer
och förarna har i sin tur lämnat en protestlista till
arbetsgivaren, Swebus.
hinner inte med underhåll av bussarna och förarna
klarar inte att hålla tiderna.
Och när några chefer gick ut och sa att det bara
är ett par stycken som är missnöjda så tog det hus
i helsike och större delen av den fasta personalen
skrev på en protestlista.
Nu är det dags för vinterturlistan. Jag sitter med
i listkommittén och möter ingen förståelse för att
man måste lägga på några minuter runt rasten för
att täcka in möjliga förseningar. Privatiseringen är
mest bara elände, man snålar in på allt som går.
Men vi måste få ihop det. Det går
inte att ha en sån här tidsoptimism,
förarna blir utslitna.
10 3/2008

Läkemedel i trafi ken:
DU HAR HELA ANSVARET!
Det var Läkemedelsverket som
drev på för att ta bort varningstriangeln.
Man menade att den var inkonsekvent.
Vissa läkemedel som kunde påverka omdömet
var inte märkta eftersom man hade
anledning att befara att patienten då skulle
låta bli att ta medlet. Det gällde framför
allt medicin till epileptiker.
– Det var dessutom fl era läkemedel som
inte var märkta trots att de kunde leda till
3/2008
Medicin kan göra dig
dåsig och olämplig som
bilförare. ”Fotomodell”
är Daina Fällhagen
på Björknäsgaraget i
Nacka.
trötthet, säger Björn Beerman, Läkemedelsverket.
Han uppmanar alla att läsa bipacksedeln
i förpackningen. Där står det om
läkemedlet kan leda till att du blir trött
och okoncentrerad.
– I så fall bör man börja med medlet när
man är ledig och observera hur man mår.
Föraren kör alltid på eget ansvar. Stoppas
du i en kontroll där balansen under-
Foto: Eva Wernlid
Nu är det du själv som ansvarar
för att din medicin inte
påverkar din körning.
Den röda varningstriangeln
på vissa trafi kfarliga
läkemedel försvann helt och
hållet under 2007.
Det är olyckligt tycker
Vägverket, läkare och farmaceuter
som Hjulet talat med.
söks och du inte anses ok är det du själv
som brustit i omdöme.
Björn Beerman varnar särskilt för
sömnmedel, de fl esta är olämpliga att ta
om man ska köra dagen därpå.
Finns det något sömnmedel som är
ofarligt?
– Ja, Sonata, vars verkan går över på
tre-fyra timmar. Det kan man ta natt före
körning.
›
11

› Fortsättning
från
sidan 11
Många är kritiska till att varningstriangeln
togs bort.
– Det hade nästan varit bättre om det
blev trianglar på fl er läkemedel än tidigare.
Nu är det lätt att invaggas i falsk trygghet,
menar Monica Larsson, farmaceut på
Apoteket.
Hon påpekar att det är relativt vanligt
att människor äter starka värktabletter
som Tramadol eller Treo comp till vardags.
Ingen av dem är narkotikaklassade, men
de är närbesläktade med sådana preparat
och kan ge nedsatt omdöme.
Både farmaceuten som lämnar ut
medicinen och läkaren som förskriver den
är skyldiga att informera patienten om effekterna.
Men ibland hinns det inte med:
– När vi har långa köer har vi ju krav
på oss att hinna med alla kunder, då kan
det bli litet si och så med informationen,
säger Monica Larsson.
Detsamma säger Per Woxler, läkare i
Linköping.
– Det är inte alltid så lätt att få informationen
att gå fram. Dessutom frågar vi
inte alltid patienten vilket yrke han eller
hon har, det är så mycket annat vi måste
ta reda på under de tio minuter besöket
pågår.
EU-projekt kan ge märkning
Per Woxler påpekar å andra sidan att den
tidigare märkningen inte var vetenskaplig.
Han deltar nu som sakkunnig i ett forsk-
12
LÄKEMEDEL I TRAFIKEN
”Det är lätt invaggas i falsk trygghet
ningsprojekt som EU driver för att ta fram
mer kunskap om hur läkemedel påverkar
förare. I den svenska delen undersöks vad
amfetamin gör med omdömet. Försöken
görs i trafi ksimulator. Eventuellt kan forskningsprojektet
leda fram till att det blir en
märkning av mediciner inom hela EU.
I dag förskrivs amfetamin till patienter
med ADHD. Enligt nya regler från och
med i år kan det vara tillåtet att köra
fordon med amfetamin i kroppen, det
är den förskrivande läkaren som avgör
lämpligheten.
– Även om det bara är en bråkdel av
patienter med ADHD som får amfetamin
är det mycket möjligt att några av dem är
yrkesförare, säger Per Woxler.
Också han tycker att det är olyckligt att
varningstriangeln försvann, eftersom den
gjorde patienten mer uppmärksam.
– Det fi nns säkert folk på vägarna idag
som tar lugnande medel eller värktabletter
som påverkar omdömet.
Vilka värktabletter är olämpliga att ta i
samband med körning?
– Det är bland andra Tramadol och
Citodon.
Pröva innan du kör
Även Marianne Almgren, läkemedelsansvarig
på Vägverket beklagar att märkningen
på förpackningen är borta.
– Vi kämpade emot till en början, men
Läkemedelsverket drev på.
Hon påpekar att det är vissa läkemedel,
exempelvis blodtrycksmediciner, som
man i inledningsskedet kan bli yr av.
– Därför är det viktigt att ta medicinen
i några dagar innan man börjar köra för
att se hur man påverkas. Dessutom är det
viktigt att aldrig ta högre dos av sömnmedel,
lugnande eller värktabletter än vad
som ordinerats.
Finns det receptfria läkemedel som kan
vara olämpliga att ta när man kör buss?
– Nej, inga kända läkemdel.
Hur är det med receptfria allergimediciner?
– Jo, eventuellt. Men det vet Apotekets
personal, säger Marianne Almgren.
Ingen listning
Bussföretagen har ingen listning av olämpliga
läkemedel. Men de ställer de krav som
alltid ställs på yrkesförare: man får inte
ha neurologisk sjukdom, hjärtsjukdom,
nedsatt syn, apné eller diabetes typ 1.
– För övrigt följer vi Läkemedelverkets
rekommendation och påpekar att
det är föraren själv som ansvarar för att
medicinen inte påverkar körningen. Vår
företagshälsovård gör dessutom en läkemedelsbedömning
av patienterna, säger
Lena Reinhagen, kommunikationschef vid
Busslink.
Karine Mannerfelt
VET DU VILKA LÄKEMEDEL SOM KAN VARA TRAFIKFARLIGA? Den frågan gick till
Foton: Karine Mannerfelt/Eva Wernlid
Eva Jernberg.
– Citodon som jag
fi ck efter att jag
opererade axeln,
den blev jag rent
hög på. Voltaren
har jag också
reagerat på, jag
blev alldeles yr och
smällde i spegeln
när jag körde bussen
in i garaget.
Det är tokigt att det
inte fi nns märkning
längre.
Roland Clason
– Lugnande medel
och värkmedicin.
Men det har ännu
inte varit aktuellt
för mig eftersom
jag inte behövt ta
någon av dem.
Gavali Abbas
– Ja, jag tittar efter
varningstriangeln.
– Jaså, fi nns det
inte kvar? Förut åt
jag värktabletter,
bl a Citodon, men
bara på kvällen och
aldrig när jag skulle
köra. Men jag visste
inte att den påverkar
omdömet.
3/2008

några förare på Björknäsgaraget utanför Stockholm.
3/2008
Var försiktig
med dessa mediciner
Förutom de narkotikaklassade läkemedlen
fi nns trafi kfarliga läkemedel främst i
grupperna antidepressiva, antiepileptika,
allergimediciner, lugnade medel, sömnmedel,
starka hostmediciner och smärtstillande
mediciner.
Många läkemedel som kan försämra
körförmågan har aldrig haft någon varningstriangel.
Exempelvis kan blodtryckssänkande
mediciner ge yrsel, en del mediciner mot
allergi kan ge trötthet och vissa läkemedel
som används för behandling av psykisk
sjukdom kan ge både trötthet och yrsel.
Vissa ögondroppar kan påverka synen.
Kolla detta innan du kör
Om du svarar ja på en eller fl era av följande
frågor kan det vara olämpligt att köra bil och
andra fordon eller hantera maskiner:
• Känner du dig dåsig, trött eller yr?
• Reagerar du långsammare än vanligt?
• Påverkas din syn eller hörsel?
• Har du svårt att koncentrera dig?
• Tycker du eller andra att ditt omdöme
eller minne försämrats? ?
Källa: Vårdguiden
Piller och körning passar inte alltid ihop. Läs noga i bipacksedeln och prova helst medicinen några
dar innan du ska köra, uppmanar experter.
Elisabeth Odh
– Det beror ju
på hur man själv
blir påverkad av
läkemedlet. Själv
läser jag alltid
bipacksedeln och
Fass, det är inte
alltid läkarna ger
all information. Det
var ju lättare förr
när triangeln fanns.
Foto: Eva Wernlid
Elvis Åström
– Sömnmedel och
smärtstillande som
Treo comp. Jag tog
det tidigare, men
uppmanades bara
att vara försiktig
om jag körde. Men
jag kände mig så
dåsig att jag inte
ville köra buss då.
Jag förstår inte varför
triangeln togs
bort, texten är ju
mikroskopisk och
svår att läsa.
Nej till tidssökning
Busslink vill införa databaserad
tidssökning. Söderhallen i Stockholm
ska börja med systemet nu i slutet av
september. För ett par veckor sedan
avbröt dock Kommunal samverkan.
För varje dag fi nns tre alternativa
tidsintervall att söka. Schemat söks för
en sexveckorsperiod och föraren får reda
på schemat två veckor i förväg.
– Tidsspannen är alldeles för
breda – nästa hela dagen täcks in av de
tre alternativen. Det innebär helt olika
arbetstider varje dag. Det kan innebära
förbättring för en del förare, men en
allvarlig försämring för andra, konstaterar
Leif Länghemmer, Kommunal på
Söderhallen. Ett sådant här system ska
införas på frivillig basis, successivt och
varligt. Det kunde inte Busslink leva
upp till. Vi hade också krav på olika
funktioner i systemet som företaget inte
tillmötesgick.
– Där emot är vi i grunden positiva
till en frivillig tidssökning, det har
vi haft manuellt och frivilligt här på
Söderhallen i tolv år för en femtedel av
personalen.
Tekniken för tidssökning
provades först i Nyköping, där förarna i
omröstningar avvisade förslaget. På Söderhallen
var projektet långt gånget och
livligt omdiskuterat när facket hoppade
av i början av september.
På Busslink säger personaldirektören
Ted Stridsberg att Busslink kommer att
fortsätta projektet och att man hoppas
Kommunal kommer tillbaka till
samverkan.
Hjulet återkommer med reportage
kring tidssökning.
Lalla Lindström
Foto: Gösta Elmquist
Många av förarna på Söderhallen i Stockholm
– som kör bland annat linje 3 – vill inte ha databaserad
tidsökning.
13

Bilder
från strejken
Efter totalt nio strejkdagar,
mitt i juli månad och semester,
skrevs ett nytt avtal.
Här visar Hjulet några bilder
från strejken, som aldrig
hann längre än till Stockholm
och Umeå.
Sista turerna i Kiruna och i Lund
Bilden till höger visar passagerare som inväntar bussarna
på Stortorget i Lund den 2 september 1967. En dryg vecka
tidigare hade den första högertrafi kbussen premiärvisats i Lund
och nu kunde trafi ken byggas ut. Det hade nämligen rått brist
på vänsterbussar. Detta och mycket annat fi nns att läsa i boken
”Stadstrafi ken i Lund 80 år”, av Per Gunnar Andersson.
14
Foto: Stig Almqvist
Foto: Ann-Christin Sjölander.
OVAN: Kommunals
ordförande Ylva Thörn
peppar strejkande
vid Söderhallen i
Stockholm.
HÖGER: Det är
midnatt och strejkens
andra omgång har just
börjat vid Söderortsgarager
i Stockholm.
Zoran Petronijevic
hjälper sin fru och
kollega Jasmine på
med strejkbanderollen.
VÄNSTER: Strejkvakten
Marianne Sundling
i Umeå fördriver tiden
med att kasta kubb.
Bilden till vänster är från den allra sista turen med spårvagn
i Kiruna – gänget som väntar vid bussen står vid Luossavaara. I
”Världens nordligaste spårväg” kan du följa hela historien om
Kirunas spårvägar. Boken är skriven av Raymond Hedman &
Per Rickheden. Bilderna nedan är ett utdrag ur böckerna, som är
utgivna av Trafi k-nostalgiska förlaget.
3/2008
Foto: Gösta Elmquist

KRÖNIKA
Ett märkligt
levnadsöde
1992 var jag med och ledde en vild
strejk på Skelleftebuss. Även på andra håll
i landet strejkades det bland bussförare, på
grund av missnöje med löneförhandlingarna.
Min kollega i strejkledningen, vi kan
kalla honom Barry, hade varit huvudskyddsombud
på Skelleftebuss i många
år, men avsagt sig alla uppdrag inför
strejkaktionen. Vi kom bra överens. Som
huvudskyddsombud hade Barry utmärkt
sig som mycket samvetsgrann – och orädd.
Skyddsarbetet tog många kliv framåt, tack
vare honom. Jag kommer ihåg att vår
dåvarande verkstadschef, Arne, hade en
hel låda full med gamla felrapporter, som
stack ut på något sätt. Barrys dominerade.
Det var omsorgsfulla och detaljerade beskrivningar
om brister i olika bussar.
Efter strejken blev Barry bitter och
gick ur facket. Han hade väntat sig större
resultat och såg inte att chaufförerna rätat
på ryggen. Bitterheten hade nog Barry även
odlat under åren som huvudskyddsombud.
Hans nitiska arbete blev antagligen till slut
en plåga, som utvecklade en svartsyn i jobbet.
Han fi ck galopperande högt blodtryck
och förtidspensionerades.
En dag, fl era år efter avskedet från
Skelleftebuss, träffade jag honom under
en cykeltur. Han såg ut att må mycket bra.
Han berättade att han och hustrun Berith
varit i Vietnam och att han blivit mycket
förälskad i landet. Han planerade att åka
tillbaka, rentav bosätta sig där. Det var
liten fi skeby efter kusten han särskilt fäst
sig vid. Och sedan tillade han:
– Den materiella välfärden är inte så
viktig. Jag har upptäckt andra värden i
livet.
Orden bet sig fast. Jag började
fundera över mitt eget liv.
Några år senare läste jag om ett bankrån
mot en litet bankkontor i Västerbottens
inland. Rånaren greps senare på sitt
3/2008
hotellrum i Stockholm, kvällen innan han
skulle fl yga ut ur landet.
Till Vietnam.
För mig var det ofattbart att min strejkkollega
och mångårige arbetskamrat blivit
bankrånare. Han hade brutit upp från
livet i Sverige, skilt sig, hittat en ny kvinna
i Vietnam, satsat på turism – och sedan
hade det gått åt pipsvängen. Pengarna från
bankrånet var den desperata lösningen på
problemet.
Han dömdes till ett par års fängelse
och sedan tappade jag kontakten. I februari
i år, 2008, satt jag en magisk kväll på ett
litet pensionat vid kusten i södra Haiti, och
samtalade med en god vän från Sverige.
Jag berättade om ett nytt romanprojekt jag
hade på gång, där jag såg Barrys levnadsöde
framför mig. Det var första gången jag
berättade om det för någon annan. Fast
jag tänkte placera den utländska delen av
historien i Haiti, inte i Vietnam.
Ett par månader
efter att jag kommit
hem, läste jag en
begravningsannons
i lokaltidningen. Jag
såg Barrys namn.
Han hade dött i en
hjärtinfarkt i Ho
ChiMinh-staden.
Dödsdagen var särskilt
intressant. Den
sammanföll nästan
exakt med tidpunk-
Göran Lundin,
författare och förare
i Skellefteå.
ten för mitt samtal i Haiti om Barry och
romanprojektet.
Jag har inte lagt bokidén på hyllan.
Tvärtom. Men medan jag funderar på hur
jag ska göra, gläds jag över att Barry i alla
fall fi ck dö i det land som öppnat ögonen
på honom – och gett livet en vidare, och
djupare mening.
Även om vägen dit inte var så enkel
som han kanske föreställt sig.
NOTISER
Årets persontrafi kmässa
går av stapeln i Göteborg den 15–17
oktober. Temat för Kommunals monter
blir ensamarbete (monternumret är
B03:70). Mer fi nns att läsa på
www.persontrafi k.se – och där kan du
också få en gratisbiljett om du har möjlighet
besöka mässan.
Hot och våld
är tyvärr ständigt aktuellt. Den 13 oktober
släpps en ny rapport: ”Hot och våld i
kollektivtrafi ken”, som bygger på en
enkätundersökning bland trafi karna inom
Kommunal.
Svaren visar bland annat att en hög andel
av bussförarna har blivit utsatta för att
föremål har kastats mot bussen. Rapporten
presenteras på en pressträff med Kommunals
ordförande Ylva Thörn.
Svensk kollektivtrafi k
är numera namnet på huvudmännens
intresseorganisation – den som förut hette
SLTF, Svenska lokaltrafi kföreningen.
Färre bussar
– och traktorer – nyregistreras och allt
färre fi nns också ute i trafi ken, enligt statistik
från SIKA, Statens institut för kommunikationsanalys.
Mellan 2006 och 2007 minskade
antalet nyregisterade bussar med hela 28
procent, skriver tidningen Trafi kforum.
Alla övriga fordonstyper ökar. 6,5 miljoner
fordon är registrerade – varav 4,3 miljoner
är personbilar.
Efter strejken
uppmanar Peter Jeppsson, vd för bussarbetsgivarna
och Transportgruppen,
arbetsgivarna att gå samman, enligt ett
nyhetsbrev från Svenskt näringsliv. Han
vill att de kommunala arbetsgivarorganisationerna
Pacta och KFS läggs ner, eftersom
avtalet blev för dyrt när Kommunal kunde
hänvisa till kommunala avtalet.
KFS förhandlingschef tillbakavisar
kritiken men säger att ett samgående med
Pacta diskuteras. Håkan Sörman, förhandlingschef
för Sveriges kommuner och
landsting, SKL, vill se bättre samordning,
men menar att även de privata arbetsgivarna
slutit avtal på nivåer som kommunerna
bedömt vara orimliga.
15

POSTTIDNING B
ISBN 91 7141 255 7
KVARGLÖMT PÅ BUSSAR OCH SPÅRVAGNAR:
Allt från böcker och kläder till harpuner
Vad har en sköldpadda gemensamt med
hemliga dokument? Jo, båda dyker ibland
upp som hittegods hos polisen.
På bussar och spårvagnar handlar
kvarglömt mest om kläder, paraplyer,
matkassar och plånböcker.
– Fast vi får in allt möjligt – biblar, videoskivor
och elektronik, säger Anita Quist
som har hand om hittegodset hos Borås
Lokaltrafi k.
– Plånböcker är lurigast. De kan kila
in sig i säten så att inte ens städpersonalen
upptäcker dem. Det kan ta lång tid, men
till slut brukar de ramla ner.
– Vuxna glömmer mest. Barn håller
bättre reda på sina saker.
Hos Borås Lokaltrafi k förvarar
man upphittat i åtta veckor sedan lämnas
värdesaker till polisen. Kläder i gott skick
skänks till Vitryssland.
SL i Stockholm får i snitt in 300 objekt
om dagen, mest under höst och vinter.
Bärbara datorer, systemkameror, mobiltelefoner
i mängder. Enligt SL hittar 99,99
procent av dessa tillbaka till sina rätta
ägare.
Märkligaste fyndet: ett harpungevär
kvarglömt i arlandabussen, uppenbarligen
missat i fl ygets säkerhetskontroller.
Ibland har man förstås inte riktig koll
Mycket glöms kvar på bussarna, allt från matkassar till biblar,
berättar Anita Quist på hittegodset hos Borås Lokaltrafik.
på var man glömt något. Förutom hittegodsavdelningarna
hos trafi kbolagen och
polisen så kan den olycklige borttapparen
nu också söka efter sin kära ägodel på in-
Text och foto: Per Bergbom
ternet. Ett par sådana sajter specialiserade
på hittegods är:
http://www.bortalistan.se/
http://www.lost-and-found.se/
Av Frode Øverli