Kap 5 Spiken - Fiskeläge och turistmål - Vänermuseet
Kap 5 Spiken - Fiskeläge och turistmål - Vänermuseet
Kap 5 Spiken - Fiskeläge och turistmål - Vänermuseet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Birger Jonsson i boden med en dagsfångst, troligen 1980-tal.<br />
Foto: barbro jonsson<br />
som de fick i ryssjorna, maldes ner <strong>och</strong> blev mat till<br />
regnbågen. Rune <strong>och</strong> Arvid Isaksson startade den första<br />
matfiskodlingen i Sverige utanför Sandviken redan<br />
på 1960-talet. Platsen var dock utsatt för väder <strong>och</strong><br />
vind. När det stormade drev hela odlingen iland <strong>och</strong><br />
all fisk försvann ut i sjön, så de flyttade den till Årnäsviken<br />
vid Forshem, där de drev den tillsammans med<br />
Sven <strong>och</strong> Nils Wall. Det är den enda fiskodling som<br />
fortfarande är igång i Vänern, <strong>och</strong> den drivs nu av Alf<br />
Pöntynen, systerson till Sven <strong>och</strong> Nils.<br />
86<br />
De hade även en odling i Bråviken ett tag. I början<br />
fiskade de också med ryssjor för att få mat till regnbågen,<br />
men sedan kom torrpelletsen som gjorde arbetet<br />
så mycket enklare.<br />
Rune sålde fisken hel till slakterier på västkusten<br />
<strong>och</strong> mycket av fisken gick på export till Japan. Det här<br />
var innan den norska laxodlingsindustrin hade tagit<br />
över världsmarknaden. Det satte press på de svenska<br />
fiskodlarna. Ett annat problem är att det inte finns så<br />
många bra platser för fiskodling i sjön. Det måste vara<br />
ett skyddat läge <strong>och</strong> finnas tillgång till bra transportvägar.<br />
Dessutom kan det vara svårt att få tillstånd i närheten<br />
av sommarstugeområden.<br />
Allmänningen blir fiskehamn<br />
Olika krafter började påverka utvecklingen i <strong>Spiken</strong><br />
från mitten av 1960-talet, då industrisamhällets rationella<br />
idéer <strong>och</strong> beslut nådde ända ut till norra änden av<br />
Kållandsö. Kommunfullmäktige i Lidköping fatt ade<br />
ett principbeslut, att man var beredd att åta sig huvudmannaskapet<br />
för en hamnutbyggnad <strong>och</strong> som sökande<br />
för en ny vattendom. Större delen av kostnaderna var<br />
tänkt att komma som statsbidrag, medan kommunen<br />
skulle stå för övriga kostnader. 1976 var tiden kommen<br />
för beslutet för att lyfta bort det sista hindret från<br />
det gamla traditionella bondesamhället, allmänningen<br />
i <strong>Spiken</strong>. Det skulle kräva både statlig <strong>och</strong> kommunal<br />
kraft <strong>och</strong> ett antal miljoner för att göra detta.<br />
Planering <strong>och</strong> genomförande av den nya hamnprojektet<br />
krävde en motpart till kommunen. Fiskarna hade<br />
redan 1973 gått samman i en intresseförening, som<br />
blev den som kom att sluta avtalet. I planerna låg att<br />
Ekebo samfällighet ställde marken till förfogande mot<br />
en nyttjanderätt till den så kallade Bondehamnen, den<br />
västra sidan av Spikudden. Norra Kållands kommun<br />
hade redan 1968 låtit göra ett förslag till fiske- <strong>och</strong><br />
fritidsbåthamn i <strong>Spiken</strong>, det fanns alltså en historia.<br />
En rad faktorer hade tvingat fram fullmäktiges<br />
behandling av planerna. Till exempel hade ett lågt<br />
vatten stånd under första halvan av 1970-talet gjort det
Change language