Kap 5 Spiken - Fiskeläge och turistmål - Vänermuseet

Axel Wedebrand vittjar isnäten i Kävelstocken, 1950-tal. Foto: Vänermuseet
även utmed Kållandshalvön var notfiske fritt av gammal
hävd (se kapitel 4 Platsen, namnet och historien).
Alla notlag bestod av två personer som ägde en not
tillsammans. I början hade Birger sin not tillsammans
med sin pappa. När pappan slutade fiska gick brodern
in i notlaget i stället.
Dagen efter sildraget åkte man in till Läckö, där
fisken lastades på en släpkärra till bussen, som åkte
in till stan. Hade de fått väldigt mycket fisk kunde de
lasta en av båtarna och åka in med den i stället. Senare
kom den så kallade Spikenbussen som gick till
Lidköping, att bli viktig för distributionen.
82
Siklöjefisket var begränsat genom att Lidköpingsbygdens
fiskförsäljningsförening, som köpte fisken,
hade bestämt hur mycket som de kunde sälja och
därmed ta emot.
I området runt Sandviken på östra sidan av
Kållandsö bodde också många fiskare. Här fanns åtta
eller nio notar på den tiden, minns Rune Isaksson.
Rune, som är född 1921, minns hur han och hans
far åkte upp till Värmlandsnäs på höstarna för att lägga
långrev. Under andra världskriget, när det var ont om
bränsle, fick de ro upp ena dagen, hanka reven under
en dag eller två, och sedan ro in till Lidköping för att