Kap 5 Spiken - Fiskeläge och turistmål - Vänermuseet
Kap 5 Spiken - Fiskeläge och turistmål - Vänermuseet
Kap 5 Spiken - Fiskeläge och turistmål - Vänermuseet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Axel Wedebrand vittjar isnäten i Kävelstocken, 1950-tal. Foto: <strong>Vänermuseet</strong><br />
även utmed Kållandshalvön var notfiske fritt av gammal<br />
hävd (se kapitel 4 Platsen, namnet <strong>och</strong> historien).<br />
Alla notlag bestod av två personer som ägde en not<br />
tillsammans. I början hade Birger sin not tillsammans<br />
med sin pappa. När pappan slutade fiska gick brodern<br />
in i notlaget i stället.<br />
Dagen efter sildraget åkte man in till Läckö, där<br />
fisken lastades på en släpkärra till bussen, som åkte<br />
in till stan. Hade de fått väldigt mycket fisk kunde de<br />
lasta en av båtarna <strong>och</strong> åka in med den i stället. Senare<br />
kom den så kallade <strong>Spiken</strong>bussen som gick till<br />
Lidköping, att bli viktig för distributionen.<br />
82<br />
Siklöjefisket var begränsat genom att Lidköpingsbygdens<br />
fiskförsäljningsförening, som köpte fisken,<br />
hade bestämt hur mycket som de kunde sälja <strong>och</strong><br />
därmed ta emot.<br />
I området runt Sandviken på östra sidan av<br />
Kållandsö bodde också många fiskare. Här fanns åtta<br />
eller nio notar på den tiden, minns Rune Isaksson.<br />
Rune, som är född 1921, minns hur han <strong>och</strong> hans<br />
far åkte upp till Värmlandsnäs på höstarna för att lägga<br />
långrev. Under andra världskriget, när det var ont om<br />
bränsle, fick de ro upp ena dagen, hanka reven under<br />
en dag eller två, <strong>och</strong> sedan ro in till Lidköping för att