Kap 5 Spiken - Fiskeläge och turistmål - Vänermuseet

åren har de ökat igen. 2011 landades cirka 340 ton
siklöja i Vänern, varav omkring åtta procent är rom.
Priset på rommen varierar, men fiskarna brukar få
drygt 500 kronor per kilo.
Mitt i Vänern
Det speciella med Spiken är den fina skyddade naturliga
hamnen på en udde i Vänern mitt på Kållandsös
nordsida. Det centrala läget i sjön har inneburit att
man haft nära till fiskeplatserna i såväl Dalbosjön som
Värmlandssjön.
– Du kan gå åt vilket håll du vill. Om en fiskare går
till Djurö och en annan till Hindens rev, så har de inte
med varandra att göra, men de kan ändå vara i samma
hamn, säger Anders.
En annan viktig faktor är att hamnområdet var en
allmänning och inte ägdes av en enskild mark ägare. Det
innebar att många fiskare kunde etablera sig här utan att
behöva arrendera mark. Den hamnförening som bildades
långt innan hamnen byggdes ut har stärkt samarbetet
och utvecklingsmöjligheterna efter utbyggnaden.
Hamnföreningen driver det gemensamma isverket och
anläggningen för försäljning av bränsle till fritidsbåtar.
Innan de fick kommunalt vatt en drev föreningen
en vattenreningsanläggning. Att de är så många fiskare
i samma hamn innebär också att de får statsbidrag
för isbrytning på vintern. På Trellevarvet på Kållandsö
finns en liten bogserbåt med isbrytande kapacitet som
de kan utnyttja.
Spikens hamnförening är en ekonomisk förening
med ett 20-tal medlemmar, som arrenderar marken av
kommunen, och som tar in arrende av dem som hyr
plats i hamnen.
– Det är många kring sjön som säger, ni har det så bra
i Spiken, att ni vet inte hur bra ni har det, säger Anders
Jonsson.
Bo-Gunnar Blom i Åskär på Torsö håller med.
– Fiskarna i Spiken har det bäst i och med att de har en
riktig hamn i betong. De flesta fiskare runt sjön är ju
ensamma, kanske en eller två fiskare i varje hamn, och
92
det är ju tungrott för många. En bättre investering har
Lidköping aldrig gjort. Jösse namn vad turister, det har
ju blivit ett Smögen i miniatyr, säger han.
Några av de äldre pensionerade fiskarna i området
är inte lika positiva till Spikens förändring.
– Det är inte mycket fiske nu i Spiken. Det är mest industri,
romindustrin och försäljningen. Det har blivit
turistindustri i stället för fiske. Den charmen som var
i Spiken förr, med fiskehamnen, den är ju helt borta.
Samhället är ju sådant. Tiderna förändras, säger Rune
Isaksson.
Nils ”Grejen” Axelsson i Mövik är inne på samma
linje.
– Det är klart, de är ju duktiga, men egentligen är det
inte så mycket fiske där nere. Det är ju mest turist näring.
Det är siklöja på hösten och sik på sommaren, men de
köper den utifrån också. Och laxen är norsk det mesta.
Spikens fiskehamn består av 12 sjöbodsplatser med
24 båtplatser. Förutom den ursprungliga boden har
många byggt ytterligare en för att kunna arbeta med
förädling och försäljning. I dag finns tolv aktiva yrkesfiskare,
beroende på hur man räknar, varav ett par delar
bodplats. Dessutom finns ytterligare några som har licensen
kvar, men som har slutat att fiska mer eller mindre.
Följande personer var registrerade fiskare 2012: Kai
Bengtsson, Mårten Bengtsson, Johan Berling (son till
Sören Gustavsson), Dennis Gustavsson, Kjell Gustavsson,
Sören Gustavsson, Dan Johansson, Anders Jonsson,
Birger Jonsson (pensio när), Gunnar ”Lubbe” Jonsson,
Kenth Jonsson, Thommy Möller, Michael Nylander,
Ulf Svanberg och Martin Tengbom (son till Gunnar
Jonsson). På Kållandsö finns ytterligare två fiskare, Roland
”Jalle” Gustavsson i Hörviken, som också driver
rökeri, samt Tore Larsson i Lillesjö.
Sjöbod blev köttbod
Flera av de nya fiskebodar som har byggts sedan 1980
används inte längre av yrkesfiskare. Det beror på att
dessa fiskare har slutat att fiska och gått över till annan
verksamhet. Någon satsar enbart på rökning och