Kap 5 Spiken - Fiskeläge och turistmål - Vänermuseet

i skeppsregistret, eftersom den är mer än 12 meter lång
och 4 meter bred. Den är rymlig och stabil, även om
anders gärna hade haft hytten i fören, så att det hade
funnits mer däcksutrymme i aktern. Marschfarten är 8
knop, vid tomgång 4. För att få optimal hastighet för
uttring, 2,8 knop, måste han ha drivankare, två tomma
plasttunnor utan lock, som bromsar upp farten, en på
vardera sidan av båten.
när han slängt i drivankarna lossar han den ena
utter brädan och kastar i den. själva utterbrädan består
av två stycken en meter långa parallella plåtflottörer
med en halv meters avstånd, som hålls samman av två
stålbågar, som en liten katamaran. Den yttre är försedd
med en fena, som gör att redskapet skär ut från båten
under gång. Det gör att den kraftiga svarta linan, som
går vinkelrät mot båten, där fiskelinorna sitter, hela tiden
är sträckt. De båda utterbrädor som anders använder
köpte hans pappa för många år sedan av en
gammal fiskare. De består av två stuprör som svetsats
ihop i ändarna. anders har målat dem ljusblå, i samma
färg som båten.
På den hundra meter långa kraftiga svarta nylonlinan
som går mellan utterbrädorna finns 20 ringar, med
fem meters avstånd mellan varje, där fiskelinorna fästs
med en hake. anders sätter på en wobbler längst ut på
varje lina och låter sedan linan löpa ut i vattnet. när
den ena sidans tio linor är klara, kastar han i den andra
utterbrädan och gör på samma sätt där.
han sätter kurs mot en grynna på 2,5 meter och
spanar ut mot den svarta linan på båda sidor båten.
om det nappar kan man se ett litet veck, som visar att
det är något som hänger och bromsar upp en av linorna.
Det är inte helt lätt för ett otränat öga, och även
anders har lite svårt att se den svarta linan längst bort
mot utterbrädorna när både sjön och himlen är gråsvart,
som denna dag.
linorna är 1 mm tjocka, vilket klarar stora fiskar. Den
sista decimetern närmast draget består av en tafs av
ståltråd för att gäddan inte skall kunna bita av linan.
linorna är lite olika långa, 10–15 famnar. hur djupt
96
dragen går beror på var på den horisontella linan de
sitter och på storleken på wobblerns sked. ju större
sked, och ju närmare båten linan sitter, desto djupare
går draget. Djupgåendet är mellan 1 och 3 meter.
anders började uttra 2005, samma år som trålningen
i Vänern förbjöds, och han har lärt sig en del sedan
dess. i början hade han ganska små wobblers, vilket
ledde till att gäddorna inte fastnade så bra. Många
släppte innan han fick ombord dem. nu har han betydligt
större drag, med stora trekrokar, vilket ger större
gäddor och färre släpp.
Den första gäddan som nappar släpper faktiskt, bara
några meter från båten. Den högg på den lilla gäddliknande
wobblern, som han fick hela fyra gäddor på
dagen innan. sedan går det bättre. snart bärgas den
första gäddan och strax därpå en till.
nästa gädda ser han i ytan på det femte draget på
babords sida. han lossar vajern som går mellan styrhyttens
baksida och mittringen på den svarta linan, och
låter den svarta linan löpa ut åt styrbords sida på det
lilla stålhjul som han monterat på akterdäcket. Det är
framhjulet från en gammal lastmoppe och det rullar lätt,
vilket sparar mycket kraft när linan skall flyttas i sidled.
hans pappa birger använde ett likadant.
när den svarta linan fått löpa så att fiskelinan som
gäddan nappat på befinner sig rakt akterut, hakar han
fast den svarta linan i båtvajern igen och drar in fiskelinan
för hand, med gummihandskar på. om gäddan
sitter på bra och inte är för stor, lyfter han bara över
gäddan över relingen. annars tar han den stora fiskekroken
till hjälp.
han håller fast gäddan bakom gälarna med vänsterhanden
och slår med baksidan av en tång, ett eller två
rejäla slag i huvudet så att den dör. sedan vänder han
på tången och tar loss krokarna från fiskens gap. gäddan
slängs sedan i den blå plastlådan som står på babordssidan
bredvid. Vikten ligger troligen på 3–4 kilo.
nu efter lektiden är gäddorna lite smalare. själv äter
anders helst gädda senare på säsongen när den hunnit
äta upp sig igen.