handbok för brunnsgäster

102 ADOLFSBERG.
djup är 1| aln, den ger 115 kannor vatten i timan,
hvilket är fullkomligen klart och äfven i större massor
ofargadt. Dess värme var på bottnen + 7° C.
och i ytan knappt märkligt deröfver, då den yttre
luftens var 4- 15°. Skakadt i glas eller bouteille blir
det fullkomligt luktlöst och ger ingen luft ifrån sig.
Smakar rent beskt och jernhaltigt, någorlunda likt
Medevi s. De reagerande medel, som däruti göra
någon förändring, äro följande:
Lackmustincturen rodnas svagt och långsamt i
nyss upptaget vatten, men blir i kokadt oförändrad.
Kalkvatten gör om någon stund deri en ymnig fall—
ning, som icke upplöses om mera källvatten tillslås.
Dessa begge bevisa, att vattnet innehåller sura kolsyrade
salter, men ingen fri kolsyra. Fembocks—
tincturen svärtas af jernhalten i friskt vatten, och
reagerar i det kokta för alkali. Salpettersyradt
•silfpcr reagerar ganska obetydligt för saltsyrade salter.
Salpettersyrad baryt ger inga märkeliga tecken
till svafvelsyrade salter. Alkalier ge en ljusgul af
kalk och jernoxid bestående fällning. Oxalsyra ger
en någorlunda ömnig fällning af oxalsyrad kalk. Blodlut
och galläpletincturen reagera för jern. Af det
förra blir vattnet ljusblått och af den sednare mörkt
fiolett. Kokas vattnet och gasen uppfångas i mandelolja,
sa utvecklas 3,5 cub.tum gas af kannan, hvaråf
kalkvatten under grumling upptar 1,25 cub.tum kolsyregas,
och återstoden har alla egenskaper af ren
qväfgas. Under fortsatt kokning utvecklas ganska
langsamt en ännu större portion kolsyregas af de
sura kolsyrade salternas sönderdehiing. Jag inkokte
13 kannor vatten, hvarefter 85 gran af en ljusgul
massa återstod. Alkohol upplöste derur 7,75 gran,
Ii vilka efter vidare undersökning funnos bestå af 2
gran saltsyradt kali (fordom sal. digest, sylvii) af 3,25
kolsyradt kali (fordom alkali vegetabile 1. potassa)
och 1,50 gran extractifämne förent med kalit till en