handbok för brunnsgäster

40 M E I) E V I.
Vara brunnshospitalers utvidgning kunna snlecles
n\ varmt nog behjertas. Dem förutan — livad blefve
allmogens ätteläggar, redan i barndomen sjuklige till
följe af osnygghet och förtidigt brännvinssupande?
Försynen skänkte mineralkällor åt Skandiens bördigare
slättmarker, der en mindre styfmoderlig natur
nti för liten grad manar infödingen till omtanka för
sin trefnad, och hvarigenom icke sällan grundläggningen
sker till denna »skörbjugg i kropp och själ, för
hvilken vara förfäder bado gudarne bevara oss.» I
våra skogs- och bergländer i N orge, Wermland, Norrland
och Finnland äro mineralkällor sällsynta J ),
men folket visar en böjel&e till renlighet, som bygger
helsan en förmur mot tusende annars skadlige inverkningar.
Måtte derföre rikets fäder och vise vid riksdagarne
behjerta brunnsliospitalernas behof af spannmålsfonder
— det enda fullkomligt betryggande medlet
för dera9 framtida bestånd — och gifva den ett
utrymme, hvarigenom man hindras från behofvet atî
neka långväga uslingar hjelp af helsovattnet, samt
svarar emot den tilltagande folknuminern.
D.
iVadstena och dess omgijning. Historiskromantisk
målning, tecknad under en sommarresa
kring Wettern, af J. P. Tollstorp. Wadstena 1832y
pag. 50—92 (innehållande mest betraktelser öfver ställets
naturbeskaffenhet och brunnssejouren samt en
längre berättelse om »en verklig händelse, som bevisar
huru själen kan fästa sig vid naturen med en
öfvennåttan brinnande tillgifvenhet.»)
*) Denna utsago torde man finna vederlagd af närvarande
beskrifning öfver dc samlligc helsokullcra-i.