handbok för brunnsgäster

30 ME DEVI.
af döfhet, kolik, svindel, förlamning, kronisk reumatism,
vanlig gikt, podager, giktknölar, reformar och
elak skabb, sura ben och rossvullnader, af stockningar
i lefvern förorsakad gulsol, ma ghost a och äfveii
skrofulös lungsot, samt slutligen illaartade sårnader
efter långvariga veneriska sjukdomar, der merkur icke
mera visar sig verksam. — Emot skörbjugg har det
också befunnits vara af mycken nytta.
4 .§•
Se här vidare fattigläkarens vid Medevi, herr
doktor
»O. yi. RobsaJuns Summariska ofversigt af
vattenkurens iwkan à allmogen och dc
fattige vid Medevi, decenniet 1811—1820;
Till Kongl. Sundhetskollegium har jag äran öfverlemna
brunusrapport, i följd af herr TKAFVJ:KFEI.T5
anmaning till svenske läkare, att insända berättelser
om helsobrunnarne, erinrandes för öfrigt om hvad i
Läkare-Sällskapets Årsberättelser 1815 och 1818 jag
till upplysningar om vattenkuren yttrat. Qvinkönets
antal har med flit, för sjukdomsförhållandet till mankönet,
anförts. Sådana öfversigter med sjuklighetsförändringarne
skulle utgöra volumer. Det ;ir icke
lätt, att ur allmogens krämprika berättelser reda dera.
Allmänna öfversigter måste tagas, och sjukdomarne
klassvis upplysas. Så har t. ex. hud-utslagen vanligast
varit: lierpeliska, saltfluss-skabb och stundom
ichthyosis, som väl märkbart förbättrats af vattnet,
nien till radikalbot behöft rökkuren. Bensåren hafva
mest varit ros-sår, stundom med benröta och exfoliering,
men som saltllussiga isynnerhet ej utan rökning,
botade. Syphilös värk har vattenkuren väl stundom
liudrat, men troligt har det utslag, som under tider*