Page 1 Datum Vår beteckning 2007-05-14 ...

Datum Vår beteckning
2006-05-14
I berg som uppvisar foliation, spaltning, sprickor läkta med t.ex. kalcit eller
skiktning kan det vara svårt att avgöra om en spricka är naturlig om denna är
parallell med de huvudsakliga svaghetsplanen. Om borrningen utförts på ett
korrekt och försiktigt sätt bör de tveksamma sprickorna räknas som naturliga för
att vara på den säkra sidan.
Beroende på vilken borrutrustning som används kan det hända att delar av
borrkärnan tillfälligt roterar med i den inre cylindern och orsaka att sprickytorna
mals sönder. I svagare bergarter kan det ibland vara svårt att avgöra om de
rundade ytorna är naturliga eller artificiella. I tveksamma fall bör man även här
anta att sprickorna är naturliga för att vara på den säkra sidan.
Sprickorientering
För icke orienterade kärnor bör man försöka registrera orienteringen för de
synbara sprickorna samt bergartsgränser som skär borrkärnan med hjälp av en
gradskiva och därigenom mäta de spetsiga skärningsvinklarna (θ) relativt
borrkärnans axel ( ± 5˚). Om borrhålet i fråga är helt vertikalt så komm er
vinkeln (90-θ) att motsvara sprickans stupning. Denna information kan ge en
indikation på en sprickas stupning.
För att kunna orientera en spricka med både strykning och stupning krävs dock
mer omfattande metoder. En sådan metod är att kombinera kärnkartering och
borrhålskartering med borrhåls-TV eller borrhålskamera. Andra alternativ kan
vara att orientera kärnan med hjälp av den inmätta orienteringen vid varje
borrning (Craelius metod), orientering av kärnan med hjälp av spårskrivare i
härdat stål, eller integrerad provtagningsmetod. För projekt Citybanan
rekommenderas att borrhåls-TV eller borrhålskamera används för att bestämma
läge för och orientering av sprickor, bergartsgränser och andra strukturer.
Borrhålsbilderna kan dessutom användas som hjälpmedel för att avgöra om ett
brott i borrkärnan är en öppen eller sluten spricka, eller eventuellt bara ett lokalt
svaghetsplan i bergmassan, samt om en spricka är naturlig eller inducerad vid
borrning/hantering av borrkärna.
Sprickavstånd
I berg med tydlig foliering eller lagrade strukturer kan man mäta individuella
kärndelar så att det verkliga (vinkelräta) avståndet mellan sneda korsande
sprickor orsakade av foliation, lagring eller andra regelbundet korsande sprickor
inom samma sprickgrupp kan uppskattas. Sprickavståndet (S) kommer i detta
fall att bero på längden (L) mellan de angränsande naturliga sprickorna, i en och
samma sprickgrupp, som uppmäts längs borrkärnans centrum och den spetsiga
vinkel (θ) som dessa har i förhållande till borrkärnans axel. Det vinkelräta
sprickavståndet ges då av Ekvation 1.
S = Lsin
θ
(1)
För att bestämma det vinkelräta avståndet mellan sprickor inom en och samma
sprickgrupp enligt ovan krävs att varje sprickgrupp kan identifieras, vilket i
praktiken kan vara mycket svårt, speciellt i deformerade kristallina bergmassor,
om inte strykning och stupning bestäms för varje spricka (se avsnittet
”Sprickorientering”).
Riktlinjer för kärnkartering_070514.DOC 8 (32)