Israel som Guds tjänare - Biblicum

13; 10:22). ”Guds ord har inte blivit om intet. Ty Israel är inte alla som
kommer från Israel, och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans
barn” (Rom. 9:6-7). Den troende resten vittnar om att Herren inte har
förskjutit sitt folk, skriver Paulus. På Elias tid fanns det en rest på 7000
män som Gud utvalt av nåd, ”På samma sätt finns det också i denna tid
en rest som Gud har utvalt av nåd… Vad Israel strävar efter har det inte
uppnått. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förstockade” (se
Rom. 11:1-10).
I detta sammanhang kan det vara på sin plats att påminna om profetian
i 1 Mos. 49:10: ”Spiran ska inte vika från Juda, inte härskarstaven
från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer, han som folken ska
hörsamma.” ”Han som härskarspiran tillhör” (hebr. Shiló) är Messias,
den rätte härskaren (jämför Hes. 21:27, 21:32 i den hebreiska grundtexten).
Nu har sedan 2000 år tillbaka judarnas rätte kung kommit, Jesus
av Nasaret, och med honom gamla förbundets fullbordan. Han ska
inte som Israels kungar under gamla förbundet härska i ett begränsat,
teokratiskt Israel i Kanaans land och i ett jordiskt Jerusalem. Han är Sions
rätte kung som i enlighet med Sakarjas profetia ”kommer ödmjuk,
ridande på en åsna, på en åsninnas föl” och med ”frid till hednafolken.
Hans herravälde ska nå från hav till hav och från floden till jordens yttersta
gränser” (Sak. 9:9-10, jfr Ps. 72:8). Medborgare i Messias rike är
människor från olika länder och folk som ärar och hörsammar honom.
Genom att troende hedningar från olika stammar, folk och tungomål
ända fram till den yttersta dagen inympas i det äkta olivträdet (den troende
kvarlevan av gamla förbundets gudsfolk), uppfylls Guds löften till Abraham.
De inympade hedningarna ska också komma ihåg att inte alla
israeliter eller judar som nu är fiender till evangeliet har drabbats av
förstockelsedomen. Gud har makt att på nytt inympa grenar (otroende
av Israels och Juda hus) som nu är borthuggna (Rom. 11:23). Gud vill
förbarma sig över alla och skingra otron, både hos judar och hedningar.
Det är Guds vilja och kallelse att erbjuda frälsningens gåva till alla folk.
”Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra” (Rom. 11:29). Det
finns bara en väg till Gud och det eviga livet för alla folk, Jesus Kristus:
”Jag är Vägen, Sanningen och Livet. Ingen kommer till Fadern utom
genom mig” (Joh. 14:6). ”Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller
finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor,
genom vilket vi blir frälsta” (Apg. 4:12).
19