Canis non est canem” - SRSF

gifter. En majoritet av HD:s ledamöter ansåg att advokatens ”slarv”, i egenskap av boutredningsman, var att
betrakta som culpöst och han ålades ersättningsskyldighet i målet. HD:s motivering är mycket kort men av rätts-
fallet kan i alla fall utläsas att så pass okomplicerade rättsfrågor som besvärsstider alltid bör hållas advokaten till
last som försumelse.
En advokat kan i ett skadeståndsmål hävda att han inte skulle ha kommit fram till ett annat
resultat ens om han hade studerat rättskällorna noggrannare och att klienten därför inte lidit
någon skada på grund av hans handlande. Det har hävdats att klienten har bevisbördan för
motsatsen men att det skulle räcka med viss sannolikhetsbevisning. 13 Men av rättsfallet NJA
1981 s 1091 framgår att det kan vara svårt att ens med en lägre grad av sannolikhet fastslå att
det tänkta alternativa handlandet skulle ha medfört att klienten undgått skada. Man måste
nämligen, precis liksom annars, försöka fastställa skadan genom det s k hypotetiska provet
med avseende på det mycket svårbestämda alternativa händelseförloppet som skulle ha med-
fört en annan utgång. Klienten kan således få svårt att visa på advokats skadeståndsskyldighet
i dessa fall.
2.2.3 Biträde vid avtal och uppgörelser
Advokatens ansvar som biträde vid avtal och uppgörelser stämmer i stort sett överens med det
som ovan sagts vad gäller ansvaret för givna råd. En advokat kan således bli ersättningsskyl-
dig på grund av uppenbara fel, och då främst sådana som har sin grund i okunnighet om eller
förbiseende av gällande rätt. Vad gäller avtalsformalia anses advokaten ha ett särskilt bety-
dande ansvar. Hur långt ansvaret sträcker sig i varje enskilt fall kan inte anges mer specifikt
än att normal aktsamhet måste iakttagas. Vid uppgörelser gäller principiellt att advokaten bör
se till att klienten känner till de faktorer som är av juridisk relevans, hur klienten sedan vill
handla är hans ensak. 14
2.2.4 Rättegångar
Att en advokat har en aktsamhetsplikt vad beträffar själva sakfrågan, närmare bestämt utred-
ningen av denna, framgick redan i avsnitt 2.2.2 där metodansvaret presenterades. Där kon-
staterades också att advokaten i undantagsfall kan bli ersättningsskyldig för rent juridiska fel-
13 Wiklund, s 317 f.
14 Ibid, s 308.
10