Canis non est canem” - SRSF

klienten aldrig vinner en process mot en advokat. Detta innebär i sin tur inte att klienten står
helt rättslös. Men i de fall han/hon inte lyckas erhålla ersättning ur advokatens ansvarsförsäk-
ring, alternativt avböjer ett förlikningsförslag från försäkringsbolaget, så har klienten mycket
begränsade chanser till upprättelse.
Domskälen i de mål som studerats framstår säkerligen, åtminstone för en utomstående
betraktare, som rimliga och till och med kanske helt juridiskt korrekta. Problemet för klienten
kan enligt min mening istället ha att göra med de bevisbördsregler som gäller inom civilpro-
cessen. Enligt huvudregeln så har den som påstår något i ett tvistemål bevisbördan för detta
påstående. För klientens del innebär detta inte bara att han/hon måste bevisa att advokaten har
varit försumlig eller vårdslös. Klienten har dessutom att visa att han/hon verkligen har lidit
skada av advokatens handlande samt att det föreligger så kallad adekvat kausalitet mellan
handlande och skada. I flera av de studerade fallen har domstolarna kommit fram till att advo-
katers ageranden visserligen varit att betrakta som vårdslösa. Men då klienten inte lyckats
övertyga domstolen om själva skadan så har käromålen ändå ogillats.
Sammanfattningsvis konstateras att klientens möjlighet till framgång med en ska-
deståndstalan är om inte obefintlig så i alla fall minimal. Om detta sedan beror på att advo-
katkåren favoriseras av domstolarna, att bevisfrågorna i dessa mål är besvärliga (ofta hand-
lar det om att bedöma hypotetiska alternativ) eller någon annan orsak kan jag utifrån denna
undersökning inte med säkerhet svara på. Men det är heller inte möjligt att helt och hållet
avfärda misstanken om att advokaterna gynnas av rättssystemet, man får väl bara hoppas att
principen om allas likhet inför lagen gäller även för advokater. Orsaken till det skeva resulta-
tet kan mycket väl ha att göra med de processregler som gäller i tvistemål, och då tänker jag i
första hand på bevisbördsreglerna. Man skulle kunna tänka sig en annan typ av bevisbörds-
regler, exempelvis någon form av omvänd bevisbörda för de fall klienten gör det sannolikt att
advokaten förfarit vårdslöst. Advokaten skulle i så fall dels ha att bevisa sin oskuld, dels att
klienten inte lidit någon egentlig skada samt att adekvat kausalitet ej föreligger. Troligtvis
hade resultatet av min undersökning med en sådan typ av bevisbördsregel sett något annor-
lunda ut. Men så länge civilprocessen ser ut som den gör idag bör klienten avrådas från att
inleda en skadeståndsprocess mot sin advokat. Nio av tio gånger lär det nämligen sluta med
att klienten förlorar målet och även tvingas betala motpartens ofta mycket höga rättegångs-
kostnader.
29