Canis non est canem” - SRSF
Canis non est canem” - SRSF
Canis non est canem” - SRSF
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
En förlikningsfullmakt får i allmänhet anses innebära en skyldighet för advokaten att, innan<br />
han träffar förlikning, underställa klienten förlikningsförslaget för godkännande. Emellertid<br />
kan situationen uppstå att advokaten så snabbt måste ta ställning till ett förlikningsförslag att<br />
han inte hinner inhämta samtycke. I så fall måste advokaten efter bästa förstånd, och med<br />
iakttagande av normal aktsamhet, träffa det avgörande som anses bäst överensstämma med<br />
klientens intressen. Annars riskerar han att bli ersättningsskyldig gentemot klienten. Detta<br />
innebär att advokaten ibland bör acceptera och ibland avböja förlikningen. Att här uppställa<br />
någon mer vägledande regel är inte möjligt. Anledningen till varför advokaten underlåtit att<br />
inhämta klientens samtycke kan få en helt avgörande betydelse för culpabedömningen. Utan<br />
giltig anledning ligger det nämligen ett moment av vållande redan i själva underlåtenheten,<br />
varför det då räcker för klienten att visa att förlikningen sannolikt varit ofördelaktig för ho-<br />
nom. Fanns en giltig anledning till accepten är bevisläget betydligt svårare för klienten. Huru-<br />
vida advokaten skall bli skad<strong>est</strong>åndsskyldig eller ej beror då på i vad mån det med fog kan<br />
sägas att förlikningen till sitt innehåll varit sådan att det måste betecknas som vårdslöst eller<br />
oaktsamt att anta en sådan förlikning. 17<br />
2.2.6 God advokatsed<br />
Med proffessionsansvar menas i allmänhet att arbetet utförs enligt en facklig standard. Vad<br />
beträffar advokater ankommer det främst på advokatsamfundets styrelse och disciplinnämnd<br />
att utveckla vad som utgör god advokatsed. Skad<strong>est</strong>åndsanspåk bedöms av domstolarna och<br />
disciplinärenden kan föras vidare av Justitiekanslern till HD. Till skillnad från vad gäller<br />
andra yrkesgrupper bör domstolarna, åtminstone i teorin, väl kunna bedöma om advokaterna<br />
utfört sina uppgifter på ett fullgott sätt. Domarna har ju samma juridiska grundutbildning och<br />
bör vara väl förtrogna med hur advokatämbetet skall utföras. Domstolarna bör alltså ha goda<br />
förutsättningar att överpröva frågor om vilka krav som bör ställas på advokater. Ofta hävdas<br />
det att begreppet god advokatsed är utgångspunkten för culpabedömningen i skad<strong>est</strong>åndsmål.<br />
Någon absolut koppling anses dock inte föreligga. Sålunda kan skad<strong>est</strong>åndsansvar inträda<br />
trots att det påtalade förfarandet inte medfört någon disciplinär sanktion och vice versa. 18<br />
17 Wiklund, s 320 ff.<br />
18 Heuman, s 24.<br />
12