Canis non est canem” - SRSF

5. SAMMANFATTNING
Advokater är och skall enligt principen om likhet inför lagen vara underkastade samma regler
som gäller för andra medborgare, både vad gäller straff och skadestånd. Syftet med denna
uppsats har varit att undersöka om Sveriges advokatkår särbehandlas av domstolarna, dels i
den svenska civilprocessen vad gäller mål om advokaters kontraktsrättsliga skadeståndsskyl-
dighet gentemot sina klienter, dels i straffprocessen vad gäller mål där advokater har åtalats
för brott. En rättegång där en advokat står som part i målet torde vara en process av särskilt
delikat natur och jag har ställt mig frågan om våra domstolar lyckas bibehålla sin objektivitet i
dessa fall. Undersökningen omfattar sammanlagt 26 tvistemål och 6 brottmål. Samtliga domar
som ingår i uppsatsen härstammar från början av 1990-talet till och med 2004.
Vad gäller tvistemålen kan det konstateras att klienternas talan i samtliga 26 fall ogillades
av domstolarna. I några av fallen har klienternas talan varit uppenbart ogrundade. I andra fall
har käromålen ogillats på den grunden att advokaterna visserligen borde ha gjort en bättre
insats, men att försummelserna inte ansetts vara så grova att skadeståndsskyldighet uppkom-
mit. I några enstaka fall har domstolarna konstaterat faktisk vårdslöshet från advokatens sida,
men då har skadeståndstalan istället ogillats för att klienten inte kunnat styrka skadan. Sam-
manfattningsvis konstateras att klientens möjlighet till framgång med en skadeståndstalan är
om inte obefintlig så i alla fall minimal. Utfallet kan ha sin förklaring i att klienternas förvänt-
ningar är orealistiska eller att klienternas bevisbörda i dessa mål är alltför betungande. Men
faktum är att man utifrån denna undersökning inte helt och hållet kan avfärda misstanken om
att advokaterna gynnas av rättssystemet. Med en annan typ av bevisbördsregler kan det tänkas
att resultatet av min undersökning hade sett något annorlunda ut. Men så länge civilprocessen
ser ut som den gör idag bör klienten avrådas från att inleda en skadeståndsprocess mot sin
advokat. Nio av tio gånger lär det nämligen sluta med att klienten inte bara förlorar målet utan
också tvingas betala motpartens ofta mycket höga rättegångskostnader.
Ser man till brottmålen finns det sammantaget inga som helst tecken som tyder på att
advokaterna särbehandlas positivt av domstolarna. Resultatet visar på att ett förvånansvärt
stort antal advokater har fällts för brott och dessutom drabbats av förhållandevis ingripande
påföljder. Undersökningen pekar således snarare på att när det går så långt som till åtal så har
advokaten tvärtom inga som helst favörer. Det bör dock påpekas att åtal mot advokater utgör
en relativt ovanlig företeelse varför några vetenskapligt säkra slutsatser är svåra att dra.
38