Canis non est canem” - SRSF

kan det tänkas att rådgivningen bör betraktas som culpös med hänsyn till resultatet, under
förutsättning att rådet är klart felaktigt. Detta kräver dock att advokaten har uttryckt sig kate-
goriskt och därför felaktigt givit klienten en känsla av tillit. Vårdslösheten består i så fall i att
advokaten skulle ha förklarat för klienten att några säkra uttalanden inte kan göras och att
klienten själv måste göra en riskbedömning av en eventuell rättegång.
I svensk rätt tycks synsättet vara att skadeståndsansvar kan inträda vid uppenbara fel.
Styrelsen för Sveriges Advokatsamfund har i detta sammanhang yttrat att en advokat får anses
ha ett långt gående ansvar för skada till följd av formella eller processuella fel. Som exempel
kan ges att en advokat, på grund av okunnighet eller förbiseende, ger ett råd i klar strid med
lag eller fast praxis allmänt känd bland advokater och domare. Detta rättsfall från hovrätten,
som rör skadestånd i advokatverksamhet på grund av en rent rättslig felbedömning, illustrerar
problematiken.
RH 82:21. En advokat ådömdes skadestånd för att ha förfarit vårdslöst vid utförandet av sitt uppdrag. Genom att
göra en rättslig felbedömning och avsäga sig uppdraget utan att tillse att klienten inte därigenom led rättsförlust,
då frist för talans väckande inom kort tid utlöpte, gjorde advokaten sig skyldig till en icke ursäktlig underlåten-
het. Styrelsen för Sveriges Advokatsamfund yttrade sig i målet och anförde bland annat föjlande: ”En advokat
torde inte vara skadeståndsskyldig om han i en tveksam lagtolknings- eller rättstillämpningsfråga hävdat annan
uppfattning än den som sedermera kommit till uttryck i slutlig dom. Om han däremot gjort sig skyldig till up-
penbart fel i den juridiska bedömningen torde ansvar kunna inträda. En advokat anses ha ett långtgående ansvar
för skada till följd av formella eller processuella fel. Vid övervägande av om en advokat visat sådan vårdslöshet,
att den bör föranleda skadeståndsskyldighet mot klienten, är det naturligt att utgå från den grad av aktsamhet
som god advokatsed kräver”. I det aktuella fallet bistod styrelsen således advokatens skadeståndsansvar gent-
emot klienten.
Om rättsfrågorna är svårbedömda anses advokaten inte bära något särledes strängt ansvar för
att hans upplysningar om rättsläget är riktiga, detta under förutsättning att han klargör för kli-
enten att några säkra svar inte kan lämnas. Om ett mål får en annan utgång än den som advo-
katen antog så kan han inte åläggas skadeståndsskyldighet för att han funnit skäl att bedöma
rättsfrågan på annat sätt än domstolen. 11
11 Wiklund, s 301.
8