S3 Kamratförening nr 4
S3 Kamratförening nr 4
S3 Kamratförening nr 4
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Befälsutbildning<br />
på 40-talet vid<br />
signaltrupperna,<br />
del 4<br />
Text och bild: Allan Hahn<br />
Armens hundskola.<br />
Vår utbildning var inte slut med AUS. Som<br />
ett kuriosum måste jag nämna att jag under en<br />
vårmånad 1947 blev beordrad till hundkurs vid<br />
Armens hundskola i Sollefteå. Ingen av mina<br />
äldre kolleger ville ställa upp och jag tog kursen<br />
som ett tillfälle att tina upp efter en mycket<br />
kall vinter. Från Sl och SlSk kom f j Agne<br />
Ahnström och Erik Boberg. Agnes merit var<br />
att hans hustru ägde en tax. Erik och jag kände<br />
inte så mycket för hundar. Då.<br />
Vår kurs bestod av c:a femton uoff från armen.<br />
Var och en av oss tilldelades två hundar. Den<br />
ena var redan utbildad och gjorde en ”repetitionsövning”<br />
och blev ju därmed vår lärare;<br />
den andra var en ”råhund” som gjorde sin<br />
första tjänstgöring och som vi i vår tur skulle<br />
ge utbildning. Min ”råhund” var en riesenschnautzer.<br />
Ägare var en kapten Andersson,<br />
A8, och jag kunde några år senare låna ”Bosco”<br />
för<br />
att dra<br />
min pulka<br />
under en<br />
kortare<br />
fjälltur.<br />
Till kursen<br />
hörde<br />
också två<br />
veckors<br />
vinterutbildning.<br />
Flera av<br />
de äldre<br />
I Dimma mot Kårsavagge<br />
avstod från denna. Ahnströms tax kunde ju<br />
ändå inte tänkas bli draghund och även andra<br />
skäl anfördes. Kursen tillfördes dock ett antal<br />
offi cerare så vi blev 15-20 man som samlades<br />
till Jägarskolan i Kiruna för en första veckas<br />
”inkörning”. Var och en av oss fi ck tre hundar.<br />
Vi fi ck börja med att köra en hund i taget för<br />
att bekanta oss med jyckarna. Senare fortsatte<br />
vi med tvåspann och trespann.<br />
Efter en vecka lastade vi in hundar och övrig<br />
utrustning på järnväg och fl yttade till Torneträsk<br />
stn. Här blev det mest körning med<br />
trespann; såväl uppe på kalfjället som under<br />
en långmarsch med övernattning i björkskogsregionen<br />
på norra sidan träsket. I början av<br />
veckan<br />
visade<br />
hundarna<br />
ingen<br />
större<br />
förtjusning<br />
över<br />
torrfi<br />
sken<br />
som till<br />
stor del<br />
utgjor-<br />
Vilodag i Kårsavagge<br />
de deras mat, men efter ett par dagars hårdkörning<br />
gick även den ner.<br />
Varför vi signalister beordrades till hundkursen<br />
vet väl ingen. Visst fi ck vi lära oss att utbilda<br />
rapporthundar, men som sambandsmedel vid<br />
högre staber var det inte så gångbart. Vi hade<br />
ju ännu kvar våra brevduvor!! Privat hade jag<br />
dock stor glädje av kursen. Vid ett fl ertal tillfallen<br />
under de kommande åren kunde jag med<br />
ägarnas fulla förtroende låna hundar för mina<br />
vinterturer i fjällen.<br />
Signalmekanikerkurs<br />
eller som den egentligen hette, Kurs för värnpliktiga<br />
signalmekaniker. Dit beordrades varje<br />
år några uoff att ”följa utbildningen”. Vi ryckte<br />
in sedan de värnpliktiga klarat av sin elementära<br />
soldatutbildning dvs kunde gå i takt, ”vanda<br />
klack”, hälsa med honnör mm. Tillsammans<br />
med Carl Ekberg och Wolmar Elveling från Sl<br />
och Georg Bergkvist, S1Sk började jag Smekkursen<br />
sommaren 1948. ASignS hade nu fl yttat<br />
från Frösunda till Marieberg. Kursen var<br />
mycket värdefull icke minst genom lärarna i<br />
elteknik och materielkännedom, arméingenjören<br />
”Ludde” Lunden resp fanjunkaren S-O<br />
”Surkalle” Karlsson. Lunden var den förste<br />
som fi ck mig att förstå vitsen att rakna med<br />
logaritmer. Vårt enda tekniska hjälpmedel för<br />
att lösa räkneproblem var räknestickan. Ludde