S3 Kamratförening nr 4

More documents

Recommendations

Info

Befälsutbildning på 40-talet vid signaltrupperna, del 4 Text och bild: Allan Hahn Armens hundskola. Vår utbildning var inte slut med AUS. Som ett kuriosum måste jag nämna att jag under en vårmånad 1947 blev beordrad till hundkurs vid Armens hundskola i Sollefteå. Ingen av mina äldre kolleger ville ställa upp och jag tog kursen som ett tillfälle att tina upp efter en mycket kall vinter. Från Sl och SlSk kom f j Agne Ahnström och Erik Boberg. Agnes merit var att hans hustru ägde en tax. Erik och jag kände inte så mycket för hundar. Då. Vår kurs bestod av c:a femton uoff från armen. Var och en av oss tilldelades två hundar. Den ena var redan utbildad och gjorde en ”repetitionsövning” och blev ju därmed vår lärare; den andra var en ”råhund” som gjorde sin första tjänstgöring och som vi i vår tur skulle ge utbildning. Min ”råhund” var en riesenschnautzer. Ägare var en kapten Andersson, A8, och jag kunde några år senare låna ”Bosco” för att dra min pulka under en kortare fjälltur. Till kursen hörde också två veckors vinterutbildning. Flera av de äldre I Dimma mot Kårsavagge avstod från denna. Ahnströms tax kunde ju ändå inte tänkas bli draghund och även andra skäl anfördes. Kursen tillfördes dock ett antal offi cerare så vi blev 15-20 man som samlades till Jägarskolan i Kiruna för en första veckas ”inkörning”. Var och en av oss fi ck tre hundar. Vi fi ck börja med att köra en hund i taget för att bekanta oss med jyckarna. Senare fortsatte vi med tvåspann och trespann. Efter en vecka lastade vi in hundar och övrig utrustning på järnväg och fl yttade till Torneträsk stn. Här blev det mest körning med trespann; såväl uppe på kalfjället som under en långmarsch med övernattning i björkskogsregionen på norra sidan träsket. I början av veckan visade hundarna ingen större förtjusning över torrfi sken som till stor del utgjor- Vilodag i Kårsavagge de deras mat, men efter ett par dagars hårdkörning gick även den ner. Varför vi signalister beordrades till hundkursen vet väl ingen. Visst fi ck vi lära oss att utbilda rapporthundar, men som sambandsmedel vid högre staber var det inte så gångbart. Vi hade ju ännu kvar våra brevduvor!! Privat hade jag dock stor glädje av kursen. Vid ett fl ertal tillfallen under de kommande åren kunde jag med ägarnas fulla förtroende låna hundar för mina vinterturer i fjällen. Signalmekanikerkurs eller som den egentligen hette, Kurs för värnpliktiga signalmekaniker. Dit beordrades varje år några uoff att ”följa utbildningen”. Vi ryckte in sedan de värnpliktiga klarat av sin elementära soldatutbildning dvs kunde gå i takt, ”vanda klack”, hälsa med honnör mm. Tillsammans med Carl Ekberg och Wolmar Elveling från Sl och Georg Bergkvist, S1Sk började jag Smekkursen sommaren 1948. ASignS hade nu fl yttat från Frösunda till Marieberg. Kursen var mycket värdefull icke minst genom lärarna i elteknik och materielkännedom, arméingenjören ”Ludde” Lunden resp fanjunkaren S-O ”Surkalle” Karlsson. Lunden var den förste som fi ck mig att förstå vitsen att rakna med logaritmer. Vårt enda tekniska hjälpmedel för att lösa räkneproblem var räknestickan. Ludde
träffade jag drygt tjugo år senare på FOA. Där arbetade han på underrättelsesektionen med att översatta sovjetiskt teletekniskt material. Från Luddes tid på ASignS berättas gärna en episod som inträffade när en nyutnämnd signinsp - ej signalist - skulle ta emot skolans befälskår. Ludde, som hade en rondör och en ansiktsfarg som skvallrade om smak för god mat och dryck och ett härdande båtliv och som dessutom gärna sjöng glada visor till gitarr, stod längst ut på fl ygeln. Nar inspektören på sin handskakningstur kom till Ludde såg han att denne hade en annan färg an övriga på passpoalen runt krage och axelklaffar. Ludde tillhörde ju armétygförvaltningen. Insp sträckte fram handen och sa:” Regementspastorn, förmodar jag”. Endast övlt Runmarks hårda disciplin hindrade den skrattsalva som senare tilläts utbryta när befälskåren kunde fl y in till mässen. Ludde kom för många år framåt att bara smeknamnet ”Pastorn”. En egen pluton fi ck jag vid vpli<strong>nr</strong>yckningen 1949.Då hade jag c:a sju och ett halv års utbildning för jobbet. Nu fi ck jag förtroendet att utbilda en radiopluton. Jag svarade - med hjälp av två furirer - för all utbildning utom sjukvårdstjänsten. Våra vpl var mycket positiva och vi betonade förstås gärna för dom att dom ju var förbandets elit. När det blev dags att kasta skarp handgranat var det, en av grabbarna som höll krampaktigt i utlösningssnöret på skafthandgranaten men droppade den bakåt i kastbåset. Jag tog upp den och kastade den mot målet. ”Nu talar vi inte mer om det här,” sa jag till grabben. Ingen av hans kamrater hade sett episoden. Hade jag Kometkarriär på kaserngården, insänt av Bertil Lövdahl En överste gav följande order till sin adjutant: ”I morgon kväll ungefär klockan 20 kommer Halleys komet att vara synlig härifrån. Detta inträffar endast en gång vart 75: e år. Ge order till alla soldater om uppställning på Kaserngården i grötställ. Jag tänker förklara detta sällsynta fenomen för dem. Om det regnar kan vi inte se kometen och männen samlas då i kasernbiografen. Jag tänker visa några bilder, för dem, på fenomenet.” Adjutanten vidarebefordrade ordern till kompaniets kapten: ”På överstens order kommer Halleys komet att visa sig klockan 20 över vårt område. Se till att soldaterna bär grötrock i händelse av regn. Uppställning efteråt i biografen, där detta sällsynta fenomen, som bara visar sig vart 75:e år, ska äga rum.” rapporterat det till kompanichefen hade det kanske blivit extra utbildning en lördagseftermiddag. Och vem skulle få leda den? SlB tillfördes utbildning av en pluton tung radio. Det var Ra 800, dels den i Scaniabuss i<strong>nr</strong>edda, dels i terrängbilar från USA:s surplus. Jag kände något till stationen från en kurs 1943 men den terränggående hade jag inte sett tidigare. För att klara av utbildningen fi ck en av mina två furirer, Vikberg, ställa upp några kvällar ock vi gick tillsammans igenom allt från strömförsörjning till antenn. Så valde jag ut sex av de klokaste beväringarna - en av dom var den redan då berömde sångaren Gunnar Wiklund från Luleå - och medan resten av plutonen ägnade sig åt terränglöpning o dyl lärde vi upp dessa sex på en liten bit av utbildningsmålet. Därefter fi ck dom ta hand om femsex av sina kamrater och själva bli instruktörer. På det sättet arbetade vi oss fram tills alla kunde allt om stationerna. Jag vågar påstå att vi lyckades mycket bra. När det blev dags för milots avslutande vinterfälttjänstövning meddelade kompch Levander att det var ju ingenting för min pluton att deltaga i utan jag fi ck själv lägga upp min slutövning. Den blev till en rundtur för mina sex grupper, i utgångsläget placerade i Älvsbyn, Arvidsjaur, Jokkmokk, Kiruna, Kalix och Boden för att sedan varje dag fl ytta sig ett steg medurs. Allt fungerade. Aven rymdvågsförbindelserna som huvudsakligen fi ck etableras nattetid. forts följer... Armens Gymnastik- och Idrottsskola (GIS) . Min äldre kollega, Sven Selberg, som själv gått GIS uppmuntrade mig att söka kommen- Kaptenen beordrade Löjtnanten: ”På överstens order blir det uppställning i grötställ i morgon kväll klockan 20. Den berömda Halleys komet visar sig i biografen. I händelse av regn ger översten en ny order, vilket bara händer vart 75:e år.” Löjtnanten meddelade Sergeanten: ”I morgon klockan 20 framträder översten i biografen tillsammans med Halleys komet. Ett fenomen som bara inträffar vart 75:e år. I händelse av regn, ger översten order om att kometen visar sig bland oss i grötställ.” Detta var vad soldaterna slutligen fi ck höra av Sergeanten: ”Om det regnar i morgon klockan 20 kommer den berömda general Halley, 75 år, att klädd i grötställ avskjuta en komet i kasernbiografen tillsammans med översten.”
Page 1 and 2: 10 års jubileum i Koler den 7/11 2
Page 3 and 4: Bataljonschefen har ordet Nya utman
Page 5 and 6: Länk Etablering). Denna tillsats m
Page 7 and 8: På startlinjen, klara...färdiga..
Page 9: Filosofi e doktor i uniform! Text o
Page 13 and 14: ansvarig för att i MP inplanera pe
Page 15 and 16: Ordf: Ulf Nordlander Vice: Rolf Run

S3 Kamratförening nr 4

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?