Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Dela med<br />
en tidning från diakonia • nummer 1-2008<br />
<strong>Tro</strong>, <strong>hopp</strong> <strong>och</strong> <strong>hiv</strong><br />
Rätt politik för ett värdigt liv
2 Dela med<br />
Påminn politikerna!<br />
2007 levde över 33 miljoner människor i världen med <strong>hiv</strong> <strong>och</strong><br />
aids, enligt UNAIDS <strong>och</strong> världshälsoorganisationen WHO. 95<br />
procent av dem lever i världens fattiga länder. 6 800 personer<br />
smittas varje dag av viruset, <strong>och</strong> 5 700 dör dagligen i aids –<br />
framför allt för att samhället inte arbetat förebyggande <strong>och</strong> för<br />
att de inte fått tillgång till <strong>hiv</strong>-mediciner <strong>och</strong> rätt sjukvård.<br />
Aids-epidemin är en ständigt pågående katastrof som hårdast<br />
drabbar de människor som redan är marginaliserade – de<br />
som lever i en katastrofsituation orsakad av fattigdom drabbas<br />
av ännu en katastrof.<br />
Vårt mandat som organisation är att arbeta för att de mest<br />
utsatta människornas liv ska bli bättre. Därför har vi bestämt<br />
att under 2008 fokusera på frågan om hur <strong>hiv</strong>/aids-epidemin<br />
kan stoppas. I det här numret av Dela med berättar vi om partners<br />
arbete för att <strong>hiv</strong>-positiva <strong>och</strong> aidssjuka ska kunna leva<br />
ett bättre liv, för att smittspridningen ska upphöra <strong>och</strong> för att<br />
uppmärksamma de orättvisor i världen som gör att fattiga som<br />
infekterats, inte får sjukvård, <strong>hiv</strong>-mediciner <strong>och</strong> den hjälp som<br />
faktiskt finns att få.<br />
Vårt förhållningssätt är att varje människa har rätt att leva<br />
ett värdigt liv oavsett bakgrund eller vem hon är. Därför är<br />
<strong>Diakonia</strong> djupt engagerat i det arbete som innesluter <strong>hiv</strong>-positiva<br />
<strong>och</strong> aidssjuka i stöd <strong>och</strong> omsorger. Men det är lika viktigt<br />
att vi jobbar med orsakssammanhangen så att vårt arbete bidrar<br />
till att stoppa spridningen av <strong>hiv</strong>/aids. Flera av våra 400<br />
samarbetspartner arbetar med utbildning <strong>och</strong> information om<br />
sjukdomen, andra verkar för allas rätt till hälsovård <strong>och</strong> mediciner.<br />
Här kan du läsa om partner i Honduras <strong>och</strong> Thailand<br />
som gör allt som står i deras makt för att förbättra <strong>hiv</strong>-positivas<br />
<strong>och</strong> aidssjuka människors situation. Så jobbar många av våra<br />
partner, de ger psykosocialt stöd till <strong>hiv</strong>-positiva <strong>och</strong> aidssjuka<br />
<strong>och</strong> en handfast hjälp att få komma in i samhället igen.<br />
Innehåll<br />
Mediciner på mils avstånd .......................................... 3<br />
Enorma behov i växande epidemi ........................8<br />
Stöd som stärker ................................................................. 12<br />
Gästkrönika ............................................................................. 14<br />
Vi <strong>och</strong> våra partner är också engagerade<br />
i opinionsarbetet för att<br />
den här världen ska bli en bättre<br />
plats för dem som drabbats av<br />
<strong>hiv</strong>/aids. Vi har länge drivit frågan<br />
om att det måste finnas en bättre<br />
möjlighet att tillverka billiga <strong>hiv</strong>mediciner<br />
som fattiga länder har<br />
råd att köpa in <strong>och</strong> ge eller sälja<br />
billigt till infekterade i sina länder.<br />
Sverige skulle som medlem i internationella<br />
organisationer som<br />
WTO kunna göra mer. Men när vår egen läkemedelsindustris<br />
intressen hamnar i konflikt med det som är bäst för de fattiga<br />
får de ekonomiska argumenten väga tyngst.<br />
På samma sätt är tillgången till sjukvård i fattiga länder viktig<br />
för att göra det möjligt att leva med <strong>hiv</strong>. Men institutioner<br />
som Världsbanken <strong>och</strong> valutafonden IMF ställer krav på fattiga<br />
länder att dra ner på sjukvårdsbudgeten för att minska<br />
de offentliga utgifterna. Det drabbar satsningar på sjukvård<br />
<strong>och</strong> de som smittats av <strong>hiv</strong> eller utvecklat aids. Även där är<br />
Sverige medlem <strong>och</strong> kan agera för en bättre politik för de fattiga.<br />
När politikerna inte orkar stå emot är det vår uppgift att<br />
påminna politikerna om vilka värderingar som måste gälla – i<br />
medmänsklighetens namn.<br />
Vi har ett viktigt uppdrag att försvara alla människors rätt<br />
till ett värdigt liv. Men det krävs en stark opinion, <strong>och</strong> det är<br />
du <strong>och</strong> jag. Det kan kanaliseras via <strong>Diakonia</strong>, din församling,<br />
<strong>och</strong> i relation med lokala <strong>och</strong> nationella politiker som vi som<br />
röstberättigade kan välja. Om vi gör detta tillsammans ser vi<br />
inte bara till att det blir möjligt att stoppa <strong>hiv</strong>/aids-epidemin<br />
– vi gör det verkligt!<br />
Patent – om rätten att få leva med <strong>hiv</strong> ..........15<br />
<strong>Tro</strong>r jag .........................................................................................19<br />
Nyheter <strong>och</strong> notiser ........................................................ 20<br />
Insamling ................................................................................... 22<br />
Information <strong>och</strong> nyheter från Redaktör Viktoria Myrén • Projektledare Erika Bergman • Ansvarig utgivare Bo Forsberg<br />
Adress Starrbäcksgatan 11, 172 99 Sundbyberg • Plusgiro 90 33 04-4 (för gåvor) • 40 33 04-9 (för material) • Telefon 08-453 69 00 • Telefax 08-453 69 29<br />
E-post diakonia@diakonia.se • Webbplats www.diakonia.se <strong>Diakonia</strong> är en kristen biståndsorganisation som tillsammans med lokala partner arbetar för en varaktig<br />
förändring för de mest utsatta människorna i världen. • Tryck Sörmlands Grafiska, på miljövänligt papper • Layout Blue media • Dela med utkommer<br />
under 2007 med fyra nummer <strong>och</strong> distribueras till <strong>Diakonia</strong>s understödjare • Dela med publiceras med ekonomiskt stöd från Sida, som dock inte har<br />
medverkat vid utformningen av materialet. • ISSN-nr: 0281-4404 • Första sidan: Loveness Mukumbi jobbar på en lokal sjukvårdsklinik i Zambia med rådgivning<br />
till <strong>hiv</strong>-positiva. Men trots utbredd fattigdom <strong>och</strong> spridningen av <strong>hiv</strong> ser hon ljust på framtiden. Foto: Markus Marcetic.<br />
bo forsberg,<br />
generalsekreterare
Mediciner på mils avstånd<br />
T E x T O c H F O T O :<br />
M A r k U S M A r c E T I c<br />
Esnert Sakala, änka sedan 15 år, bor i<br />
centrala provinsen i Zambia, långt från<br />
närmsta by. Hon är <strong>hiv</strong>-positiv <strong>och</strong> har<br />
börjat utveckla aids. Närmsta sjukhus<br />
är miltals bort <strong>och</strong> hon har ingen<br />
möjlighet att regelbundet få tag på de<br />
nödvändiga bromsmedicinerna. Esnert<br />
är 50 år, hon tar fram ett handskrivet<br />
id-kort som visar hennes ålder. Hon<br />
bor ensam i en enkel lerhydda <strong>och</strong> livnär<br />
sig på självhushåll.<br />
Zambia är ett mycket fattigt land, ett av de fattigaste i världen, men trots den skriande bristen<br />
på pengar har landet ett relativt väl fungerande sjukvårdssystem, åtminstone för människor<br />
som bor i städerna. Värre är det på landsbygden. Infrastrukturen är dålig <strong>och</strong> många bor långt<br />
från vägar <strong>och</strong> sjukhus. Särskilt drabbade är <strong>hiv</strong>-positiva som är i behov av bromsmediciner<br />
<strong>och</strong> regelbundna besök på sjukvårdsinrättningar.
4 Dela med<br />
Skuldavbetalning i stället för <strong>hiv</strong>-bekämpning<br />
Ett problem för effektiv <strong>hiv</strong>- <strong>och</strong> aidsbekämpning är att en del av de villkor den Internationella<br />
Valutafonden (IMF) ställer på många fattiga länder förhindrar dem från att använda<br />
biståndsökningar <strong>och</strong> resurser som frigjorts genom skuldavskrivningar till nödvändiga investeringar<br />
i sjukvård <strong>och</strong> utbildning.<br />
En rapport om IMF:s roll i biståndet i Afrika söder om Sahara 1999–2005, gjord av<br />
IMF:s oberoende utvärderingsorgan, visar att 37 procent av de årliga biståndsökningarna<br />
som var avsedda att användas för nödvändig import (t ex av medicin) <strong>och</strong> så mycket som<br />
72 procent av biståndet som var avsett för satsningar inom mottagarlandet, istället användes<br />
för att bygga upp valutareserver eller betala av på interna skulder. Resultatet blir att<br />
samtidigt som fattiga länder står inför den enorma utmaningen att bekämpa <strong>hiv</strong>/aids, så<br />
får de inte tillräckligt med bistånd, <strong>och</strong> de biståndsökningar som kommer kan inte användas<br />
till utökade satsningar på skola <strong>och</strong> vård på grund av IMF:s villkor. Detta går stick i stäv<br />
med biståndets uppgift att ge faktiska resultat för fattiga människor.
Loveness Mukumbi är sjuksköterska. Hon jobbar på en lokal<br />
sjukvårdsklinik i byn Lutale i centrala provinsen i Zambia.<br />
Dagligen möter hon <strong>hiv</strong>-positiva <strong>och</strong> en stor del av hennes<br />
arbetsuppgifter går ut på att undervisa <strong>och</strong> ge råd. <strong>Tro</strong>ts<br />
den utbredda fattigdomen <strong>och</strong> det stora antalet <strong>hiv</strong>-positiva<br />
hon möter ser hon ljust på framtiden.<br />
– Vi har förstås stora behov av att saker <strong>och</strong> ting förbättras<br />
vad gäller sjukvården, säger Loveness. Avstånden är stora,<br />
folk måste gå miltals för att nå kliniker, men för<strong>hopp</strong>ningsvis<br />
kan vi börja med mobila kliniker så att vi kan nå<br />
människor som behöver oss. Fattigdomen är utbredd här<br />
<strong>och</strong> många är okunniga om hur <strong>hiv</strong> sprids, men jag tror att<br />
utbildning är svaret på hur det ska bli bättre –<br />
utbildning <strong>och</strong> tid, säger Loveness.<br />
På en lokal klinik i byn Lungobe arbetar Namu Kombo med att <strong>hiv</strong>-testa gravida kvinnor.<br />
Alla kvinnor som besöker kliniken för mödravård testas automatiskt för <strong>hiv</strong>. Under dagen<br />
testas 56 blivande mödrar.<br />
Namu får assistans av en frivillig från kyrkan som hjälper till med testerna. Ingen av dem<br />
har någon egentlig sjukvårdsutbildning <strong>och</strong> testerna görs slarvigt. De vita gummihandskarna<br />
de har på sig får snart röda fingertoppar färgade av flera kvinnors blod <strong>och</strong> efter att<br />
alla har testats så visar cirka hälften av proven positivt resultat. För att vara på den säkra<br />
sidan ska proven göras om men ett blodförtunningsmedel som måste användas tar slut<br />
<strong>och</strong> testerna skjuts upp i två veckor.<br />
Dela med 5
6 Dela med<br />
Uppifrån <strong>och</strong> ner: Esnert tvättar sig innan hon<br />
lagar mat. Vattnet hämtas från en brunn i närheten,<br />
det finns inte rinnande vatten eller elektricitet<br />
på gården.<br />
Inga matrester eller skräp får ligga framme, för<br />
att hålla ormar, råttor <strong>och</strong> insekter borta sopar<br />
Esnert rent gårdsplanen runt den enkla lerhyddan<br />
dagligen.<br />
Esnert vilar i skuggan under ett träd efter att<br />
ha arbetat på fältet. Hon livnär sig på självhushåll,<br />
hon odlar majs <strong>och</strong> har kycklingar. Livet som<br />
lantbrukare är hårt. Hennes kropp är tärd av<br />
arbetet <strong>och</strong> Esnert börjar bli sliten.<br />
Esnert Sakala fick reda på att hon var <strong>hiv</strong>-positiv för<br />
cirka ett år sedan när hon testade sig på en landsbygdsklinik.<br />
Då fick hon mediciner, men hon minns<br />
inte när hon slutade att äta dem. Hon är tvungen att<br />
gå åtta mil till fots för att ta sig till närmsta sjukhus<br />
<strong>och</strong> hem igen, eller två mil till närmsta buss – en<br />
omöjlighet för Esnert som varken har pengar eller<br />
krafter. Det diskuteras om de lokala klinikerna ska få<br />
möjlighet att distribuera medicin, men där saknas det<br />
ofta medicinsk kompetens, <strong>och</strong> än har ingenting hänt.
Esnert lagar mat över en öppen eld i sin lerhydda. Hon har en hund som håller henne sällskap. Ensamma kvinnor<br />
på landsbygden är hårt ansatta, många är utstötta ur gemenskapen <strong>och</strong> riskerar att utsättas för våldtäkt.<br />
Dela med 7
”Jag har inte gjort något fel, jag är fortfarande<br />
en bra kvinna, en bra mamma, den<br />
enda skillnaden är att jag har <strong>hiv</strong> <strong>och</strong> det<br />
gör mig varken till en bättre eller sämre<br />
människa. kanske mer medveten om att<br />
mitt liv har ett slut <strong>och</strong> att det gäller att leva<br />
det till fullo” säger rosa Gonzalez, här med<br />
tolvåriga dottern keren.<br />
8 Dela med
Det finns <strong>hiv</strong>-mediciner. Men inte till<br />
alla. Det finns sjukhus, men många kan<br />
inte ta sig dit. Diskriminering, våld <strong>och</strong><br />
utbredd fattigdom är några av proble-<br />
men som omger <strong>hiv</strong>-positiva i Honduras.<br />
Ett land där regeringen sticker huvudet i<br />
sanden medan antalet <strong>hiv</strong>-positiva ökar<br />
– framför allt bland kvinnor.<br />
– Min man säger att han inte har<br />
infekterat mig, men testerna säger något<br />
annat, konstaterar Yolanda Ulluoa Paz.<br />
T E x T: V I k T O r I A M y r é N<br />
F O T O : J O A k I M r O O S<br />
Enorma behov<br />
i växande epidemi<br />
Hon gråter <strong>och</strong> är skärrad. Det har gått ett dygn<br />
sedan yolanda Ulloua Paz fick beskedet att hon<br />
är <strong>hiv</strong>-positiv <strong>och</strong> nu är hon tillbaka på sjukhuset<br />
El Progreso för att få information om <strong>hiv</strong> <strong>och</strong><br />
aids. Men samtalet som var tänkt att lugna yolanda<br />
har nästan fått motsatt effekt, <strong>och</strong> inte<br />
blir det bättre av att sjukhuset är överbefolkat<br />
av patienter <strong>och</strong> underbemannat med personal.<br />
yolanda Ulloua Paz får lägga sig på en brits<br />
inne i ett kalt rum, hennes bröstkorg häver sig<br />
upp <strong>och</strong> ner. Hon kvider, ”Jag vill inte dö, jag<br />
vill inte dö. Varför har jag fått den här hemska<br />
sjukdomen? Gud, varför just jag?” Och sedan:<br />
”Lämna mig inte ensam”.<br />
FRåN kAoS TILL LUgN<br />
rosibel Gusmán, från <strong>Diakonia</strong>s partnerorganisationen<br />
Fundación Llaves, ställer sig bredvid<br />
britsen, tar yolandas hand, stryker henne över<br />
håret med långa, mjuka tag samtidigt som hon<br />
med lugn <strong>och</strong> oerhört saklig röst börjar att prata<br />
med henne; om hur <strong>hiv</strong> är en sjukdom man kan<br />
leva länge med, om att det finns bra mediciner<br />
<strong>och</strong> en framtid, om att yolanda inte får ge upp<br />
för sina barns skull, för att få se sina barnbarn<br />
födas…<br />
– Du kommer att kunna leva ett helt normalt<br />
liv, men du måste kämpa, du måste göra det för<br />
dina barns skull, säger rosibel Gusmán.<br />
Hela tiden använder hon kärleksfulla smek-<br />
namn när hon pratar med yolanda, fångar in<br />
henne med sin röst <strong>och</strong> tröstar.<br />
Det tar femton minuter, sedan slutar yolanda<br />
Ulloua Paz att gråta <strong>och</strong> hon andas normalt igen<br />
– bröstkorgen är stilla <strong>och</strong> det ser nästan ut som<br />
att hon ska somna, det är en magisk förändring<br />
på så kort tid.<br />
Från totalt kaos till lugn.<br />
Det här är en viktig del av Fundación Llaves<br />
arbete. Två rådgivare besöker de tre stora sjukhusen<br />
varje vecka <strong>och</strong> hjälper folk som är <strong>hiv</strong>-positiva<br />
eller sjuka i aids med allt de kan tänkas ha<br />
frågor kring: mediciner, kost, undersökningar…<br />
Man hjälper både genom rådgivning <strong>och</strong> genom<br />
att exempelvis stå för kostnaderna för mediciner,<br />
baslivsmedel <strong>och</strong> transporter.<br />
Så att de fattiga har råd att ta sig till sjukhuset<br />
<strong>och</strong> få hjälp.<br />
ENoRMA bEHoV<br />
För även om antalet <strong>hiv</strong>-positiva med tillgång till<br />
bromsmediciner har ökat från 400 till över 3 000,<br />
sedan Globala Fonden (som bildades på initiativ<br />
av FN:s generalsekreterare för att bekämpa <strong>hiv</strong>/<br />
aids, tuberkulos <strong>och</strong> malaria) började tilldela<br />
landet pengar 2003, <strong>och</strong> även om Honduras i<br />
bland lyfts fram som ett framgångsrikt exempel<br />
på bekämpningen av <strong>hiv</strong>, så är behoven enorma.<br />
Man räknar med att minst fyrtio procent av de<br />
Dela med 9
10 Dela med<br />
Framför allt är det unga kvinnor som drabbas.<br />
Den kristna ungdomsorganisationen Asociación<br />
Cristiana Jovénes, demonstrerar i huvudstaden<br />
Tegucigalpa på Världsaidsdagen för att sätta<br />
press på regeringen så att den förhindrar att fler<br />
infekteras.<br />
<strong>hiv</strong>-positiva inte har tillgång till mediciner, samtidigt<br />
som medicinerna inte sätts in förrän man<br />
blivit tillräckligt sjuk.<br />
Sjuksköterskan Nelly colindres suckar bakom<br />
sitt skrivbord <strong>och</strong> säger att man inte ens har en<br />
egen mottagning för <strong>hiv</strong>-positiva, <strong>och</strong> när klinikens<br />
psykolog sade upp sig i oktober fanns det<br />
inte pengar till en ny.<br />
– Det svåraste för mig är att när personen jag<br />
har framför mig hamnar i kris, för även om jag<br />
vet lite om psykologi så är jag ingen psykolog,<br />
säger hon.<br />
Snart ska hon få gå en utbildning i krishantering<br />
hos just Fundación Llaves, <strong>och</strong> det är hon<br />
tacksam över.<br />
– Vissa accepterar resultatet de har fått <strong>och</strong><br />
tar det till sig, men i andra fall krävs det väldigt<br />
mycket för att få loss dem ur den emotionella<br />
stress som de hamnar i när vi berättar att deras<br />
prov var positivt. Det är svårt, det är en väldigt<br />
känsloladdad stund både för patienten <strong>och</strong> för<br />
mig som rådgivare, säger hon <strong>och</strong> stryker bort<br />
ett par tårar.<br />
Hur många som är <strong>hiv</strong>-positiva i Honduras<br />
är det ingen som vet. Olika organisationer ger<br />
olika siffror, det pendlar ofta mellan 60 000 <strong>och</strong><br />
80 000 fall, det vill säga cirka en procent av befolkningen.<br />
De flesta tycks överens om att det<br />
finns stort mörkertal. Det man vet är att över<br />
hälften av alla <strong>hiv</strong>-fall i centralamerika kommer<br />
från Honduras.<br />
yolanda Ulloua Paz tröstas av sjuksköterskan Nelly colindres. Hennes man säger att han inte<br />
har smittat henne, men yolanda säger att testerna visar något annat.<br />
rosa González <strong>och</strong> Alan Dunaway, som båda<br />
själva är <strong>hiv</strong>-positiva (liksom deras 12-åriga dotter<br />
keren) grundade Fundación Llaves för nio år<br />
sedan <strong>och</strong> de har på sätt <strong>och</strong> vis blivit ansiktet<br />
utåt för <strong>hiv</strong>-positiva i Honduras.<br />
HIV kRYPER NED I åLDRARNA<br />
Det var när deras då fem månader gamla dotter<br />
dog i aids som de insåg att de kanske var <strong>hiv</strong>positiva.<br />
rosa hämtar en bild på flickan, stryker<br />
över den med fingret <strong>och</strong> pekar på de små fötterna<br />
innan hon säger:<br />
– Jag tror att döden alltid sätter spår.<br />
Hon blir tyst en stund innan hon fortsätter.<br />
– Men när det är ditt barn som dör <strong>och</strong> det är<br />
så litet, <strong>och</strong> vi var dessutom nästan nygifta <strong>och</strong><br />
mycket unga med många drömmar <strong>och</strong> illusioner…<br />
Jag kände mig som en dålig mamma, som<br />
att jag inte hade gjort ett bra jobb, att jag hade<br />
misslyckats för att min första dotter dog, det var<br />
mycket svårt.<br />
Och det är fortfarande svårt för dem att prata<br />
om. Ändå gör de det, för de vill inte att andra<br />
ska begå samma misstag, <strong>och</strong> de vill öka allmänhetens<br />
kunskap.<br />
– Vi måste förändra sättet man ser på <strong>hiv</strong> <strong>och</strong><br />
aids. Först såg man på det som en dödlig, syndfull<br />
sjukdom, men nu måste vi se det som en sjukdom<br />
som kan infektera vem som helst oavsett ras, kön,<br />
nationalitet, religiositet… Vem som helst kan infekteras<br />
när som helst, säger Alan Dunaway.<br />
Enligt landets hälsodepartementet så växer<br />
inte <strong>hiv</strong>-epidemin, men den minskar inte heller<br />
utan håller sig på samma nivå. rosa González säger<br />
att olika organisationer, däribland UNAIDS (FN:s<br />
organ för att bekämpa <strong>hiv</strong> <strong>och</strong> aids), pratar om i<br />
snitt fyra nya <strong>hiv</strong>-infektioner, per dag <strong>och</strong> att mer<br />
än hälften av fallen rör kvinnor. När det gäller<br />
kvinnor i barnafödande ålder är aids den vanligaste<br />
dödsorsaken!<br />
– Framför allt handlar det om unga kvinnor<br />
mellan 15 <strong>och</strong> 25 år som infekteras, <strong>och</strong> <strong>hiv</strong> tenderar<br />
hela tiden att infektera allt yngre människor,<br />
ungdomar får <strong>hiv</strong> redan vid tolv, tretton års<br />
ålder när de börjar ha sexuella relationer med<br />
varandra, säger rosa González.<br />
bRISTANDE SExUALUNDERVISNINg<br />
Hon pekar på flera orsaker, bland annat bristen<br />
på sexualundervisning i skolorna, samt fattigdomen<br />
– mer än hälften av befolkningen lever av<br />
mindre än två dollar om dagen.<br />
– Många ungdomar har sex i utbyte mot pengar,<br />
mot presenter, mot någonting. Sex används<br />
som ett slags handelsvara. Och när stora delar<br />
av befolkningen migrerar till städerna, eller till<br />
länder i norr (Mexiko, USA, reds. anmn.) lämnas<br />
många ungdomar ensamma, utan hjälp <strong>och</strong><br />
stöd av sina föräldrar, säger rosa González.<br />
Den katolska kyrkans inflytande på regeringspolitiken<br />
är också en viktig faktor. kyrkan propagerar<br />
för ungas avhållsamhet, eller att de håller
”Vi måste förändra sättet man ser på <strong>hiv</strong> <strong>och</strong> aids. Nu<br />
måste vi se det som en sjukdom som kan infektera vem<br />
som helst oavsett ras, kön, nationalitet, religiositet…<br />
Vem som helst kan smittas när som helst”, säger Alan<br />
Dunaway.<br />
sig till en partner. Först i tredje hand förordar<br />
man kondom.<br />
DISkRIMINERAS AV FöRETAgEN<br />
Gustavo Alfredo rodriguez tillhör en annan generation,<br />
men också han är <strong>hiv</strong>-positiv <strong>och</strong> deltar<br />
regelbundet i Fundación Llaves stödgrupp. Han<br />
berättat att framför allt familjens reaktion var<br />
svår att hantera.<br />
– När jag kom hem till min familj märkte de<br />
ut min mattallrik, min kaffekopp <strong>och</strong> sked. Och<br />
de lät mig inte gå på samma toalett som dem,<br />
utan jag fick gå ut. Jag blev väldigt ledsen <strong>och</strong><br />
vid ett tillfälle satte jag till <strong>och</strong> med pistolen mot<br />
tinningen, men en brorson kom <strong>och</strong> slog undan<br />
min hand. I dag förstår de mer, <strong>och</strong> försöker att<br />
hjälpa mig, de förstår att det finns många som<br />
lever med <strong>hiv</strong> <strong>och</strong> aids.<br />
Han säger att Fundación Llaves rådgivare Eric<br />
<strong>och</strong> rosibel har betytt mycket för honom.<br />
– De har visat oss att vi inte är ensamma, att om<br />
vi behöver något så kan vi alltid vända oss till dem,<br />
de har hjälpt oss mycket. Jag har inget arbete där<br />
jag kan tjäna pengar, <strong>och</strong> sanningen är att vi diskrimineras<br />
av företagen, för det första på grund av vår<br />
sjukdom, för det andra på grund av vår ålder.<br />
Många arbetsgivare kräver exempelvis att man<br />
lämnar blodprov när man söker jobb, <strong>och</strong> vägrar<br />
att anställa <strong>hiv</strong>-positiva.<br />
Alan Dunaway säger att problemet är att Latinamerika<br />
har ett växande antal fall av <strong>hiv</strong>-posi-<br />
Juan Ramon Fino, Rosibel Guzmán <strong>och</strong> José Luis Rios är alla tre <strong>hiv</strong>-positiva.<br />
Vanligaste dödsorsaken: Honduras är det land i Centralamerika som har flest rapporterade fall av <strong>hiv</strong>,<br />
hälften av alla fall i Centralamerika beräknas komma från Honduras. Och man uppskattar att totalt<br />
60 000 människor i landet bär på viruset. Många saknar helt tillgång till bromsmediciner. För kvinnor i<br />
barnafödande ålder är aids den vanligaste dödsorsaken. Källa: UNAIDS, SIDA med flera.<br />
tiva, koncentrerat till centralamerika, men ändå<br />
fortsätter man att vara osynliga i <strong>hiv</strong>-debatten.<br />
– Det är klart att om regeringarna hävdar att<br />
<strong>hiv</strong>-epedemin är under kontroll så flyttar man<br />
pengarna till länder som säger ”ja, vi har ett akut<br />
problem”, konstaterar Alan Dunaway.<br />
rosa González säger att det är problematiskt<br />
att vara beroende av en enda givare.<br />
– När Honduras tilldelades pengar från Globala<br />
Fonden så var det många ur det internationella<br />
samfundet som lutade sig tillbaka <strong>och</strong> tyckte att<br />
nu var problemet löst, säger hon.<br />
Både rosa <strong>och</strong> Alan reser kors <strong>och</strong> tvärs, inom<br />
Honduras <strong>och</strong> i övriga världen för att väcka opinion<br />
i frågan, <strong>och</strong> nyligen mottog hela familjen<br />
ett erkännande i New york för sitt arbete.<br />
Men det behövs större insatser säger de, massiva<br />
informationskampanjer riktade till hela folket.<br />
I väntan på dem, <strong>och</strong> i väntan på att regeringen<br />
tar sitt ansvar fortsätter arbetet i enskilda<br />
organisationer <strong>och</strong> bland enskilda individer.<br />
Som i fallet med Gustavo Alfredo rodriguez.<br />
Han deltar inte bara i Fundación Llaves självhjälpsgrupp,<br />
han är dessutom volontär på avdelningen<br />
för <strong>hiv</strong> <strong>och</strong> aids på sjukhuset Mario<br />
catarino rivas.<br />
– När jag fick reda på att jag hade <strong>hiv</strong> ville jag<br />
inte leva längre. Men när jag kom till sjukhuset<br />
<strong>och</strong> såg att fler än jag var <strong>hiv</strong>-positiva så hjälpte<br />
det mig. I dag är det som terapi för mig att försöka<br />
hjälpa andra, säger han.<br />
<strong>Diakonia</strong> i Honduras<br />
De flesta av <strong>Diakonia</strong>s partner i Honduras<br />
arbetar med lokal utveckling i de fattigaste<br />
delarna av landet. Andra partner följer på<br />
nationell <strong>och</strong> internationell nivå upp frågor<br />
om skuldavskrivningar, utvecklingen av handelsavtal<br />
<strong>och</strong> för stärkt kontroll av hur Honduras<br />
genomför sin strategi för att minska<br />
fattigdomen. Det pågår även ett samarbete<br />
med fyra av landets starkaste kvinnoorganisationer.<br />
<strong>Diakonia</strong> samarbetar också med Fundación<br />
Llaves, som i stor utsträckning jobbar<br />
med upplysning, opinionsbildning <strong>och</strong><br />
utbildning i frågor som rör <strong>hiv</strong>/aids för<br />
att öka kunskapen i samhället. Fundación<br />
Llaves har varit en viktig resurs som hållit<br />
workshops med <strong>Diakonia</strong>s partner för att<br />
öka deras kunskap om <strong>hiv</strong>/aids-epidemin<br />
så att det perspektivet finns med i den ordinarie<br />
verksamheten. <strong>Diakonia</strong> stödjer även<br />
kvinnoorganisationen cEM-H:s (centro de<br />
Estudios de la Mujer – Honduras) informationsarbete<br />
för kvinnor som sitter i fängelse<br />
om <strong>hiv</strong> <strong>och</strong> sexuellt överförbara sjukdomar.<br />
Dela med 11
De är båda <strong>hiv</strong>-positiva <strong>och</strong> de kämpar<br />
båda för att förståelsen för <strong>hiv</strong> ska öka –<br />
på var sitt håll. Rosibel gusmán som rådgivare<br />
på <strong>Diakonia</strong>s partnerorganisation<br />
Fundación Llaves <strong>och</strong> Marco Antonio<br />
som deltagare i organisationens stödgrupp.<br />
– Det största problemet här i Honduras,<br />
är diskrimineringen, framför allt från<br />
familjens sida, säger Marco Antonio.<br />
12 Dela med<br />
T E x T: V I k T O r I A M y r é N<br />
F O T O : J O A k I M r O O S<br />
Stöd som stärker<br />
I fjorton år var han <strong>hiv</strong>-positiv utan att behöva<br />
äta mediciner, det var först när han berättade för<br />
sina anhöriga som han blev sjuk.<br />
– Det jag gjorde fel var att berätta för min familj,<br />
för då kastade de ut mig på gatan. Mina söner<br />
skäms över mig, de sade att de var rädda att<br />
jag skulle komma till skolan <strong>och</strong> att de skulle bli<br />
retade för att deras pappa var <strong>hiv</strong>-positiv. Mwin<br />
fru ville inte heller veta av mig, hon var rädd för<br />
vad grannarna skulle säga. Min fru tror att om<br />
jag rör vid henne kommer hon att smittas.<br />
rosibel Gusmán nickar när Marco Antonio<br />
berättar. Hon har arbetat som rådgivare på<br />
Fundación Llaves i flera år <strong>och</strong> många berättar<br />
samma sak, om hur deras familjemedlemmar tagit<br />
avstånd när de fått veta. Själv är hon ett bevis<br />
på det motsatta, på att människor inte behöver<br />
vara rädda. För nio månader gifte hon om sig<br />
med en man som inte är <strong>hiv</strong>-positiv. Hon tar upp<br />
sin mobiltelefon, bläddrar bland bilderna på de<br />
åtta barnbarnen <strong>och</strong> visar sedan, lite lätt rodnande,<br />
bilder på henne <strong>och</strong> maken när de ligger<br />
i sängen <strong>och</strong> pussas.<br />
Jag frågar vad hennes man sade när han fick<br />
reda på att rosibel var <strong>hiv</strong>-positiv.<br />
– Han sade bara: ’Jag älskar dig <strong>och</strong> jag tänker<br />
inte förlora dig. Jag accepterar dig som du är’.<br />
Och vi är jättelyckliga, vi lever varje ögonblick<br />
som om det kanske vore det sista.<br />
Det är något hon har lärt sig, att inte ta saker<br />
för givna.<br />
När hon besöker sjukhusen <strong>och</strong> möter människor<br />
som säger att de vill dö så konstaterar hon<br />
bara att ”ingen kommer att leva för evigt, till <strong>och</strong><br />
med den friskaste människan kommer att dö”.<br />
Hon säger att <strong>hiv</strong> har gett henne en andra chans,<br />
att arbeta med något som gör skillnad.<br />
– Patienterna har mycket mer förtroende för<br />
oss än för läkarna <strong>och</strong> sjuksköterskorna, de<br />
berättar om allt för oss. Det är ett tungt, men<br />
givande arbete.<br />
Hon ser hur deltagarna i stödgruppen mår<br />
bättre för varje träff. Att prata med andra i<br />
samma situation gör det lättare, liksom att få<br />
praktiska instruktioner kring hur man ska sköta<br />
sin hälsa.<br />
– När jag började ta mina mediciner var det<br />
ingen som förklarade för mig hur jag skulle göra,<br />
jag tog dem när som helst, säger Marco Antonio.<br />
Men sedan ett halvår tillbaka deltar han i<br />
stödgruppen. Han har lärt sig att ta medicinerna<br />
enligt ett schema, <strong>och</strong> i dag har han gått upp i<br />
vikt <strong>och</strong> är starkare.<br />
– Här har man hjälpt mig mycket, det enda jag<br />
inte har är en säng, jag sover hos en kompis. Jag<br />
har förlorat min familj, det är det jag skulle vilja<br />
förändra, att de tog emot mig igen, säger Marco<br />
Antonio.
Marco Antonio <strong>och</strong> Rosibel<br />
Gusmán är båda <strong>hiv</strong>-positiva.<br />
Rosibel infekterades av sin<br />
första make, redan innan de<br />
gifte sig hade hon hört rykten<br />
om att han var <strong>hiv</strong>-positiv,<br />
men hon trodde bara att det<br />
var illvilliga lögner.
14 Dela med<br />
g Ä S T k R ö N I k A<br />
keren Dunaway, redaktör för tidningen Llavecitas<br />
Mina föräldrar har berättat att första gången jag<br />
blev diskriminerad var när jag var fyra år <strong>och</strong> skulle<br />
börja i förskolan. Skolan ville inte ta emot mig därför<br />
att jag hade <strong>hiv</strong>. De trodde att jag utgjorde en<br />
fara för de andra barnen.<br />
Mina föräldrar hotade med att stämma skolan,<br />
så skolan gick med på att ta emot mig i alla fall,<br />
på villkoret att jag inte skulle vara med de andra<br />
barnen <strong>och</strong> att jag skulle hålla mig till en hörna i<br />
skolan. Mina föräldrar ville inte att jag skulle få en<br />
sådan barndom så de tog mig till en annan skola<br />
som hette ”My Second Home School”. I början var<br />
det inga problem, de accepterade mig.<br />
När jag började i lågstadiet blev jag diskriminerad<br />
igen, skillnaden var att jag hade fyllt sju år <strong>och</strong><br />
var tillräcklig gammal för att komma ihåg det jag<br />
hade upplevt. En dag då jag gick i skolan <strong>och</strong> min<br />
mamma hade kommit med min lunch, sprang jag<br />
till henne <strong>och</strong> höll om henne med ögonen fulla av<br />
tårar <strong>och</strong> jag sa till henne att jag inte ville gå kvar.<br />
Hon blev rädd <strong>och</strong> jag visade henne varför.<br />
Jag tog min mamma till klassrummet så att hon<br />
själv kunde få se vad mina klasskamrater gjorde.<br />
Jag gick ut på gården där en grupp av mina klasskamrater<br />
lekte, jag frågade om jag fick vara med,<br />
men de bara skrattade <strong>och</strong> sprang iväg. Jag gick<br />
tillbaka till klassrummet <strong>och</strong> min mamma grät.<br />
Så gick hon <strong>och</strong> pratade med rektorn, men jag vet<br />
inte om vad, jag fick aldrig veta. Sedan kom mina<br />
föräldrar till skolan för att informera lärarna <strong>och</strong><br />
de andra föräldrarna om <strong>hiv</strong>/aids för att jag inte<br />
skulle bli diskriminerad fler gånger. Därefter blev<br />
min situation mycket bättre, jag blev vän med mina<br />
klasskamrater <strong>och</strong> vi lekte <strong>och</strong> pratade. Tack vare<br />
solidariteten från mina klasskamrater <strong>och</strong> deras<br />
föräldrar blev skolan som ett andra hem för mig.<br />
För drygt ett år sen berättade mina föräldrar att<br />
de funderade på att starta en barntidning för att<br />
informera om <strong>hiv</strong>/aids <strong>och</strong> de frågade om jag ville<br />
vara med. Jag tackade ja <strong>och</strong> nu är jag redaktör<br />
för Llavecitas (Små nycklar) <strong>och</strong> jag tycker om det<br />
för tack vare tidningen kan jag vara en förebild för<br />
andra barn som lever med <strong>hiv</strong> <strong>och</strong> hjälpa dem. Vi<br />
informerar också barn som inte har <strong>hiv</strong> så att de<br />
inte gör misstaget att börja diskriminera <strong>och</strong> stigmatisera<br />
oss.<br />
Jag deltar aktivt i Llavecitas arbete, <strong>och</strong> jag är<br />
med i workshops där jag kan dela med mig av mina<br />
Dölj inte sanningen!<br />
erfarenheter, jag tycker om det för jag har lärt känna<br />
många nya platser <strong>och</strong> människor.<br />
Att leva med <strong>hiv</strong> är ingen begränsning för mig,<br />
jag har många drömmar, som till exempel att jag<br />
skulle vilja få vara med en musikteater eller dansa.<br />
Jag vill kunna ge uttryck för min konstnärliga begåvning,<br />
<strong>och</strong> jag ber till Gud att han ska hjälpa mig<br />
att uppnå denna målsättning.<br />
Nu när jag är klar med lågstadiet letar jag efter en<br />
mellanstadieskola men det är inte lätt. Jag är rädd<br />
för att mina nya klasskamrater inte ska acceptera<br />
mig på samma sätt som mina kamrater från lågstadiet.<br />
Jag tror att jag kommer att hitta en bra skola<br />
<strong>och</strong> en lugn miljö, men jag känner mig orolig.<br />
Jag skulle vilja säga till föräldrar som har barn<br />
med <strong>hiv</strong> att de inte får dölja sanningen för dem<br />
därför att barnen kommer att vara nyfikna <strong>och</strong><br />
de kommer att fråga varför de tar mediciner <strong>och</strong><br />
varför de måste gå till läkaren hela tiden. Om föräldrarna<br />
inte berättar kommer barnen att bli arga<br />
när dom blir stora därför att dom inte berättat <strong>och</strong><br />
föräldrarna kommer att känna skuld.<br />
Översättning: Eric Nilsson
De stränga patentreglerna riskerar att göra nya läkemedel alltför dyra för fattiga länder <strong>och</strong> de bestämmelser som införts för att mildra effekterna av TrIPS-avtalet räcker inte till.<br />
Men än så länge har Naso Miso tillgång till de bromsmediciner hon så väl behöver.<br />
Patent<br />
När <strong>Diakonia</strong>s partnerorganisation<br />
hittade Naso Miso satt hon i fängelse<br />
för heroinmissbruk <strong>och</strong> var svårt sjuk i<br />
<strong>hiv</strong>. Hon vägde knappt tjugo kilo då hon<br />
började äta <strong>hiv</strong>-mediciner. Nu väger hon<br />
dubbelt så mycket <strong>och</strong> hon känner att<br />
hon har blivit vacker igen. Mediciner är<br />
avgörande för Nasos framtid, men det är<br />
bland annat internationella handelsreg-<br />
ler som styr om hon får dem eller ej.<br />
T E x T: A N k I N L J U N G M A N<br />
F O T O : M A r k U S M A r c E T I c<br />
– om rätten att få leva med <strong>hiv</strong><br />
Tolv år gammal lämnade Naso hemlandet Burma<br />
<strong>och</strong> såldes till en bordell i Thailand. När hon<br />
blev gravid <strong>och</strong> födde en liten pojke fick hon reda<br />
på att hon var <strong>hiv</strong>-positiv.<br />
– Jag lyckades till sist fly från bordellen, men<br />
jag skulle inte levt idag om jag inte fått mediciner,<br />
säger hon.<br />
Naso tror att hon är 46 år gammal, men hon<br />
vet inte riktigt. Hon säger att hon inte har några<br />
drömmar för framtiden, men hon <strong>hopp</strong>as kunna<br />
fortsätta äta mediciner <strong>och</strong> bromsa sjukdomens<br />
utveckling.<br />
Det första fallet av aids i Thailand inträffade<br />
1984. Antalet smittade steg snabbt men Thailand<br />
startade en effektiv kampanj mot aids som<br />
gjorde att antalet nya <strong>hiv</strong>-infektioner sjönk från<br />
143 000 år 1991, till 19 000 år 2003. Fortfarande<br />
lever en av hundra vuxna i Thailand (som har 65<br />
miljoner invånare) med <strong>hiv</strong>. Man räknar också<br />
med att ungefär 16 000 barn är smittade.<br />
De människor som <strong>Diakonia</strong>s partner ccT/<br />
cAM arbetar med är människor i norra Thailand<br />
som drabbats av <strong>hiv</strong>/aids. De flesta är fattiga,<br />
migrantarbetare, saknar medborgarskap eller är<br />
på andra sätt marginaliserade <strong>och</strong> svåra att nå<br />
ut till. Avsaknad av thailändskt medborgarskap<br />
är ett stort problem bland etniska minoriteter<br />
<strong>och</strong> det innebär bland annat att de inte har rätt<br />
till statlig sjukvård. Illegala migrantarbetare,<br />
som ofta är de facto flyktingar från Burma, saknar<br />
också rätten till sjukvård.<br />
cAM besöker Naso Miso regelbundet <strong>och</strong> ger<br />
olika former av stöd, som att bygga ett plåttak till<br />
skjulet där hon bor eller bara sitta ner <strong>och</strong> prata<br />
en stund. Sedan år 2000 ger den thailändska staten<br />
gratis <strong>hiv</strong>-mediciner till thailändska medbor-<br />
Dela med 15
<strong>Diakonia</strong>s partner arbetar för att fattiga människor som Naso Miso, som drabbats av <strong>hiv</strong>, ska kunna fortsätta leva. För medicinerna som kan göra det möjligt finns,<br />
men de är inte tillgängliga för alla.<br />
gare som lever med viruset. cAM har hjälpt Naso<br />
att få tillgång till dessa mediciner trots att hon<br />
saknar thailändskt medborgarskap <strong>och</strong> i stort<br />
sett lever utan samhälleliga rättigheter.<br />
– Om jag får vara frisk <strong>och</strong> slippa vara hungrig<br />
så är jag glad, säger Naso som noggrant tar sina<br />
mediciner vid rätt tidpunkt varje dag.<br />
De är hennes livsgaranti.<br />
Och trots att hon, både fysiskt <strong>och</strong> psykiskt,<br />
är märkt av sitt hårda liv har hon ett smittande<br />
skratt som ofta hörs i det slumområde i chiang<br />
Mai där hon bor. Hon har gift sig med en man<br />
som inte misshandlar henne <strong>och</strong> hon säger sig<br />
aldrig ha varit så lycklig som nu.<br />
– Jag är fri <strong>och</strong> inte slav.<br />
Dilemmat för många <strong>hiv</strong>-positiva är att de kan<br />
utveckla resistens mot sina mediciner efter ett<br />
16 Dela med<br />
tag. Då behöver de nya läkemedel, den så kalllade<br />
andra linjens läkemedel. Dessa är dock patentskyddade,<br />
eftersom de är nya, <strong>och</strong> därmed<br />
mycket dyrare än de äldre medicinerna.<br />
PATENTREgLER gER DYRA MEDIcINER<br />
Patent garanterar företag lokala monopol under<br />
en viss tid. Det betyder att när ett företag har patent<br />
på ett läkemedel i ett land, så kan företaget<br />
hindra andra producenter att tillverka eller sälja<br />
läkemedlet under den tid patentet varar. Det ger<br />
företagen möjlighet att, i brist på konkurrens,<br />
ta ut höga priser. De hårda patentregler som<br />
världshandelsorganisationen WTO tillämpar i<br />
det så kallade TrIPS avtalet (se faktaruta) ger de<br />
nya typerna av läkemedel tjugo års patent.<br />
Länge var alla <strong>hiv</strong>-mediciner alltför dyra för att<br />
människor i fattiga länder skulle kunna få tillgång<br />
till behandling. Priserna sjönk dock snabbt när<br />
billiga kopior, så kallade generika, började tillverkas,<br />
främst av länder som Indien <strong>och</strong> Brasilien<br />
som har en egen läkemedelsindustri <strong>och</strong> saknade<br />
patent på läkemedel. Generiska mediciner är billiga<br />
kopior av patenterad medicin – lika effektiv<br />
som den patenterade men flera gånger billigare.<br />
Länder som Indien var tidigare en av de viktigaste<br />
producenterna av generika <strong>och</strong> försedde de fattigaste<br />
länderna med livsnödvändiga mediciner.<br />
Men sedan 2005 måste även dessa länder införa<br />
patent för läkemedel i enlighet med WTOs<br />
TrIPS-avtal.<br />
konsekvensen av de hårda patent som WTO beslutat<br />
om är att det blir svårare att få tag i livsnödvändiga<br />
mediciner till överkomliga priser. Enligt
Läkare Utan Gränser har priset för nya, så kallade<br />
första linjens läkemedel mot <strong>hiv</strong>, (med mindre biverkningar)<br />
gått upp med femhundra procent.<br />
Första linjens läkemedel är de läkemedel man<br />
börjar behandla en sjukdom med, i det här fallet<br />
<strong>hiv</strong>. Sedan när dessa mediciner inte är verksamma<br />
längre, om exempelvis viruset blir resistent mot<br />
läkemedlet, så sätter man in andra mediciner,<br />
andra linjen, för att fortsätta behandlingen med.<br />
Organisationer som <strong>Diakonia</strong> har, tillsammans<br />
med utvecklingsländer runt om i världen,<br />
länge drivit en internationell kampanj för att fattiga<br />
människor ska få tillgång till mediciner. År<br />
2001 antog världshandelsorganisationen WTO<br />
en deklaration som sade att handelsreglerna<br />
inte får utgöra ett hinder för människors rätt till<br />
hälsa.<br />
Naso har haft ett hårt liv <strong>och</strong><br />
tvingats arbeta på flera olika<br />
bordeller i Thailand, men idag<br />
säger hon att hon är lycklig.<br />
Man utformade en bestämmelse om att det<br />
ska vara möjligt för ett land att utfärda en så<br />
kallad tvångslicens som gör att man kan bryta<br />
ett patent på ett läkemedel som ett land är i<br />
stort behov av. Då kan företag som producerar<br />
generiska läkemedel ta fram det till ett mycket<br />
lägre pris.<br />
Bestämmelsen utformades dock så krångligt<br />
<strong>och</strong> kostsamt att endast ett fåtal tvångslicenser<br />
hittills har utfärdats. Det är också svårt för ett<br />
land att använda sig av möjligheten när mäktiga<br />
läkemedelsföretag intressen står på spel. Så verkligheten<br />
för många människor i fattiga länder<br />
är fortfarande den att mediciner finns, men de<br />
kostar en hel månadslön, eller en årslön, <strong>och</strong> är<br />
därmed omöjliga att få tillgång till, om man inte<br />
får hjälp – som i Naso Misos fall.<br />
TRoTSAR LÄkEMEDELSINDUSTRIN<br />
Thailand är ett av de få länder som hittills vågat<br />
utnyttja den möjlighet som finns att tillämpa<br />
tvångslicenser för att få fram billiga mediciner<br />
mot <strong>hiv</strong>/aids. Agerandet har dock mött stark<br />
kritik från läkemedelsindustrin. En direkt reaktion<br />
var att läkemedelsföretaget Abbot beslutade<br />
att dra tillbaka alla sina nya mediciner från<br />
den thailändska marknaden, bland annat för ett<br />
nytt viktigt <strong>hiv</strong>-läkemedel. Denna ”hämnd” från<br />
läkemedelsindustrins sida drabbar de allra fattigaste.<br />
Ett läkemedel som Abbot nu inte tänker<br />
lansera i Thailand är en ny <strong>hiv</strong>-medicin som tål<br />
värme, något som skulle göra stor skillnad i ett<br />
tropiskt land där det är dyrt för en fattig att köpa<br />
is för att kunna förvara sin medicin.<br />
Läkemedelsbolagen skyddar sina patenträttig-<br />
Dela med 17
Thailand är ett av få länder som har trotsat de<br />
stora läkemedelsbolagen <strong>och</strong> använt möjligheten<br />
att få fram billiga mediciner så att fattiga människor<br />
kan få behandling <strong>och</strong> leva ett bättre liv.<br />
Många av de människor som CAM arbetar med<br />
i norra Thailand är migrantarbetare, fattiga <strong>och</strong><br />
saknar grundläggande samhälleliga rättigheter.<br />
heter <strong>och</strong> menar att de måste tjäna pengar på<br />
sina mediciner för att kunna utveckla nya. Men<br />
när man tittar på statistiken visar den att de tio<br />
största läkemedelsföretagen under hela 1990talet<br />
spenderade 35 procent av sina intäkter på<br />
marknadsföring <strong>och</strong> administration, <strong>och</strong> 11–14<br />
procent på forskning <strong>och</strong> utveckling (enligt forskaren<br />
<strong>och</strong> författaren Marcia Angell vid Harvard<br />
Medical School). Tillverkning av läkemedel är en<br />
av de allra mest lönsamma industrierna i världen,<br />
men stora delar av vinsten går till annat än<br />
forskning <strong>och</strong> utveckling.<br />
Frågan om tillgång till mediciner är komplicerad<br />
<strong>och</strong> involverar internationella handels- <strong>och</strong><br />
patentregler, relationer mellan länder, läkemedelsföretagens<br />
intressen <strong>och</strong> politik kring forskning.<br />
Men i grunden handlar det om vanliga<br />
människor, som Naso Miso, vars liv kan räddas<br />
eller åtminstone förlängas om de får de mediciner<br />
de behöver. Hälsa handlar förstås om mer<br />
än bara mediciner, som tillgång till rent vatten,<br />
mat, en säker miljö <strong>och</strong> sjukvård. Men läkemedel<br />
spelar en viktig roll – inte minst för människor<br />
som smittats av <strong>hiv</strong>.<br />
<strong>Tro</strong>ts Thailands framgångar i bekämpningen<br />
av <strong>hiv</strong>, så står man nu inför en ny kris. Allt fler<br />
patienter börjar bli resistenta mot läkemedlen<br />
<strong>och</strong> behöver den andra linjens, dyrare mediciner.<br />
Mediciner som inte ingår i Thailands natio-<br />
18 Dela med<br />
<strong>Diakonia</strong> i Thailand<br />
<strong>Diakonia</strong>s insatser i Thailand är fokuserade<br />
till de norra delarna. Flera samarbetspartner<br />
arbetar drogförebyggande <strong>och</strong> driver<br />
omfattande projekt kring <strong>hiv</strong>/aids-frågor.<br />
Mänskliga rättigheter <strong>och</strong> demokratiinsatser<br />
för etniska minoriteter är andra tydliga fokus,<br />
många av de etniska minoriteterna är statslösa,<br />
trots att de bott i Thailand i flera generationer<br />
<strong>och</strong> har fråntagits många rättigheter.<br />
I flyktingläger längs gränsen mellan Burma<br />
<strong>och</strong> Thailand sker humanitärt arbete genom<br />
Thailand Burma Border consortium (TBBc),<br />
där <strong>Diakonia</strong> är en av medlemsorganisationerna.<br />
De flesta som lever i lägren har flytt från<br />
Burma <strong>och</strong> befinner sig i en mycket utsatt position.<br />
<strong>Diakonia</strong> bistår genom sina partnerorganisationer<br />
med såväl humanitär hjälp som<br />
utbildning.<br />
church of christ in Thailand Foundation<br />
(ccT) är den största protestantiska kyrkoorganisationen<br />
i Thailand. Fler än hälften av<br />
medlemmarna finns bland de etniska minoriteterna<br />
i norra Thailand. ccT arbetar bland<br />
annat med hälsa <strong>och</strong> utbildning. ccT har varit<br />
<strong>Diakonia</strong>s partner sedan 1995, <strong>och</strong> ett av de<br />
projekt <strong>Diakonia</strong> ger stöd till är ccTs <strong>hiv</strong>/aids<br />
program, cAM.<br />
nella aidsprogram. De tvångslicenser man hittills<br />
utfärdat kommer för<strong>hopp</strong>ningsvis att hjälpa till,<br />
men den stora frågan <strong>och</strong> oron bland <strong>hiv</strong>-positiva<br />
i Thailand är huruvida de livsnödvändiga medicinerna<br />
kommer att finnas tillgängliga i framtiden.<br />
Därför är en viktig aspekt av CCT/CAMs arbete<br />
det nätverk man samarbetar inom för att kräva<br />
TRIPS reglerar patent<br />
TrIPS-avtalet är ett av världshandelsorganisationen<br />
WTOs avtal. Det reglerar rättten<br />
till immaterialrättigheter, det vill säga<br />
idéer, kunskap <strong>och</strong> information. En sådan<br />
rättighet är patent, som ges för uppfinningar<br />
inom bland annat läkemedelsforskningen.<br />
Patent innebär ett tidsbegränsat<br />
monopol för den som har patentet. Inom<br />
läkemedelsindustrin är TrIPS avgörande,<br />
eftersom nästan alla nya läkemedel som<br />
forskas fram är patenterade. Enligt TrIPS<br />
får alla nya läkemedel tjugoåriga patent.<br />
Därmed hindras andra från att producera<br />
<strong>och</strong> exportera kopior av läkemedlet.<br />
WTO har tagit fram en särskild bestämmelse<br />
som ger ett fattigt land rätt att<br />
utfärda en så kallad tvångslicens på ett<br />
läkemedel som behövs för att förbättra<br />
folkhälsan i situationer utan tillgång till<br />
mediciner. Tvångslicensen innebär att man<br />
bryter ett patent <strong>och</strong> gör de möjligt för<br />
företag som producerar generiska läkemedel<br />
(kopior) att tillverka medicinen till ett<br />
mycket lägre pris. Bestämmelsen är dock<br />
så krångligt utformad att endast ett fåtal<br />
tvångslicenser har utfärdats.<br />
tillgång till mediciner för alla som lever med <strong>hiv</strong>/<br />
aids. Nätverket driver en kampanj för att Thailand<br />
ska försäkra att handels- <strong>och</strong> patentregler<br />
inte står i vägen för människors rätt till hälsa.<br />
För när pengarna tryter finns hotet att aids,<br />
på grund av handelsregler, kommer att vinna terräng<br />
i kampen om de fattigas liv.
T R o R J A g<br />
Petter Jakobsson, utbildnings- <strong>och</strong> ombudssekreterare på <strong>Diakonia</strong><br />
Att vara profet är kanske inte så svårt. I alla fall inte<br />
när det gäller att förutse framtiden. Jag tror tyvärr<br />
att jag kan förutse några av de stora frågor som<br />
nästa <strong>och</strong> näst nästa generation kommer att ställa<br />
oss till svars för. Jag kan ana vilka stora händelser<br />
jag kommer att tala om med unga om 30 år <strong>och</strong> få<br />
deras anklagande fråga: ”Varför gjorde du ingenting?”<br />
Jag tänker på mina egna samtal med farmor<br />
30 år efter andra världskriget när hon beskrev sin<br />
tids monster, Hitler, <strong>och</strong> jag frågade; ”Men farmor,<br />
varför gjorde du ingenting?” Farmor gav de vanliga<br />
svaren; ”Vi visste så lite, vi hade ingen möjlighet, vi<br />
hade fullt upp med vårt eget”.<br />
Det är kanske inte så svårt att vara profet trots<br />
allt. Jag tror att någon kommer att ställa mig till<br />
svars för den enorma katastrof som sker just nu.<br />
När fler än 30 miljoner människor är drabbade av ett<br />
virus utan bot, när tusentals nya smittas varje dag,<br />
när landsändar töms på människor. Skillnaden är<br />
att jag vet allting om detta, jag har all information,<br />
jag kan koppla upp mig <strong>och</strong> se ansiktsuttrycken på<br />
dem som drabbas. Hiv-pandemin, kanske världens<br />
största farsot, händer just nu.<br />
Det krångliga är att de flesta infekteras via sex,<br />
att viruset förs över i människans intimaste ögonblick.<br />
Därför är det så lätt att förskjuta hela problematiken<br />
till det privata, till det vi andra inte kan<br />
påverka eller har att göra med. De som infekteras<br />
gör det för att de är omoraliska, för det de sysslar<br />
med inom sina egna väggar, i det osynliga <strong>och</strong> ickeoffentliga.<br />
Sanningen är att många av de som infekteras är<br />
gifta kvinnor som får sjukdomen av sin enda partner,<br />
eller unga kvinnor som inte har utrymme att<br />
styra över sin egen sexualitet, som inte förfogar<br />
över orden ”ja” eller ”nej”. Sanningen är att fattiga<br />
drabbas mer än rika, kvinnor mer än män, outbildade<br />
mer än utbildade. Sjukdomen verkar följa<br />
samma spår som alla andra orättvisor i världen.<br />
Sjukdomen verkar ha samma agenda som själva<br />
fattigdomen. Därför tillhör inte <strong>hiv</strong>-pandemin det<br />
privata eller oåtkomliga. Den följer samma politiska<br />
mönster som bevarar fattigdom <strong>och</strong> tillåter<br />
att orättvisor består.<br />
Det finns en hierarkisk pyramid som skuggar allt<br />
mänskligt liv. De som står överst är de som dominerar<br />
världen; de är män, vita, västerländska, friska,<br />
de kommer från en kristen kultur <strong>och</strong> de förfogar<br />
över en stor del av världens resurser. Denna grupp<br />
Hiv – inget privat problem<br />
dominerar också världens tankemönster; de har ritat<br />
världskartorna, de har placerat sig själva i centrum,<br />
beskrivit vad som är fin kultur, de definierar<br />
hur människan ser ut <strong>och</strong> de har till <strong>och</strong> med anpassat<br />
bilden av Gud till att bli en vit man.<br />
Fattigdomen äter nerifrån i denna pyramid: den<br />
slukar dem som står längst från pyramidens topp.<br />
Hiv-viruset följer samma mönster. Sanningen är att<br />
de som drabbas hårdast av <strong>hiv</strong> är samma människor<br />
som under lång tid blivit impregnerade med en<br />
beskuren självbild; världen har berättat för afrikaner<br />
<strong>och</strong> asiater att de är lite mindre värda än européer<br />
eller amerikaner, män har berättat för kvinnor<br />
att de är lite mindre värda, rika har berättat för<br />
fattiga att de är lite mindre värda.<br />
Därför är en av alla de strategier som behövs för<br />
att bekämpa <strong>hiv</strong> att börja från början <strong>och</strong> berätta<br />
skapelseberättelsen en gång till; att berätta att<br />
Gud skapade alla människor till sin avbild <strong>och</strong> såg<br />
att det var gott. När skapelseberättelsen berättas<br />
på nytt återerövras gudslikheten till alla dem som<br />
förnekats den. Så utmanas de hierarkier som stulit<br />
både en värdig självbild <strong>och</strong> resurserna.<br />
Dela med 19
N Y H E T E R & N o T I S E R<br />
<strong>Diakonia</strong>s aktivistgrupp i Göteborg samlade in 470 namnunderskrifter för en förändrad<br />
Världsbankspolitik.<br />
Klimatsmart julklapp<br />
till biståndsministern<br />
Under 2007 deltog <strong>Diakonia</strong> <strong>och</strong> cirka<br />
70 andra organisationer i en kampanj<br />
som ville få europeiska ledare att sätta<br />
press på Världsbanken att förändra delar<br />
av sin politik. <strong>Diakonia</strong>s aktivistgrupp i<br />
Göteborg deltog i kampanjen. På Världsfattigdomsdagen<br />
den 17 oktober lyckades<br />
de samla in 470 namnunderskrifter på<br />
vykort med krav på förändringar. Vykorten<br />
skickades som julklapp till biståndsminister<br />
Gunilla carlsson tillsammans<br />
med ett brev med kampanjens budskap.<br />
Budskapet är att Världsbanken behöver<br />
förändra sin politik på två områden:<br />
– Att Världsbanken ska upphöra med<br />
Motsägelsefullt centralamerika nytt tema för MUL<br />
Vackert, varmt <strong>och</strong> varierande eller katastrofer, kriser <strong>och</strong> kulturkrockar? Hur är det<br />
i centralamerika egentligen? I år kommer årets MUL-kurs att fokusera på centralamerika<br />
<strong>och</strong> i terminen ingår bland annat en resa till området. MUL står för Mission,<br />
utveckling <strong>och</strong> lärande, <strong>och</strong> är en terminskurs arrangerad av Lidingö folkhögskola,<br />
Svenska Missionskyrkan, SMU <strong>och</strong> <strong>Diakonia</strong>. kursen startar i augusti 2008 <strong>och</strong> ansökan<br />
ska vara inne senast 15 april. Mer information hittar du på www.lidingo.fhsk.se.<br />
20 Dela med<br />
att binda bistånd, lån <strong>och</strong> skuldavskrivningar<br />
till krav på ekonomiska reformer.<br />
Fattiga länder måste få formulera den<br />
politik som passar bäst för att bekämpa<br />
fattigdomen. Självklart ska både fattiga<br />
<strong>och</strong> rika länder respektera mänskliga<br />
rättigheter, demokrati, miljöhänsyn <strong>och</strong><br />
bekämpa korruption.<br />
– Att Världsbanken ska fasa ut stöd till<br />
fossilbränsleindustrin <strong>och</strong> kraftigt öka<br />
stödet till förnyelsebara energikällor <strong>och</strong><br />
energieffektivitet. rika länder, som i första<br />
hand är de som förorsakat klimatförändringarna,<br />
har givetvis ett ansvar<br />
att minska sina utsläpp.<br />
foto: tony halldin hultkvis t<br />
<strong>Diakonia</strong> presenterar<br />
ny biståndsrapport<br />
När givarländerna urholkar biståndsbudgeten <strong>och</strong> använder<br />
pengarna till annat än arbete för att utrota fattigdomen<br />
går mindre resurser till de fattiga. <strong>Diakonia</strong> visar i sin<br />
biståndsrapport för 2008 ”Dragkampen om biståndet”<br />
med statistik från OEcD att det globala biståndet till<br />
fattigdomsbekämpning avstannat<br />
Biståndsökningarna sedan 2001 har i huvudsak gått till<br />
exportkreditskulder i givarländerna, katastrofinsatser, flyktingverksamhet<br />
i givarländerna <strong>och</strong> till insatser relaterade<br />
till ”kampen mot terrorismen” i Irak <strong>och</strong> Afghanistan.<br />
rapporten visar att även Sverige urholkar biståndet till<br />
förmån för andra utgiftsposter. I den årliga budgeten får<br />
svenska medborgare intrycket av att pengarna går till fattiga<br />
människor, men i själva verket stannar de i Sveriges statskassa.<br />
2007 urholkades det svenska biståndet med 10 procent<br />
av anslaget på cirka 30 miljarder – en bottennotering för de<br />
senaste fem åren. Under 2008 kommer 9,39 procent av biståndsanslaget<br />
att användas till annat än bistånd.<br />
– Det är en fråga om hederlighet att inte få det att<br />
framstå som att man använder pengar till bistånd när<br />
man i själva verket använder biståndspengar till annat,<br />
säger <strong>Diakonia</strong>s generalsekreterare Bo Forsberg.<br />
rapporten ”Det globala biståndet” tar även upp forskning<br />
<strong>och</strong> utvärderingar som visar att biståndet ger resultat<br />
<strong>och</strong> att den stora majoriteten av biståndsprojekten<br />
når sina mål. Fler barn går i skola, fattiga människor får<br />
ett bättre liv <strong>och</strong> tillväxten ökar.<br />
– Om hela biståndet verkligen användes till insatser för<br />
de fattigaste skulle fler människor lämna fattigdomen,<br />
säger Bo Forsberg.<br />
Dessutom kommer mer resurser att krävas i framtiden<br />
eftersom klimatförändringarna som orsakats av de rika industriländerna<br />
slår hårdast mot de fattiga i form av naturkatastrofer<br />
som hotar tillgången till mat <strong>och</strong> rent vatten.<br />
– Vi i de industrialiserade länderna som har orsakat den<br />
här globala uppvärmningen måste skjuta till de resurser<br />
som krävs för att det inte ska bli ännu svårare att utrota<br />
fattigdomen. Det handlar inte om bistånd – det är skadestånd<br />
för vårt vårdslösa sätt att handskas med den här<br />
planeten, säger Bo Forsberg.
Rapport granskar<br />
Lundin Mining i Kongo<br />
<strong>Diakonia</strong> <strong>och</strong> föreningen SwedWatch, har tagit fram rapporten<br />
”Risky Business – the Lundin Group’s involvement in the Tenke<br />
Fungurume Mining (TFM) project in the Democratic Republic<br />
of Congo” om Lundin Minings engagemang i sydöstra Kongo.<br />
Rapporten handlar om hur avtalen slutits <strong>och</strong> situationen för<br />
lokalbefolkningen i gruvområdena, samt den kritik mot avtalen<br />
som kommit från lokala organisationer <strong>och</strong> Världsbankens experter.<br />
<strong>Diakonia</strong> är kritisk till bristen på insyn i hur avtalen slutits.<br />
– Dåliga avtal mellan de styrande i Kongo <strong>och</strong> internationella<br />
gruvföretag kan leda till att rikedomarna lämnar landet utan<br />
att befolkningen får del av resurserna, säger Joakim Wohlfeil,<br />
<strong>Diakonia</strong>, som besökt gruvområdet.<br />
Varken lokala organisationer eller befolkningen vill att företagen<br />
ska lämna området, men de vill bli behandlade med<br />
respekt <strong>och</strong> få del i utvecklingen.<br />
För att företagsinvesteringar i fattiga länder ska bidra till ett<br />
bättre liv för de fattiga måste lokalbefolkningens rättigheter<br />
<strong>och</strong> inflytande respekteras, anser <strong>Diakonia</strong>. Dessutom måste<br />
befolkningen få del av rikedomarna på deras egen mark.<br />
Rapporten är en samproduktion mellan <strong>Diakonia</strong>, Swed-<br />
Watch <strong>och</strong> det belgiska oberoende researchinstitutet IPIS <strong>och</strong><br />
finns att ladda ner på: www.diakonia.se.<br />
N Y H E T E R & N o T I S E R<br />
<strong>Diakonia</strong> vill nyansera handelsdebatten<br />
Inför årsskiftet satte EU hård press<br />
på många afrikanska länder att skriva<br />
under så kallade ekonomiska partnerskapsavtal.<br />
För att afrikanska företag<br />
inte skulle riskera att mötas av högre<br />
EU-tullar upprättades i elfte timmen en<br />
rad ”tills vidare avtal”. Förhandlingarna<br />
fortsätter nu under 2008, men många<br />
av <strong>Diakonia</strong>s partnerorganisationer är<br />
oroliga för effekterna av de nya avtalen.<br />
Enligt forskning från bland annat FN<br />
<strong>och</strong> olika oberoende forskningsinstitut<br />
riskerar de att försämra afrikanska länders<br />
möjligheter till utveckling, medan<br />
EU är den klara vinnaren.<br />
<strong>Tro</strong>ts detta valde handelsminister<br />
Ewa Björling att på DN Debatt anklaga<br />
frivilligorganisationer som varit kritiska<br />
till EU:s handelspolitik för att vara protektionister<br />
som motarbetar fattigdomsbekämpning.<br />
<strong>Diakonia</strong> <strong>och</strong> en rad andra<br />
organisationer svarade genom att försöka<br />
nyansera debatten. Vi är självklart för<br />
handel, men den måste vara rättvis <strong>och</strong><br />
U L F F R Ö D I N<br />
Handelsminister Ewa Björling kritiserade<br />
frivilligorganisationer i en debattartikel.<br />
hållbar. Tillsammans med våra partnerorganisationer<br />
kommer vi att fortsätta<br />
arbeta för handelsavtal som inte låser<br />
fast Afrika i fattigdom.<br />
<strong>Diakonia</strong>s partner i Kenya<br />
stödjer människor på flykt<br />
En av <strong>Diakonia</strong>s samarbetsorganisationer i kenya, The<br />
National council of churches (Ncck), förmedlar en<br />
miljon kronor från Sidas fond för humanitära katastrofer<br />
till människor som tvingats på flykt på grund av oroligheterna<br />
i landet.<br />
Oroligheterna uppstod efter valet i slutet på 2007 där<br />
det finns allvarliga misstankar om att valfusk gav Mwai<br />
kibaki segern. Missnöjda kenyaner har protesterat <strong>och</strong><br />
i flera fall har protesterna varit våldsamma <strong>och</strong> tvingat<br />
människor att fly från sina hem.<br />
Mat, filtar <strong>och</strong> andra förnödenheter delas ut <strong>och</strong> fokus<br />
ligger på stöd till befolkningen i Eldoret <strong>och</strong> kisumu, som<br />
har drabbats hårt av den senaste tidens våldsamheter.<br />
Ncck, som är en nationell kristen organisation, har ett<br />
brett <strong>och</strong> väl etablerat nätverk i kenya vilket underlättar<br />
arbetet.<br />
foto: pawel flato<br />
Dela med 21
I N S A M L I N g Pg 90 33 04-4<br />
Hemmablindhet<br />
Jag har en bekant. En bekant som ser<br />
ut som vem som helst, bor som vem<br />
som helst, talar som vem som helst.<br />
Han skulle kunna vara vem som helst.<br />
Men han är <strong>hiv</strong>-positiv. Hade jag inte<br />
vetat att han är det, hade jag aldrig<br />
kunnat ana. Han får mediciner mot sin<br />
sjukdom, <strong>och</strong> det är dem som gör att<br />
han kan leva det liv han idag gör. Det<br />
är en stark medicinering, men den ger<br />
honom möjlighet att ta promenader<br />
med sin hund, umgås med sina vänner,<br />
besöka restauranger.<br />
I Sverige, <strong>och</strong> resten av den rika världen,<br />
går det att leva ett relativt vanligt<br />
liv med <strong>hiv</strong>. Bromsmediciner finns tillgängliga<br />
<strong>och</strong> sjukvården är väl utbyggd.<br />
Med denna hjälp kan man förlänga livet<br />
för den som är drabbad.<br />
22 Dela med<br />
Allt fler förändrar<br />
världen!<br />
Under 2007 fortsatte antalet förändringsfaddrar<br />
att öka. I tider då det svenska statliga<br />
biståndet riskerar att minska, är det <strong>hopp</strong>fullt<br />
att allt fler privatpersoner vill dela det ekonomiska<br />
ansvaret för människors rätt till ett<br />
värdigt liv. <strong>Diakonia</strong>s för<strong>hopp</strong>ning är att alla<br />
förändringsfaddrar, förutom att bidra med<br />
den livsviktiga månadsgåvan, i sina vardagliga<br />
liv förändrar världen. Till exempel genom<br />
att handla rättvist <strong>och</strong> miljövänligt, att i små<br />
<strong>och</strong> stora sammanhang våga stå upp för de<br />
svagares rätt.<br />
Antalet förändringsfaddrar ökade med 21<br />
procent till 4 400 stycken. Tillsammans ger de<br />
6,8 miljoner kronor till <strong>Diakonia</strong>s arbete. När<br />
Sidas anslag läggs till blir det hela 68 miljoner<br />
kronor. Under 2008 <strong>hopp</strong>as vi att alla förändringsfaddrar<br />
fortsätter att förändra världen<br />
– <strong>och</strong> att ännu fler anmäler sig. Än finns det<br />
mycket att göra!<br />
Hur skulle min bekante må om han<br />
inte fick vård? Det vet jag inte, för<br />
jag har aldrig fått uppleva den saken.<br />
Jag upptäcker ibland att jag lätt blir<br />
hemmablind, tar saker för givet, kanske<br />
förutsätter att alla har det som vi.<br />
Hos oss i Sverige är det en självklarhet<br />
att den som är sjuk får vård <strong>och</strong> stöd.<br />
Hemmablindheten kan vara farlig<br />
för ens uppfattning om omvärlden.<br />
För när man lyfter blicken bortom<br />
sitt trygga bo, då är det lätt att se att<br />
världsordningen idag gör att de allra<br />
fattigaste inte får tillgång till den information,<br />
de mediciner <strong>och</strong> den sjukvård<br />
som de borde ha. Det är inte som här<br />
hemma. De är inte en ”vem som helst”<br />
i Sverige.<br />
A N D R E A S T O R S T é N I<br />
Sofia Svensson<br />
insamlingsansvarig/<br />
förändringsfadder<br />
<strong>Diakonia</strong>s kampanj 2008 handlar om<br />
den <strong>hiv</strong>- <strong>och</strong> aidsepidemi som drabbat<br />
så många människor i de länder där<br />
vi arbetar <strong>och</strong> har partner. <strong>Diakonia</strong>s<br />
grundhållning är att varje människa har<br />
rätt att leva ett värdigt liv oavsett vem<br />
hon är <strong>och</strong> vilken bakgrund hon har.<br />
Därför är vi involverade i arbetet för att<br />
innesluta de <strong>hiv</strong>-positiva <strong>och</strong> aidssjuka i<br />
stöd <strong>och</strong> omsorger. Lika viktigt är det att<br />
aktivt arbeta för att ändra människors<br />
attityder, kvinnors rätt att säga nej till<br />
sex, rätten till sjukvård <strong>och</strong> till effektiva<br />
mediciner <strong>och</strong> att stödja krafter som<br />
motverkar strukturell diskriminering.<br />
Hiv- <strong>och</strong> aidsepidemin är inte bara ett<br />
medicinskt problem – det handlar om en<br />
orättvis världsordning.<br />
Hos oss i den rika världen kan man<br />
leva med <strong>hiv</strong>, men i den fattiga dör man<br />
av aids.<br />
Hiv-positiva Loveness i Zambia, Marco<br />
Antonio i Honduras <strong>och</strong> Naso Miso<br />
från Burma är tre personer vi berättar<br />
Andreas Torsténi<br />
insamlingsansvarig (vik)<br />
<strong>Diakonia</strong>s givarservice<br />
Pia Fundeborg<br />
givarservice<br />
Till Pia på <strong>Diakonia</strong>s givarservice kan du ringa om du har<br />
frågor kring gåvor, autogiro, adressändringar med mera.<br />
Hit kan du också ringa in din minnes- <strong>och</strong> hyllningsgåva.<br />
Givarservice når du genom att ringa 08-453 69 31, vardagar<br />
mellan 08.00 <strong>och</strong> 15.00, eller genom att e-posta gavor@<br />
diakonia.se. Du kan också skicka in din minnes- eller<br />
hyllningsgåva på diakonia.se<br />
<strong>Tro</strong>, <strong>hopp</strong> <strong>och</strong> <strong>hiv</strong> – kampanj 2008<br />
Marco Antonio <strong>och</strong> Rosibel Gusmán är <strong>hiv</strong>positiva<br />
aktivister i <strong>Diakonia</strong>s samarbetspartner<br />
Fundación Llaves i Honduras.<br />
om i <strong>Diakonia</strong>kampanjen ”<strong>Tro</strong>, <strong>hopp</strong><br />
<strong>och</strong> <strong>hiv</strong>”. Tack vare <strong>Diakonia</strong>s partner<br />
har deras liv tagit en helt ny vändning.<br />
Läs mer om kampanjen på diakonia.se.<br />
Vill du vara med <strong>och</strong> förlänga livet för<br />
fler – ge en gåva på PG 90 33 04-4 eller<br />
bli förändringsfadder.<br />
foto: joakim roos
foto: anna isak sson<br />
Lina Adolphson öppnar portarna till Café FRID.<br />
”Glädje sprider glädje”<br />
Några gånger per år öppnar Lina<br />
Adolphson upp portarna till Uckelsta<br />
kapell i köping. Tillsammans med flera<br />
andra ideella krafter driver hon café<br />
FrID som är ett musikcafé där man kan<br />
njuta av hembakta bullar <strong>och</strong> akustisk<br />
musik. Lina Adolphson beskriver caféet<br />
som ett ”café för själen” – ett café där<br />
det finns plats för det andliga. Alla<br />
intäkter från caféet går till <strong>Diakonia</strong>s<br />
verksamhet <strong>och</strong> alla inblandade ställer<br />
upp ideellt.<br />
I julas spelade Lina också in en julskiva<br />
där hela vinsten gick till <strong>Diakonia</strong>.<br />
Alla musiker ställde upp gratis <strong>och</strong> nära<br />
Visse du att …<br />
Visste du att du kan skänka din aktievinst<br />
till <strong>Diakonia</strong>? Sedan juli 2006 finns<br />
möjligheten att skänka sin aktievinst<br />
utan att betala skatt. Detta om den<br />
skänks till ideella <strong>och</strong> skattebefriade<br />
organisationer med allmännyttig verksamhet.<br />
<strong>Diakonia</strong> räknas som en sådan<br />
organisation.<br />
3 500 exemplar av skivan har sålts. Både<br />
caféet <strong>och</strong> skivan har engagerat människor,<br />
<strong>och</strong> Lina säger att det är en glädje<br />
att uppmuntra människor att göra något.<br />
”Glädje sprider glädje”, säger hon<br />
<strong>och</strong> menar att både caféet <strong>och</strong> skivan<br />
är exempel på hur man faktiskt kan<br />
åstadkomma förändringar som vanlig<br />
människa.<br />
Du kan också sprida glädje genom<br />
att samla in pengar till <strong>Diakonia</strong>. Läs<br />
mer om hur du kan göra på diakonia.se,<br />
eller hör av dig till oss för att få tips på<br />
aktiviteter.<br />
För att slippa skatten måste aktieägaren<br />
meddela banken eller aktiemäklaren<br />
innan den årliga bolagsstämman äger<br />
rum. På www.diakonia.se kan du ladda<br />
ner dokument där kan du läsa mer om<br />
vilka regler som gäller. Det finns även<br />
en blankett som du kan använda för att<br />
meddela din bank eller aktiemäklare.<br />
I N S A M L I N g<br />
Insamlingsresultat 2007<br />
Mål 2007<br />
17 miljoner<br />
Insamlat 2007<br />
17,6 miljoner<br />
Förändrings-<br />
faddrar<br />
Under 2007 skänkte alla våra<br />
givare totalt 17,6 miljoner kronor.<br />
Detta är 0,6 miljoner mer än målet<br />
för året. Dessutom tillkommer insamlingen<br />
till Världens Barn. Stort<br />
tack till alla som stött <strong>Diakonia</strong><br />
2007 – ni förändrar världen.<br />
Privatpersoner<br />
Minnes- <strong>och</strong><br />
högtidsgåvor<br />
Testamenten<br />
Fondsparande<br />
Församlingsgåvor<br />
Företag <strong>och</strong><br />
föreningar<br />
17,6 miljoner<br />
6,2 milj<br />
3,7 milj<br />
1,2 milj<br />
2,7 milj<br />
1,7 milj<br />
1,4 milj<br />
0,7 milj<br />
Till <strong>och</strong> med den 18 februari 2008 har 1,4 miljoner kronor<br />
samlats in till <strong>Diakonia</strong>. Målet för hela 2008 är 17,2 miljoner<br />
kronor.<br />
Dela med 23
Du behöver inte vara forskare för att hejda spridningen av <strong>hiv</strong>.<br />
Det räcker om du vill förändra världen med oss.<br />
Det är inte bara forskare som kan ge <strong>hopp</strong> <strong>och</strong> framtidstro åt <strong>hiv</strong>positiva i världen. Det kan även du<br />
göra. Genom att stödja vårt arbete kan du bidra till:<br />
• att ge fattiga länder rättigheten att fatta beslut som ger människor tillgång till vård, mediciner<br />
<strong>och</strong> förebyggande insatser.<br />
• att minska diskriminering <strong>och</strong> utanförskap som drabbar <strong>hiv</strong>positiva människor i fattiga länder.<br />
ökad jämställdhet <strong>och</strong> en andra chans för barn som förlorat sina föräldrar i aidsepidemin.<br />
•<br />
<strong>Diakonia</strong> <strong>och</strong> våra samarbetspartner arbetar konkret <strong>och</strong> långsiktigt för att stärka <strong>och</strong> ge kraft åt fattiga<br />
människor världen över så att de själva kan skapa sig ett värdigt liv. En stor del av arbetet handlar<br />
om att skapa opinion som bidrar till förändring. Med din hjälp kan vi lyckas. Läs mer på diakonia.se<br />
Stöd oss via diakonia.se eller<br />
PG 90 33 04-4<br />
tel 08-453 69 00 . pg 90 33 04-4 . diakonia.se<br />
DIAKONIA ÄR EN KRISTEN BISTÅNDSORGANISATION SOM TILLSAMMANS MED LOKALA PARTNER ARBETAR FÖR EN VARAKTIG FÖRÄNDRING FÖR DE MEST UTSATTA MÄNNISKORNA I VÄRLDEN.