Nummer 3 - Elbranschen

VID ELMARKNADENS OMREGLE -
RING 1996 fanns det i landet en
installerad generatoreffekt på ca
35 000 MW och det talades
mycket om en överkapacitet på
2-3 000 MW och att något
måste göras åt överskottet. Det
åtgärdades också av kraftföre -
tagen genom att några tusen
megawatt lades i malpåse. Men
det som egentligen hände måste
ha varit att leveranssäkerheten
sänktes, för ungefär samtidigt
blev producenterna oroliga och
började kräva av Svenska Kraftnät
att de skulle säkra leveranserna
av el vintertid genom att
upprätta en s.k. effektreserv. Så
skedde och kraftresurserna ploc -
kades ur malpåsarna och den
totala resursnivån blev snart
återställd – och har sedan fortsatt
att växa för att nu vara uppe
i nästan 38 000 MW! Något tal
om överskott hörs inte och
kapacitetsökningen fortsätter
med bl.a. vindkraftsparker i
norra Sverige.
Vindsnurrorna kräver
anslutningsnät
Inom landet har vi därför nu
gott om resurser för att producera
den el vi behöver. Det har
vi konstaterat i tidigare krönikor
och baserar påståendet på
officiell statistik. Det som inte
syns där är att man också för
varje vindkraftverk/-park har
byggt en mängd mindre anslutningsnät
som ska föra elen från
”snurrorna” till de större näten.
(För ögonblicket bortser vi från
den där stamledningen som ska
ta bort el-områdena och göra
Sverige helt igen).
Alla dessa ”vindkraftnät” ut-
nyttjas lika dåligt som vindkraft -
verken själva. Och samma sak
kommer att gälla näten för soloch
vågkraft, bara med den
skillnaden att de troligtvis kommer
att utnyttjas ännu sämre.
Beroende på storlek och läge
ansluts vindkraftsanläggningarna/-parkerna
till ett närlig -
gande nät som i sin tur kan behöva
förstärkas eller byggas ut
och det gäller alla tre nätnivå -
erna. Följden blir att kostnadsunderlagen
för nätföretagens
tariffer ökar och därmed
tarifferna och när dessa konstrueras
använder man sig av en
kalkylränta som har varit, och är
vill vi påstå, mycket diskutabel
för en monopolverksamhet.
Tariffen som anger vad nätkunder
ska betala för att mata
in eller ta ut kraft från nätet
innehåller alla kostnader för att
bygga, underhålla och driva el-
Elbranschen 3/2012
SVENSK ELBRUKARFÖRENING
Telefon/fax 08-607 34 16 • www.elbruk.com
Svensk Elbrukarförening ek för, ELBRUK, är en intresse organisation för slutanvändare av elkraft. Genom att tillvarata elbrukarnas, slutanvändarnas,
intressen på den omreglerade elmarknaden skall föreningen vara en motvikt till leve rantörsidans olika organisationer. Den skall bevaka och
verka för att lagstiftarens intentioner med en konkurrensutsatt elhandel och en relevant granskad nätverksamhet förverk ligas. Medlemmarna, ca 25,
är juridiska per soner och deras totala elförbrukning är mer än 10 TWh. Föreningen avger bl.a. remissyttranden över olika statliga utredningar eller
rapporter som rör elmarknaden. Sedan hösten 1999 är föreningen också representerad i Svenska Kraftnäts Marknadsråd.
LARS BLOMQVIST
ELBRUK
Subventionerad
överkapacitet
2
nätet fram till kundens inmatnings-/uttagspunkt,
från stamnät
till minsta lokalnät. Lokalnätet
betalar till regionnätet för
att få utnyttja det, och regionnätet
i sin tur betalar till stamnätet
för att få använda det.
Inmatarna betalar mindre
än slutanvändarna
Kunder, eller abonnenter, på
stamnätet är kraftproducenter
som matar in kraft och regionnät
som tar ut – en tariff för inmatning
av kraft och en för uttag.
Stamnätstariffen är utformad
så att den ger vissa incitament
till var i landet produktion
respektive användning av el
bör placeras. Det är således
dyrare att mata in kraft i norr än
i söder, och omvänt för uttag
och användning, allt i syfte att
ge landet en god ”elbalans”.
Problemet är emellertid att inci-
tamenten för denna ”balans”
mellan inmatning och uttag, i
sig, är i obalans. Inmatarna,
kraftproducenterna, betalar bara
en dryg tredjedel av den totala
stamnätskostnaden medan slut -
användarna (via region- och
lokal näten) betalar resten eller
merparten.
Den skeva fördelningen är
svårförståelig eftersom det inte
går att säga att producentens
inmatning är viktigare än köparens
uttag och bör gynnas.
Kombinationen produktionskonkurrens
och nätmonopol är
elmarknadens ”janushuvud”.
Mer konkurrens och mindre
monopol kan åstadkommas
bl.a. genom att så mycket som
möjligt av nätkostnaderna förs
till den konkurrensutsatta delen
av marknaden. Så sker om
stamnätskostnaderna fördelas
lika mellan producenter och
nätföretag/användare. Det
skulle öka producenternas kostnader
men stärka deras incitament
för ny produktion i söder
medan det för kunderna skulle
bli sänkningar över lag.
Politiskt skapat
överskott
Vi har, och får, alltmer resurser
på både produktions- och nät -
sidan och det skapar ett av stats -
makterna påbjudet och av el -
användarna tvångssubventionerat
överskott. Det vill säga ett
av regeringen beordrat och allt
sämre kapacitetsutnyttjande i en
tid när man samtidigt från politiker
och ansvariga myndigheter
ständigt talar om effektivise -
ringar och förbättrat resurs -
utnyttjande.
Från att vid ingången till en
ny elmarknad ha varit ett land
med kritiserad överkapacitet
men bra kraftöverföring har vi
utvecklats till ett land med ett
ännu större överskott och ännu
mera elledningar – och kan
ändå inte ge den sydligaste
landsänden den el den vill ha.
Det är dags för politiker och
myndigheter att förklara det
miljövänliga med resursslöseriet
på elmarknaden – eller göra
något åt det.