Bidrag till Sveriges officiella statistik. A. Befolkningsstatistik. Ny följd ...

INLEDNING 

TILL 

Bidrag till Sveriges officiella statistik. A. Befolkningsstatistik / Statistiska 

centralbyrån. – Stockholm : P.A. Norstedt & Söner, 1857-1912. 

Täckningsår: 1851/55-1910. 

Föregångare: 

Tabell-commissionens underdåniga femårsberättelse till Kongl. Maj:t om folkmängden i 

Sverige vid slutet af år 1850 samt födde, döde, vigde m. m. i riket år 1846-1850, med 

tillhörande bilagor och 53 tabeller. – Stockholm : P. A. Norstedt & söner, 1854. 

Kongl. tabell-commissionens underdåniga berättelse till Kongl. Maj:t angående nativitetens och 

mortalitetens förhållande åren … samt rikets folkmängd sistberörde år.- Stockholm, 1823-1852. 

Även utgivna med varierande titel såsom t. ex. Underdånig berättelse till Kongl. Maj:t, 

angående nativiteten och mortaliteten m. m. i Sverige åren … 

Täckningsår: 1816/20-1849. 

I Statistiska centralbyråns bibliotek finns tabell i stort format separat utgivna 182?-1855 

med teckningsår i följande femårintervall: 1821-1825, 1831-1835, 1836-1840, 1846-1850. 

Handlingar, angående tabellverket. 1811-1815. – Stockholm : A. Gadelius, 1818. 

Handlingar, angående tabellverket ingår i ”Bihang till riksståndens protokoll vid urtima 

riksdagen 1817-18”, bd 1, s. 294-319. 

Efterföljare: 

Befolkningsrörelsen / Kungl. statistiska centralbyrån. – Stockholm : P. A. Norstedt & söner, 

1914-1962. - (Sveriges officiella statistik) 

Täckningsår: 1911-1960. 

Folkmängden inom administrativa områden den 31 december … / Kungl. statistiska 

centralbyrån. – Stockholm : P. A. Norstedt & söner, 1912-1962. – (Sveriges officiella statistik). 

Täckningsår: 1910-1961. 

Översiktspublikationer: 

Historisk statistik för Sverige. Del 1. Befolkning 1720-1967. – 2. uppl. - Stockholm : Statistiska 

centralbyrån, 1969. 

Befolkningsutvecklingen under 250 år. – Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1999. – 

(Demografiska rapporter ; 1999:2). 

BISOS A digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) med stöd från Riksbankens Jubileumsfond, 

2007 

urn:nbn:se:scb-bi-a0-7002_

BIDRAG 

TILL 

SVERIGES OFFICIELA STATISTIK 

A) BEFOLKNINGS-STATISTIK. Ny följd. XII. 2 

STATISTISKA CENTRAL-BYRÅNS 

UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE 

FÖR ÅR 

1870. 

ANDRA AFDELNINGEN: 

INNEHÅLLANDE 

FOLKMÄNGDEN DEN 31 DECEMBER 1870 INOM SERSKILDA ADMINISTRATIVA, JUDICIELA OCH KYRKLIGA OMRÅDEN, 

SAMT EFTER KÖN, CIVILSTÅND OCH HUSHÅLL ELLER MATLAG, JEMTE VIGDA PAR, LEFVANDE FÖDDE 

OCH AFLIDNE, l861―1870, FÖRSAMLINGSVIS. 

STOCKHOLM, 1873. 

P. A. NORSTEDT & SÖNER, 

KUNGL. BOKTRYCKARE.

Innehållsförteckning. 

Underdånig Berättelse sid. I—XXVIII. 

Tab. Högsta och lägsta sockenbefolkning inom 

länen » IX. 

» Litt. A. Folkmängden, 31/12 l870, i fögderin, länsmansdistrikt, 

härad, domsagor och tingslag » X. 

» Antal qvinnor mot 1000 män, 1860 och 

1870, länsvis » XI. 

» Civilståndsfördelningen på 10,000 innevånare 

af hvartdera könet, åren 1860 

och 1870 » XIV. 

» » C. Familjer, hushåll eller matlag till antal och 

storlek 31/12 1870, länsvis. I. Landsbygden » XVI. 

» » D. » » II. Städerna » XVII. 

» » E. Prosteri- och pastorats-folkmängdens högsta, 

lägsta och medeltal. 31/12 1870 » XXIV. 

Tabell-Bilagor sid. 1—139. 

Tab. N:o 1. Folkmängden efter kön, civilstånd och matlag 

år 1870 i socknar och administrativa samt 

judiciela områden; jemte vigde, födde och 

aflidne 1861—1870; 

Stockholms stad » 1. 

Stockholms län » 3.. 

Uppsala » » 8. 

Södermanlands » » 12. 

Östergötlands » » 16. 

Jönköpings » » 23. 

Kronobergs » » 28. 

Kalmar » » 31. 

Gotlands » » 35. 

Blekinge » » 38. 

Kristianstads » » 41. 

Malmöhus » » 46. 

Hallands » » 55. 

Göteborgs och Bohus » » 59. 

Elfsborgs » » 63. 

Skaraborgs » » 70. 

Vermlands » » 78. 

Örebro » » 82. 

Vestmanlands » » 86. 

Kopparbergs » » 90. 

Gefleborgs » » 93. 

Vesternorrlands » » 96. 

Jemtlands » » 100. 

Vesterbottens » » 103. 

Norrbottens » » 106. 

» » 2. Folkmängden efter kön, civilstånd och matlag 

år 1870, jemte vigde, födde och aflidne 1861 

—1870, sammandrag, länsvis » 108. 

» » 3. Folkmängden i pastorat, kontrakt och stift år 

1870 »110-137. 

Uppsala stift » 110. 

Linköpings » » 113. 

Skara » » 116. 

Strengnäs » » 119. 

Vesterås » » 121. 

Vexjö » » 123. 

Lunds » » 125. 

Göteborgs » » 129. 

Kalmar » » 131. 

Karlstads » » 132. 

Hernösands » » 134. 

Visby » 136. 

Stockholms konsistorier » 137. 

» » 4. Sammandrag af Tab. N:o 3 » 138. 

» » 5. Uppgifne främmande trosförvandter och odöpta 

namngifna barn i riket år 1870 » 139. 

Alfabetisk förteckning öfver rikets administrativa, judiciela 

och kyrkliga indelningar »140-155. 

Table des matières. 

Rapport au Roi pag. I—XXVIII. 

Tab. Maximum et minimum de la population 

des paroisses à la campagne, par préfectures 

» IX. 

» Litt. A. Population maximale, minimale et moyenne 

des baillages et des juridictions 

et de leurs subdivisions, par préfectures » X. 

» Nombre relatif des sexes, en 1860 et 1870, 

par préfectures » XI. 

» » B. Etat civil; nombres relatifs; en 1860 

et 1870 » XIV. 

» » C. Nombre des ménages et des personnes 

qui les composent. I. A la campagne » XVI. 

» D. Idem. II. Dans les villes » XVII. 

» » E. Population maximale, minimale et moyenne 

des prévôtés et des cures . » XXIV. 

Tableaux annexés pag. 1—139. 

Tab. N:o 1. Population par sexe et par état civil; nombre 

des ménages; mariages, naissances et décès 

1861—1870, dans chaque paroisse; letoutpar 

préfectures » 1—107. 

Col. 1. Juridictions. 

» 2. Paroisses. 

» 3—5. Population, 1860; m. f. et totale. 

» 6. Mariages. 

» 7—9. Naissances, m. f. et tot, dont 

» 10. Enfants naturels. 

1861-1870. 

» 11—13. Décès, m. f. et tot. 

» 14— 16. Population, 31/12 1870; m. f. et totale. 

» 17. 18. d:o non mariés; m. f. 

» 19. 20. d:o mariés; m. f. 

» 21. d:o veufs. 

» 22. d:o veuves. 

» 28. 24. d:o divorcés; m. f. 

» 25. Nombre des ménages. 

» » 2. Résumé, par préfectures, des tableaux précédants » 108. 

Col. 34. 35. Accroissement de la population 

selon l'excédant des naissances; col. 36. 37. 

d:o selon le dénombrement nominatif; col. 

38—40, différence; m. f. totale. 

» » 3. Population par cures, prévôtés et évêchés » 110—137. 

» » 4. Résumé du Tab. N:o 3 » 138. 

» 5. Adhérents de réligions étrangères » 139. 

Liste alphabétique des paroisses etc. » 140—155.

Tillägg och rättelser. 

Under tryckningen har följande kommit till Statistiska Central-Byråns kännedom: 

Sid. 5. Angående Nacka, Erstavik och Sicklaö, jfr not. 15 

å sid. 137. 

Sid. 6, not. 3. Jemlikt Kungl. beslut d. 30 Aug. 1872 är 

Vällsta med torpen Hjeltarängen, Björkhagen, Kolartorp, Söderby 

och Damhagen i alla hänseenden skildt från Sollentuna och förenadt 

med Ed. 

Sid. 11, not. 7. Blåviken är 5 /16 mantal; jfr not. 22 å sid. 89. 

Sid. 22, not. 40. Tillägges: Af Ö. Steneby Kolmårdsrote 

hafva de icke i mantal satta lägenheterna Skyttholmen, Marielund, 

Sqvättan och Sundstugan förlagts till Qvarsebo jemlikt Kungl. bref 

d. 13 Febr. 1863. 

Sid. 22, not. 50. Jemlikt Kungl. beslut d. 18 Dec. 1863 

har 1/4 mantal Hesslesund blifvit i ecklesiastikt hänseende förlagdt 

från Stora Åby till Trehörna (och är Trehörna kyrkosockens del 

inom Östergötlands län derför 8 1 /4 mantal). 

Sid. 27, not. 13, rad. 1. Står: Södra Vedbo härad, läs: 

Norra Vedbo härad. 

Sid. 28. Notsiffran för Linneryd ändras till 18. 

Sid. 31 o. 34. Ifrån ingången af år 1873 äro jemlikt Kungl. 

skrifvelsen d. 20 Dec. 1872 Norra och Södra Tjusts härad återförenade 

till ett tingslag. 

Sid. 40, not. 5 och sid. 76 not. 11. Jemlikt Nådiga brefven 

d. 2 Aug. 1871 och d. 17 Maj 1872 är disciplinkompaniet 

d. 13 Sept. 1872 förflyttadt till Karlsborg och frånskildt kronoarbetskorpsen. 

I stället är den afdelning af fästningsklassen, som 

varit använd i arbete å nämnda fästning, förlagd till Tjurkö i 

Karlskrona skärgård. 

Sid. 43 o. 44. Ingelstads och Jerrestads härad äro jemlikt 

Nådiga skrifvelsen d. 27 Sept. 1872 med början af år 1873 förenade 

till ett tingslag. 

Sid. 45, not. 8. Härtill kan läggas, att Bauseröd upptages 

i fyrktalslängden för Kågeröd i Malmöhus län. 

Sid. 45, not. 18. Angående förhållandet mellan Nosaby och 

Kristianstad har Pastor i Nosaby upplyst, att stadens borgare 

innehade byarne Näsby och Nosaby till år 1809, hvarefter de så 

småningom, med vederbörligt tillstånd, afhände sig jorden till per 

soner, som läto kyrko- och mantalsskrifva sig än i staden, än å 

landet, hvilket fortfor till 1830, då Kungl. Maj:t förordnade, att 

nämnde byar jemte 3 andra skulle utgöra en församling. I juridiskt 

afseende förordnades likväl icke något, i följd hvaraf de 

ifrågavarande byarne anses endast i detta fall vara med staden 

förenade, men i öfrigt helt och hållet tillhörande Nosaby socken. 

— Byarne upptagas i denna sockens fyrktalslängd. 

Sid. 46 o. 52. Enligt Kungl. skrifvelsen d. 18 Okt. 1872 

äro från och med 1873 Oxie och Skytts härad förenade till ett 

tingslag. 

Sid. 61. Med Göteborgs fattighus är ej vidare någon korrektions-inrättning 

förenad; jfr not. 5 å sid. 130. 

Sid. 62, not. 8. Enligt Nådig resolution är Ny Elfsborg 

1871 införlifvadt med Lundby. 

Sid. 67. Angående Billingsfors bruksförsamlings förläggande 

till Steneby och Laxarby; jfr not. 16 å sid. 133. 

Sid. 79. Om bildandet af Nyskoga kapell uti Ny församling 

af Elfdals härad, jfr not. 3, sid. 132. 

Sid. 83. Den 8 Okt. 1872 har Kammar-Kollegium förordnat, 

att i stället för rekognitionsskattehemmanen 1 1/2 mantal Finnån 

N:o 1 och 1/12 Finnån N:o 2 i Nora och Jernboås socknar skola 

i jordeboken upptagas 1 mantal Finnån N:o 1 i den förra och 

7/12 Finnån N:o 2 i den senare socknen. 

Sid. 83. I Nora landsförsamling skall bildas en kapellförsamling, 

Vikers kapell, hvarom jfr not. 10, sid. 122. 

Sid. 89, not. 18 o. sid. 92, not 6. Enligt upplysningar af 

Länsstyrelsen i Vestmanlands län, synes Bjurfors bruk egentligen 

i alla afseenden tillhöra Norbergs socken, men åtnjuta s. k. kyrkorätt 

i Avesta. Mantalslängderna för Norbergs socken hafva derför 

ock, hvad Bjurfors beträffar, alltid verificerats af komminister 

i Avesta. 

Sid. 104, not. 5 o. sid. 105, not. 16. Under år 1872 är 

till Degerfors öfverförd folkmängden 1:o) i Manjaur, Östansjö, 

Eckornträsk, Malträsk, Mårdsele, Arfsele och nedra Siksele i Lycksele; 

2:o) i Skurträsk och Strömsjönäs i Örträsk; 3:o) i Eriksdal 

och Söderbäck i Vännäs (enl. pastor i Degerfors). 

Sid. 105, not. 11, rad. 3. Står: eller; läs: efter.

STORMÄGTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG! 

Sedan i en föregående afdelning, såsom underdånig 

årsberättelse för året 1870 (A. XII. l), jemte det 

summariska folkmängdsbeloppet enligt den allmänna 

folkräkningen vid nämnda års slut meddelats sammandrag 

af de årliga uppgifterna om vigde, födde, aflidne 

m. m., återstår att utförligare redogöra för de uppgifter, 

som utgjort föremål för insamlande genom den 

allmänna folkräkningen, nemligen om befolkningens 

fördelning efter serskilda förvaltningsområden, efter 

kön, ålder, civilstånd, yrken, nationalitet, religionsbekännelse, 

hushåll m. m. Af dessa ämnen behandlas 

en del i det häfte A. XII. 2, som nu i underdånighet 

förelägges Eders Kungl. Maj:t, och de öfriga ingå uti 

ett häfte A. XII. 3, som är under tryckning. 

Såsom inledning till ofvannämnda årsberättelse 

för 1870 meddelades bland annat resultatet af de vid 

årets folkräkning erhållna uppgifterna om de från 

hemorten frånvarande, som dels blifvit dels icke blifvit 

i folkmängden medräknade. Detta meddelande 

afsåg förnämligast att lemna någon ledning för om- 

Stat. Central-Byrån» underd. årsberättelse för 1870. 2. 

dömet om värdet af den använda folkräkningsmetoden 

och af de genom densamma vunna resultaten. Här 

torde ytterligare böra tilläggas några upplysningar 

rörande sättet, hvarpå räkningen blifvit utförd och till 

sammandrag bearbetad. 

I den underdåniga berättelsen om 1860 års allmänna 

folkräkning i riket, A. II. 1 och 2, är utförlig 

redogörelse lemnad för det sätt, hvarpå det genom 

Eders Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse af den 4 November 

1859 fastställda nya förfarandet för första 

gången tillämpades. Vid dess tillämpning för andra 

gången år 1870 borde vunnen erfarenhet ej leinnas 

obegagnad. Eders Kungl. Maj:t täcktes ock genom 

nådigt bref af den 23 November 1869 bemyndiga 

Statistiska Central-Byrån att i enlighet med underdånigt 

förslag vidtaga de åtgärder och meddela de 

föreskiifter, som för folkräkningens ändamålsenliga 

förberedande och utförande funnos erforderliga. 

På grund häraf underrättades rikets samtlige 

kyrkoherdar och församlingsföreståndare genom ett 

A

II 

cirkulär från Statistiska Central-Byrån af den 17 Februari 

1870 (Sv. Förf.-Saml. N:o 8, år 1870) om den 

vid årets slut förestående allmänna folkräkningen för 

att sättas i tillfälle att åt de anbefallda utdragen ur 

husförhörslängderna kunna bereda önskvärd fullständighet 

och tillförlitlighet. Beträffande dessa utdrag 

meddelades: att tryckta formulärblanketter med rum 

för 200 personer på hvarje ark komme att i god tid 

utdelas till hvarje församling; att i utdragen borde 

iakttagas nödiga afdelningar för att vinna upplysning 

om den administrativa indelningens inflytelse på folkmängdsberäkningen 

för serskilda förvaltningsområden, 

när sådant af indelningens oregelbundenhet påkallades; 

att uppgifter om främmande trosförvandter, som 

ej tillhörde här lagligen befintligt eget kyrkosamfund 

äfvensom om i församligen boende utländske undersåtar 

motsåges till all den fullständighet, som kunde 

ernås; att de förändringar, som nu gjorts i 1860 års 

formulär inskränkte sig till uteslutande af uppgifterna 

om adeligt och presterligt stånd och af den serskilda 

kolumnen "koppor"; att till undvikande af fel, som 

lätt kunde uppstå vid husförhörslängdernas afskrifrande, 

vissa kolumner borde nedsummeras till kontroll 

före utdragens insändande; att i afseende på de 

sinnessjuke en anteckning "från barndomen" borde 

göras der förhållandet var sådant; att, då i husförhörslängd 

qvarstående person veterligen vistades utom 

församlingen, detta borde upplysas med anteckning af 

ordet "frånvarande" o. s. v. 

Vidare erinrades om föreskriften i Eders Kungl. 

Maj:ts nådiga cirkulär af den 20 Januari 1865 till 

konsistorierna i afseende på afförandet ur kyrkobok 

af å kyrkoskrifnigsorten obefintliga personer (Sv. Förf.- 

Saml. N:o 82, år 1868), att utdraget ur husförhörslängden 

skall åtföljas af en specifik förteckning å qvarstående 

obefintliga personer vid 1870 års slut. 

Ehuru husförhörslängdsutdragen skulle upptaga 

förhållandet den 31 December 1870, kunde tiden 

för deras insändande till Statistiska Central-Byrån ej 

fastställas kortare än inom Mars månads utgång år 

1871. 

Sedan på ministeriel väg och under vilkor af 

reciprocitet serskildt gjordt erbjudande af Nord-Tyska 

förbundet om erhållande af uppgifter rörande i Sverige 

Förfaringssätt och kostnader vid 1870 års folkräkning. 

vid 1870 års folkräkning vistande samma förbunds 

undersåtar föranledt Eders Kungl. Maj:ts nådiga befallning 

till Statistiska Central-Byrån att meddela de 

önskade uppgifterna, anmodades presterskapet genom 

serskildt cirkulär af den 5 September 1870 att genom 

fullständiga uppgifter, så vidt ske kunde, sätta Byrån 

i tillfälle att fullgöra den nådiga befallningen i detta 

hänseende ¹ ). 

Då de för Stockholm och Göteborg gällande serskilda 

mantalsskrifningsförordningar icke föreskrifva 

personaluppgifternas jemförande med husförhörslängder 

eller kyrkliga personalförteckningar, saknas alltså 

för dessa städer den kontroll, som inom riket i öfrigt 

måste blifva en följd af husförhörslängdens begagnande 

vid mantalsskrifningen. Under sådant förhållande 

och med de förhandenvarande svårigheterna, för 

att ej säga omöjligheterna, för presterskapet inom 

nämnde städers större församlingar att erhålla de för 

fullständiga personallängders förande nödiga uppgifterna, 

finnes ingen möjlighet att grunda en tillförlitlig 

folkräkning på de i Stockholm och Göteborg befintliga 

kyrkliga längderna. Den talrika lösa befolkningens 

rörlighet och benägenhet att hålla sig undan tillåter 

ej heller att åt mantalslängderna för dessa städer inrymma 

den fullständighet, som en serskild folkräkning 

afser och bör kunna hoppas att uppnå, emedan den 

ej, såsom mantalsskrifningen, har något ändamål, som 

kan beröra personliga intressen. 

Sedan erfarenhet, vunnen i Stockholm åren 1860 

och 1868 och i Göteborg det sistnämnda året, till— 

¹) Till utdrag nr husförhörslängderna erfordrades 63 ris formulärblanketter, 

upptagande för anteckning i serskilda kolumner rubrikerna: hushåll eller 

matlag, kön, namn, embete, yrke och näringsfång, nationalitet (om främmande), 

sinnessjukdom (från barndomen eller senare inträffad), döfstumhet 

och blindhet, födelseår, födelseort (om utom församlingen), ogift, gift, enkling, 

enka, frånskild. 

Så vidt kostnaderna för den allmänna folkräkningen kunnat under det 

liktidiga samfälda arbetet med länsstyrelsernas femårsberättelser och Byråns 

egna årsberättelser samt jordbruks- och sparbanksstatistiken m. m. i några 

få delar aerskiljas, torde här böra upplysas, 

att ofvannämnda upplaga af formnlärblanketter kostade 882 R:dr, 

att åtskilliga med folkräkningen sammanhängande cirkulärskrifvelser 

och skärning af formulärblanketterna kostat tillsammans 

omkring 75 » 

att de inkomna husförhörslängdsutdragen första summariska 

granskning å 1 R:dr pr 6,000 personer kostat omkring 700 » 

fördelningen af hushållen eller matlagen efter deras storlek 

omkring 1,250 » 

befolkningens fördelning på de serskilda åldersåren 3,125 » 

o. s. v., 

hvaraf tydligt framgår, hur försvinnande liten kostnaden för egentliga insamlandet 

af uppgifterna utfaller i följd af det kostnadsfria arbete, som härvid 

lemnas af rikets presterskap. Så länge fribrefsrätt får begagnas för 

formulärblanketternas utsändande och återställande, är dock en ganska betydlig 

transportkostnad ej synlig, hvilken för kommunikationen mellan kontraktsprost 

och kyrkoherdar måhända ej sällan obilligtvis fått bestridas af 

dessa senare.

Förfaringssätt och kostnader vid 1870 års folkräkning. 

räckligt bekräftat ändamålsenligheten af folkräkningsuppgifters 

insamlande medelst utdelade s. k. egendoms- 

och hushållslistor, förordades alltså jemväl för 

1870 detta förfaringssätt och täcktes Eders Kungl. 

Maj:t den 23 November 1869 i frågan infordra vederbörande 

stadsmyndigheters underdåniga yttranden, 

hvilka äfven utföllo tillstyrkande för det förordade 

förfaringssättet. 

Göteborgs Stadsfullmägtige åtogo sig likasom år 

1868 att genom kommunens egen försorg och med 

dess egna medlemmars biträde verkställa insamlandet 

af de äskade uppgifterna. Stockholms Stadsfullmägtige 

ställde deremot till Statistiska Central-Byråns 

förfogande en summa af 3,000 R:dr R:mt för uppgifternas 

insamlande, hvartill Öfverståthållareembetet 

medgaf polispersonalens begagnande. 

De i båda städerna använda formulären för hushållslistorna 

måste naturligtvis afse att erhålla samma 

slag af uppgifter, som ur husförhörslängderna för riket 

i öfrigt skulle hemtas, men derjemte måste äskas 

anteckning för hvarje person af hans kyrkoskrifningsort, 

såsom den här i landet gällande normen för hemortsbestämmelse. 

Utan anlitande af denna utväg skulle resultatet 

af 2 olika räknemetoders liktidiga användande kunnat 

blifva ganska missledande. Personer uppförda på 

hushållslistorna inom de 2 städerna kunde nemligen 

antingen blifva dubbelräknade, derest uppgift saknades, 

att de qvarstode i husförhörslängd inom någon af 

rikets öfriga församlingar, eller helt och hållet uteslutna, 

om deras uppgift att de annorstädes vore 

kyrkoskrifna och räknade icke kunde kontrolleras. 

Erfarenheten har ock ådaglagt, att föreställningarna 

om kyrkoskrifningsort ofta nog äro oklara, att dermed 

ej sällan förvexlas födelseort, att ej få personer 

i de ifrågavarande 2 städerna försumma vederbörlig 

kyrkoskrifning, att andra afsigtligt eller oafsigtligt 

uppgifva antingen ingen kyrkoskrifningsort eller ett 

ortnamn, som ej innebär den behöfliga upplysningen 

o. s. v. 

Med vår folkräkningsmetod, som för hela riket 

afser den rättsliga folkmängden, är det alltså ett 

oeftergifligt kraf, att all möjlig uppmärksamhet egnas 

åt uppgifterna om kyrkoskrifningsorten vid folkräk 

III 

ningarna i Stockholm och Göteborg, så att dessa städers 

rättsliga folkmängd må kunna skiljas från den 

faktiska. Detta är möjligt att göra, när liktidigt de 

nominativa husförhörslängdsutdragen för hela riket i 

öfrigt föreligga, så att hvarje person kan i dem eftersökas 

enligt den i hushållslistan meddelade uppgiften. 

Men då antalet af dem, som på de 2 städernas hushållslistor 

uppgifvit sig såsom annorstädes kyrkoskrifna 

eller i öfrigt om kyrkoskrifningsorten lemnat 

otillfredsställande svar, vid 1870 års folkräkning uppgått 

till nära 11,000, så är lätt insedt hvilken tidspillan 

och kostnad, som vållas, när hvarje person 

skall eftersökas bland många hundrade- till tusendetal 

af namn i de serskilda församlingarnas husförhörslängdsutdrag 

för hela riket. Då det öfvervägande 

flertalet af de sålunda eftersökta personerna återfunnits 

inberäknade i den uppgifna församlingens folkmängd, 

hafva de från hushållslistorna afräknats och 

deras dubbelräkning sålunda kunnat undvikas. De 

personer åter, hvilka vid denna eftersökning ej kunnat 

återfinnas eller i följd af bristande eller felaktig 

uppgift oftast ej ens kunnat eftersökas, hafva påförts 

respektive städers folkmängd ¹). 

Ehuruväl enligt nu gällande författning rörande 

mantalsskrifning personer intagne å hospital eller i 

straffängelser fortfarande räknas till sin senaste mantalsskrifningsort, 

förekomma ännu bland dem dock ej 

få, hvilkas mantalsskrifningsort är okänd. För att 

äfven i afseende på denna personal, så vidt möjligt, 

bereda fullständighet vid folkräkningen hafva nomi- 

¹) För de af Stockholms Stadsfullmägtige till Statistiska Central-Byråns förfogande 

anvisade 3,000 R:dr hafva bestridte kostnaderna för 

95 ris formulärblanketter eller räknelistor med 777 R:dr 25 öre, 

ntdrag nr mantalslängderna och rubricering m. m. af 

räknelistorna före utdelningen 826 » 16 » 

det af serskild personal It allmänheten lemnade skrifbiträde 

under räknedagarne och dertill använda lokalers 

belysning m. m 318 » 45 » 

ersättning St polispersonalen för utdelning och insamling 

af räknelistorna samt biträde nnder flere veckor 

med upplysningars inhemtande under granskningen... 900 » — » 

tryck och skärning af sma räkneblad (cartoline, Zahlblätchen) 

att begagnas till materialets bearbetning.... 149 » 50 » 

andra smärre utgifter, transporter m. m 28 » 64 « 

Folkräkningen i Göteborg, helt och hållet utförd genom kommunalmyndigheternas 

försorg och med ett ganska vidsträckt biträde af frivillige, 

har uppgifvits inalles kosta 1,715 R:dr 7 öre. 

Räknelistor i hufvudsaklig öfverensstämmelse med dem, som i Stockholm 

begagnades, utdelades till ett belopp af nära 48 ris, till en kostnad af 447 

R:dr 50 öre. 

Hela bearbetningen af uppgifterna frän de bida städerna har skett i 

Statistiska Central-Byrån och bekostats af statsanslag. 

Räknelistornas afskrifvande i Statistiska Central-Byrån på små lappar 

eller blad för hvarje individ, i afsigt att underlätta bearbetningen, har för 

bida städerna gemensamt kostat 995 R:dr 13 öre o. S. V.

IV 

nativa uppgifter infordrats från nämnda inrättningar 

och jemförts med husförhörslängdsutdragen. 

Afskriften af husförhörslängden i församlingar 

med flere 1,000-tal af innevånare är onekligen ett 

tungt besvär, helst det måste ifrågasättas vid en tid 

af året, då presterskapet är öfverhopadt med många 

andra göromål. Det låter sig alltså icke göra att 

alltför strängt påräkna fullständigt inkomna utdrag 

inom den fastställda tiden. Statistiska Central-Byrån 

måste ock påtaga sig en granskning, som af en förutgången 

noggrann kollationering skulle kunnat göras 

umbärlig, men nu upptager mycken arbetskraft, innan 

det egentliga sammanräknandet för hela riket kan företagas. 

Endast till en ringa del kan denna sammanräkning 

verkställas medelst transporterna och slutsummorna 

i vissa kolumner af formulärblanketten. I de flesta 

fall måste härtill begagnas inprickning i kolumner å 

serskilda formulär. Detta inprickningsarbete, när det 

gäller millioner, är serdeles tidsödande och tröttsamt 

i anseende till den uppmärksamhet, som erfordras för 

att undgå misstag och behofvet af arbetets omgörande. 

Olägenheten deraf ökas i den mån man vill göra 

försök att kombinera vissa uppgifter t. ex. hushållsmedlemmarnes 

antal, åldersår kombineradt med gift 

eller ogift civilstånd, yrkesfördelning o. s. v. 

Vid den statistiska kongressen i Florens år 1867 

fästes uppmärksamheten på ett vid senaste folkräkning 

i Italien begagnadt sätt att undgå den besvärliga 

pricknings- eller streckningsmetoden, derigenom 

att samtliga erhållna uppgifter för hvar person 

med lämpliga förkortningar afskrefvos på ett litet 

kort eller blad (cartolina). Hela massan af dessa blad 

för ett visst område kunde sedermera sorteras, så att 

t. ex. för hvarje kön alla ogifte, alla gifte, enklingar 

och enkor sammanlades i hvar sin hög och antalet 

blad i hvarje hög slutligen räknades. Fördelen af en 

sådan metod ligger dels i möjligheten att göra en 

stor mängd kombinationer, dels i ett mindre tröttande 

arbete. Dessutom var detta afskrifningsarbete hvarje 

kommuns åliggande, och sålunda fördeladt blef det 

än mindre kännbart. Metoden har följaktligen vunnit 

ej blott erkännande i flere länder utan till och 

med en utsträckning derhän, att folkräkningen bland 

Förfaringssätt vid 1870 års folkräkning. 

annat i Preussen den 1 December 1871 utförts på 

det sätt, att sjelfva primäruppgifterna från hvarenda 

innevånare inhemtats på formulärblanketter bestående 

af små blad (Zählkarten), hvilka utan behof af någon 

afskrift kunnat till statistiska embetsverket insändas 

och der omedelbart användas till gruppering och 

sammanräkning. Oaktadt de betydliga kostnaderna 

för tryckning, utdelning, insamlande och första kontrollerandet 

af dessa många millioner lappar anses 

dock detta förfarande utom andra fördelar äfven hafva 

varit billigare än det förr använda. Denna vinst har 

berott derpå, att, fastän Statistiska Byrån i Berlin, 

till hvilken massorna af dessa primäruppgifter insändas, 

behöft hundradetal af biträden, dessas arbete 

dock väsentligt underlättats genom sortering och räkning 

af de små bladen i stället för prickning eller 

streckning i kolumner ¹). 

Då något billigare förfaringssätt än våra husförhörslängdsutdrag, 

som ej kosta mer än ett tryckt 

ark för 200 personer, väl ej kan finnas, torde det 

ock kunna försvara sin rätt att fortfarande begagnas. 

Men om serskilda folkräkningar efter annan metod 

äfven framdeles blifva behöfliga för Stockholm och 

Göteborg, skulle möjligen kunna ifrågasättas att utbyta 

de hittills begagnade hushållslistorna mot individuela 

uppgifter på smärre formulärblad, tilldelade hvarje 

person. Kunde man blott tillvinna sig ett sådant deltagande 

för saken af stadsinnevånarne sjelfve, hvaråt 

man lärer haft att glädja sig så väl i Preussen i allmänhet, 

som serskildt i flere bland Tysklands större 

städer, deribland Hamburg, torde väl framgång af ett 

sådant förfaringssätt kunna motses. 

För att emellertid i någon mån pröfva det nya 

förfaringssättet i afseende på dess fördelar vid mate 

rialets bearbetning i Statistiska Byrån hafva för stä 

derna Stockholm och Göteborg tagits afskrifter på 

små lappar, olika för hvartdera könet, af hushålls 

listornas innehåll för hvar person. I stället för in 

prickning i kolumner hafva sedermera dessa små blad 

¹) Några veckor före folkräkningen utsändes och fördelades genom lokalmyudigheterna 

milliontal bref till husfäder och familjeföreståndare med nödiga föreskrifter. 

.Derefter utdelades till hvar och en af dem i serskildt omslag det 

behöfliga antalet små blad med tryckta etiketter att utfyllas. De genom 

myndigheterna insamlade uppgifterna insändes till Statistiska Byrån i Berlin, 

der sedermera omkring 300 personer dagligen sysselsattes med granskning 

och sammanräkning, för hvilket arbete kostnaden nppgått till omkring 8,000 

R:dr R:mt i hvarje vecka.

Folkmängden i socknar och andra förvaltningsområden m. m. åren 1860 och 1870. Tabb. N:is 1 och 2. v 

grupperats efter olika ändamål och räknats. Om än 

full visshet ej vunnits, att arbetet på detta sätt blifvit 

billigare, finnes nu ett material af dessa små blad 

att lätt kunna användas till en stor mångfald af kombinationer, 

som kunna sprida mycket ljus öfver de 

2 städernas befolkningsförhållanden. 

Sedan den utförligare redogörelsen för den år 

1860 utförda allmänna folkräkningen i riket afgafs 

(A. II. 1, 2, 3), hafva i serskilda årsberättelser för 

hvartdera af de följande åren (A. III—XII. 1) jemte 

de serskilda föremålen för dessa årsberättelser äfven 

länsvis meddelats det summariska folkmängdsbeloppet 

enligt derom föreskrifna årligen ingående uppgifter. 

I afseende på folkmängdens vexlingar under hvartdera 

af decenniets serskilda år torde sålunda till undvikande 

af vidlyftighet här få hänvisas till dessa årsberättelsers 

innehåll, likasom i afseende på folkmängdstätheten 

till tab. Litt. A uti det af Statistiska Central-Byrån 

utgifna Sammandrag af Eders Kungl. Maj:ts 

underdåniga femårsberättelser. Enligt denna tabell 

torde här blott i korthet få tilläggas, att Malmöhus 

län fortfarande bibehåller främsta rummet i afseende 

på befolkningstäthet med 7,710 innevånare på hvar 

Svensk qvadratmil, hvarefter närmast följa Göteborgs 

och Bohus län med 5,413, Blekinge län med 4,972 

o. s. v., och att intetdera af de 6 nordligaste länen 

ännu uppnått 1,000 innevånare på qvadratmilen och 

har bland dem Norrbottens ej mer än 87. 

Äfven den summariska folkmängd, som blott 

länsvis meddelas i Byråns årsberättelser, är grundad 

på uppgifter från hvarenda församling i riket, men 

ett årligt meddelande i tryck af dessa församlingsuppgifter 

skulle leda till en kostnad, som ej ansetts 

uppvägas af nyttan. Att deremot hvart 10:de år 

efter en föregången allmän folkräkning gifva offentlighet 

åt förhållandet inom hvarje serskild församling 

medför flere fördelar och bland dem icke den minsta 

att i sammanhang dermed äfven lämpligast kan meddelas 

en öfversigt öfver den administrativa indelningens 

alla oregelbundenheter, hvarom kunskap behöfver 

göras tillgänglig för många serskilda ändamål. 

I enlighet med dessa åsigter och i öfverensstämmelse 

med motsvarande föregående berättelser, A. I. 2 

och A. II. 2, är närvarande afdelning utarbetad i 3 

större grupper, tabb. N:is 1 och 2 med hufvudsaklig 

hänsän till den civila indelningen och tab. N:o 3 med 

utgångspunkt från den kyrkliga indelningen, samt derjemte 

försedd med ett serskildt alfabetiskt register 

för att underlätta dess begagnande. 

Mellan 2:ne ändpunkter, de båda folkräkningsåren 

1860 och 1870, är i tab. N:o 1, kol. 6—13, utförd 

t hela sammanlagda antalet under 10-årsperioden 

i hvarje församling vigde, födde och aflidne. Vid 

denna sammanräkning af decenniets specialuppgifter 

från hvarje församling hafva i ett och annat fall rättelser 

kunnat göras, i följd af hvilka några slutsummor 

för riket i sammandraget, tab. N:o 2 sid. 108, med 

några enheter skilja sig från förut meddelade tal. 

Tab. N:o 1. Folkmängden efter kön, civilstånd och 

matlag år 1870 i socknar och administrativa områden, 

jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870, samt 

Tab. N:o 2. Sammandrag länsvis. 

En kort öfversigt af de decennala resultaten torde 

här tillåtas. 

Hela riket har under decenniet enligt tab. 

N:o 2 verkligen ökat sin folkmängd af 

bada könen tillsamman med 308,797, 

eller från 3,859,728 till 4,168,525, 

men hade enligt nativitetsöfverskottet under 

tiden bort öka den med 458,932. 

Skilnaden, häntydande på öfverskott af utflyttningar, 

utgör 150,135. 

Det uppgifna antalet emigranter är 122,447. 

Skilnaden mellan dessa 2 sistnämnda tal 27,688, 

kan visserligen sökas i ofullständiga uppgifter 

om emigrantantalet, men finner till 

största delen sin förklaring uti den år 

1865 meddelade och sedermera tillämpade 

föreskriften att ur folkmängdsberäkningen 

afföra s. k. obefintlige personer, eller sådane, 

om hvilkas vistelseort någon upplysning 

ej kunnat vinnas vid mantalsskrifningarna. 

Enligt de ingalunda fullständiga 

förteckningarna öfver sålunda afräknade 

obefintlige uppgick dessas antal till icke 

mindre än 21,664,

VI Manlig, qvinlig, landsbygds- och stads-befolkning. 

af hvilka måhända en stor del ännu i riket 

vistades ehuru ur längderna försvunnen. 

Rikets manliga folkmängd har under decen 

niet verkligen ökats med 142,254, 



tiden bort ökas med 236,951. 


utgör 94,697. 

Det uppgifna antalet manliga emigranter ut 

gör 70,539. 

Skilnaden mellan dessa 2 sistnämnda tal 24,158. 

De under tiden från 1865 ur folkmängds 

beräkningen afförde obefintlige af mankön 

hafva uppgifvits till 16,195. 

Rikets qvinliga folkmängd har under decen 

niet verkligen ökats med 166,543, 



tiden bort ökas med 221,981. 


utgör 55,438. 

Det uppgifna antalet qvinliga emigranter ut 

gör 51,908. 

Skilnaden mellan dessa 2 sistnämnda tal 3,530. 

De under tiden från 1865 ur folkmängden 

afförda obefintliga af qvinkön hafva upp 

gifvits till 5,469. 

De skilnader, som här framträda mellan beräknin 

garna för hvartdera könet, finna sin förklaring bland 

annat i mannens mera rörliga lif och större frestelser att 

söka undgå tyngre medborgerliga pligter, såsom t. ex. 

beväringsskyldigheten. Hvad serskildt qvinkönet be 

träffar, antydes af talen att det med inemot 2,000 

skulle kunna öfverstiga folkräkningsuppgifterna. 

Landsbygden har under decenniet verkligen 

ökat sin folkmängd af båda könen med... 203,667, 



tiden bort öka den med 425,389. 


utgör 221,722. 

Städernas folkmängd af båda könen har under 

decenniet verkligen ökats med 105,130, 

eller från 434,519 till 539,649, 

men skulle ensamt på grund af nativitetsöfverskott 

ej kunnat ökas med mer än 33,543. 

Skilnaden, utvisande öfverskott af inflyttningar, 

utgör 71,587. 

Under antagande att dessa inflyttningar skett 

från landsbygden redovisas sålunda inomriksandelen 

af landsbygdens Ofvanstående 

kalkulerade utflyttningsöfverskott. Den 

återstående andelen af detta landsbygdens 

utflyttningsöfverskott 150,135 

motsvaras på långt när ej af det från hela riket uppgifna 

antalet emigranter. Dessa hafva hittills ej blifvit 

åtskilda efter bostad å landsbygd eller i städer. 

Af en för 1871 verkställd sådan skilnad har dock för 

det året antalet emigranter från städerna uppgifvits 

till 3,012 eller 17•26 % af hela antalet. Då otvifvelaktigt 

äfven under förra decenniet emigranter från 

städerna till större eller mindre belopp ingått i den 

uppgifna rikssumman, så kan emigrationen från landsbygden 

ensamt för sig ej förklara Ofvanstående kalkulerade 

summa af 150,135, utan måste anledning 

till densamma sökas dels uti ett större antal emigranter 

än det uppgifna, dels uti flyttningar inom 

riket, hvilka ej blifvit redovisade, och dermed sammanhängande 

afräkning af obefintlige. 

Under decenniet 1851—1860, det lyckligaste som 

Sverige i detta hänseende någonsin torde hafva haft, 

utgjorde nativitetsöfverskottet med vida lägre folkmängd 

icke mindre än 404,141, och då emigrationen 

ännu höll sig inom det relativt ringa antalet af 16,900 

för hela decenniet, så följde häraf en folkmängdstillväxt 

i riket af 377,187 eller 10,83 %. 

Att ett för folkökningen inom riket lika lyckligt 

förhållande ej var att motse för decenniet 1861—1870 

lät sig, på grund af de allmänna lagarna för den 

naturliga folkmängdstillväxten, redan förutse vid detta 

decenniets början. De oförutsedda tillkomna faktorerna 

af ett par års missväxt och ett uppgifvet emigrantantal 

af icke mindre fin 122,447 hafva stegrat den 

hämmande inflytelsen, så att rikets verkliga folkmängdstillväxt 

under decenniet: 308,797 stannat vid 775 %.

I denna verkliga folkmängdstillväxt visar tab. 

N:o 2, kol. 36 och 37, hvart och ett af rikets ser 

skilda län hafva med större eller mindre absolut och 

relativ andel deltagit, och detta hvad beträffar så väl 

mankön som qvinkön. 

Hvad åter angår den tillväxt, som på grund af 

nativitetsöfverskott kunnat väntas och hufvudsakligen 

genom utvandringen hämmats, visar samma tabell, 

kol. 40, att med undantag af Uppsala, Vestmanlands, 

Vesternorrlands och Jemtlands län samtliga öfriga län 

delat det för riket i sin helhet ofvan ådagalagda för 

hållandet att i afseende på sin folkmängdstillväxt hafva 

stannat mer eller mindre långt under hvad nativitets 

öfverskottet skulle hafva medgifvit. Bland ofvan 

nämnda 4 län har under decenniet Uppsala län haft 

blott 264 uppgifna emigranter, Vestmanlands 977, 

Vesternorrlands 1,327 och Jemtlands 1,338. 

o 

A motsatta sidan finna talen i kol. 40 åtminstone 

till en del sin förklaring, då i minnet återkallas, att 

under decenniet från Jönköpings län uppgifvits: 11,890 

emigranter, från Vermlands 10,579, från Malmöhus 

10,079, från Kristianstads 9,752, Östergötlands 9,527, 

Kalmar 9,515, Elfsborgs 9,383, från Kronobergs län 

7,454 o. s. v. (Jfr A. XII. 1, sid. XLII). 

Lägger man härtill sannolikheten att emigrationen 

varit större än den uppgifna, samt verkan af flytt 

ningarna inom riket mellan de serskilda länen samt 

från landsbygden till städerna, så förklaras deraf yt 

terligare skiftningarna mellan länen. Inflyttnings- 

öfverskottet ensamt för Stockholms stad: 20,648, har 

verkat på ganska många län. 

Den redan ofvan för hela riket ådagalagda be 

tydligt starkare emigrationen af mankön lemnar i 

kol. 38 och 39 äfven för de serskilda länen åtskilliga 

spår efter sig. Så framträder den större bristen, eller 

det större utflyttningsöfverskottet af mankön (kol. 

38) med blott 2 undantag för Elfsborgs och Vester 

bottens län. I några län är utflyttningsöfverskottet 

inskränkt blott till mankönet. Bland de få län, som 

haft inflyttningsöfverskott, är detta större af qvinkönet 

i Vestmanlands län och framförallt i Stockholms stad, 

men deremot mindre än mankönets öfverskott i Vest 

manlands och Jemtlands län. 

FoIkmängsförändringar genom tillväxt eller minskning. VII 

Då tab. N:o 1 erbjuder det sällan i tryck åter 

kommande tillfället att för hvarje serskild församling 

eller kyrkosocken å landsbygden kunna öfverskåda be 

folkningstillväxten, och då härigenom möjligen skulle 

kunna väckas uppmärksamhet på förhandenvarande 

egendomliga hämmande förhållanden, har det icke 

synts vara ur vägen att här län efter län uppräkna de 

kyrkosocknar, som visat sig stå i undantagsställning 

från mängden, derigenom att antingen dödligheten 

under decenniet öfverstigit nativiteten, eller folk 

mängden af annan orsak minskats. 

Större antal aflidne än födde förete endast några 

få socknar, nemligen i Stockholms län Lagga, i Upp 

sala län Hjelsta, i Göteborgs och Bohus län Kållered, 

i Kopparbergs län Våmhus kapell, i Gefleborgs län 

Idenor och i Norrbottens län Qvickjock; några helt 

små länsdelar oberäknade. Mellan 1855 och 1860 

räknades vida större antal socknar med mortalitets- 

öfverskott. 

Kyrkosocknar och länsdelar af sådana, i hvilka 

folkmängdsminskning skett, äro: 

i Stockholms län: Fresta, Hammarby, Lagga, Kårsta, Malsta, Husby, Skederid, 

Rimbo, Riala, Kulla, Bo, Tyresö, Huddinge, Tveta och Ytter-Jerna. 

i Uppsala län: Lossa, Vestra Ryd, Veckholm, Torsvi, Boglösa, Arnö,Biskopskulla, 

Hjelsta, Holm, Gryta, Hagby, Ramsta, Dalby, Järlåsa, Läby och Film. 

i Södermanlands län: Lunda, Bälinge, Sätersta, Stenqvista, Råby, Ytter-Selö 

och Länna. 

i Östergötlands län: Tjärstad, Vårdnäs, Rumskulla, Vestra Ryd, Svinhult, 

Asby, Torpa, Malgesanda, Ljung, Flistad, Klockrike med Brunneby, Skeppsås, 

Elfvestad, Lönsås, Ulrika, Rappestad, Vikingstad med Rakered, Östra Harg, Landeryd, 

Åtvid, Slaka, Skeda, Kaga, Mogata. Gryt, Skällvik, Gistad, Yxnerum, Kimstad, 

Dagsberg, Tingstad, Rönö kapell, Åsbo, Högby, Vestra Skrnkeby, Jerstad, 

Bjälbo, Hof, Appuna, Veta, Viby, Härberga, Svanhals, Harstad, Rök, Heda, 

Ödeshög, Källstad, Strå, Örberga, Vestra Stenby, Hagebyhöga, S:t Per, Ask och 

Vinnerstad. 

i Jönköpings län: Oreryd, Lommaryd, Frinnaryd, Adelöf, Askeryd, Bredestad, 

Marbäck, Linderås, Säby, Ingatorp, Bellö, Häsleby, Lönnberga, Hult, Edshult, 

Höreda, Mellby, Flisby, Karlstorp, Alseda, Skede, Ökna, Nye, Närhult, Virserum, 

Lemnhult, Bäckseda, Näsby, Myresjö, Solberga, Ödestuga, Bringetofta, Hagshult, 

Våxtorp, Bösebo och Bolmsö. 

i Kronobergs län: Furuby, Hemmesjö med Tegnaby, Nöbbele, Åseda, Elghult, 

Dädesjö med Eke, Herråkra, Sjösås, Dref, Hornaryd, Öjaby, Bergnnda, Jät, 

Tolg, Asa, Söraby, Slätthög, Mistelås, Härlöf, Ryssby, Tutaryd och Kanna. 

i Kalmar län: Dalhem, Ukna, Tryserum, Yxnerum, Törnsfall, Rumskulla, 

Pelarne, Södra Vi, Hvena, Mörlunda, Tveta, Målilla med Gårdveda, Virserum, 

Järeda, Karlstorp, Långemåla, Fagerhnlt, Kråksmåla, Kläckeberga, Bäckebo, Boda, 

Vickleby, Segerstad, Ventlinge och Kastlösa. 

i Gotlands län: Björke, Follingbo, Tingstäde, Hejnum, Vallstena, Gothem, 

Hälla, Gammelgarn, Fröjel, Hablingbo, Fide och Gerum. 

i Blekinge län: Hjortsberga, Elieholm och Gammalstorp. 

i Kristianstads län: Össjö, Höja, Norra Vram, Broby, Onnestad, Gumlösa, 

Brönnestad, Ignaberga, Broby, Emislof, Glimåkra, Hjersås, Gryt, Färlöf, Nasum, 

Ifvetofta, Oppmanna, Vånga, Fjelkinge, Gustaf Adolf, Rinkaby, Nosaby, Vä, Skepparslöf, 

Lyngsjö, Esphult, Djurröd, Svensköp, Vidtsköfle, Magiehem, Sönnarslöf, 

Raflunda, Mellby, Eljaröd och Bollerup. 

i Malmöhus län: Östra Grefvie, Mellan-Grefvie, Åkarp, Arric, Lockarp, Särslöf, 

Oxie, Törringe, Vemroerlöf, Tommarp, Reng, Bodarp, Fru Alstad, Kyrkoköpinge. 

Dalköpinge, Gerdslöf, Svenstorp, Solberga, Helsingborgs landsförsamling, Bårslöf, 

Häslunda, Broby, Vadensjö, Tirup, Östra Karleby, Konga, Billinge, Röstånga, 

Stora Harrie, Hög, Keflinge, Söderhvidinge, Sandby, Vestra Odarelöf, Stäfvie, 

Lackalänga, Stångby, Fjelie, Bjellerup, Stora Råby, Veberöd, Skabersjö, Esarp, 

Bara, Nefvishög, Hyby, Norr» Rörum, Haglinge, Mnnkarp, Bosjökloster, Skarhult, 

Gårdstånga, Borrlunda, Ilstorp, Katslösa, Balkåkra, Stora Herrestad, Borrie, 

Bjeresjö och Ofraby.

VIII Folkmängdsminskning inom vissa socknar. 

i Hallands län: Kinnared, Steninge, Qvibille, Krogsered, Stamnared, Lindberg, 

Stråvalla, Sällstorp, landa, Fjärås, Hanhals, Vallda och Släp. 

i Göteborgs och Bohus län: Askim, Kållered, Säfve, Backa, Björlanda, Torslanda, 

Karreby, Romelanda, Ytterby, Torsby, Lycke, Solberga, Hålta, Jörlanda, 

Spekeröd, Resteröd, Grinneröd, Hjertum, Vesterlanda, Valla, Berfendal, Foss, 

Svarteborg med Tose, Håby, Brastad, Skredsvik, Herrestad, Bokenäs, Dragsmark 

och Skee. 

i Elfsborgs län: Skepplanda, Sköfde, Nödinge, Lerum, Angered, Landa, Norska 

Skogsbygd, Rödene, Bälinge, Vesene, Gällby, Hellestad, Hof, Källunga, Eriksberg, 

Mjeldrunga, Öra, Molla, Ljur, Qvinnestad, Rångedala, Espered, Varnum, Brämhult, 

Gingri, Härna, Fenneslunda, Murum, Vånga, Börstig, Solberga, Smnla, 

Blidsberg. Timmelle, Vist, Brann, Liared, Kylingared, Bjurbäck, Gullered, Holtsljunga, 

Ullasjö, Redslared, Länghem, Dannicke, Hulared, Kinnarumma, Kungsäter. 

Grimmared, Istorp, Öxnevalla, Horred, Hysna, Berghem, Hajom, Kattunga, Fotskäl, 

Tostared, Norra Ryr, Gesäter, Ed, Töftedal, Håbol, Steneby, Billingsfors, Bäcke, 

Mo, Åmåls landsförsamling samt Tössö och Tydie. 

i Skaraborgs län: Utby, Bäck, Frösve, Mo, Ryd, Hagelberg, Kyrketorp, Mofalla, 

Gredbäck, Friggeråker, Håkantorp, Valtorp, Kyrketorp, Dala, Högstena, 

Borgunda, Sjögerstad, Rådene, Hångsdala, Kylingared, Bottnaryd, Näs, Kinneved, 

Vårkumla, Åsarp, Smula, Härjevad, Göteve, Jäla, Stenum, Öglunda, Skeby, Ofva, 

Slädene, Tranum, Gillstad, Rackeby, Strö och Otterstad med Senäte och Marie 

kapell. 

i Vermlands län: Elfsbacka, Alster, Ölme, Varnum, Grums, Gillberga, Stafnäs, 

Högerud, Vermskog, Millesvik, Eskilsäter, Ölsernd, Botilsäter, Huggenäs, 

Östervallskog, Karlauda, Trankil. Skillingemark, Jernskog, Köla, Bogens kapell, 

Östmark, Lekvattnets kapell, Hvitsands kapell och Södra Finnskoga kapell. 

i Örebro län: Längbro, Ånsta, Hofsta, Ödeby, Norrbyås, Regna, Kräklinge 

och Hjulsjö. 

i Vestmanlands län: Lundby, Hubbo, Kungsåra, Tillberga, Munktorp, S:t Ilian 

och Fröshult. 

i Kopparbergs län: Stora Skedvi, Garpenberg, Avesta, Silfberg, Ål, Elfdalen, 

Evertsbergs kapell, Orsa, Våmhus kapell och Floda. 

i Gefleborgs län: Voxna, Mo, Idenor, Hög, Ilsbo, Jättendal, Hassela och 

Norrbo. 

i Vesternorrlands län: Lögdö och Lagfora bruksförsaml., Viksjö, Dal, Gålsjö 

bruksförsaml., Nora, Vibyggerå och Grundsunda. 

i Jemtlands län: Hallen, Norderön, Hede lappförsamling och Ljusnedals bruksförsamling. 

i Vesterbottens län: Nysätra och Fredrika. 

i Norrbottens län: Qvickjocks kapell och Karl Gustsf. 

Äfven under en allmän stark folkmängdstillväxt 

kunna visserligen helst inom små församlingar med 

ett eller annat hundradetal innevånare tillfälligtvis 

förekomma undantag vare sig af mortalitets- eller 

utflyttningsöfverskott, som vålla minskning af folk 

mängden. Ju ringare folkmängdstillväxten i det hela, 

ju större utflyttningen ur riket, desto större måste 

äfven antalet blifva af de församlingar, som komma 

att framstå i det ifrågavarande undantagsförhållandet. 

Deras antal uppgår ock nu till 510 mot 469 under 

qvinqvenniet 1856—1860. För mängden af dem utgör 

visserligen minskningen blott en eller annan enhet 

eller åtminstone ett fåtal personer. Om jemförelsen 

gällde blott 2 omedelbart på hvarandra följande år, 

skulle den under sådant förhållande hafva föga att 

betyda, men då den gäller ändpunkterna af en 10- 

årsperiod, får den en större betydelse, ty man bör 

alltid kunna förutsätta att under tiden de goda åren 

skulle hafva hunnit ersätta skadan af de onda. 

Att utflyttningen ur riket varit förnämsta anled 

ningen till det ifrågavarande förhållandet lider intet 

tvifvel och bekräftas deraf, att i allmänhet de län, 

från hvilka största utflyttning skett, hafva största an 

talet socknar med minskad folkmängd. Man får dock 

icke fästa sig ensamt vid denna mörkare sida, ty 

många andra orsaker hafva varit och äro verksamma 

vid dessa omsättningar af befolkningen, hvilka i det 

hela till vida större antal än emigrationen röra sig 

ensamt inom landet, och här förete äfven flere ljusa 

sidor. Ju mer näringsverksamheten utgrenar sig i 

flere andra riktningar än jordbruket, desto mer lockar 

den till omflyttningar af befolkningen, som följaktli 

gen på bekostnad af en ort så mycket starkare ökas 

på en annan, der arbetet bättre lönas. Städerna ut- 

öfva en ständig dragning ej blott på de närmast lig 

gande socknarna utan ock på aflägsna. Förändringar 

i eganderättsförhållanden, i brukningssätt af jorden 

och dervid användt arbetsbiträde m. m. kunna ock 

ensamt för sig verka ej obetydliga omflyttningar. 

Hvilka nu än orsakerna till utflyttningsöfver- 

skottet i dessa församlingar må hafva varit, torde väl 

förhållandet åtminstone för en del af dem häntyda på 

något förhandenvarande lokalt missförhållande mellan 

folkmängden och näringsutvägarna eller det otillfreds 

ställande sätt, hvarpå dessa begagnas. Från denna 

synpunkt har Ofvanstående nominativa utdrag af ta 

bellen N:o 1 ansetts kunna blifva en serskild vink 

för de närmare undersökningar, som endast af den 

speciela lokalkännedomen kunna med framgång före 

tagas. För sådant ändamål kan det vara vigtigt att 

tillägga att: 

inom Stockholms län socknarna Malsta, Riala och Ytter-Jema haft sjunkande 

folkmängd äfven under qvinqvenniet 1856—1860; 

i Uppsala län: Hjelsta under decenniet 1851—1860; 

i Södermanlands län: Bälinge och Länna under qvinqvenniet 1856—1860; 

i Östergötlands län: Vårdnäs, Torpa, Skällvik, Dagsberg, Åsbo. Högby och 

Härberga redan från 1851, Rumskulla, Svinhult, Asby. Vikingstad, Landeryd, 

Kaga, Gistad, Tingstad, Rök, S:t Per och Ask från 1856; 

i Jönköpings län: Marbäck, Solberga och Karlstorp redan från 1851, Öreryd,, 

Adelöf, Lönnberga, Hult, Höreda, Alseda, Lemnhult, Näsby och Ödestuga från 

1856; 

i Kronobergs län: Bergunda från 1856; 

i Kalmar län: Yxnerum, Södra Vi, Järeda, Karlstorp, Långemåla, Bäckebo, 

Böda och Kastlösa sedan 1856; 

i Gotlands län: Hejnum likaledes sedan 1856; 

i Kristianstads län: Össjö, Broby, Gumlösa och Ifvetofta äfven sedan 1856; 

i Malmöhus län: Kyrkoköpinge, Stäfvie, Bjellerup, Öfraby och Skabersjö sedan 

1851, Mellan-Grefvie, Åkarp, Särslöf, Lockarp, Törringe, Vemmerlöf, Solberga, 

Tommarp, Bjeresjö och Hyby sedan 1856; 

i Hallands län: Släp sedan år 1856; 

inom Göteborgs och Bohus län: socknarna Kållered, Björlanda, Torslanda, 

Hålta och Håby företett sjunkande folkmängd äfven under qvinqvenniet 1856— 

1860 och Askim och Backa jemväl under hela decenniet 1851—1860; 

i Elfsborgs län under 1856—1860 samma förhållande egt rom med Liared, 

Holtsljunga, Bäcke och Brunn samt under 1851—1860 med Lerum, Angered och 

Rödast;

att äfven under 1856—1860 samma förhållande egt rum inom Skaraborgs län 

med Hagelberg, Mofalla, Sjögerstad, Bottnaryd, Smula och Ofva; 

inom Vermlands län med Alster, Ölme, Varnum, Grums och Gillberga; 

inom Örebro län med Regna; 

inom Vestmanlands län med Kungsära; 

inom Kopparbergs län med Stora Skedvi; 

inom Gefleborgs län med Idenor; 

att inom Vesternorrlands län Lögdö och Lagfors bruksförsamlings folkmängd 

varit i sjunkande äfven 1851—1860 och Gålsjö bruks äfven 1856—1860; 

inom Jemtlands län: Hede lappförsamling ända frän 1851, Ljusnedals bruksförsamling 

från 1856; 

och inom Norrbottens län: Qvickjocks församling sedan 1856. 

Oaktadt den i det föregående uppgifna betydliga 

inflyttning från landsbygden till städerna, hvilken 

under decenniet egt rum och hufvud sakligast bidragit 

att öka stadsfolkmängden, har dock detta tillskott 

tillflutit ganska olika och egentligen i den mån en 

större eller mindre liflighet af näringsverksamheten erbjudit 

lockelser till inflyttning. När nu icke mindre 

än 12 af rikets städer, nemligen Karlshamn, Vestervik, 

Nyköping, Vadstena, Varberg, Sölvesborg, Skeninge, 

Ulricehamn, Kungelf, Skanör, Torshälla och Falsterbo 

förete lägre folkmängd vid decenniets slut än vid 

dess början, så antyder detta omisskänneligt att stadsmannanäringarna 

här måste hafva befunnit sig i ett 

tillstånd, som mera gynnat ut- än inflyttningar. I 

några af dessa städer, som lemna stor personal till 

handelsflottan, sammanhänger minskningen med afförande 

ur längderna af sjömän, om hvilka underrättelse 

länge saknats. I andra sammanhänger minskningen 

med upphörande eller inskränkning af större 

industriela företag, förändrade sätt och vägar för 

varuomsättning o. s. v. och komma säkerligen jernvägarna 

att utöfva en allt större och större inflytelse 

på folkmängdens omflyttning och agglomeration. 

Om man i rundt tal antager antalet landsförsamlingar 

(inberäknade kapell och brukförsamlingar m. fl.) 

i hela riket till 2,400, så skulle detta gifva en medelfolkmängd 

för hvar och en af dem vid 1870 års utgång 

af 1,512. Efter någorlunda likartad beräkningsgrund 

skulle medelfolkmängden för år 1860 hafva 

utgjort omkring 1,433. Folkmängd öfverstigande Ofvanstående 

medeltal för 1870 förekom blott i 832 

bland dessa församlingar. Ingen enda församling på 

Gotland uppnådde ens detta medeltal och i hela riket 

hade alltså nära 2/3 af landsförsamlingarna en folkmängd 

understiganda ofvannämnda medeltal. Högsta 

absoluta antalet församlingar med högre folkmängd 

Högsta, lägsta och medeltal af socknefolkmängd. IX 

förekommer i Vermlands län, lägsta, näst Gotland, i 

Uppsala län. Då i regeln den borgerliga kommunens 

område sammanfaller med kyrkosocknens, hafva Ofvanstående 

tal äfven sin betydelse såsom upplysning, huru 

långt den kommunala sjelfstyrelsen här är utsträckt. 

En kommunal sjelfrådighet för socknar af ett par 

eller tre hundradetal af innevånare och någon gång 

måhända derunder är ett i flere hänseenden värdefullt 

oberoende, men torde väl ock, derest man vill 

uppskatta tidsuppoffringen för förvaltningen, vara 

dyrare än om förvaltningen vore gemensam för en 

större folkmängd. Det synes ock klart, att den utveckling, 

de företag och inrättningar, som ej kunna 

tillvägabringas utan en större samverkan, måste komma 

att uteblifva eller försenas i den mån talrikare förenade 

krafter saknas. A andra sidan torde dock kunna 

ifrågasättas, huruvida inom landskommuner med mycket 

stor och gles befolkning det kommunala sambandet 

ej kan löpa fara att slappas. 

De båda ytterligheterna af högsta och lägsta 

sockne- (och kapells-) befolkning inom länen voro år 

1870 följande: 

Antalet landsförsamlingar, hvilkas folkmängd öfversteg 

10,000, utgjorde vid 1870 års slut blott 5, nemligen 

jemte Ofvanstående endast Umeå landsförsamling. 

B

x Folkmängden i städer, köpingar, fögderin, länsmansdistrikt, domsagor, härad och tingslag. Tab. Litt. A. 

Minskningen af antalet sedan 1860 beror af Gemsjö 

sockens delning i 2. Socknar med folkmängd under 

10,000 ned till 5,000 hade 1870 stigit till 60 från 

50 år 1860. 

De 90 städernas medelfolkmängd utgjorde vid 1870 

års slut: 5,996 och bland dem funnos endast 19, hvilkas 

folkmängd mer eller mindre öfversteg detta medeltal, 

och 14 hvilkas folkmängd ej uppgick till 1,000. 

Uppgifter om agglomererad folkmängd, som utan 

tvifvel här och der å landsbygden förekommer vid 

mdustriela anläggningar, saknas utom för de så kallade 

köpingarna, hvilkas folkmängd är inberäknad i 

respektive kyrkosocknars. Enligt de serskildt om dem 

af presterskapet meddelade uppgifterna, utgjorde för 

deras hela antal: 19, medelfolkmängden vid 1870 års 

slut: 575 mellan maximum 1,574 i Motala köping 

och minimum 109 i Bergqvara köping¹). 

Folkmängden vid 1870 års utgång inom fögderin, 

länsmansdistrikt, härad, bergs- och skeppslag, domsagor 

och tingslag är för hvarje län i tab. N:o 1 utförd 

med serskild hänsyn till dessa förvaltningsområdens 

förhållande till kyrkosockneindelningen. Efterföljande 

tabell Litt. A lemnar en lättare öfverskådlig 

¹) Almvik, som förr upptagits som köping, lärer enligt erhållen underrättelse 

ej hafva rättighet dertill. 

Tab. Litt. A. Folkmängden den 31 December 1870 i fögderin, länsmansdistrikt, härad, domsagor och tingslag.

edogörelse för dessa förvaltningsområdens folkmängd. 

Öfverallt framträda här stora skiljaktigheter ej blott 

emellan folkmängdens maxima och minima utan ock 

mellan medeltalen. 

På den förändring i proportionen mellan könen, 

hvilken under decenniet 1861—1870 framkallats förnämligast 

af emigrationen, har i de afgifna årsberättelserna 

fästs uppmärksamhet för så vidt det angår 

hela riket. En jemförelse för hela 10-årsperioden 

1861—1870 länsvis utförd torde här böra tilläggas 

för att visa de skiljaktigheter, till hvilka emigrationens 

olika belopp inom olika län varit anledning. 

Antalet qvinkön mot 1,000 mankön utgjorde: 

Denna jemförelse visar nu bland annat huruledes för 

hela riket mot hvart 1,000-tal mankön qvinliga befolkningen 

under decenniet vuxit från 1,059 till 1,067 

eller med 8 °/oo; och 

huruledes inom de serskilda länen stora olikheter 

förekomma, i det endast Stockholms län har oförändrad 

proportion, hvaremot i 12 län förekommer 

höjning af proportionen för qvinkönet, nemligen i följande 

ordning från maximum till minimum: Blekinge 

Proportionen mellan könen. XI 

län (29 °/oo), Gotlands (24 %o), Hallands (22 °/00), Göteborgs 

och Bohus (19 %o), Malmöhus (18 %o), Kalmar 

(17 %o), Kristianstads (15 %o), Skaraborgs (11 %o), 

Östergötlands och Vermlands (hvartdera 9 %o), Elfsborgs 

(6 °/oo) och Jönköpings (4 %o), och tvärtom i 

de öfriga 11 länen minskning i proportionen af qvinkön 

i följande ordning: Norrbottens (—32 0 /oo), Örebro 

och Vestmanlands (hvartdera —21 %o), Kronobergs 

(— 19 %o), Vesternorrlands (— 16 %o), Jemtlands 

(— 14 %o), Uppsala (— 9 %o), Södermanlands 

(— 8 %o), Gefleborgs (— 5 %o), Kopparbergs (— 4 %o) 

och Vesterbottens (— 3 %o). 

Att utflyttningar från riket af ett öfvervägande 

antal mankön haft sin andel i denna förändring af 

proportionen mellan könen inom hela länsfolkmängden, 

äfvensom i de olika riktningar, som förändringen 

följt, lider väl intet tvifvel, men en annan ej mindre 

berättigad förklaringsgrund måste sökas i omflyttningarna 

inom riket, hvilka bestämmas af de på olika 

orter qvantitativt och qvalitativt olika behofven af 

arbetskrafter, och i mån deraf framkalla öfvergång 

från det ena länet till det andra af dels manlig dels 

qvinlig befolkning till större eller mindre belopp. 

Under decenniets lopp hafva äfven herrskat åtskilliga 

farsoter, som för mankönet varit lifsfarligare än för 

qvinkönet, hvars lifslängd dessutom alltid är större 

än mannens, så att öfverskottet af mankön i de första 

lefnadsåren snart i de följande utbytes af ett växande 

öfverskott af qvinkön. Dessutom hafva, på sätt det 

är upplyst i A. XII. 1 tab. Litt. A, såsom obefintliga 

ur 1870 års folkmängd afräknats icke mindre än 

16,195 mankön mot blott 5,469 qvinkön. 

Genom jemförelsens utsträckning serskildt till 

landsbygden och städerna blir man i tillfälle att bedöma 

den förnämsta faktorn i fråga om omflyttningarna 

inom landet, nemligen städernas dragningskraft, 

och det visar sig då såsom resultat för hela rikets 

landsbygd, att Oaktadt alla anledningarna till minskning 

af den manliga folkmängden mot den qvinliga 

och alla olikheterna mellan de serskilda länen, proportionen 

mellan könen dock derstädes är densamma 

vid decenniets slut som vid dess början, hvaremot 

den för städerna ensamt förändrats med en höjning 

för qvinkönet af 48 %o.

XII Civilståndsfördelningen. 

De här ofvan anförda skilnaderna i proportionen 

mellan könen inom hela länsfolkmängden reduceras 

ock i allmänhet till vida mindre och förändrade dimensioner, 

när man inskränker jemförelsen till blott 

landsbygden, så att t. ex. Kronobergs och Örebro läns 

landsbygd framträder med höjd (5 °/oo) proportion af 

qvinkönet och Göteborgs och Bohus läns landsbygd 

med minskad sådan i stället för höjd. 

Om än förändringarna i den ifrågavarande proportionen 

å landsbygden ensamt för sig ej varit så 

serdeles stora, eller till alla län utsträckta, utvisa de 

dock ett afbrott af den riktning, som från olyckstiden 

under århundradets första decennium varit oafbrutet 

fortgående till höjning af mankönets proportion, och 

hafva otvifvelaktigt haft sin dryga del i den mångenstädes 

röjda bristen på manlig arbetskraft och den 

med ökad efterfrågan i oskiljaktigt samband stående 

prisstegringen för arbetet. 

Om man länsvis jemför städerna ensamt för sig 

i afseende på den under decenniet timade förändrin 

gen af proportionen mellan könen inom deras befolk 

ning, så äro skilnaderna ojemförligt större än för 

landsbygden. Endast inom 7 läns städer, nemligen 

Jönköpings, Kronobergs, Vermlands, Vestmanlands, 

Gefleborgs, Vesternorrlands och Norrbottens finnes 

en sänkning af qvinkönets proportion hafva egt rum, 

vexlande mellan —73 %o i Vermlands och —6 %o i 

Norrbottens län, hvaremot i alla de öfriga länen pro 

portionen är höjd med vexling mellan + 13 %o i Skara 

borgs och + 147 °/oo i Vesterbottens län. Att här 

inflyttningar af qvinnor bidragit ojemförligt mer än 

utflyttningar af män torde väl knappt kunna betviflas. 

I afseende på civilståndsfördelningen af rikets 

folkmängd är för hvarje folkräkningsår från och med 

1751 redogörelse lemnad i A. II. 2, tabb. Litt. M och N. 

Denna berättelse bilagda General-Sammandrag, 

tab. N:o 2, utvisar för hela riket följande absoluta 

tal vid 1870 års utgång: 

I förhållande till hela folkmängden utgjorde alltså 

de gifta personerna 32'66 %, enklingarne i förhållande 

till manliga folkmängden 3•62 %, enkorna i förhållande 

till den qvinliga 8•34 %, hvilka proportioner ej 

betydligt skilja sig från de å nämnda ställe anförda 

för de senaste folkräkningsåren. 

Såsom förut är antydt, visar sig af Ofvanstående 

absoluta tal i afseende på antalet gifta personer det 

alltid och allestädes förekommande förhållandet att 

summorna af uppgifna gifte män och gifta qvinnor ej 

med hvarandra öfverensstämma. Öfvertaligheten af 

gifta qvinnor har vid olika års folkräkningar varit 

mycket vexlande och utgjorde år 1855: 1,224, år 

1860: 865. Den har nu, såsom af Ofvanstående tal 

synes, stigit till icke mindre än 3,647, ett tal, som 

ej bör öfverraska, om man ensamt tager i betraktande 

den starka emigrationens inflytelse äfven i denna riktning. 

Möjligen kan såsom orsak äfven i någon mån 

böra uppmärksammas det, som det vill synas, tillväxande 

oskicket att hustrur och barn öfvergifvas af 

männen, hvilka under ett kringstrykande lif i åratal 

slutligen helt och hållet förloras ur sigte och såsom 

obefintlige afföras ur folkmängdsberäkningen. För 

att erhålla ett till jemförelsen användbart tal för de 

stående äktenskapen tages vanligen det aritmetiska 

medeltalet af summorna för de båda könen, hvilket 

här utgör för hela riket: 680,750, deraf å landsbygden: 

604,893 och i städerna: 75,857. 

Med dessa jemkade tal till utgångspunkt skulle 

mot hvart 1,000-tal i äktenskap sammanlefvande år 

1870 svara följande tal af icke i äktenskap lefvande 

af alla åldrar, nemligen: 

i hela riket mankön: 1,958, qvinkön: 2,161, 

å landsbygden » 1,930, » 2,069, 

i städerna » 2,218, » 2,896. 

Efter samma beräkning var förhållandet år 1860 

i hela riket mankön: 1,926, qvinkön: 2,099, 

å landsbygden » 1,872, » 2,006, 

i städerna » 2,469, » 3,032. 

Så vidt dessa relativa tal kunna anses bevisande, 

så ådagalägga de så väl för hela riket, som för landsbygden, 

och så väl för mankön, som för qvinkön, en 

högre proportion af ogifte, eller i äktenskap ej sammanlefvande, 

året 1870 än året 1860, hvaremot förhållandet 

för städerna är omvändt. Detta öfverensstämmer 

fullkomligt med det i de afgifna årsberättelserna ådaga-

lagda förhållandet, att antalet under decenniet ingångna 

äktenskap serdeles under vissa år sjunkit 

högst betydligt, äfvensom att denna minskning af ingångna 

äktenskap företrädesvis fallit på landsbygden 

och stått i sammanhang med några års felslagna 

skördar och med emigrationen. Med sina mångfaldiga 

näringskällor hafva deremot städerna under tiden blifvit 

mindre lidande af skördarnas vexlingar och erbjudit 

tryggare utsigter till bosättning för ett stort 

antal inflyttade. 

Emellertid får ej förbises, att den vexlande styrkan 

af befolkningens serskilda åldersklasser kan utöfva 

en stor inflytelse på förestående relativa tal, och 

att jemförelsen egentligen bör gälla den del af befolkningen, 

som befinner sig inom giftvuxen ålder, 

för att fullt tillfredsställande besvara frågan om den 

relativa talrikheten af de stående äktenskapen. Detta 

ämne kan alltså ej blifva föremål för fullständig utredning 

förr än i sammanhang med åldersfördelningen 

af befolkningen i ett framdeles utkommande häfte, 

A. XII. 3. 

Oberoende af åldersklasser framställer tab. Litt. B 

å följande sida i relativa tal eller på 10,000 innevånare 

af hvartdera könet länsvis civilståndsfördelningen 

enligt uppgifterna vid båda de sista folkräkningarna 

åren 1860 och 1870. 

De relativa talen för hela riket (kol. 18—25) och 

för landsbygden (kol. 2—9) visa för året 1870 höjning 

af proportionen ogifte af båda könen och af enklingar, 

sänkning af antalet gifta personer och enkor 

mot året 1860, men deremot för städerna höjning af 

de gifta personerna och sänkning af de ogifte, enklingarne 

och enkorna. 

Om man med anledning af denna motsats mellan 

landsbygden och städerna betraktar dem hvar för sig, 

så finner man vid jemförelse af åren 1860 och 1870 

landsbygden i hvarje serskildt län förete lägre relativt 

antal gifta par det sistnämnda året än det förstnämnda, 

med undantag endast för Stockholms och 

Uppsala län. För städerna inom hvarje serskildt län 

företer deremot de gifta parens relativa antal höjning 

mot 1860 med undantag endast för dem i Örebro, 

Vesternorrlands, Jemtlands och Norrbottens län. 

Civilståndsfördelningen. XIII 

I denna jemförelse är de gifta parens antal beräknadt 

efter proportionen af gifta personer till hvartdera 

könets folkmängd, en proportion, som i följd af 

in- och utflyttningar är underkastad starka vexlingar. 

Om man ensamt för året 1870 jemför hela landsbygdens 

relativa medeltal af gifta personer, nemligen 

på 10,000 af hvartdera könet: 3,405 mankön och 3,266 

qvinkön, med de serskilda talen för hvarje läns landsbygd, 

så finner man Stockholms, Uppsala, Södermanlands, 

Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Gotlands, 

Vestmanlands, Kopparbergs, Gefleborgs, Vesternorrlands 

och Jemtlands län med båda könen, samt Kronobergs 

län endast med mankönet mer eller mindre 

öfverstiga dessa relativa medeltal, de öfriga länen 

understiga dem. Högst står i relativa antalet gifta 

personer å landsbygden Gotlands län, efter hvilket 

närmast följa Gefleborgs, Jemtlands och Uppsala län; 

lägst står i detta hänseende landsbygden i Göteborgs 

och Bohus län. 

Om man för samma år 1870 jemför det relativa 

medeltalet af gifta personer 3,091 mankön och 2,580 

qvinkön för rikets samtlige städer med de serskilda 

relativa talen för hvarje läns städer, så finner man 

för båda könen lägre proportion i Stockholms stad 

och i städerna inom hvartdera af Kronobergs, Kristianstads, 

Elfsborgs, Vermlands, Vesterbottens och Norrbottens 

län. Lägsta proportionen af gifte så väl män, 

som qvinnor, förekommer märkligt nog i Vesterbottens 

läns städer, nemligen 2,707 mankön och 2,173 qvinkön 

och ej, som man kunnat hafva skål att vänta, i 

Stockholms stad, hvilken följer näst i ordningen. 

Högsta relativa antalet gifta män förekommer i Jönköpings 

läns städer med 3,553 på 10,000 mankön, 

högsta relativa antalet gifta qvinnor 2,969 i Stockholms 

läns städer. 

Det relativa antalet enklingar är för hela riket 

så väl som ensamt å landsbygden något höjdt år 

1870 mot år 1860, i städerna tvärtom. Högsta relativa 

antalet enklingar: 415 företes år 1870 å landsbygden 

af Kristianstads län, lägsta 318 af Vesternorrlands 

län, i städerna det högsta 379 af Vexjö 

stad, det lägsta 215 af Östersunds stad. 

För så väl hela riket som landsbygden och städerna 

hvar för sig är det relativa antalet enkor lägre

XIV Civilståndsfördelningen. 

år 1870 än år 1860. Å landsbygden utvisar för 1870 

Uppsala län högsta relativa antalet: 1,025, hvarefter 

närmast i ordningen följa Stockholms och Gotlands 

län, hvaremot lägsta relativa antalet på 10,000 qvinliga 

innevånare företes af Vesterbottens län med 

659. I städerna har Södermanlands län högsta re- 

Tab. Litt. B. Civilståndsfördelningen på 10,000 innevånare af hvartdera könet åren 1860 och 1870.

lativa antalet enkor: 1,173, och Östersund det lägsta: 

692. 

Det relativa antalet frånskilde är föga förändradt 

under decenniet. 

Det relativa antalet ogifte, hvilket står i omvändt 

förhållande till talrikheten af de förut vidrörda civilståndskategorierna, 

har, såsom förut är antydt, för 

hela riket något ökats från år 1860 till år 1870 genom 

landsbygdens inflytelse, då det deremot i städerna ej 

obetydligt minskats. För landsbygden ensamt företes 

år 1870 båda ytterligheterna af det relativa antalet 

ogifta mankön af Vesterbottens län med 6,588 och af 

Gotlands län med 5,641, och beträffande ogifta qvinkön 

likaledes af Vesterbottens län med 6,326 och af 

Gotlands län med 5,219. Ytterligheterna inom städerna 

företes för ogifta mankön af Vesterbottens låns 

städer med 6,956 och af Jönköpings läns städer med 

6,187 — för ogifta qvinkön af Vesterbottens läns städer 

med 7,021 och af Stockholms läns städer med 

5,815. 

Såsom redan är antydt ligger en hufvudsaklig 

anledning till dessa skiljaktiga proportioner i afseende 

på civilståndsfördelningen dels uti utflyttningarna ur 

riket, dels i omflyttningarna inom riket, hvilka bestämmas 

af en mängd förhållanden, som äro dels 

oförändradt fortverkande, dels vexlingar underkastade. 

Då det relativt höga talet 10,000 blifvit i tab. Litt, B 

valdt såsom jemförelsemedel, men folkmängden i ett 

stort antal städer ej ens uppgår till 1/10 häraf, röjes 

ock den störande inflytelsen af de allt för låga absoluta 

tal, som legat till grund för jemförelsen. 

I afseende på begränsningen af benämningarna 

familj, hushåll eller matlag är det numera mellan de 

statistiska embetsverken öfverenskommet att ej utesluta 

ensamt lefvande personer, utan upptaga dessa 

såsom hushåll af blott en person. Samma förfaringssätt 

i detta hänseende, som vid senaste allmänna 

folkräkningen i riket år 1860 följdes, är ock nu iakt- 

taget. Å de inkomna primäruppgifterna, eller hushållslistorna 

för städerna Stockholm och Göteborg 

samt utdragen ur husförhörslängderna för öfrige delar 

af riket, har ock befolkningens gruppering i hushåll 

meddelats Byrån medelst samma beteckningssätt af 

skiljostreck mellan namnen eller klammer, som be- 

Fördelningen i familjer, hushåll eller matlag. xv 

gagnades år 1860 och för hvilket likasom för det 

då uppgifna antalet hushåll och dessas styrka redogörelse 

finnes meddelad i A. II. 2, sid. XXXIII, tabb. 

Litt. G, II o. f. 

Beträffande städerna Stockholm och Göteborg, 

der räknemetoden medelst hushållslistor gaf den faktiska 

folkmängden, och hushållen följaktligen omfattade 

personer, som ej tillhörde dessa städers rättsliga 

befolkning, har hushållens antal och styrka upptagits 

i enlighet med hushållslistornas uppgift, enär det 

ofta skulle mött oöfvervinneliga svårigheter att göra 

en afräkning ensamt för den rättsliga folkmängdens 

hushåll. 

Uppställde i full öfverensstämmelse med ofvan 

åberopade tabeller öfver hushållsfördelningen vid 1860 

års allmänna folkräkning lemna efterföljande tabeller 

Litt. C och D öfversigt af hushållens antal och styrka 

vid 1870 års slut, serskildt för landsbygden och serskildt 

för städerna. 

Enligt 1860 års folkräkning utgjorde hela antalet 

hushåll i riket 891,071; år 1870 hade det stigit till 

1,017,323, uti intetdera af dessa tal inberäknade de 

till hushåll ej hänförlige kasernerade militärer, hjon 

i välgörenhetsanstalter och fångar. Hushållens absoluta 

antal har alltså under decenniet i hela riket 

ökats med 126,252, eller 1417 %, och alltså i en 

vida högre proportion än hela rikets folkmängdstillväxt 

under samma tid, hvilken utgjort blott 8'00 %. 

A landsbygden har under samma tid hushållens 

antal stigit från 767,229 till 855,231 och sålunda 

ökats med 88,002, eller 11'47 %, hvaremot folkmängdstillväxten 

derstädes utgjort blott 5•95 %. 

I städerna hafva under samma tid hushållen vuxit 

i antal från 123,842 till 162,092 eller med 38,250, 

d. v. s. 30•89 %, under det deras folkmängd ökats 

med 24•19 %. 

Så vidt man af dessa relativa tal kan döma, 

har alltså hushållens antal ökats i vida starkare proportion 

än folkmängden. 

Medelstyrkan af hushållen, eller medeltalet personer 

inom hvarje hushåll, utgjorde år 1860 för hela 

riket utan afräkning af de i hushållsfördelningen ej 

medtagne: 4•33 personer, med sådant afdrag 4•28 

personer; för landsbygden ensamt utan nämnda afdrag:

XVI Fördelningen i familjer, hushåll eller matlag. 

4•46 personer, med sådant afdrag: 4•43 personer; för 

städerna ensamt utan afdrag: 3•51 personer, med afdrag: 

3•36 personer. 

För året 1870 utfaller hushållens medelstyrka 

på följande sätt, nemligen för hela riket utan afdrag: 

4•097 personer, med afdrag: 4•066 personer; för landsbygden 

utan afdrag: 4•24 och med afdrag: 4•23 personer; 

för städerna utan afdrag: 3•33 personer, med 

afdrag 3•21 personer. Alla dessa tal utvisa, att medeltalet 

personer på hvart hushåll under decenniet ej 

obetydligt sjunkit. 

De iakttagelser öfver hushållens styrka, hvilka i 

vårt land finnas samlade för hvarje folkräkning från 

och med 1751 (jfr A. I. 3, tab. Litt. O) äro till och 

med året 1855 ej fullt jemförliga med dem, som från 

och med 1860 insamlats, emedan i den äldre serien 

klassen hushåll eller matlag af blott en person ej är 

afskild, och uppmärksamhet ej heller torde hafva 

fästs serskildt på de grupper af personer, hvilka 

till större eller mindre antal vid folkräkningarna vistats 

i kaserner, sjukhus, fängelser o. d. Bland våra 

äldsta iakttagelser företer den för 1760 en hushållens 

medelstyrka af 6•80 personer, och samtlige folkräkningsår 

under förra århundradet t. o. m. år 1800 

utvisa en hushållsstyrka öfverstigande 6•50 personer. 

Från och med 1805 t. o. m. 1855 vexlar hushållsstyrkan 

mellan 5•27 och 5•38 personer. Detta sjunkande 

af medeltalet personer i hushållet står i när- 

Tab. Litt. C. Familjer, hushåll eller matlag, till antal och storlek den 31 December 1870, länsvis. 

1. Landsbygden.

maste samband med fortgående förändringar af de 

sociala förhållandena under den nutida civilisationsriktningen, 

och ett ytterligare sjunkande under nu 

ifrågavarande decennium kan väl sålunda ej förvåna. 

Emigrationen och stegrade lefnadskostnader hafva 

utan tvifvel mägtigt kunnat bidraga härtill. En progressiv 

förändring, som betingas af de lefnadssättets 

förändringar, hvilka här göra sig gällande, kan dock 

ej framträda med några språng. Sådant skulle dock 

förhållandet vara, derest man af förenämnda tal ville 

Fördelning i familjer, hushåll eller matlag. Tabb. Litt. C och D. XVII 

utan vidare undersökning sluta dertill, att hushållsstyrkan 

skulle hafva under den ifrågavarande relativt 

korta tiden i medeltal för hela riket undergått den betydliga 

nedsättningen af en person eller t. o. m. 

deröfver, och att sjunkandet vore så stort, att ändpunkterna 

af en 10-årsperiod redan vore tillräckliga 

att ådagalägga någon betydligare skilnad. 

För att ej missledas är alltså nödigt att fästa 

uppmärksamhet ej blott dervid, att t. o. m. 1855 antalet 

hushåll uppgafs af presterskapet efter mycket 

Tab. Litt. D. Familjer, hushåll eller matlag, till antal och storlek den 31 December 1870, länsvis. 

2. Städerna.

XVIII Jemförelser i afseende på hushållsstyrkan. 

skiljaktig individuel uppfattning, utan ock vid det 

numera förändrade beräkningssättet medelst upptagande 

i hushållens eller matlagens antal af de ensamt 

lefvande, äfvensom ock vid den tillökning, som denna 

personal kunnat undergå. Om man sålunda vill ansluta 

jemförelsen af den uppgifna hushållsstyrkan enligt 

de 2 sista folkräkningarnas förändrade beräkningssätt 

till den äldre serien af iakttagelser, som fortgår 

till och med 1855, derigenom att man för de förstnämnda 

2 räkneåren icke alls tager i beräkning matlagen 

af blott en person, så utfaller förhållandet på 

följande sätt, nemligen: 

Med dessa talförhållanden anknyta sig de sista 2 

folkräkningsåren till det nästförutgångna på ett sätt, 

hvilket utan något språng visar den sänkning af hushållens 

styrka, som kan antagas hafva verkligen försiggått, 

oberoende af det ökade antalet ensamt lefvande 

personer. 

Om folkmängdens fördelning på de serskilda 

klasserna af hushåll eller matlag, bestående af en 

ensam person ända till och med öfver 15 personer, 

lemna tabb. Litt. C och D genom det utförda procentförhållandet 

för åren 1860 och 1870 upplysning och 

¹) Det är i talrika fall ytterst svårt att noggrant bestämma det antal personer, 

som bör räknas till ett hushåll, hvadan alltså uppgifterna härom, ehvad de 

erhållas genom det föreskrifna beteckningssättet i husförhörslängdsutdragen, 

eller af personerna sjelfva å hushållslistor meddelas, alltid lemna rum för 

mycken villrådighet vid sammanräkningen och bestämmandet af hushållens 

styrka. Den första sammanräkningen år 1860, A. II. 2, tabb. N:is 1 och 2, 

öfverensstämmer sålunda ej med den senare och otvifvelaktigt rättare i A. 

II. 2. tabb. Litt. G, H, I och K. Skilnaden dem emellan i hela antalet hushåll 

uppgår för riket till 3,676 eller 0•4 % höjning enligt den senare beräkningen. 

I det senast beräknade högre talet ingår dock en helt och hållet 

approximativ summa för staden Göteborg, från hvilken då ej kunde erhållas 

någon upplysning om hushållens antal. Uti närvarande berättelses tabb. 

N:is 1 och 2 har emellertid aftryckts samma lägre hushållsantal, som i motsvarande 

tabeller för året 1860, i hvilka största ofullständigheten finnes för 

Göteborgs stad. För att göra Ofvanstående jemförelse mellan åren 1855, 

1860 och 1870 mera adequat, hafva till densamma användts de högre talen 

enligt A. II, tabb. Litt. G och H, hvarom till undvikande af missförstånd 

här bort meddelas upplysning. Inflytelsen af den angifna låga skilnaden blir 

på de relativa talen ingen. 

tillfälle till jemförelse. Deraf (tab. Litt. C) inhemtas 

bland annat: 

att för landsbygden hushållen af 3 personer år 

1870 utgöra det högsta antalet och att dem äro ganska 

närstående de af 4 och 2 personer bestående, 

hvilket förhållande är likartadt med det som år 1860 

egde rum; 

att likväl hushållen af 5 personer hvartdera innesluta 

den största andelen af landtbefolkningen, eller 

15•37 %, hvilket likaledes visar sig, ehuru med något 

lägre procenttal, hafva varit fallet år 1860; 

att, likasom äfven år 1860 var händelsen, hushållen 

af 6 personer dernäst omfatta största befolkningen, 

och de af 7 till 8 personer innesluta föga 

mindre antal af befolkningen än de af blott 3 och 4 

personer; 

att sålunda ensamt i de 4 hushållsklasserna af 4 

till 7 personers styrka sammanlefde år 1870 icke mindre 

än 56•41 % af hela landsbygdens folkmängd mot 

54•67 % år 1860; 

att, vid jemförelse mellan båda åren 1860 och 

1870, antalet personer lefvande i hvar och en af hushållsgrupperna 

af 1—7 personer för det sistnämnda 

året är högre, än för det förstnämnda, men omvändt 

för samtlige öfrige hushållsgrupper, så väl som för de 

till hushåll ej räknade, så att i hushållsgrupperna, af 

1—7 personer sammanlefde år 1870 icke mindre än 

76•88 % af landsbygdens innevånare mot blott 73•60 % 

år 1860 och tvärtom i de öfriga grupperna sistnämnda 

år 26•40 mot blott 23•12 år 1870; samt 

att af de 7 hushållsgrupper, hvilkas talrikhet 

visar sig ökad år 1870, den af ensamt lefvande personer 

haft den starkaste tillväxten, eller af 0•73 %. 

Mot landsbygdens företer städernas hushållsgruppering 

stora olikheter. Sålunda upplyser tab. Litt. D 

bland annat: 

att, om man till en början ej fäster sig vid de 

ensamt lefvande (kol. 2), antalet hushåll bestående af 

blott 2 personer år 1870 likasom år 1860 varit det 

högsta och att de derefter närmast följande hushållen 

af 3 och 4 personer redan till antalet sjunka betydligt 

nog; 

att det här är hushållsgruppen af 4 personer 

som under båda de jemförda åren omfattar den högsta

andelen af befolkningen eller respektive 14•87 % och 

13•87 %. 

att öfver hälften af stadsbefolkningen, eller 51•54 

%, sammanlefver i de 4 hushållsgrupperna af 2—5 

personer, då blott 45•71 % af landtbefolkningen faller 

inom samma klasser, och att, om klassen af ensamt 

lefvande tillägges, dessa 5 första hushållsgrupper i 

städerna omfatta 60•79 %, å landsbygden deremot 

blott 49•34 % af befolkningen; 

att vid jemförelse mellan åren 1860 och 1870 

den andel af befolkningen, som lefver i hushåll från 

och med 9 personers styrka och deröfver äfvensom 

antalet till hushåll ej räknade personer, visserligen 

visar sig det sistnämnda året lägre än det förstnämnda, 

men att deremot höjningen af antalet sammanlefvande 

i hushållen af lägre styrka ej visar sig så omfattande 

som å landsbygden, då den, de ensamt lefvande oberäknade, 

inskränker sig till hushållsgrupperna af 4—8 

personer;att, 

då beträffande de ensamt lefvande dessas 

antal år 1860 ej kunde med någon tillförlitlighet bestämmas 

i följd af de bristande hushållsuppgifterna 

från Göteborgs stad, men sannolikt torde vara för lågt 

beräknadt till blott 8•70 % af rikets hela stadsbefolkning, 

det nu icke kan afgöras, huruvida den relativa 

stegring, som antydes af talet 9•25 % för 1870, uttrycker 

ett verkligt förhållande eller ej; samt 

att, då å landsbygden ingen af de serskilda hushållsgrupperna 

företer en högre relativ stegring af 

sin personal under decenniet än 0•73 %, och detta 

för klassen ensamt lefvande, inom stadshushållen deremot 

visar sig en relativ stegring af folkmängden 

ända till 1•35 i hushållsgruppen af 5 personer, af 

1•26 % i hushållsgruppen af 6 personer och af 1 % i 

hushållsgruppen af 4 personer, hvaremot den af 3 

personer är oförändrad och den af blott 2 minskad. 

Den personal, som bildar hushållet eller matlaget, 

utgöres dels af de egentliga familjemedlemmarne, föräldrar, 

barn och närmare anförvandter, dels af de 

biträden, som behöfvas vare sig ensamt för familjen, 

eller för yrke och näringsverksamhet. Det vore följaktligen 

felaktigt att åt benämningen hushåll gifva 

blott betydelsen af personer sammanlefvande på grund 

af de närmare slägtbanden och ännu felaktigare att 

Orsaker till förändring af hushållens styrka. XIX 

af hushållsgruppernas medelstyrka af 4, 5 eller 6 

personer vilja sluta till medeltalet barn af hvarje familj. 

Detta sistnämnda medeltal skulle endast kunna 

utrönas genom en folkräkning, som efterfrågade ej 

blott antalet i föräldrahemmet ännu qvarlefvande barn, 

utan äfven antalet af dem, som redan lemnat detta 

hem. Emellertid utgör otvifvelaktigt antalet inom 

familjekretsen qvarvarande barn den inflytelserikaste 

faktorn i fråga om medelstyrkan af hushållen. Af 

sådan anledning kan ock väckas frågan, huruvida den 

sänkning af medeltalet personer sammanlefvande i 

hushåll, eller af hushållsstyrkan, hvilken af våra iakttagelser 

visar sig hafva långsamt fortgått under loppet 

af ett sekel, skulle kunna tillskrifvas en minskning 

af fruktsamheten eller af det relativa antalet lefvande 

födda barn. Oaktadt det ådagalagda förhållandet att det 

relativa antalet ingångna äktenskap haft en fortgående 

benägenhet att sjunka, och att åldern vid inträde i 

äktenskap försenats, kan dock af våra iakttagelser, 

sådana deras resultat från äldre tider i detta afseende 

finnas meddelade i A. I. 1 och A. II. 1, ej hemtas 

stöd för antagandet af något fortgående sjunkande af 

den äktenskapliga fruktsamheten. Men äfven om någon 

sådan skulle hafva egt rum, måste den, i fråga om 

det liktidigt sammanlefvande barnantalet inom familjen, 

hafva motvägts af det obestridligt bevisade faktum, 

att dödligheten inom barnåldern i vårt land 

åtminstone under loppet af det innevarande århundradet 

betydligt minskats. 

Om man sålunda ej har skäl att söka orsaken 

till förändringar af hushållens medelstyrka uti någon 

förändring af fruktsamheten och deraf beroende barnantal, 

finnes deremot lätt en sådan uti förändradt 

antal af de biträden inom hushållet, hvilka afse dels 

personlig tjenst, dels deltagande i familjens näringsverksamhet. 

Antalet af personliga tjenstebiträden bestämmes 

hufvudsakligen af dessas pris och följaktligen 

af förmögenhetsvilkor och samhällsställning. Hvad 

samhällsställningen ensamt för sig beträffar, torde väl 

kunna antagas, att den alltmer förlikar sig med ett 

minskadt antal personliga tjenstebiträden, men å andra 

sidan torde den alltmer spridda rikedomen väl 

ställa sig i ökadt beroende af en talrikare betjening. 

Otvifvelaktigt har dock under tidernas lopp den för-

XX 

ändring småningom inträdt, att af den stora betjeningspersonal, 

som i forna tider hörde till det gemensamma 

hushållet eller matlaget och ej sällan omhuldades 

med en ömhet, som fastknöt den vid familjen, 

allt flere utträdt ur detta förhållande och alltmer 

för sig bilda egna mindre hushåll eller matlag. 

Den betydliga minskning af de talrikaste hushållsgrupperna, 

hvilken häraf uppstår, måste verka på 

medeltalet för styrkan af samtlige hushållsgrupper. 

I afseende på den del af hushållet, som utgöres 

af biträden för sjelfva näringsverksamheten, mötes 

man ej blott af mera långsamt fortgående utan äfven 

af tillfälligt vexlande förändringar. Bland alla näringar 

kräfver i vårt land jordbruket största antalet 

af dessa biträden. Mot förra tider har i detta hänseende 

inträdt och fortgått den förändring att tjenare 

i husbondens bröd alltmer ersatts af statfolk. Den 

inflytelse att minska hushållsmedlemmarnes antal och 

nedsätta medeltalet för hushållsstyrkan inom hela riket, 

hvilken måste följa af en sådan förändring, motväges 

dock deraf att vår jords fördelning i ett öfvervägande 

antal mindre egolotter och brukningsdelar 

ej låter förena sig med ett allmännare användande 

af statfolk i stället för tjenare i husbondens bröd. 

Härigenom bevaras alltså hushållsgrupperna af en 

viss medelstyrka, och verkan af de serdeles stora 

hushållsgruppernas minskning kan ej framträda så 

märkbar i medeltalet för hela landsbygden eller hela 

riket. Tillfälliga vexlingar i hushållsstyrkan kunna 

framkallas af tillfälligt inträdande ekonomiskt betryck 

och äro ingalunda främmande för jordbruksnäringen. 

De missväxter, hvaraf denna hemsöktes åren 1867 och 

1868, hafva otvifvelaktigt flerstädes gifvit anledning 

till en minskning i tjenareantalet, hvilken skulle hafva 

framträdt med märkbar minskning af hushållsstyrkan, 

derest den allmänna folkräkningen skett vid den tidpunkt, 

då nöden var störst. Vid 1870 års slut var 

åter antagligen återgången till vanliga förhållanden 

åtminstone för det mesta redan skedd. 

Den egentliga fabriksindustrien har väl ej någonsin 

haft inflytelsen att bilda hushåll förstärkta med ett 

stort antal biträden i sjelfva näringen, men så mycket 

mer har detta varit fallet med handtverksindustrien, 

så länge gesäller och lärlingar ännu voro i handtverks- 

Orsaker till förändring af hushållens styrka. 

mästarens kost. Den stora förändring, som under 

senare tider i detta hänseende inträdt, kan icke hafva 

varit utan inflytelse att nedsätta hushållsstyrkan, och 

att denna inflytelse ej mera märkbart framträder, torde 

väl förefalla temligen opåräknadt, heldst när antalet 

ensamt lefvande personer så starkt tillväxer. 

Förändringar af den tidpunkt, då barnen lemna 

föräldrahemmet för att bilda egna hushåll eller inträda 

i andra sådana, kunna äfven hafva inflytelse på 

hushållens styrka. Näringsutvägarnas mångfaldigande 

och ökadt tvång att anlita dem kunna utan tvifvel 

framkalla ett tidigare utträdande ur fädernehuset. 

Huruvida detta i Sverige eger rum i någon grad jemförlig 

med andra länder, torde väl vara tvifvel underkastadt. 

Måhända torde här snarare förefinnas ett 

motsatt förhållande, att barnens inträde i verksamhet 

för sjelfförsörjning är af många omständigheter försenadt, 

och att hushållsgruppen derigenom längre 

qvarhålles vid ett högre antal medlemmar. 

Hushålls- eller familjegruppens djupa betydelse 

såsom grundvalen för samhället påkallar en serskild 

uppmärksamhet på de ensamt lefvande och dessas 

Växande antal. De måste i regeln utgöras af fullvuxna 

personer, deribland en del enklingar och enkor, 

flertalet deremot ogifte. Hvad dessa sistnämnde 

beträffar, torde väl få antagas att i allmänhet orsaken 

till deras ensamma lif får sökas i saknad utsigt för 

tryggad bosättning i familjelif. Ej sällan torde väl 

ock här verka ett stegradt begär efter sjelfrådighet, 

hvilket med hela sin förtjenst af mägtigt sporrande 

till verksamhet, dock kan urarta till en rå sjelfviskhet. 

I en föregående afdelning af denna underdåniga 

berättelse (A. XII. 1) har framhållits det växande 

antalet oäkta barn å landsbygden och framkastats 

frågan om sambandet mellan detta förhållande och 

den mängd arbetare från skilda landsorter, hvilka här 

och der samlas för stora allmänna och enskilda arbetsföretag, 

lockade af en riklig arbetsförtjenst. Här 

torde väl kunna ifrågasättas, huruvida den för landsbygden 

egendomliga stegringen af de ensamt lefvande 

med 0•74 % ej i någon mån kan sammanställas med 

denna rörliga arbetarepersonal och med de mot familjelifvets 

ordning ofta stridande förhållanden, till 

hvilka denna efterhand invänjes.

Om man med 1870 års procent: 3•63 af ensamt 

lefvande å landsbygden i dess helhet jemför procenttalen 

för de serskilda länen, så finner man dessa högre 

från 5•49 % i Kristianstads län, 4•83 % i Vesternorrlands, 

4•44 % i Blekinge, 4•41 % i Kronobergs, 4•12 % 

i Kalmar, 4•07 % i Malmöhus, 3•88 % i Uppsala, 3•82 % 

i Vestmanlands ned till 3•74 i Jemtlands län. Alla 

de öfriga länen förete deremot en lägre procent ensamt 

lefvande än ofvannämnda medeltal för landsbygden 

ända ned till 2•85 % i Skaraborgs, 2•74 % i 

Hallands, 2•73 % i Göteborgs och Bohus län, 2•50 % 

i Gotlands och 2•15 % i Kopparbergs län. På sätt 

dessa skilnader mellan länen här framträda, erfordra 

de för sin förklaring upplysningar af flere slag, hvilka 

ej stå Statistiska Byrån till buds. 

Mindre dolda ligga orsakerna till skiljaktigheterna 

mellan de serskilda länens städer uti det ifrågavarande 

hänseendet. Medelproportionen för samtlige städer 

9•25 % öfverstiges blott af Stockholm (14•12 %) samt 

städerna i Uppsala (13•12 %), Östergötlands (10•11 %), 

Jemtlands (9•61 %) och Vesterbottens (9•33 %) län. 

Alla de öfriga länens städer hafva lägre proportioner 

ända ned till 3•91 % i Kopparbergs län. Häraf följer 

sålunda att medelproportionen för hela rikets städer 

hufvudsakligen är bestämd af Stockholms stad samt 

städerna i Uppsala och Östergötlands län. I sin egenskap 

af hufvudstad företer Stockholm förklaringen 

på sin höga proportion, som med nära 1 % ökats sedan 

1860. Universitetet i Uppsala torde väl ock förklara 

dess äfven sedan 1860 ökade relativa talrikhet 

af ensamt lefvande personer, hvilken talrikhet åter i 

Norrköping torde sammanhänga med dess framstående 

industriela verksamhet. 

Noggrann kunskap om den administrativa indelningens 

oregelbundenheter är ett vilkor icke mindre 

oeftergifligt för folkmängdsberäkningen än för den 

kartografiska framställningen och förvaltningen i allmänhet. 

Statistiska Central-Byråns verksamhet har 

med stor tidsuppoffring oaflåtligen varit riktad på 

skingrandet af det dunkel, som i detta hänseende 

allt för länge varit rådande. Dess bemödanden härför 

hafva väsentligen främjats genom Eders Kungl. Maj:ts 

nådiga beslut af den 16 November 1866 rörande 

underrättelses meddelande till Statistiska Central-By 

Den administrativa indelningens oregelbundenheter. XXI 

rån om vidtagna förändringar af den administrativa 

indelningen, i ändamål att alla nödiga upplysningar 

i ämnet må der finnas samlade och tillgängliga. 

De anmärkningar, som för hvarje län åtfölja tabellserien 

N:o 1, redogöra för hvad till Byråns kunskap 

kommit rörande detta förhållande intill tiden för tryckningen 

af redogörelsen för hvarje län. 

Följande öfversigt utvisar en del af ännu qvarstående 

oregelbundenheter mellan kyrkosocknar och 

andra administrativa indelningar. 

Mellan 2—3 län äro delade nedanstående kyrkosocknar: 

mellan 

Jönköpings, Elfsborgs och Skaraborgs län: Bottnaryd; 

Uppsala och Vestmanlands län: Bred, Hernevi, Järlåsa, 

Östervåla och Harbo; 

Uppsala och Gefleborgs län: Söderfors; 

Södermanlands och Örebro: Vestra Vingåker; 

» » Vestmanlands: Fogdö; 

Östergötlands och Jönköpings: Askeryd (reglering anbefalld) 

och Trehörna; 

Östergötlands och Kalmar: Dalhem, Rumskulla och 

Yxnerum; 

Östergötlands och Örebro: Regna; 

Jönköpings och Kronobergs: Femsjö; 

» » Kalmar: Lönnberga, Karlstorp och 

Virserum; 

Jönköpings och Elfsborgs: Unnaryd och Hestra; 

» » Skaraborgs: Habo; 

Kronobergs och Kalmar: Vissefjerda; 

Blekinge och Kristianstads: Sölvesborgs landsförsamling; 

Kristianstads och Malmöhus: Konga, Röstånga, Ströfvelstorp, 

Norra Vram, Broby, Tjörnarp, Norra Rörum, 

Häglinge, Svensköp, Stora Köpinge, Tryde och 

Öfraby; 

Kristianstads och Hallands: Hishult; 

Hallands och Elfsborgs: Gunnarp; 

Göteborgs och Bohus och Elfsborgs: Nödinge; 

Elfsborgs och Skaraborgs: Broddarp, Börstig, Åsarp, 

Smula, Åsaka, Kylingared och. Bjurbäck; 

Elfsborgs och Vermlands: Svanskog; 

Vermlands och Örebro: Nysund; 

Örebro och Vestmanlands: Ramsberg, Fellingsbro och 

Vestra Skedvi;

XXII Den administrativa indelningens oregelbundenheter. 

Vestmanlands och Kopparbergs: Avesta; 

Kopparbergs och Jemtlands: Lillherdal; 

Vesternorrlands och Jemtlands: Hafverö, Graninge 

bruksförsamling, Ström och Borgvattnets kapell (reglering 

anbefalld). 

Den minskning af antalet på Ofvanstående sätt 

delade kyrkosocknar, hvilken försiggått sedan år 1860, 

inskränker sig till Bo, numera ensamt tillhörande Örebro 

län, Los med Hamra kapell, numera ensamt tillhörande 

Gefleborgs län, Tåsjö och Anundsjö, numera 

liggande ensamt inom Vesternorrlands län, samt Norsjö 

och Sorsele, likaledes ensamt inom Vesterbottens 

län, hvartill kan läggas den ofvan antydda omreglering, 

som är anbefalld beträffande Askeryd i Östergötlands 

län. Man kan häraf lätt göra sig en föreställning 

om alla de lokala hinder, som möta ett ordnande för 

hvars genomförande flere uppmaningar tid efter annan 

utgått till vederbörande lokalmyndigheter, som antagligen 

hafva de största olägenheter af oregelbundenheterna. 

Utom förenämnda mellan län delade kyrkosocknar 

äro följande sådana delade mellan 2 eller flere tingslag, 

nemligen: 

i Stockholms län: Bromma, Fresta, Vallentuna, Össeby Garn, Börstil, 

Söderby Karl, Husby. Skederid, Fasterna, Bro, Vätö, Ljusterö och Södertelge 

landsförsamling; 

i Uppsala län: Bro, Herkeberga, Vårfrukyrka (3), Näs, Jumkil, Erentuna 

(3), och Lena; 

i Södermanlands län: Dunker, Gryt, Åker och Strengnäs landsförsamling 

; 

i Östergötlands län: Malgesanda, Stjernorp, Ljung, Flistad, Vesterlösa, 

Brunneby, Ekebyborna, Kristberg (4), Ulrika (3i Rappestad, Törnevalla, Hystad 

med Näsby, Landeryd, Vårdsberg, Grebo, Björsäter, Åtvid, Slaka, S:t Lars, 

Vestra Husby, Drothem, Gryt, S:t Anna kapell, Gistad (3), Risinge, Tingstad, 

Bjälbo, Hof (3), Mjölby med Sörby, Harstad, Strå, S:t Per och Allhelgona; 

i Jönköpings län: Angerdshestra, Kråkshult, Björkö, Näfvelsjö, Malmbäck, 

Ödestuga, Almesåkra, Tofteryd, Byarum, Fryele, Hagshult och Gällaryd; 

i Kronobergs län: Algutsboda (reglerad 1872), Vexjö landsförsamling, 

Aneboda, Gårdsby och Skatelöf; 

i Kalmar län: Tuna, Hvena, Kristvalla och Runsten; 

i Gotlands län: Visby landsförsamling; 

i Blekinge län: Mörrum; 

i Kristianstads län: Fagerhult, Häglinge länsdel, Torup, Hjersås, Åhus 

och Borrby; 

i Malmöhus län: Svedala (reglerad i judicielt hänseende), Anderslöf, 

Kågeröd (3), Halmstad, Sireköpinge, Ottarp, Qvistofta, Annelöf, Norrhvidinge, 

Stehag. Vestra Sallerup, Saxtorp, Knästorp, Kyrkheddinge, Esarp, Burlöf, 

Lomma, Munkarp, Gårdstånga och Borrlunda; 

Hallands län: Enslöf, Torup, Asige, Gunnarps länsdel och Gällared; 

i Elfsborgs län: Magra, Östad, Hellestad, Hällstad, Möne, Börstigs länsdel, 

Tvärred, Öxabäck, Borgstena, Torpa, Tämta, Ör, Dalskog, Råggärd (reglering 

anbefalld) och Lerdal (reglering anbefalld); 

i Skaraborgs län: Björsäter, Edåsa, Kelfvene, Falköpings landsförsamling, 

Grolanda, Travad, Bjerklunda, Skarstad, Hällum, Ufvered (3) och 

Levene (3); 

i Orebro län: Vintrosa (reglering anbefalld), Tysslinge (reglering anbefalld), 

Kil (reglering anbefalld), Hardemo, Bodarne, Knista (reglering anbefalld), 

Hidinge (reglering anbefalld), Qvistbro (reglering anbefalld), Nysunds länsdel 

(reglering anbefalld), Lindesbergs landsförsamling och Fellingsbro länsdel; 

i Vestmanlands län: Sevalla, Hed, S:t Ilian, Vester-Fernebo, Karbenning, 

Huddunge, Vester-Löfsta och Nora; 

i Kopparbergs län: Grangärde; 

i Gefleborgs län: Nianfors kapell (3) (reglering anbefalld), Los; 

i Vesternorrlands län: Junsele: 

i Jemtlands län: Stuguns kapell; 

i Vesterbottens län: Säfvar, Burträsk och Norsjö, 

Om man afdrager de 12 kyrkosocknar, för hvilka 

här ofvan är antydt anbefalld omreglering, återstå 

dock bland de inom samma län belägna socknar 164 

delade mellan 2 eller flere tingslag, och dessas antal 

ökas med alla de kyrkosocknar, som äro delade mellan 

2 eller flere län. 

Delningar mellan olika tingslag innebär ofta ock 

delning mellan olika domsagor. 

Häradsindelningens öfverensstämmelse med tings 

lagsindelningen företer åtskilliga oregelbundenheter 

likasom fögderiindelningens med domsagorna. 

På anmodan af Herr Stats-Rådet och Chefen för 

Civildepartementet har Statistiska Central-Byrån blifvit 

i tillfälle att efter de fullständiga upplysningar, 

som vunnits från Eders Kungl. Maj:ts Befallningshafvande 

öka tab. N:o 1 med redogörelse för länsmansdistrikt-indelningen 

under hvarje fögderi. 

I öfrigt torde i afseende på den administrativa 

indelningen och dess oregelbundenheter få hänvisas 

till de utförliga anmärkningar, som för hvarje län 

finnas meddelade i tab. N:o 1. 

Hvad serskildt beträffar städerna torde dock, med 

hänsigt till folkmängdsförhållandena, här ej böra lem- 

nas oanmärkt hvad af tab. N:o 1 upplyses, nemligen: 

att Vaxholms stad, efter införlifvande med den 

samma i kyrkligt hänseende af några öar från Vermdö 

pastorat, omfattar äfven landtbefolkning, som i öfriga 

hänseenden ej hör dit; 

att Nyköping och Eskilstuna hvardera fått en 

territoriel tillökning från omgifvande landsförsamlin 

gar af några närbelägna mindre områden och lägen 

heter;

Folkmängden inom kyrkliga förvaltningsområden. Tabb. N:is 3 och 4. XXIII 

att i Trosa stads folkmängd inräknas åboarne å 

pastorsbostället, hvilket jemte några stadens egor är 

beläget inom Vagnhärads rågång; 

att till Vexjö stad hör en f. d. by Bäckarslöf 

belägen inom Vexjö landsförsamling, men sedan längre 

tid utan åboar; 

att 1/2 mantal Tubbaryd blifvit Karlshamns stad 

tillagdt och dess åboar inräknade i stadsfolkmängden, 

ehuru detsamma fortfarande i jordeboken är uppfördt 

inom Asarums socken; 

att till Kristianstad såsom donerad stadsjord höra 

byarne Näsby och Nosaby, belägne i Nosaby socken, 

hvilkas 948 innevånare äro inräknade i stadens folkmängd 

; 

att sedan f. d. Trelleborgs köping erhållit stapelstadsrätt 

med egen magistrat och ett visst område af 

Trelleborgs kyrkosocken, staden dock ännu utgör en 

kyrklig gemensamhet med denna socken; 

att i Halmstads folkmängd inräknats de personer, 

som bebo en strandremsa och kyrkoskrifvas i Halmstad 

men mantalsskrifvas i Söndrums socken till följd 

af stridiga åsigter om det område, till hvilket platsen 

rätteligen hör; 

att i Marstrands folkmängd ingår personalen å 

staden tillhöriga Koön, men ej den å Klöfverön, som 

utgör ett inom Lycke socken beläget enkesäte för 

Marstrands pastorat; 

att i Askersunds folkmängd är inberäknad personalen 

å stadens kyrkoherdes boställslägenheter belägna 

i Askersunds landsförsamling och dit äfven 

räknade i kameralt och judicielt hänseende; samt 

att Stora Kopparbergs församling omfattar både 

den s. k. Falu landsförsamling och en del af staden 

Falun. 

Beträffande de områdesförändringar, som dels redan 

inträdt, dels äro anbefallda för städerna Stockholm, 

Nyköping, Eskilstuna, Göteborg, Karlstad, Gefle, 

Söderhamn, Hudiksvall, Hernösand och Sundsvall torde 

få hänvisas till anmärkningarna vid tab. N:o 1. 

Tabb. N:is 3 och 4. Folkmängdens summariska belopp 

inom kyrkliga förvaltningsområden m. m. 

Efter den redogörelse, som i tab. N:o 1 är lemnad 

för folkmängden inom hvarje serskild socken eller 

församling enligt från dem ingångna nominativa uppgifter, 

äro kyrkosocknarna i tab. N:o 3 grupperade 

på grund af indelningen i pastorat, kontrakt eller 

prosterin och stift samt folkmängden vid slutet af 

åren 1860 och 1870 för dessa grupper utförd. Den 

i tab. N:o 3 å raden främsta församlingen är i regeln 

moderförsamling. De anmärkningar, som åtfölja hvarje 

stiftstabell, äro grundade dels på de uppgifter, som 

från Regeringsdepartementen direkte delgifvits Statistiska 

Central-Byrån, dels på benägna meddelanden, 

som erhållits så väl genom församlingarnas presterskap, 

som från konsistorienotarierna, hvilka sistnämnde 

för komplettering fått sig tillsända korrekturark. De 

i anmärkningarna till tabellserien N:o 3 meddelade 

upplysningar sträcka sig i afseende på tiden till det 

före hvarje arks tryckning senast erhållna meddelandet, 

hvaremot beträffande folkmängden uppgifterna 

ej gå längre än till slutet af 1870. 

Antalet prosterin, pastorat och församlingar inom 

riket är stiftsvis upptaget i tabellsammandraget N:o 4. 

Redan hvad pastoraten beträffar kan deras antal utfalla 

olika efter olika beräkningsgrunder, om man 

nemligen afser uteslutande ett visst territorium, eller 

jemväl en af visst territorium mera oberoende pastoralvård. 

Såsom pastorat hafva i nämnde tabell räknats 

ej blott de territoriela, utan ock de garnisonsförsamlingar, 

hvilkas pastoralvård, så vidt Byrån kändt varit, 

besörjes af den respektive korpsens egne prestmän. 

Skilnaden mellan kyrkosocken och kapell samt 

mellan kapell och andra församlingar har i några 

fall visat sig så obestämd, att gränsen ej kunnat med 

full säkerhet uppdragas. I regeln är såsom serskild 

församling räknad hvar och en, från hvilken ministerialboksutdrag 

ingå till Statistiska Central-Byrån. 

Nämnde tabell N:o 4 upplyser ej blott om stiftsfolkmängden, 

utan ock om den andel af de serskilda 

länens folkmängd, som ingår i hvarje stift. Deraf 

synes huru stifts- och länsindelningen genomkorsa 

hvarandra. 

I tab. Litt. E å följande sida lemnas en öfversigt 

af folkmängden i prosterin och pastorat. 

Prostenens antal i riket har sedan 1860 ökats 

med 4, eller från 176 till 180, genom skedd delning 

inom Vesterås, Göteborgs och Hernösands stift, hvarom

XXIV Prosteri- och pastoratsfolkmängden. Tab. Litt. E. 

anmärkningarna till de serskilda stiftstabellerna lemna 

närmare upplysning. Om man frånräknar Stockholms 

folkmängd och ej fäster afseende vid det ringa antal 

innevånare, som tillhör legaliserade församlingar af 

främmande trosförvandter, utgjorde medelfolkmängden 

inom hvarje prosteri år 1870 omkring 22,400 mot 

21,282 år 1860. Denna medelfolkmängd öfverstiges 

af medelfolkmängden uti Skara, Vexjö, Lunds, Göteborgs, 

Karlstads och Hernösands stifts prosterin, och 

med undantag för Visby stift förekomma inom hvartdera 

af de öfriga stiften serskilda prosterin, hvilkas 

folkmängd till och med flerfaldigt öfverstiger riksmedeltalet 

(kol. N:o 4). Skilnaden (kol. 4 och 5) 

mellan högsta och lägsta prosterifolkmängden är minst 

i Visby och Karlstads stift. Jemförda med året 

1860 hafva dessa skilnader mellan högsta och lägsta 

prosterifolkmängden i hela riket ej obetydligt tillvuxit, 

nemligen genom ökning af den högsta från 

64,004 sistnämnda år till 77,217 år 1870 (Göteborgs 

domprosteris södra) och minskning af den lägsta från 

4,364 år 1860 till 4,253 år 1870 (Hagunda prosteri). 

Med vexlingar i afseende på de under prosterien 

lydande pastoratens antal mellan 2 och 15, utgör medeltalet 

för hela riket: 7. 

Den fortgående delningen af pastoraten med inrättande 

af nya kyrkoherdebefattningar har ökat pastoratens 

antal i hela riket från 1,282 år 1860 till 

1,326 vid 1870 års slut, eller med 44 nytillkomna. 

Äfven med den skiljaktighet i beräkningsgrunderna, 

som förefinnes, uppgår denna tillökning dock till det 

Tab. Litt. E. Prosteri- och pastorats-folkmängdens högsta, lägsta och medeltal den 31 December 1870.

Främmande trosförvandter och odöpta namngifna barn. Tab. N:o 5. XXV 

dubbla mot tillökningen från 1855 till 1860. Enligt 

noterna till tab. N:o 4 bero flere redan anbefallda 

ytterligare delningar på nuvarande innehafvares afgång. 

Derigenom kommer väl ock den ännu qvarstående 

skarpa skilnaden mellan pastoratsfolkmängdens 

maximum: 30,634 och minimum: 264, sådan den för 

samtliga stift visar sig i tab. Litt. E, kol. 11 och 12, 

att efterhand minskas. Äfven inom de serskilda stiften 

äro skilnaderna mellan högsta och lägsta pastoratsfolkmängden 

betydliga. 

Pastoratens medelfolkmängd, Stockholms stad oberäknad, 

utgjorde vid 1860 års slut: 2,947. Oaktadt 

det ökade antalet pastorat har dock folkmängdstillväxten 

under decenniet haft den verkan, att pastoratens 

medelfolkmängd vid 1870 års slut ökats till 

3,088. 

På hvart pastorat, Stockholms stad oberäknad, 

komma i medeltal ej ens 2 församlingar. , 

Under förutsättning att upplysning om antalet 

kyrkliga byggnader, pastoratens natur m. m. bör sökas 

i stiftsmatriklarne, har Statistiska Central-Byrån ej 

gjort frågan härom till föremål för serskild undersökning 

utöfver de uppgifter rörande kyrkor, hvilka 

finnas meddelade i anmärkningarna till tab. N:o 4. 

Tab. N:o 5. Främmande trosförvandter och odöpta 

namngifna barn i riket den 31 December 1870. 

Genom Kungl. Maj:ts nådiga förordning af den 

23 Oktober 1860 är bland annat stadgadt, att kristna 

trosbekännare af annan lära än den rena evangeliska, 

hvilka vilja förena sig i församling, ega att derom 

hos Konungen göra ansökning och dervid uppgifva 

sin trosbekännelse och församlingsordning, samt att, 

derest Konungen efter vederbörandes hörande funnit 

skäl att ansökningen bifalla, ett sålunda tillåtet främmande 

trossamfund eger rätt till fri religionsöfning 

inom de af lag och sedlighet bestämda gränser, skolande 

dock offentliga kyrkobruk och andaktsöfningar 

förrättas endast inom dylik församlings kyrka, bönehus 

eller kyrkogård. Enahanda rätt tillförsäkrades 

ock de på grund af hittills gällande författningar redan 

bildade församlingar af främmande trosbekännare. 

Till dessa sistnämnda hörde då de Katolska, Rysk- 

Stat. Central-Byråns underd. årsberättelse för 1870. XII. 2. 

Grekiska, Reformerta och Mosaiska församlingarna, 

hvadan sålunda Våmhus baptistförsamling utgör den 

enda af andra främmande trosförvandter, som begagnat 

sig af den i 1860 års författning medgifna 

rättigheten. Detta låter sig förklara bland annat äfven 

af det förhållande, att det statskyrkliga biträde, 

som af eller för främmande trosbekännare må kunna 

påkallas hos Evangeliskt Lutherska församlingens presterskap 

säkerligen ej förvägras utan villigt lemnas i 

öfverensstämmelse med gällande kyrkoordning. 

På grund af nämnda nådiga förordning hafva 

föreståndarne för lagligen erkända församlingar af 

främmande trosförvandter samma åligganden i afseende 

på uppgifter rörande församlingens medlemmar, som 

genom Kungl. kungörelsen den 4 November 1859 

rörande uppgifter till rikets officiela statistik äro för 

statskyrkans presterskap bestämda. Öfver antalet 

främmande trosförvandter inom hvardera af dessa församlingar, 

för så vidt personerna låtit sig hos föreståndaren 

inskrifva, kan Statistiska Central-Byrån alltså 

motse och erhålla uppgifter. Hvad åter beträffar det 

vida större antalet främmande trosförvandter, som 

vistas å sådana orter inom riket, der de antingen ej 

hafva egen församling, eller i sådan ej äro inskrifne, 

skulle kännedom om dem saknas, derest de af statskyrkans 

presterskap förda ministerialböckerna ej lemnade 

upplysning. Till sådan upplysnings meddelande 

i lysnings-, vigsel-, födelse- och dödböckerna gifves 

tillfällig anledning af påkalladt biträde från Presterskapets 

sida. Då statskyrkans presterskap tillika har 

åliggandet att med undantag endast för städerna 

Stockholm och Göteborg vid mantalsskrifningarna 

meddela uppgifter om hvarje församlings innevånare, 

så påkallas häraf kännedom om befintlige främmande 

trosförvandter och dessas införande i vederbörande 

personallängder. I hvad mån ofullständigheter härutinnan 

af lätt insedda skäl må kunna förefinnas, är 

Statistiska Central-Byrån ej i tillfälle att bedöma, 

men till någon del kan omdömet få ledning af tab. 

N:o 5. 

Denna tabell upptager i afdelningen A de främmande 

trosförvandter, som uppgifvits från legaliserade 

församligar af sådane, och hvilka ej inräknats i stifts- 

D

XXVI Främmande trosförvandter och odöpta namngifna barn. Tab. N:o 5. 

folkmängden i tab. N:o 3, i afdelningen B deremot 

de, som i ingångna husförhörslängdsutdrag från stats 

kyrkans presterskap blifvit antecknade såsom främ 

mande trosförvandter, bosatte eller befintlige inom 

sockneområdet, och på grund deraf antagligen ock 

till mantalsskrifning anmälde. 

Hvad beträffar fullständigheten af dessa uppgifter 

bör mot dem i afdelningen A intet vara att anmärka, 

då det väl kan antagas, att hvarje föreståndare för 

dissenterförsamling bör vara intresserad för fullständig 

uppgift, så vidt vederbörlig anmälan hos honom skett. 

Då sådana församlingars medlemmar kunna hafva sin 

bostad å orter aflägsna från den, hvarest deras kyrka 

är belägen, eller föreståndaren är boende, har deraf 

blifvit en följd, att ej sällan i deras personalförteck 

ningar funnits inräknade personer med vidt skilda 

mantalsskrifningsorter. En liten del af de i afdelnin 

gen A för vissa orter uppräknade främmande tros- 

förvandterna är sålunda å andra orter boende. 

De i afdelningen B ur husförhörslängdsutdragen 

samt hushållslistorna för Stockholm och Göteborg 

hemtade talen kunna icke hafva anspråk på samma 

fullständighet. Otvifvelaktigt lärer väl statskyrkans 

presterskap med all den uppmärksamhet, som är möj 

lig, följa företeelserna på det religiösa området, men 

det torde väl vara betänkligt att i längderna såsom 

dissenters anteckna andra än dem, som genom sitt 

eget erkännande dertill gifva berättigande. Vore nu 

inom vårt land i detta hänseende och mera allmänt 

fråga om vidt skilda och skarpt stridiga lärobegrepp, 

så kunde man visserligen motse, att söndringen skulle 

framträda mera uppenbart. Men då i det stora hela 

frågan gäller kristendomens förverkligande i lefvernet, 

så träda i sjelfva verket de dogmatiska striderna mera 

i bakgrunden, och det verkliga andliga behofvet kan 

finna sin tillfredsställelse äfven utom den trängre 

kretsen af slutna föreningar med den ena eller andra 

konfessionela benämningen. Åsigterna och böjelserna 

kunna visserligen luta till en sådan förening utan att 

deraf dock behöfver framkallas ett öppet frånträdande 

af gemenskapen med statskyrkoförsamlingen. 

Under sådant förhållande låter sig icke bestämma 

i hvad mån de från stiften genom husförhörslängds 

utdragen erhållna talen å främmande trosförvandter 

utvisa andra än dem, som omisskänneligen ådagalagt 

sig skiljaktige från statskyrkan. Det blifver då ock lätt 

förklarligt, att de främmande trossamfund, som ännu 

ej åt sig utverkat tillstånd att bilda egen församling, 

kunna i beräkningen af sina anhängare komma till 

vida större tal än de i tab. N:o 5 meddelade. Hvad 

städerna Stockholm och Göteborg beträffar, torde med 

säkerhet kunna antagas, att de å hushållslistorna af 

personerna sjelfva meddelade uppgifterna om tillhörighet 

till främmande trossamfund, hvilket ej inom dessa 

städer har lagligen erkänd församling, äro i hög grad 

ofullständiga. 

Sådana uppgifterna nu emellertid erhållits och 

meddelats i tab. N:o 5 utvisa de för inom riket legaliserade 

församlingar af främmande trosförvandter och 

af dessas föreståndare uppgifvet ett sammanlagdt antal 

af 2,563, deraf 1,261 af mankön och 1,302 af qvinkön. 

De af statskyrkans presterskap uppgifne tillhörande 

dels legaliserade dels icke legaliserade församlingar 

uppgå till 2,863, deraf 1,333 mankön och 

1,530 qvinkön. Sammanlagda uppgifterna till Statistiska 

Central-Byrån uppgå sålunda för hela riket 

till 5,426, deraf 2,594 mankön och 2,832 qvinkön. 

Hvad bland dessa beträffar antalet Katolske, Grekiske, 

Reformerte och Mosaiske trosbekännare, äro, såsom 

ofvan nämndt är, uppgifterna antagligen fullständiga 

och tillförlitliga. 

En sådan råhet, att Mormonernas lära med verklig 

öfvertygelse skulle kunna omfattas, hör otvifvelaktigt 

i vårt land till sällsynta undantag. Att de 

falska förespeglingarna af denna läras apostlar skulle 

hafva vilsefört många flere än de uppgifne torde sålunda 

ej vara antagligt. 

De trossamfund deremot, hvilka hålla strängt på 

sedernas renhet och ett allvarligt kristligt lefverne, 

göra sig ock derigenom till organer för samma mål, 

som den Evangeliskt-Lutherska kyrkan. Vägarna till 

det gemensamma målet kunna till en del gå i olika 

riktningar, den ene erbjuda lättnader, som på den 

andre saknas och resesällskapet vara mer eller mindre 

störande, men gemensamheten af målet och af hufvudvilkoren 

för dess uppnående måste dock alltid hafva 

till följd, att vägriktningarnas skiljaktigheter framträda 

mindre skarpt och att det ej här kan gälla så mycket

Främmande trosförvandter och odöpta namngifna barn. Tab. N:o 5. XXVII 

att låta sig räknas eller blifva räknad till den ena 

eller andra gruppen af vandringsmän. 

Att en tillväxt af främmande trosförvandter sedan 

är 1860 egt rum, lider intet tvifvel, ehuru uppgifterna 

äro otillräckliga för att tillförlitligt bedöma 

dess storlek. 

Katoliker, uppgifne till ett antal af 319 inom en 

enda församling i Stockholm år 1860, hafva år 1870 

inom 3 församlingar, i Stockholm, Göteborg och Malmö 

samt spridde i öfrigt i riket, uppgifvits till 573. 

Ryskt-Grekiska legationsförsamlingen i Stockholm, 

till hvilken år 1860 räknats blott 4 personer, 

har år 1870 upptagits till 30 medlemmar, bland hvilka 

dock blott några få äro Svenske undersåtar. 

Fransk-reformerta församlingen, som endast i 

Stockholm har anställd prestman, räknade år 1860 

derstädes 20 medlemmar, år 1870 i hela riket 40. 

Ej få bland denna församlings medlemmar utgöras 

af tillfälligt här vistande utländingar. 

De 2 Engelska kyrkorna i Stockholm och Göteborg, 

i sjelfva verket båda legations- eller konsulatskapell, 

hade år 1860 uppgifvit 135 medlemmar. Såsom 

dessa kyrkor tillhörande hafva år 1870 för hela 

riket uppgifvits 150, af hvilka åtminstone en stor del 

anser sig vara Engelska undersåtar. 

Mosaiske trosbekännare, hvilka båda de ifrågavarande 

åren haft församlingar i Stockholm, Göteborg, 

Karlskrona och Norrköping, utgjorde år 1860 

i hela riket 1,155 och hade år 1870 växt till 1,836. 

Denna tillväxt lärer till ej ringa del härröra från inflyttning 

af s. k. Polska Judar, hvilkas kult ej heller 

lärer vara fullt öfverensstämmande med de äldre härvarande 

Judiska församlingarnas. 

Från 1860 finnas inga uppgifter till jemförelse 

med dem för året 1870 rörande öfrige främmande 

trosförvandter. Med undantag måhända för Mormonerna 

funnos dock alla dessa konfessioner äfven 

för 10 år sedan här i landet. Bland dem är väl 

egentligen baptistsamfundet i stark tillväxt och räknar 

numera sig tillhöriga flere gånger det antal som 

tabellen upptager. 

Från presterskapet inom samtliga stift med undantag 

endast för Göteborgs hafva i utdragen ur 

husförhörslängderna förekommit anteckningar, att vissa 

namngifna barn varit odöpta och i flertalet fall att 

dessa barns föräldrar förklarat sig hylla baptistiska 

åsigter. Dessa anteckningar hafva ej varit af Statistiska 

Central-Byrån påkallade och det är af sådant 

skäl möjligt, att de inom olika pastorat blifvit med 

olika fullständighet gjorda. De förete emellertid en 

upplysning af högt värde, hvarför sammandrag af 

dem ansetts böra i tab. N:o 5 upptagas. Det uppgifna 

antalet med undantag för Stockholms stad och 

Göteborgs stift utgör 1,010. Dessa undantag berättiga 

redan att anse detta antal blott såsom ett minimum. 

Ytterligare skäl härtill förefinnes uti det sannolika 

antagandet att ej få föräldrar, som af sina religiösa 

åsigter föranledas att undandraga sina barn det 

heliga dopet, äfven frestas att hos presterskapet ej 

anmäla deras födelse. Bevis att så skett hafva äfven 

tidtals förekommitt i Statistiska Central-Byrån, som 

i dylika fall ansett sig af embetspligt uppfordrad, att 

dels hos vederbörande konsistorium anmäla förhållandet 

med anhållan om benägen uppmärksamhet på 

den s. k. födelsebokens egenskap af civilståndsregister, 

och dess sålunda i viss mån fristående ställning från 

förteckningen öfver de döpte, hvaraf bör följa att 

vägradt dop ej bör förbjuda införandet af det födda 

barnet, dels ock söka att bland baptisterna erhålla 

spridning af varningar för de olägenheter, för hvilka 

deras barn blottställas genom försummad anmälan till 

inskrifning i de officiela födelseböckerna. 

Om ock ännu af en eller annan anledning den 

samhällsvådliga försummelsen att hos vederbörande 

anmäla födt barn i någon mån skulle fortfara, synes 

dock Ofvanstående betydliga antal anmälde och namngifne, 

men till dopet ej admitterade, barn vara ett 

godt stöd åt den förhoppning att den borgerliga ordningens 

kraf hos separatisterna vunnit alltmer insteg. 

Antalet uppgifna odöpta barn utgör inom Strengnäs 

stift: 386, i Uppsala erkestift: 168, i Vesterås stift: 

148, i Lunds stift: 95, i Hernösands stift: 73, i Linköpings 

stift: 44, i Visby: 41, i Karlstads: 39, i 

Skara: 10, i Vexjö: 4 och i Kalmar stift: 2. 

Oberäknade de legaliserade främmande trossamfunden 

fördela sig de uppgifna främmande trosförvandterna 

på följande sätt mellan stiften, nemligen:

XXVII Främmande trosförvandter och odöpta namngifna barn. Tab. N:o 5. 

Den fiendtliga ställning, hvaruti mormonläran står 

till både kyrka och stat, torde väl såsom ofvan ar 

anfördt berättiga till det antagande, att dess an 

hängare blifva nog ökände för att kunna någorlunda 

fullständigt angifvas. Om sålunda antalet mormoner 

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda 

Stockholm den 12 Mars 1873. 

får antagas här i landet ej betydligt öfverstiga Ofvan 

stående tal, gäller af förut anförda skäl detta antag 

ligen ej om de öfriga här ofvan anförda tal. Dessa 

gifva alltså ingen berättigad anledning till jemförelser 

mellan de serskilda stiften med hänsyn till dessas 

folkmängd. Den relativa talrikheten inom Visby stift 

och det motsatta förhållandet inom Skara, Vexjö, 

Göteborgs och Kalmar stift är dock så i ögonen fal 

lande, att den förtjenar uppmärksamhet. 

I den alfabetiska förteckning öfver rikets admi 

nistrativa, judiciela och kyrkliga afdelningar, hvarmed 

denna underd. berättelse från sidan 140 afslutas, äro 

likasom i berättelsen de stafningsgrunder för namnen 

följda, hvilka finnas motiverade i Statistisk Tidskrift, 

häftet 33, dock med upptagande derjemte af andra ej 

ovanliga stafningssätt. Genom olika siffertyper är ock 

den kyrkliga indelningen serskildt angifven. 

Stormägtigste, Allernådigste Konung! 

Eders Kungl. Maj:ts 

underdånigste och tropligtigste 

tjenare och undersåtar 

FR. TH. BERG. 

Elis Sidenbladh.

1 

Tab. N:o 1. FOLKMÄNGDEN EFTER KÖN, CIVILSTÅND OCH MATLAG ÅR 1870 I SOCKNAR OCH ADMINISTRATIVA SAMT 

JUDICIELA OMRÅDEN, JEMTE VIGDE, FÖDDE OCH AFLIDNE 1861—1870. 

1) Stockholms stad. 

Tab. N:o 1. 1) Stockholms stad. 1

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 1) Stockholms stad. 

2 Tab. N:o 1. (Forts.) 1) Stockholms stad.



2) Stockholms län (i Uppsala och Strengnäs stift samt under Stockholms stads konsistorium). 

Tab. N:o I. (Forts.) 2) Stockholms län. 3

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 2) Stockholms län. 

4 Tab. N:o 1. (Forts.) 2) Stockholms län.


Tab. N:o 1. (Forts.) 2) Stockholms län. 5

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861 ―1870. 2) Stockholms län. 

6 Tab. N:o 1. (Forts.) 2) Stockholms län.


Tab. N:o 1. (Forts.) 2) Stockholms län. 7



3) Uppsala län (i Uppsala stift). 

8 Tab. N:o 1. (Forts.) 3) Uppsala län.

2 

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 3) Uppsala län. 

Tab. N:o 1. (Forts.) 3) Uppsala län. 9

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861-1870. 3) Uppsala län. 

10 Tab. N:o 1. (Forts.) 3) Uppsala län..

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861-1870. 3) Uppsala län. 

Tab. N:o 1. (Forts.) 3) Uppsala län. 11



4) Södermanlands län (i Strengnäs stift). 

12 Tab. N:o 1. (Forts.) 4) Södermanlands län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 4) Södermanlands län. Tab. N:o l. (Forts.) 4) Södermanlands län. 13

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 4) Södermanlands län. 14 Tab. N:o 1. (Forts.) 4) Södermanlands län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861―1870. 4) Södermanlands län. 

Tab. N:o 1. (Forts.) 4) Södermanlands län. 15



5) Östergötlands län (i Linköpings och Strengnäs stift). 

16 Tab. N:o 1. (Forts.) Östergötlands län.

3 

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 5) Östergötlands län. Tab. N:o 1. (Forts.) Östergötlands län. 17

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 5) Östergötlands län. 

18 Tab. N:o 1. (Forts.) 5) Östergötlands län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861-1870. 5) Östergötlands län. Tab. N:o 1. (Forts.) 5) Östergötlands län. 19

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861―1870. 5) Östergötlands län. 20 Tab. N:o 1. (Forts.) 5) Östergötlands län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861―1870. 5) Östergötlands län. Tab. N:o 1. (Forts.) 5) Östergötlands län. 21

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861―1870. 5) Östergötlands län. 

22 Tab. N:o 1. (Forts.) 5) Östergötlands län.



6) Jönköpings län (i Vexjö, Linköpings och Skara stift). 

Tab. N:o 1. (Forts.) 6) Jönköpings län. 23

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 6) Jönköpings län. 

24 Tab. N:o 1. (Forts.) 6) Jönköpings län.

4 

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861-1870. 6) Jönköpings län. 

Tab. N:o 1. (Forts.) 6) Jönköpings län. 25

Tab. No 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861-1870. 6) Jönköpings län. 

26 Tab. N:o l. (Forts.) 6) Jönköpings län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861―1870. 6) Jönköpings län. Tab. N:o 1. (Forts.) 6) Jönköpings län. 27


JUDICIELA OMRÅDEN, JEMTE VIGDE, FÖDDE OCH AFLIDNE 1861-1870. 

7) Kronobergs län (i Vexjö och Kalmar stift). 

28 Tab. N:o 1. (Forts.) 7) Kronobergs län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861―1870. 7) Kronobergs län. Tab. N:o 1. (Forts.) 7) Kronobergs län. 29

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 7) Kronobergs län. 

30 Tab. N:o 1. (Forts.) 7) Kronobergs län.



8) Kalmar län (i Kalmar, Linköpings och Vexjö stift). 

Tab. N:o 1. (Forts.) 8) Kalmar län. 31

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861-1870. 8) Kalmar län. 

32 Tab. N:o 1. (Forts.) 8) Kalmar län.

5 

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 8) Kalmar län. Tab. N:o 1. (Forts.) 8) Kalmar län. 33

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861-1870. 8) Kalmar län. 

34 Tab. N:o 1. (Forts.) 8) Kalmar län.



9) Gotlands län (i Visby stift). 

Tab. N:o 1. (Forts.) 9) Gotlands län. 35

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861-1870. 9) Gotlands län. 

36 Tab. N:o 1. (Forts.) 9) Gotlands län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 9) Gotlands län. 

Tab. N:o 1. (Forts.) 9) Gotlands län. 37



10) Blekinge län (i Lunds stift). 

38 Tab. N:o 1. (Forts.) 10) Blekinge län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 10) Blekinge län. Tab. N:o 1. (Forts.) 10) Blekinge län. 39

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861-1870. 10) Blekinge län. 40 Tab. N:o 1. (Forts.) 10) Blekinge län.

6 



11) Kristianstads län (i Lunds och till en mindre del Göteborgs stift). 

Tab. N:0 1. (Forts.) 11) Kristianstads län. 41

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861-1870. 11) Kristianstads län. 

42 Tab. N:o 1. (Forts.) 11) Kristianstads län.


Tab. N:o 1. (Forts.) 11) Kristianstads län. 43


44 Tab. N:o 1. (Forts.) 11) Kristianstads län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861-1870. 11) Kristianstads län. Tab. N:o 1. (Forts.) 11) Kristianstads län. 45



12) Malmöhus län (i Lunds stift). 

46 Tab. N:o 1. (Forts.) 12) Malmöhus län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861―1870. 12) Malmöhus län. 

Tab. N:o 1. (Forts.) 12) Malmöhus län. 47

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 12) Malmöhus län. 


7 







Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861-1870. 12) Malmöhus län. 




Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 12) Malmöhus län. 54 Tab. N:o 1. (Forts.) 12) Malmöhus län.



13) Hallands län (i Göteborgs stift). 

Tab. N:o 1. (Forts.) 13) Hallands län. 55

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 13) Hallands län. 

56 Tab. N:o 1. (Forts.) 13) Hallands län.

8 

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861-1870. 13) Hallands län. Tab. N:o 1. (Forts.) 13) Hallands län. 57

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 13) Hallands län. 58 Tab. N:o 1. (Forts.) 13) Hallands län.

Tab. N:o l. FOLKMÄNGDEN EFTER KÖN, CIVILSTÅND OCH MATLAG ÅR 1870 I SOCKNAR OCH ADMINISTRATIVA SAMT 


14) Göteborgs och Bohus län (i Göteborgs stift). 

Tab. N:o l. (Forts.) 14) Göteborgs och Bohus län. 59

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 14) Göteborgs och Bohus län. 60 Tab. N:o 1. (Forts.) 14) Göteborgs och Bohus län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 14) Göteborgs och Bohus län. Tab. N:o 1. (Forts.) 14) Göteborgs och Bohus län. 61

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 14) Göteborgs och Bohus län. 

62 Tab. N:o 1. (Forts.) 14) Göteborgs och Bohus län.



15) Elfsborgs län (i Skara, Göteborgs och Karlstads stift). 

Tab. N:o 1. (Forts.) 15) Elfsborgs län. 63

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861―1870. 15) Elfsborgs län. 

64 Tab. N:o 1. (Forts.) 15) Elfsborgs län.

9 

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861-1870. 15) Elfsborgs län. 


Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 15) Elfsborgs län. 










16) Skaraborgs län (i Skara stift). 

70 Tab. N:o 1. (Forts.) 16) Skaraborgs län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 16) Skaraborgs län. 

Tab. N:o 1. (Forts.) 16) Skaraborgs län. 71

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 16) Skaraborgs län. 72 Tab. N:o 1. (Forts.) 16) Skaraborgs län.

10 

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 16) Skaraborgs län. Tab. N:o 1. (Forts.) 16) Skaraborgs län. 73

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861-1870. 16) Skaraborgs län. 



Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861―1870. 16) Skaraborgs län. 





17) Vermlands län (i Karlstads stift). 

78 Tab. N:o 1. (Forts.) 17) Vermlands län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 17) Vermlands län. Tab. N:o 1. (Forts.) 17) Vermlands län. 79

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 17) Vermlands län. 80 Tab. N:o 1. (Forts.) 17) Vermlands län.

11 

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 17) Vermlands län. Tab. N:o 1. (Forts.) 17) Vermlands län. 81



18) Örebro län (i Strengnäs, Vesterås, Karlstads och Linköpings stift). 

82 Tab. N:o 1. (Forts.) 18) Orebro län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861―1870. 18) Örebro län. 

Tab. N:o 1. (Forts.) 18) Örebro län. 83

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 18) Örebro län. 

84 Tab. N:o 1. (Forts.) 18) Örebro län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 18) Örebro län. 

Tab. N:o 1. (Forts.) 18) Örebro län. 85



19) Vestmanlands län (i Vesterås, Uppsala och Strengnäs stift). 

86 Tab. N:o I. (Forts.) 19) Vestmanlands län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 19) Vestmanlands län. 

Tab. N:o 1. (Forts.) 19) Vestmanlands län. 87


88 Tab. N:o 1. (Forts.) 19) Vestmanlands län.

12 


Tab. N:o 1. (Forts.) 19) Vestmanlands län. 89



20) Kopparbergs län (i Vesterås och Uppsala stift). 

90 Tab. N:o 1. (Forts.) 

20) Kopparbergs län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 20) Kopparbergs län. 

Tab. N:o 1. (Forts.) 20) Kopparbergs län. 91

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 20) Kopparbergs län. 

92 Tab. N:o 1. (Forts.) 20) Kopparbergs län.

Tab. N:o l. FOLKMÄNGDEN EFTER KÖN, CIVILSTÅND OCH MATLAG ÅR 1870 I SOCKNAR OCH ADMINISTRATIVA SAMT 


21) Gefleborgs län (i Uppsala stift). 

Tab. N:o 1. (Forts.) 21) Gefleborgs län. 93

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 21) Gefleborgs län. 

94 Tab. N:o I. (Forts.) 21) Gefleborgs län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 21) Gefleborgs län. 

Tab. N:o 1. (Forts.) 21) Gefleborgs län. 95



22) Vesternorrlands län (i Hernösands stift). 


22) Vesternorrlands län.

13 

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 22) Testernorrlands län. 

Tab. N:o 1. (Forts.) 

22) Vesternorrlands län. 

97

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 22) Vesterorrlnands län. 

98 Tab. N:o 1. (Forts.) 22) Vesternorrlands län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 22) Vesternorrlands län. 

Tab. N:o 1. (Forts.) 22) Vesternorrlands län. 99



23) Jemtlands län (i Hernösands och Uppsala stift). 

100 Tab. N:o 1. (Forts.) 23) Jemtlands län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 23) Jemtlands län. 

Tab. N:o 1. (Forts.) 23) Jemtlands län. 101

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 23) Jemtlands län. 102 Tab. N:o I. (Forts.) 23) Jemtlands län.



24) Vesterbottens län (i Hernösands stift). 

Tab. N:o 1. (Forts.) 24) Vesterbottens län. 103

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 24) Vesterbottens län. 104 Tab. N:o 1. (Forts.) 24) Vesterbottens län.

14 

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 24) Vesterbottens län. 


24) Vesterbottens län. 

105



25) Norrbottens län (i Hernösands stift). 


25) Norrbottens län.

Tab. N:o 1. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. 25) Norrbottens län. 

Tab. N:o 1. (Forts.) 25) Norrbottens län. 107

Tab. N:o 2. FOLKMÄNGDEN EFTER KÖN, CIVILSTÅND OCH MATLAG ÅR 1870, JEMTE VIGDE, FÖDDE OCH AFLIDNE 1861-1870. 

SAMMANDRAG LÄNSVIS. 

108 Tab. N:o 2. Sammandrag af föregående länstabeller.

Tab. N:o 2. (Forts.) Folkmängden efter kön m. m. år 1870 jemte vigde, födde och aflidne 1861—1870. Sammandrag länsvis. 

Tab. N:o 2. (Forts.) Sammandrag af föregående länstabeller. 109

110 

Tab. N:o 3. 

FOLKMÄNGDEN I PASTORAT, KONTRAKT OCH STIFT ÅR 1870. 

1) Uppsala erkestift, omfattande hela Uppsala och Gefleborgs län, större delen af Stockholms län samt en 

mindre del af Vestmanlands län.




mindre del af Vestmanlands län. 

111

112 




mindre del af Vestmanlands län.



2) Linköpings stift, omfattande Östergötlands län (utom Qvarsebo socken), delar af Kalmar och Jönköpings län, 

äfvensom en liten del af Örebro län 14). 

15 

113

114 




äfvensom en liten del af Örebro län 14).




äfvensom en liten del af Örebro län 14). 

115

116 



3) Skara stift, omfattande Skaraborgs län, en större del af Elfsborgs län och en mindre del af Jönköpings län.



3) Skara stift, omfattande Skaraborgs län, en större del af Elfsborgs län och en mindre del af Jönköpings län. 

117

118 



3) Skara stift, omfattande Skaraborgs län, en större del af Elfsborgs län och en mindre del af Jönköpings län.



4) Strengnäs stift, omfattande hela Södermanlands län, större delen af Örebro län samt mindre delar af 

Stockholms, Vestmanlands och Östergötlands län. 

119

120 



4) Strengnäs stift, omfattande hela Södermanlands län, större delen af Örebro län samt mindre delar af 

Stockholms, Vestmanlands och Östergötlands län.



5) Vesterås stift, omfattande större delen af Vestmanlands län, nästan hela Kopparbergs län och en 

mindre del af Örebro län. 

16 

121

122 



5) Vesterås stift, omfattande större delen af Vestmanlands län, nästan hela Kopparbergs län och en 

mindre del af Örebro län.



6) Vexjö stift, omfattande Kronobergs län (med undantag af Vissefjerda sockendel), större delen af 

Jönköpings län och en liten del af Kalmar län. 

123

124 



6) Vexjö stift, omfattande Kronobergs län (med undantag af Vissefjerda sockendel), större delen af 

Jönköpings län och en liten del af Kalmar län.



7) Lunds stift, omfattande Malmöhus, Kristianstads (utom en länsdel af Hishults socken) och Blekinge län. 

125

126 



7) Lunds stift, omfattande Malmöhus, Kristianstads (utom en länsdel af Hishults socken) och Blekinge län.



7) Lunds stift, omfattande Malmöhus, Kristianstads (utom en länsdel af Hishults socken) och Blekinge län. 

127

128 



7) Lunds stift, omfattande Malmöhus, Kristianstads (utom en länsdel af Hishults socken) och Blekinge län.



8) Göteborgs stift, omfattande hela Göteborgs och Bohus län samt Hallands län äfvensom en större del af Elfsborgs 

och en ringa del af Kristianstads län. 

17 

129

130 



8) Göteborgs stift, omfattande hela Göteborgs och Bohus län samt Hallands län äfvensom en större del af Elfsborgs 

och en ringa del af Kristianstads län.



9) Kalmar stift, omfattande större delen af Kalmar län och en liten del af Kronobergs län. 

131

132 



10) Karlstads stift, omfattande Vermlands samt delar af Elfsborgs och Örebro län.



10) Karlstads stift, omfattande Vermlands samt delar af Elfsborgs och Örebro län. 

133

134 



11) Hernösands stift, omfattande hela Vesternorrlands, Vesterbottens, Norrbottens och Jemtlands län samt 

en ringa del af Kopparbergs län.



11) Hernösands stift, omfattande hela Vesternorrlands, Vesterbottens, Norrbottens och Jemtlands län samt 

en ringa del af Kopparbergs län. 

135

136 



12) Visby stift, omfattande Gotlands län.


FOLKMÄNGDEN I PASTORAT, KONTRAKT OCH STIFT AR 1870. 

13) Konsistorierna i Stockholm underlydande församlingar, omfattande hela staden och en liten del af Stockholms län. 

18 

137

Tab. N:o 4. (Sammandrag af Tab. N:o 3.) 

ANTALET KONTRAKT, PASTORAT OCH FÖRSAMLINGAR JEMTE FOLKMÄNGDEN STIFTSVIS ÅR 1870. 

138 

Sammandrag af föregående stiftstabeller.

Tab. N:o 5. 

UPPGIFNE FRÄMMANDE TROSFÖRVANDTER OCH ODÖPTA NAMNGIFNA BARN I RIKET ÅR 1870. 

139

140 

Alfabetisk förteckning öfver rikets administrativa, judiciela och kyrkliga indelningar *). 

Abild — Björke.

Björkeberg — Drottningholm. 141

142 Drängsered — Forshem.

Forshälla — Gunnilbo. 143

144 Gustaf — Hjorted.

Hjortsberga — Johannis. 145 

19

146 Jomkil — Kyrketorp.

Kyrkheddinge — Län. 147

148 Län — Normlösa.

Norn — Ragunda. 

149

150 Rakered — Simris.

Simrishamn — Ströfvelstorp. 

151

152 Ström — Torrnm.

Torsby - Vedum. 153 

20

154 Vedum — Vättlösa.

Vätö — Öxnevalla. 

155

Bidrag till Sveriges officiella statistik. A. Befolkningsstatistik. Ny följd ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?