Untitled - Hem

ty det ska vara tyst och lugnt när som en mänska dör
— den regeln gäller även för soldater.
Jag plockades ihop utav kamrater
och lades i en kista, som var förfärligt fin.
Min vänstra arm har suttit på en jude från Berlin —
men sånt, det spelar inte nån teater.
Nu blir jag hyllad utav diplomater,
och en och annan furste han lägger ner en krans
och ber en bön för ruttet kött från landet "Ingenstans"
och pratar stort om mina hjältedater.
Här ligger jag, den sanne demokraten,
och skrattar ganska gott med min skalles döda flin.
Ett ben från Prag, en arm från Kiel och en ifrån Berlin,
det kallar dom Den okände soldaten.
39. Den vackraste visan
Text: Tore Nerman
Musik: Lille Bror Söderlundh
Ture Nerman (1886—1969) har under hela den del av nittonhundratalet
som hittills gitt räknats som en av de färgstarkaste personligheterna
inom arbetarrörelsen. Några data: fil. kand. i Uppsala 1908, redaktionssekreterare
på Nya Samhället i Sundsvall 1909, redaktör 1910-15,
redaktör för Politiken 1916—17 och för den antinazistiska Trots allt!
1939—45, riksdagsman 1931—37 och 1946—53. Dessutom både skönlitterärt
författarskap och en omfattande kulturhistorisk publicistik med
anknytning till arbetarrörelsen. Mycket av det Ture Nerman har sagt
och gjort är omstritt, men till det som kommer att leva vidare hör avgjort
hans visor, Joe Hill-tolkningarna, kampsångerna och inte minst
"Den vackraste visan".
128