Märstabo och multikonstnär - Sigtunahem

SigtunaHem | Glimten NR 1 2013 57
Bara ett stenkast söder om rondellen i bostadsområdet Steningehöjden
finns platsen för en högst egendomlig händelse för mer än tusen
år sedan. Forskarna har bevisen för vad som pågick här, men har
svårt att förstå varför någon stormrik vikingabonde gömde en värdefull
silverskatt i en förhistorisk grav under några stenar i skogen.
Text: Åke Ekdahl
detta handlar om den mycket märkliga
myntskatten i Sundveda som kom upp i ljuset
i april 2008 när arkelogerna undersökte ett
gårdsgravfält inför planeringen av det nya
bostadsområdet Steningehöjden. Egentligen
var det bara en rutinmässig åtgärd i trakter
som är rika på fornlämningar, men glädjen
blev stor när fyndet visade sig vara unikt i våra
bygder runt Mälardalen.
De vackra hagmarkerna runt ett forntida
Sundveda var känt som fornlämningsområde
med gravar och boplatser från bronsålder
eller äldre järnålder, före vår tideräkning. Terrasser
efter gamla husgrunder kunde dateras,
likaså ättebackarna för de döda, som alltid låg
nära gården i före kristen tid.
Går vi så långt tillbaka som till bronsålder
– mer än två tusen år – omgavs dagens
Steningehöjden och Sundvedas marker av
glittrande Mälarfjärdar och ett antal mindre
fornsjöar. Idag finns här lerig åkermark och
kanske någon bortglömd sumpmark i skogen.
Ett tidigt jordbruk fanns på moränåsarna.
vad boplatsen hette då vet man inte.
Kanske fanns namnet Sundveda, som betyder
”skogen vid sundet”, med redan då. Äldsta
kända namnform är från år 1318 som ”sunnawidhy”.
Det välbekanta gårdsnamnet Steninge
kom sannolikt samtidigt. Lämningar efter en
ordinär vikingatida gårdsbebyggelse och ett
stort antal brandgravar bara 50 meter från
gården visar ändå att här bodde en betydande
släkt med sitt förhistoriska jordbruk på
800-talet och framåt.
liknande storbönders gårdar fanns
också runt omkring i denna bygd – i Valsta,
Rävsta, Droppsta, Ölsta, Eneby och Näsby.
Samtliga har gravfält i anslutning till den
dåvarande gårdstomten.
Under hednisk tid var det väsentligt att ha
sina döda förfäder nära gården. Det visade på
sammanhang, arv och äganderätt. Gårdarna
har sedan brukats genom alla århundranden
genom järnålder, vikingatid, medeltid och in
i våra dagar.
Den vikingatida gården vid Steningehöjden
t