Märstabo och multikonstnär - Sigtunahem

SigtunaHem | Glimten NR 1 2013 59
uppdrag. Mynten användes inte som gångbart
betalningsmedel hos oss. Men silvervärdet
gick att uppskatta som råmaterial för annan
myntning eller silverarbeten. En mindre
förmögenhet i rent silver låg och klirrade i
påsen.
vid det största flyttblocket, som
markerade en grav från åren runt Kristi
födelse, plockades några stenar åt sidan för
att ge plats åt en depå för skatten. Mynten
låg staplade på varandra i travar. Allt täcktes
därpå över med gamla och nya stenar.
I graven hade förfäder begravts i flera
omgångar. Helt säkert 200 år tidigare, på
600-talet, enligt det gravskick som gällde
före kristendomen, genom bränning och med
gravgåvor.
Varför gjorde ägaren av skatten på detta
vis?
Forskarna försöker tolka motiven och
tankarna bakom skattgömman, men svaren
blir lika dunkla och gåtfulla som för andra
liknande stora silverskatter, som i Upplands
Väsby och Spillings på Gotland.
Kanske var det orostider. Ett säkert sätt att
rädda vad som räddas kunde var att gömma
rikedomarna i marken.
Eller fanns det religiösa motiv där man
ville blidka högre makter med silver? Kan det
ha varit en hedersbetygelse till en förfader
som ligger i graven? Kanske tänkte man att
de döda skyddade skatterna? Ibland fylls
silvergömmorna på i flera omgångar som om
de vore sparkonton och gav status. Det kan
i sin tur bero på att mer silver kommit till
gården från olika vikingaresor i österled vid
denna tid?
flera av dessa resor är omskrivna på
våra runstenar, bland annat den runsten som
hittades vid Steninge slott på 1600-talet. Den
handlar om Säbjörn, som vanvördigt kallades
Sibbe, och som reste till ”Särkland” vid Svarta
havet med Ingvar den Vittfarne. Men hela ex-
peditionen gick under och Sibbe kom aldrig
hem igen till Steninge.
Och hur hamnade silvermynt i stor mängd
från områdena kring Bagdad på en gård i
nuvarande Märsta?
sanningen är att många vikingagårdar
gömt silverskatter just kring tiden för vikingatågen
på 800-talet och 900-talet. De flesta på
Gotland. Bortåt 80 000 mynt som präglats i
islamska länder har hittats och nya fynd görs
då och då.
Svaret på frågan på vilka vägar skatten kommit
till Steningehöjden är osäkert. Kanske
genom byteshandel, slavhandel eller plundring
i nuvarande Ryssland. Det kallades i en
skonsam omskrivning för en gäld från den
som plundrades. Möjligen kan mynten vara
avlöning till en vikingayngling från Sundveda
som tjänstgjort som legosoldat hos kejsaren i
Konstantinopel.
en av frågorna som forskarna ställer
sig är varför skattgömman fick ligga orörd
i mer än tusen år. Anhöriga och arvtagare
till gården borde ha känt till skatten och i
senare generationer använt silvermynten, inte
att handla för, men för att smälta ner eller i
byteshandel.
I sammanhanget ska vi påminna om att det
är meningslöst för skattletare att börja söka
vid gravarna i Sundveda idag. Hela området
är redan genomsökt med metalldetektor av
arkeologerna. Här fanns bara denna enda skatt
med mynt från forna Persien, Nordafrika,
Arabiska halvön, Ryssland och norra Indien.
Dessutom är fornlämningar skyddade i lagen
och skatteplundring kan leda till fängelsestraff
eller böter.
I graven fanns i anslutning till myntskatten
även en del andra smärre fynd, såsom keramik,
flinta, bränd lera, smidesslagg, en syl och
brända ben. I andra gravar omkring hittades
ett prydnadsspänne som följt med när den
döda brändes.