Samverkan mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ...

Den nationella handlingsplansamverkan
ende på tidsperiod) procent av deltagarna till arbete eller utbildning.
Det konkreta och mätbara målet om hur många procent som ska
gå till arbete eller utbildning har varit av stor vikt för arbetet inom
handlingsplansamverkan. Även det andra målet – om inflödet till
samverkan – har, enligt den nationellt samverkansansvarige (Försäkringskassan),
varit centralt. Att fylla de tillgängliga platserna i handlingsplanen
har liksom resultatmålet, kontinuerligt följts upp.
Projektledaren (Arbetsförmedlingen) menar att samverkan inte
alltid har varit en dans på rosor. Under sitt arbete med samverkan
har han inte bara haft kontakt med ”samverkanshandläggare”, utan
också träffat många ”vanliga” handläggare inom Försäkringskassan
som ska rekrytera deltagare till samverkan, det vill säga stå för inflödet.
I dessa möten har han noterat att samverkanshandläggarna
ibland har blivit en egen, tredje organisation, vilka varken tillhör
Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan, utan står någonstans
däremellan. Det var särskilt påtagligt under de inledande åren att
många handläggare på Försäkringskassan ansåg att deras försäkrade
inte klarade inträdeskraven för samverkan, det vill säga inte bedömdes
ha tillräcklig arbetsförmåga för att vara aktuella som deltagare i
handlingsplansamverkan. Särskilt i inledningsfasen av handlingsplanen
kom också samverkanshandläggarna från Försäkringskassan
i kläm, någonstans mellan Försäkringskassans bedömning och fokus
på arbetsförmåga, och arbetsförmedlarnas fokus på efterfrågan på
arbetsmarknaden. Detta problem, upplever projektledaren, har dock
minskat under årens lopp, i takt med att samverkan har växt fram
och förbättrats. En annan barnsjukdom inom samverkan mellan
myndigheterna var att tidigare rehabiliteringshandläggare på Försäkringskassan
jobbade i ett eget spår med de försäkrade, utan att föra
över dem till samverkan – i dag, anser han, har detta problem försvunnit.
I dag fungerar samverkan enligt honom bättre, både inom
och mellan myndigheterna.
Även en verksamhetsutvecklare (Försäkringskassan) menar att
samverkan med Arbetsförmedlingen tog fart under början av 2000talet.
Tidigare, menar hon, kunde det se spretigt ut mellan länen.
Men 2002–2003 säger hon att det skedde en förändring och att
skillnaderna mellan länen minskade genom en tydligare styrning i
regleringsbrev, en förändring som fortsatte i positivt riktning genom
2005 års implementering av Farosmodellen på nationell nivå.
Verksamhetsutvecklaren berättar dock att det även innan denna
period fanns en påtaglig förändring i luften, ”som man kunde ta
på”. Redan 1996–1997 började det hända saker (”prop. 63”), och
36