Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
#182<br />
OKTOBER 2012<br />
ÅRGÅNG 17<br />
PRIS: 50 kronor<br />
SÄLJAREN ERHÅLLER HÄLFTEN<br />
LOREEN<br />
”Folk köper inte skit – folk köper det som är på riktigt”<br />
STOCKHOLMS<br />
BLODBANK<br />
LENA OLIN<br />
STANS<br />
SNABBASTE<br />
NIGHTRACE<br />
HÅLLBART I<br />
HÖKARÄNGEN<br />
BURLESKERI<br />
ADAM PÅLSSON BETH ORTON GRAVEYARD BETTYE LAVETTE ANDREAS ÖHMAN SUE ELLEN<br />
1 Omslag.indd 1 12-09-20 12.20.28
”Kadefors har en förmåga att ladda varje scen…” Svenska Dagbladet<br />
”När jag stänger boken har jag skrattat, gråtit, varit förtvivlad och glad.”<br />
Hallands Nyheter<br />
”Kadefors styrka är hennes mycket skarpa blick för det sociala spelet<br />
och för alla identitetsmarkörer vi använder oss av. Dialoger, miljöer och<br />
karaktärer är trovärdiga…” Göteborgs-Posten<br />
Jonas bor med fru och barn utanför Göteborg. Det går<br />
bra för firman och han hinner vara både engagerad pappa och<br />
idrottstränare. Allt är i det närmaste perfekt. Tills en sen natt<br />
då han råkar få höra ett samtal. Efter det är ingenting sig likt.<br />
Smärtan från det förflutna dyker upp igen – med dubbel kraft.<br />
2-3 Inneha ll.indd 2 12-09-20 09.53.06
58-68 Svepet.indd 67 12-09-19 18.14.00
58-68 Svepet.indd 68 12-09-19 18.14.00
OKTOBER<br />
26 Hållbart i Hökarängen<br />
Från förort på dekis till kulturmetropol, om lokalpolitikerna får bestämma<br />
30 Stockholms snabbaste gatbil<br />
Illegal dragster över halva sträckan på allmän väg i Stockholm<br />
34 Socialsekreterarna har fått nog<br />
Nätverket ”Nu bryter vi tystnaden” vill förändra socialpolitiken<br />
38 Burlesk <strong>Sthlm</strong><br />
Kabarét där något naket ingår – men inte är huvudsaken<br />
58 Svepet<br />
Graveyard, Beth Orton, Andreas Öhman, restaurang Sue Ellen, Bond<br />
på film, Bettye Lavette, Zelda, Bob Marley-dokumentär med <strong>mer</strong>a<br />
Stockholms blodiga historia<br />
När jag hört sirenerna och sett<br />
att det är en bil med texten<br />
blodtransport har jag alltid<br />
funderat på om det är ett<br />
skarpt läge – liv och död – när den<br />
kom<strong>mer</strong> åkande. Eller om det handlar<br />
om att blod är en ytterst känslig<br />
handelsvara som hastigt måste<br />
fraktas mellan sjukhusen för att inte<br />
förstöras.<br />
Nu vet jag.<br />
Att det alltid är en fråga om liv och<br />
död när en blodbil kom<strong>mer</strong> körande<br />
med påslagna sirener. För antingen<br />
har en särskild blodgrupp tagit slut i<br />
samband med någonting akut eller<br />
så är det en särskild sorts blod som<br />
behövs.<br />
Eller kanske plasma. I vilken man<br />
MAGNUS SANDBERG<br />
kan se vad personen som lämnat<br />
blod ätit – plasman blir grumligare<br />
om någon ätit en hamburgare med<br />
lökringar än om personen ätit en<br />
räksallad.<br />
Också det en bild av Stockholm.<br />
I 30 års tid har man, ytterst inofficiellt,<br />
korat Stockholms snabbaste<br />
gatbil. Tävling har i omgångar skett<br />
hyfsat lagligt inom inhägnade<br />
områden, men sedan en tid tillbaka<br />
sker den under en höstnatt på en<br />
vanlig raksträcka någonstans. Man<br />
blockerar helt enkelt en sträcka väg<br />
med bilar, tillfälligt, hoppas att polisen<br />
inte kom<strong>mer</strong> och kör 201 meter i<br />
olika heat.<br />
I år försvarade Robban sin titel för<br />
andra året i rad.<br />
SOCIALSEKRETERARNA I STOCKHOLM<br />
har fått nog. Nätverket ”Nu bryter vi<br />
tystnaden” har ett tydligt mål – att<br />
förändra socialpolitiken och ges<br />
möjligheten att kunna genomföra ett<br />
socialt arbete värt namnet. Det kan<br />
de inte i dag.<br />
– Det borde ju vara ett bra resultat<br />
att vi som jobbar med utsatta människor<br />
lyckas hjälpa våra klienter till<br />
ett bättre liv. Men så är det inte. Bra<br />
resultat är enbart att ekonomin går<br />
ihop, säger Ann-Marie Strömberg, en<br />
av initiativtagarna till nätverket.<br />
BURLESK UNDERHÅLLNING HAR<br />
på ett par år skapat sig en scen i<br />
Stockholm. Men det är en gammal<br />
showtradition som dammats av<br />
#182<br />
Omslag:<br />
Magnus<br />
Sandberg<br />
SID ANDAR TROR JAG PÅ. DU FÅR INTE GLÖMMA<br />
ATT JAG ÄR BERB. I MAROCKO TROR MAN PÅ<br />
SPIRITS Efter fyra minuter av intervjun har Loreen betat av temat ”livet efter döden”<br />
KERSTIN CARLSSON<br />
5 I huvudet på läsarna<br />
7 Adam Pålsson<br />
”Det finns ett stråk av provokation<br />
i att spela gay”<br />
12 Lena Olin<br />
Tillbaka framför ka<strong>mer</strong>an i Sverige<br />
8 Gata fram och tillbaka<br />
Fyrklöver pch dentalpraktiker längs<br />
Elsa Brändströms gata<br />
10 Maria Hagström<br />
Om vardagsnojorna vi alla lever med<br />
11 <strong>Situation</strong> Waldersten<br />
42 Stolt<br />
Stryka för världen<br />
44 Min plats i stan<br />
På säck nerför Kungshögarna<br />
47 Jobbet<br />
48 Med egna ord<br />
57 Korsord<br />
66 Cyril<br />
Att balansera på gränsen<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
SID 14 240 TAPPNINGAR PER VECKA.<br />
VARJE TAPPNING GER 4,5 DECI-<br />
LITER BLOD Hötorgets Blodcentral håller stockholmarna vid liv<br />
SID 30 TJUSNINGEN ÄR<br />
ATT FÅ NER ALL EFFEKT I<br />
MARKEN Robban vann med sin vita Camaro<br />
FRANK ASCHBERG<br />
Adam<br />
Pålsson.<br />
och bröstat upp sig. I oktober är<br />
det internationell burleskfestival på<br />
Kägelbanan och flera klubbar i stan<br />
kör burleskkvällar.<br />
Avslutningsvis vill jag be er alla<br />
att bläddra fram till sidan 11 och<br />
beskåda Jesper Walderstens illustration.<br />
Att kunna förmedla hopplöshet<br />
med några enkla tuschstreck så<br />
formidabelt är helt enkelt briljant.<br />
Ett konstverk.<br />
Ulf Stolt<br />
chefredaktör<br />
& ansvarig utgivare<br />
ulf@situationsthlm.se<br />
2-3 Inneha ll.indd 3 12-09-20 12.22.38<br />
3<br />
TANIA MARTI
MEDARBETARE<br />
<strong>Situation</strong>ister ”Mycket väntan men också stressigt.”<br />
Frank Aschberg<br />
GÖR: Fotograferar burleskapader<br />
och Stockholm Open<br />
”DEN HÄR SOMMAREN har jag<br />
jobbat med en film om barn som<br />
lever i socialt utanförskap. På<br />
uppdrag av Unicef. Att plåta burleskjobbet<br />
var trevlig och befriande med mycket<br />
naket och komedi. Biljobbet var helt fantastiskt.<br />
Mycket väntan men också stressigt. Under en<br />
hel natt, var vi tvungna att åka fram och tillbaka i<br />
hög hastighet mellan olika motorleder runt om i<br />
Stockholm. Vid många vägkanter stod polisbilar<br />
men de såg aldrig ut att stoppa någon. Publiken<br />
var entusiastisk och det var underbart att se att<br />
Stockholm har en sån stor undergroundmotorscen.<br />
Jag älskar motorgrejer och är en motorkille.”<br />
ALLA MÄNNISKOR ÄR OLIKA. Så enkelt är<br />
det. Vi har lärt oss det under de 16 år <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong> sålts på gatorna i Stockholm. Vissa har<br />
säljet i sig, andra lär sig snabbt, några måste<br />
jobba lite hårdare. När vissa väljer att skrika ut<br />
sin frustration och ilska väljer andra att skriva<br />
av sig i tidningen. Några gör både och.<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> erbjuder hjälp till självhjälp<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> ges ut av<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> AB. Tidningen är<br />
fackligt, partipolitiskt och religiöst<br />
obunden och kom<strong>mer</strong> ut sista onsdagen<br />
i månaden 12 gånger om året.<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> AB ägs i lika delar<br />
av chefredaktör Ulf Stolt, Rainbow<br />
Sweden samt Ideella föreningen<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>.<br />
Aktiebolaget delar inte ut vinst till<br />
aktieägarna, allt eventuellt överskott<br />
återinvesteras i verksamheten.<br />
STYRELSEN<br />
SITUATION STHLM:<br />
Ulf Stolt<br />
ulf@situationsthlm.se<br />
Hans Larsson (ordförande)<br />
Peter Söderlund<br />
Den sociala verksamheten<br />
är en ideell förening. Försäljarna är<br />
hemlösa eller före detta hemlösa.<br />
Alla försäljare skriver under ett avtal,<br />
får en id-bricka med foto och en<br />
försäljningsplats.<br />
Den sociala verksamheten består<br />
bland annat av distribution av tidningen,<br />
försäljarcafé, skrivarverkstad, försäljarblogg,<br />
datarum och juridisk rådgivning.<br />
4<br />
Värdegrund <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>:<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Målgrupp:<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> är en lågtröskelverksamhet<br />
som riktar sig till hemlösa,<br />
f.d. hemlösa och socialt utsatta människor.<br />
Många ur målgruppen har<br />
missbruksproblem och/eller är<br />
drabbade av psykisk ohälsa.<br />
Syftet med tidningsförsäljningen,<br />
utöver den inkomst den genererar, är<br />
att skapa en struktur i tillvaron, stimulera<br />
till minskat missbruk och genom<br />
verksamheten få hjälp och stöd.<br />
Verksamheten erbjuder också<br />
timanställning, arbetsträning, OSAplacering,<br />
skrivarverkstad, datorstöd,<br />
motiverande samtal, juridisk rådgivning<br />
och diverse aktiviteter.<br />
Personer som inte omfattas av det<br />
sociala stöd som samhället erbjuder<br />
eller inte har några etablerade<br />
kontakter inom t.ex. socialtjänst,<br />
kriminalvård eller psykiatri skrivs inte<br />
in som försäljare av <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>.<br />
Syftet med <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>s<br />
verksamhet är rehabilitering med<br />
arbete som metod. Vår målgrupp<br />
Ingmari Olofsson<br />
GÖR: Samordnare i den sociala<br />
verksamhetern<br />
”EFTER SEX ÅR på <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong><br />
är jag fortfarande lika glad varje<br />
morgon jag kliver på pendeltåget.<br />
Att jag ska in till stan och träffa<br />
alla dessa människor, att det är mitt jobb att göra<br />
det, att jag hela tiden får lära mig nya saker om<br />
dem – det är det som gör mig glad.<br />
En gång i månaden reser jag till Hudiksvall, där<br />
jag lär mig att bli beroendeterapeut. Där möter jag<br />
ett 20-tal personer som har precis samma erfarenheter<br />
och mål som jag. Det är härligt, lika härligt<br />
som åka till jobbet.”<br />
består av de personer vars stöd från<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> kompletteras av<br />
samhällets insatser.<br />
REDAKTION<br />
<br />
<br />
Ulf Stolt<br />
ulf@situationsthlm.se<br />
08-54595390<br />
<br />
Cyril Hellman<br />
cyril@situationsthlm.se<br />
08-54595380<br />
<br />
Jan Lindström<br />
<br />
Jesper Weithz<br />
<br />
Jenny Lindroth<br />
jenny@situationsthlm.se<br />
<br />
Maria Hagström<br />
maria@situationsthlm.se<br />
<br />
Hanna Hård<br />
<br />
Ditte Lundberg, Henrik Emilson,<br />
Gerd Erikson, Daniella Johnsson,<br />
Jessica Johansson, Veronika Åström,<br />
David Bogerius<br />
<br />
<br />
Tania Marti, Magnus Sandberg,<br />
Patricia Reyes, Frank Aschberg,<br />
Kerstin Carlsson, Jesper Waldersten,<br />
Martina Holmberg, Lina Neidestam<br />
För osignerat material svarar<br />
redaktionen.<br />
Redaktionen ansvarar ej för insänt<br />
icke beställt material.<br />
<br />
www.situationsthlm.se<br />
<br />
red@situationsthlm.se<br />
<br />
Forssa Print 2011<br />
<br />
143 000 läsare<br />
(Orvesto konsument 2011:1)<br />
<br />
38300 ex/mån (TS helår)<br />
ISSN: 1400-4437<br />
LEDNING & ADMINISTRATION<br />
<br />
Pia Stolt<br />
pia@situationsthlm.se<br />
08-54595387<br />
<br />
Lilian Dahlqvist<br />
lilian@situationsthlm.se<br />
08-54595386<br />
Jesper Weithz<br />
GÖR: Formger tidningen du<br />
håller i<br />
”DET VAR EN ren slump att jag<br />
hamnade på <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>.<br />
Och jag är väldigt glad över den<br />
slumpen. Det är kul att göra en<br />
tidning som har en särskild avsändare, en tidning<br />
som inte försvinner bland alla andra i tidningsstället<br />
på Konsum. Det gör tidningsformgivandets<br />
mindre glamorösa delar – korrektur, bildbehandling,<br />
<strong>pdf</strong>-makande – enklare att stå ut med. Och de<br />
roliga delarna ännu <strong>mer</strong> roliga.<br />
När jag inte formger <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> arbetar jag<br />
bland annat med Klimatmagasinet Effekt. Sedan<br />
skriver jag en del. I oktober debuterar jag med en<br />
roman, Det som inte växer är döende. Det är kul<br />
det med.”<br />
genom meningsfull sysselsättning med tidningsförsäljningen<br />
utifrån varje individs villkor.<br />
Utöver möjligheten att tjäna egna pengar erbjuder<br />
vi också juridisk hjälp och stöd i kontakten<br />
med bland annat myndigheter.<br />
När du köper <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> ger du säljaren<br />
inte bara reda pengar utan mycket, mycket<br />
<strong>mer</strong>a. Tack.<br />
<br />
Krukmakargatan 34A<br />
118 51 Stockholm<br />
<br />
08-54595391<br />
<br />
08-6687909<br />
<br />
556649-1071<br />
<br />
pg. 255989-6<br />
bg. 5774-9327<br />
SOCIAL VERKSAMHET<br />
<br />
Jenny Lindroth<br />
jenny@situationsthlm.se<br />
08-54595388<br />
<br />
Ingmari Olofsson<br />
ingmari@situationsthlm.se<br />
08-54595391<br />
Camilo Pardo<br />
camilo@situationsthlm.se<br />
08-54595391<br />
Mariah Jansvik<br />
mariah@situationsthlm.se<br />
08-54595391<br />
<br />
08-54595381<br />
<br />
Måndag till fredag kl. 8–15<br />
Lördag kl. 10–14<br />
<br />
pg. 281918-3<br />
bg. 5357-3259<br />
<br />
901919-1<br />
<br />
802411-1497<br />
ANNONSERING<br />
& PRENUMERATION<br />
Herman Sundgren<br />
herman@situationsthlm.se<br />
08-54595394<br />
Peter Laursen<br />
peter@situationsthlm.se<br />
08-54595396<br />
<br />
12 num<strong>mer</strong> kostar 660 kronor<br />
<br />
situationsthlm@pressdata.se<br />
4-5 Medarb + brev.indd 4 12-09-20 09.24.34
I huvudet på läsarna ”Fanns det inget problem från<br />
början så ser socialtjänsten till att du blir ett, annars<br />
mister handläggarna sin legitimitet.”<br />
Det är min fågelholk<br />
<strong>Läs</strong>er artikeln om ”Galleri <strong>Sthlm</strong>” i<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> num<strong>mer</strong> 180 och hur<br />
Klisterpeter lagt ut sina ”blinkningar”<br />
i Stan. Tyvärr får jag göra dig lite<br />
besviken, för det är jag som gjort den<br />
gula fågelholken och min son som<br />
satt upp den på betongväggen under<br />
Liljeholmsbron. Det finns en holk<br />
till på Hornstulls Strand – ”made by<br />
Erik”, men den sitter i ett träd. Holken<br />
skall likna husen vid Hornsgatan.<br />
Jag ansluter mig gärna till Klisterpeters<br />
”budskap” att göra ”blinkningar<br />
till landsbygden” i Stockholm. Nu när<br />
vi har vår son och hans familj boende<br />
på Söder har jag fått anledning att<br />
omvärdera stadsdelen.<br />
Det kom<strong>mer</strong> också att komma upp<br />
ett antal holkar på Rei<strong>mer</strong>sholme<br />
inom kort.<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> är en mycket bra<br />
tidskrift och jag skall inte klaga på<br />
att den är ”för prydlig” när jag nu vet<br />
att den säljer så pass mycket bättre i<br />
detta utförande!<br />
ERIK BERG<br />
Containern förtydligar<br />
En container utanför Stadsdelsförvaltningen,<br />
socialtjänsten Södermalm,<br />
talar sitt tydliga språk.<br />
Här sorteras människor in i olika<br />
fack. En del får avslag på sin ansökan<br />
om försörjningsstöd, en del tvångsinskrivs<br />
på Jobbtorg, några går ut<br />
med hyran säkrad för en månad och<br />
ett okänt antal måste återvända med<br />
fler kopior och intyg för att kanske<br />
få matpengar så de överlever några<br />
veckor till.<br />
Fanns det inget problem från<br />
början så ser socialtjänsten till att<br />
du blir ett, annars mister handläggarna<br />
sin legitimitet. De vill så gärna<br />
använda sina kunskaper de inhämtat<br />
på universitetet och glöm<strong>mer</strong> därmed<br />
att det som skiljer dem från de<br />
hjälpsökande kan vara en tusendels<br />
sekund av tur eller otur i livet.<br />
CARINA LUNDSTRÖM<br />
Tack för att ni finns<br />
Ulf Stolt, du får ursäkta att jag skriver,<br />
men vill tala om att du skriver så<br />
jävla på pricken. Sitter i halvmörkret<br />
och lyssnar på Esperanza Spaldings<br />
senaste CD, musik som jag inte<br />
trodde gjordes längre, och läser din<br />
senaste krönika. Får fuktiga ögon<br />
och blir samtidigt glad. Tack för att er<br />
tidning görs och finns.<br />
ULF<br />
Tack Raine<br />
Det var vid Hornstulls tunnelbanestation<br />
någon gång under 1998<br />
som jag en kväll observerade en<br />
man med vänligt, kanske något slitet<br />
Skriv till I huvudet på läsarna<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>, Krukmakargatan 34A, 11851 Stockholm. Fax: 08-6687909.<br />
E-post: red@situationsthlm.se. Skriv namn och postadress (om du har någon).<br />
Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material.<br />
utseende, säljande en tidning. Vi<br />
började prata och han berättade om<br />
tidningen och varför han fick sälja<br />
den. Så småningom kom det fram att<br />
han skrev dagbok om sin tillvaro som<br />
publicerades i tidningen.<br />
Detta var en människa som upplevt<br />
det mesta av livets mörkaste sidor. Men<br />
det speciella med Raine var att han<br />
aldrig någonsin beklagade sig över sitt<br />
öde, han berättade bara vad som hänt.<br />
BREV<br />
Åren gick och en dag stod inte<br />
Raine på sin vanliga plats. Det kändes<br />
tomt och jag undrade var han fanns<br />
och hur det gått för honom. Allt hade<br />
vänt till något bra – äntligen. Raine<br />
hade fått sin dagbok publicerad och<br />
han blev intervjuad i både tidningar<br />
och med reportage i tv. Du fick en<br />
välförtjänt guldkant på ditt liv – även<br />
om den tiden blev alldeles för kort.<br />
EBBA SWARTLING<br />
Vi stödjer <strong>Situation</strong> STHLM<br />
i arbetet med att hjälpa<br />
stadens hemlösa till en<br />
bättre livssituation.<br />
Kungsträdgården Företag<br />
Telefon 0752-48 36 58<br />
www.danskebank.se<br />
4-5 Medarb + brev.indd 5 12-09-20 09.24.37<br />
5
HUVUDSTAN<br />
B-boys och Bach<br />
DANS B-boycrewet Flying Steps<br />
bildades för knappt 20 år sedan i<br />
Berlin. Fyra gånger har de i internationella<br />
battles erhållit titeln<br />
6<br />
världsmästare i breakdance. Sedan<br />
de mötte dirigenten och operaregissören<br />
Christoph Hagel (känd för<br />
att ha satt upp Trollflöjten i Berlins<br />
tunnelbana) är deras udda grej<br />
att blanda klassisk barockmusik<br />
av Johann Sebastian Bach med<br />
breakdance. Häromåret gästspelade<br />
de bland annat i Eurovision Song<br />
Contest. Nu kom<strong>mer</strong> deras världsturné<br />
Flying Bach till Sverige med<br />
gästspel på Stockholms Konserthus<br />
12 och 14 oktober.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
”Romanskrivande håller på att bli en exklusiv syssla för ’bäst i klassen’elever<br />
och barn till välbeställda föräldrar, lite som rodd eller fäktning.”<br />
Jan Gradvall recenserar Zadie Smiths NW i Expressen<br />
Stilbildande bilder<br />
UTSTÄLLNING Fotografen Wolfgang<br />
Tillmans bilder rör sig i vardagen.<br />
Under nittiotalet kunde man se hans<br />
bilder i tidskrifter som i-D, Interview<br />
och Spex – där fångade hans stilbildande<br />
bilder tidsandan och blev en<br />
del av diskussionen om subkulturer<br />
och sexuell identitet.<br />
Den 4 oktober öppnar hans första<br />
stora utställning på Moderna Museet.<br />
Enligt överintendent Daniel<br />
Birnbaum är Wolfgang Tillmans en av<br />
dagens centrala konstnärer.<br />
– Trots den visuella mångfalden<br />
känner man omedelbart igen hans<br />
bildspråk. Han fångar den explosiva<br />
energin i sociala situationer och<br />
överskrider gränser mellan<br />
konstfor<strong>mer</strong>.<br />
ULF STOLT<br />
WOLFGANG TILLMANS (BESKUREN)<br />
Stumfilmsstjärna<br />
på skollovet<br />
TYST FILM Det må vara svartvitt men<br />
Charlie Chaplins stumma humor roar<br />
än i dag, precis som den konstant<br />
har roat publiken sedan 1910-talet.<br />
Under höstlovet anordnar därför<br />
Unga Cinemateket Chaplinvecka<br />
med guldkorn som Guldfeber,<br />
Chaplins pojke och flera kortfil<strong>mer</strong><br />
på Filmhuset.<br />
Tillsammans med Fanzingo<br />
anordnas även stumfilmsverkstad<br />
där barn får hitta på, agera i, spela<br />
in och klippa ihop sin egen stumfilm,<br />
med textskyltar och allt, under över-<br />
Kennedy<br />
på Dramaten<br />
RÖSTER: Kerry Kennedy, dotter<br />
till Robert F. Kennedy, har genom<br />
åren intervjuat en rad människorättsaktivister<br />
– Desmond Tutu,<br />
Maria Teresa Tula och Dalai lama,<br />
bland andra.<br />
Intervjuerna har samlats i en<br />
bok, Speak truth to power. Ur det<br />
materialet har regissören Ariel<br />
Dorfman skapat uppläsningen/<br />
föreställningen Voices from<br />
beyond the dark, där skådespelare<br />
och amatörer läser ur intervjuerna.<br />
På Dramatens stora scen 26<br />
oktober – dagen före invigningen<br />
av Eddie Adams fotoutställning<br />
Speak truth to power på Fotografiska<br />
– kom<strong>mer</strong> Martin Sheen,<br />
Alfre Woodard och Lena Olin att<br />
läsa, tillsammans med valda delar<br />
av Dramatens ensemble.<br />
ULF STOLT<br />
inseende av filmpedagoger. Barnen<br />
får givetvis behålla mästerverken<br />
efteråt.<br />
HENRIK EMILSON<br />
6-11 Huvudstan.indd 6 12-09-19 17.55.56<br />
EDDIE ADAMS (BESKUREN)
TV-SERIE ADAM PÅLSSON MEDVERKAR<br />
I TV-SERIEN TORKA ALDRIG TÅRAR UTAN<br />
HANDSKAR<br />
”Kittlande<br />
gestaltning”<br />
ADAM PÅLSSON HAR tidigare setts i<br />
fil<strong>mer</strong> som Himlen är oskyldigt blå och<br />
Buss till Italien. Med start 8 oktober<br />
syns han i ena huvudrollen i SVT:s<br />
serie Torka aldrig tårar utan handskar,<br />
skriven utifrån Jonas Gardells nya<br />
romansvit. Dessutom medverkar han i<br />
två Dramaten-uppsättningar.<br />
– Min systers bästa kompis<br />
mamma är regissör och skulle göra<br />
en tv-serie, barnserien Vera med<br />
flera som gick 2003 på SVT. Jag fick<br />
provspela och fick en roll. Den var<br />
inte jättestor men jag blev hooked. I<br />
fjol gick jag ut Teaterhögskolan.<br />
I din första huvudroll framför ka<strong>mer</strong>an<br />
spelar du homosexuell yngling.<br />
Hur var det?<br />
– Det kändes helt rätt. Det finns<br />
ett stråk av provokation i att spela<br />
gay utan att på nåt sätt be om ursäkt.<br />
I den här tv-serien är homosexualiteten<br />
norm. Det var kittlande att<br />
gestalta en homosexuell relation så<br />
komplex, jobbig och svår som alla<br />
relationer är. Vi hade till exempel en<br />
sexscen där jag skulle bli påsatt för<br />
första gången av en okänd man och<br />
då kände jag ”fan vad det här betyder<br />
<strong>mer</strong> än att göra en missionärsställning<br />
med en tjej”.<br />
Vad gjorde du för research?<br />
– När jag läste manus kände jag<br />
att det inte behövde göras mycket<br />
resarch, för jag hade tillgång till allt<br />
vad den här killen upplevde, alla hans<br />
handlingar och motiv var klara för<br />
mig. Men jag fick så klart researcha<br />
om tiden och klimatet i Sverige under<br />
aids-utbrottet. Jag gick och testade<br />
mig och försökte verkligen suggerera<br />
fram att risken är fiftyfifty att jag är<br />
drabbad och ska nu gå och vänta på<br />
provsvaren i en vecka.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
<strong>Läs</strong> en längre version<br />
på www.situationsthlm.se<br />
6-11 Huvudstan.indd 7 12-09-19 17.56.10<br />
TANIA MARTI<br />
7
GATA FRAM OCH TILLBAKA<br />
Elsa Brändströms gata,<br />
Fruängen, klockan 13.08 –14.12<br />
Minst en handfull dentalpraktiker och sju fruntim<strong>mer</strong>sgator<br />
ryms utmed sträckningen av Elsa Brändströms<br />
gata. Plus en liten gumma med en fyrklöver. Och en<br />
pågående bilaffär. TEXT ULF STOLT FOTO MAGNUS SANDBERG<br />
8<br />
HON HAR SITT porträtt på tyska<br />
frimärken 1951 och gator uppkallade<br />
efter sig i både Köln, Linköping och<br />
Berlin. Gatan i Fruängen som bär<br />
hennes namn är en till vissa delar<br />
ganska brusande och bullrig sträcka<br />
trottoar och asfalt.<br />
Närmare två tredjedelar av den går<br />
parallellt med E4/E20, som på andra<br />
sidan de planterade och ljuddämpande<br />
buskarna och träden liksom<br />
aldrig håller käften.<br />
Med rondellen och brandstationen<br />
i ryggen och OKQ8-macken till<br />
vänster är det första man möts av<br />
på vänster sida ett litet tegelhusområde<br />
som lika gärna kunnat ligga<br />
någonstans i England. Det är små<br />
6-11 Huvudstan.indd 8 12-09-19 17.56.19
tvåvåningshus med garage byggda<br />
mellan sig som binder ihop raden<br />
närmast vägen.<br />
Anledningen att vi är här i<br />
Fruängen är ett mejl från en läsare<br />
som ville att vi skulle komma ut hit<br />
och skriva om gatorna här, om ”fruntim<strong>mer</strong>sgatorna”,<br />
som hon kallade<br />
dem i mejlet.<br />
Stockholms stad förvärvade marken<br />
utmed gamla Södertäljevägen<br />
1935 och det moderna Fruängen<br />
började byggas på femtiotalet,<br />
centrumet stod klart 1964 – då tog<br />
Gustav VI Adolf linje 14 till ändhållplatsen<br />
och invigde, tillsammans med<br />
bland annat en trupp vattenkammade<br />
scouter.<br />
DEN FÖRSTA AV fruntim<strong>mer</strong>sgatorna<br />
är Jenny Nyströms gata, namngiven<br />
efter konstnären och illustratören<br />
som gav julefriden och tomten ett<br />
ansikte. Husen är ordinära hyreslängor,<br />
trevånings, med gårdar<br />
mellan husen, välskött och prydligt.<br />
Det står en bil på tomgång vid<br />
hörnan in mot gården vid författaren<br />
och kvinnorättsaktivisten Fredrika<br />
Bre<strong>mer</strong>s gata. På tredje våningen ett<br />
öppet fönster.<br />
Vid Ellen Fries gata – hon var<br />
Sveriges första filosofie doktor – fortsätter<br />
huslängorna, nu i <strong>mer</strong> blågrå<br />
färgton. Det är galler för källarfönstren.<br />
När vi passerar Restaurant Casa-<br />
blanca, på operasopranen Jenny<br />
Linds gata, är det stängt i väntan<br />
på kväll, markisen invevad mot<br />
fasaden. På trottoaren utanför går<br />
två unga män – det ser ut som en<br />
pågående bilaffär – sakta runt en<br />
röd Audi.<br />
Det är 3,1 meter till närmsta<br />
vattenbrunn, markerar stolpen vid<br />
skolundervisningsreformator Anna<br />
Sandströms gata.<br />
PÅ ELLEN KEYS gata – hon var<br />
författare, feminist och bitter fiende<br />
till August Strindberg – ligger ungdomsgården.<br />
Vars samtliga fönster till<br />
entrén ut mot Elsa Brändströms gata<br />
är sönderslagna.<br />
XXXXXXXXXXX<br />
Konstnären Eva Bonnier föll 1909,<br />
i ett förmodat självmord, ut genom<br />
ett fönster på Hotel Cosmopolite i<br />
Köpenhamn. Om det är därför hon<br />
fått ge namn åt den gata i vars hörn<br />
ett niovånings höghus ligger vet jag<br />
inte.<br />
Jag vet inte heller varför den<br />
gamla neonsymbolen på Centrumfasaden<br />
är en glad liten gumma som<br />
med ryggen mot E4:an håller i en<br />
fyrklöver. Eller varför det finns – vi<br />
räknade samtliga – fem olika dentalt<br />
orienterade mottagningar, praktiker<br />
eller företag utmed Elsa Brändströms<br />
gata.<br />
Men någonting säger det väl. Om<br />
lycka och välstånd.<br />
6-11 Huvudstan.indd 9 12-09-19 17.56.27<br />
9
KRÖNIKA<br />
Noll, noll, noll, noll – spisens<br />
plattor är avstängda. Kaffebryggaren<br />
av. Kylskåpsdörren<br />
stängd. På med skor och<br />
jacka. En gång till då för säkerhets<br />
skull. Noll, noll, noll, noll. Kaffebryggaren<br />
av. Kylskåpet stängt.<br />
Låser ytterdörren. Känner på<br />
dörrhandtaget. Kan dörren ha låst sig<br />
utan att låsa sig? På väg till bussen<br />
undviker mannen framför mig de vita<br />
ränderna på övergångsstället. Nio av<br />
tio människor har eller har haft någon<br />
form av tvångstankar. Så ni har nog<br />
era fixa idéer, ni som sitter här i bussen.<br />
Knäppisar.<br />
Någon var tvungen att kolla<br />
under sängen innan läggdags så<br />
10<br />
MARIA HAGSTRÖM NI ÄR ALLA SÅ STABILA. NI SOM<br />
MÅSTE HA TÄCKET ÖVER ERA FÖTTER OM NATTEN,<br />
ANNARS BITER NÅGON ER I TÅRNA.<br />
att inte en mördare låg där. Någon<br />
var tvungen att ha tv-volymen på en<br />
jämn siffra i går när Ensam mamma<br />
söker sändes, helst på siffran 32. En<br />
av er räknar just nu bokstäver i en<br />
reklamslogan: ”När du vill vara dig<br />
själv för en stund.” 31 bokstäver. En<br />
av er är på väg till en anställningsintervju<br />
och kom<strong>mer</strong> att känna en<br />
impuls att börja strippa där. En annan<br />
ska till kyrkan och kom<strong>mer</strong> att vara<br />
rädd för att säga satan och kuk högt<br />
i Guds hus.<br />
JAG TITTAR UT genom bussens fönster.<br />
Tänker att om jag hade åkt den<br />
här bussen när jag var barn skulle<br />
jag ha fått andas ofta. Då fick jag<br />
nämligen ibland för mig att när jag<br />
åkte bil skulle jag bara andas in när<br />
vi mötte en annan bil. Det gick bra i<br />
stan, men om vi var på landsbygden<br />
blev jag lite blå i ansiktet.<br />
Senare denna dag tar jag en<br />
promenad med en kompis efter jobbet.<br />
När vi går över en bro tänker jag<br />
på att hon brukar känna en impuls<br />
att slänga sin väska över broräcket.<br />
Idag säger hon att det är mig som<br />
hon knuffar över kanten. Otäcka<br />
människa! Jag byter sida med henne.<br />
Det tar emot lite, för egentligen vill<br />
jag ju gå på vänster sida om folk.<br />
Men det känns jobbigare att simma i<br />
Årstaviken.<br />
På bussen hem sitter någon och<br />
äter godis, det var jämt antal godisar<br />
i påsen. I en bil som passerar sitter<br />
en förare som låst bildörren ifall han<br />
skulle få för sig att hoppa ut i farten.<br />
VI HAR VÅRA små nojor. Det är väl<br />
okej, så länge jag inte blir knuffad<br />
över brokanten på riktigt eller att<br />
tankarna utvecklas till tvångssyndrom<br />
som blir funktionshinder och ger<br />
ångest. Men det kan väl inte hända<br />
er människor på bussen. Ni är alla så<br />
stabila. Ni som måste ha täcket över<br />
era fötter om natten, annars biter<br />
någon er i tårna.<br />
Och nu är det dags för mig att<br />
sova. Kaffebryggaren av. Kylskåpsdörren<br />
stängd. Noll, noll, noll, noll.<br />
Välkommen till världen<br />
www.dopet.info<br />
6-11 Huvudstan.indd 10 12-09-19 17.56.30
<strong>Situation</strong>Waldersten<br />
6-11 Huvudstan.indd 11 12-09-19 17.56.39
Lena Olin debuterade redan 1976 i Ingmar Bergmans Ansikte mot ansikte. Efter att mot slutet av åttiotalet<br />
inlett en framgångsrik internationell karriär med bland annat Oscarsnominering är hon nu aktuell i sin andra<br />
svenska film sedan 1989, Hypnotisören. TEXT CYRIL HELLMAN FOTO PATRICIA REYES<br />
OGILLAR MANUS<br />
Vi träffades i Grand Hôtels Cadierbar<br />
under Lena Olins besök i<br />
Stockholm i våras. Hon är jetlaggad<br />
och dricker en smoothie, har<br />
bara varit tre dagar i stan och ska redan<br />
nästa dag vidare till Prag för efterbearbetning<br />
av filmen. Len Olin har aldrig varit där<br />
tidigare men har spelat tjeckiska tre gånger<br />
på film. Första gången i sitt internationella<br />
genombrott, filmatiseringen av Milan Kunderas<br />
roman Varats olidliga lätthet.<br />
– Jag skulle åkt dit då men var med barn<br />
när Daniel Day-Lewis och Juliette Binoche<br />
åkte och fick inte flyga. Filmen spelades<br />
istället in i Paris.<br />
Hur kom<strong>mer</strong> det sig att du och din man ville<br />
göra en svensk film igen?<br />
– Vi har länge tänkt tanken och sen<br />
ringde de från SF. Lasse läste boken, tände<br />
på idén och var attraherad av att få jobba i<br />
Sverige. Vi har ju jobbat internationellt och<br />
det är jätteroligt, men det finns en charm<br />
med att jobba här och man kan verkligen<br />
njuta av det efter att ha tagit det här varvet<br />
runt. Man uppskattar än <strong>mer</strong> att få jobba på<br />
sitt eget språk. Teamet var fantastiskt, det är<br />
världsklass på svenska filmarbetare.<br />
Lena Olin spelar Simone som är gift med<br />
hypnotisören, spelad av Mikael Persbrandt.<br />
De lever i ett trasigt äktenskap och under<br />
det att de dras in i historien går de igenom<br />
en svår kris. En yttre kris som drabbar ett<br />
redan svårt äktenskap.<br />
– Det geniala i Lasses grepp är att genom<br />
krisen hittar de nästan varandra. De är människor<br />
som egentligen älskar varandra och<br />
har en nära relation. Så där kan det vara i<br />
livet, att man glöm<strong>mer</strong> det som är viktigt<br />
och fastnar i småsaker. Genom det här som<br />
drabbar dem får de tag i varandra. Det är<br />
det som är hoppfullt.<br />
– Simones karaktär är komplicerad. Hon<br />
är konstnär och som människa överkänslig.<br />
Väldigt utlevande, ingen som lägger locket<br />
på. En besvärlig människa men på ett spännande<br />
sätt.<br />
Lena Olin har tidigare spelat mot Mikael<br />
Persbrandt i Bang Bang Orangutang.<br />
– Det gjorde att jag drogs till projektet.<br />
Jag tror Micke kände samma sak, för när vi<br />
jobbade ihop första gången så klickade det,<br />
nåt som stämde mellan oss och vårt sätt att<br />
jobba. Att Micke spelade hypnotisören var<br />
definitivt en bidragande orsak för mig till<br />
att det blev roligt att jobba.<br />
Mikael Persbrandts karriär började ungefär<br />
när Lena Olins utlandskarriär lyfte.<br />
Hade du koll på honom innan Bang Bang<br />
Orangutang?<br />
– Nej, nästan inte. Så dråpligt. När jag<br />
gjorde Kung Lear med Ingmar Bergman på<br />
Dramaten spelade jag Cordelia, en stor uppsättning<br />
som vi turnerade runt om i Europa<br />
med. Där hade vi nåt som Ingmar kallade<br />
för figuranter, ett tjusigare ord för statister.<br />
En av de killarna var Micke Persbrandt. Flera<br />
figuranter gjorde fantastiska karriärer,<br />
som Stefan Larsson, Marie Richardson och<br />
Per Morberg. Jag mindes bara att där var en<br />
lång, väldigt stilig figurant med bra hållning<br />
som då var Micke. Det var mitt första möte<br />
med honom. Sen åkte jag utomlands och<br />
när jag kom tillbaka var Micke Persbrandt<br />
filmstjärna.<br />
Hur väljer du roller?<br />
– Jag väljer <strong>mer</strong> ett sammanhang, att det är<br />
en regissör som man tycker är rolig. Ibland<br />
kan det vara geografiskt, som Hypnotisören<br />
handlade ju om att vi skulle komma hem<br />
och jobba på svenska med motspelare som<br />
det var kul att få jobba med. Det är ofta en<br />
skådespelare som drar till sig andra som<br />
gärna vill jobba med den. Sen lockar så klart<br />
rollen och när man väl börjar jobba blir man<br />
alltid kär i sin karaktär. Det är som med<br />
människor. När man verkligen lärt känna en<br />
människa är det ju väldigt få människor som<br />
man inte tycker om.<br />
– Jag älskar att läsa böcker men har svårt<br />
för att läsa manus, tycker att det är skittråkigt.<br />
Det är en black om foten för mig. När<br />
jag gjorde Havanna spelade vi in under sex<br />
månader i Santa Domingo. Vi bodde i ett<br />
gammalt casino, Robert Redford i en svit,<br />
Sydney Pollack i en och jag i en annan<br />
– man blev nästan tokig av att bara vistas<br />
där. Min mamma, min son och jag låg vid<br />
poolen. En kvinnlig publicist kom förbi och<br />
frågade om jag läst alla manus. ”Lena, you<br />
have to start reading your scripts, the fact<br />
that you don’t read your scripts’s gonna<br />
cost you”, sa hon lite strängt på ett tantigt<br />
sätt. Jag har efteråt tänkt på det där, att hon<br />
faktiskt hade rätt. Ska man jobba ensam<br />
måste man vara ambitiös med att läsa. Men<br />
lika roligt som det är att läsa en bok, lika<br />
tråkigt är det att läsa manus även om jag sen<br />
kan tycka att filmen är bra.<br />
Har du på grund av det här valt bort för<br />
mycket och valt fel? (Lena Olin har bland<br />
annat tackat nej till Sharon Stones huvudroll i<br />
Basic Instinct.)<br />
– Det har jag säkert gjort men det är ingenting<br />
som jag går och tänker på. Det har<br />
ju blivit bra. Jag har ett liv som är bra. Jag<br />
blickar inte tillbaka.<br />
<strong>Läs</strong> en längre version på www.situationsthlm.se<br />
LENA OLIN FÖDD: 22 mars 1955, Stockholm. BOR: Connecticut, USA. YRKE: Skådespelare. FAMILJ: Maken Lasse Hallström, sonen August, dottern Tora.<br />
TV I URVAL: Alias (2002), Hebriana (1990), Wallenberg: A hero’s story (1985), Efter repetitionen (1984). FILMER I URVAL: Devil You Know (2012), The Reader<br />
(2008), Casanova (2005), Chocolate (2000), The Ninth Gate (1999), Mr. Jones (1993), Romeo Is Bleeding (1993), Havanna (1990), S/Y Glädjen (1989),<br />
Varats olidliga lätthet (1988), Fanny och Alexander (1982), Picassos äventyr (1978), Ansikte mot ansikte (1976). AKTUELL: Hypnotisören, premiär 28 september.<br />
12<br />
12-13 Lena Ohlin.indd 12 12-09-19 18.05.02
12-13 Lena Ohlin.indd 13 12-09-19 18.05.15
Trots många försök är det ännu ingen som lyckats framställa mänskligt<br />
blod. Därför är viljan att ge av vårt eget till andra livsviktig. Allt blod som<br />
ges runt om i stan körs till Stockholms blodbank där det bearbetas<br />
enligt konstens alla regler. TEXT GERD ERIKSSON FOTO KERSTIN CARLSSON<br />
STOCKHOLMS<br />
BLODBANK<br />
Tidigare var den som ville ge blod<br />
tvungen att ta sig till ett sjukhus.<br />
Men Blodcentralen i Stockholm<br />
vill nå folk i farten och därför<br />
finns i dag möjlighet att lämna blod vid<br />
Fridhemsplan, Skanstull, Hötorget, Södertälje<br />
och Danderyd.<br />
Dessutom finns det fem blodbussar som<br />
åker runt i länet.<br />
På Hötorgets Blodcentral, direkt utanför<br />
tunnelbanespärrarna, jobbar sjukskötaren<br />
Susanne Trygg och hennes kollegor. De<br />
kallar sig lite skämtsamt legiti<strong>mer</strong>ade vampyrer.<br />
Tillsammans har de som målsättning att<br />
14<br />
göra 240 tappningar per vecka. Varje tappning<br />
ger 4,5 deciliter blod.<br />
– Allt blod som tappas här körs till blodbanken<br />
på Karolinska Universitetssjukhuset<br />
i Huddinge. Två gånger om dagen kom<strong>mer</strong><br />
chaufförerna och hämtar blodpåsarna<br />
som vi packar i speciella väskor.<br />
I entrén till lokalen sitter stora svartvita<br />
fotografier från sjuttiotalet på Hasse Alfredson<br />
och ett gäng andra kändisar när de<br />
lämnar blod till Vietnams folk. I dag är det<br />
ytterst sällan blod importeras eller exporteras.<br />
Men förebilder är viktiga och personalen<br />
på blodcentralen ser alla givare som<br />
vardagshjältar.<br />
– Även spruträdda kom<strong>mer</strong> hit för att de<br />
vill göra en god insats. Sen finns det de som<br />
längtat så mycket efter att bli blodgivare att<br />
de kom<strong>mer</strong> direkt på sin artonårsdag.<br />
3 PROCENT AV stockholmarna är blodgivare.<br />
Det är en procent färre än på mindre orter.<br />
Lantisarna är alltså bättre på att ge blod än<br />
storstadsborna. Blodfattigaste stadsdelen i<br />
stan är Årsta – de är nämligen bäst på att ge.<br />
Vid en levertransplantation är det inte<br />
ovanligt att det behövs uppemot 100 påsar<br />
blod. Samma sak för en sprucken aorta.<br />
Likaså kan en mc-olycka eller en svår förlossning<br />
kräva mycket blod.<br />
14-17 Ge blod.indd 14 12-09-19 17.54.55
Blodet används också i den dagliga löpande<br />
sjukvården där behandlingen av cancer<br />
utgör en stor del.<br />
Det måste helt enkelt finnas en beredskap<br />
för alla eventualiteter och den finns<br />
på blodbanken på Karolinska Universitetssjukhuset<br />
i Huddinge. Där tar man emot<br />
blod från alla blodcentraler och blodbussar<br />
i Stockholm. Flera gånger om dagen kom<strong>mer</strong><br />
de specialutbildade chaufförerna med<br />
den livsviktiga lasten.<br />
– Tidigare användes helblod vid transfusioner,<br />
vilket innebar att man inte bearbetade<br />
det på nåt sätt. Men i dag specialdesignar<br />
vi blodet för att ge en effektivare nytta<br />
i slutändan, säger Linda Larsson som är<br />
sjukhuskemist på blodbanken.<br />
VARJE PÅSE SOM kom<strong>mer</strong> in behandlas i ett<br />
slutet system där plasma, röda blodkroppar<br />
och trombocyter skiljs åt. Först centrifugeras<br />
blodet och sätts därefter i separatorer för att<br />
delarna i blodet ska skiljas åt. Det ser ut som<br />
tequila sunrise i påsarna när det är klart.<br />
De röda blodkropparna (erytrocyterna)<br />
är tyngst och stannar längst ner i påsen,<br />
de vita blodkropparna (leukocyterna) och<br />
blodplättarna stannar på mitten och den<br />
ännu lättare gulaktiga plasman hamnar<br />
högst upp.<br />
– När vi har delat upp de olika blodkomponenterna<br />
kan man säga att vi pimpar<br />
dem för att de ska ha så hög kvalitet och<br />
hållbarhet som möjligt. Vi filtrerar dem och<br />
tillsätter sen olika näringslösningar.<br />
Runt om i labbet hänger mängder av<br />
påsar som filtreras. De röda påsarna innehåller<br />
röda blodkroppar, de med gult är<br />
plasma. Plasman varierar i färg och klarhet.<br />
Det beror på om givaren ätit fet kost innan<br />
tappningen eller inte. Hamburgare med lökringar<br />
till lunch ger en grumligare plasma<br />
än till exempel en räksallad.<br />
Personalen på blodbanken vet inte<br />
vems blod de jobbar med. Det är inga<br />
14-17 Ge blod.indd 15 12-09-19 17.54.59<br />
15
STOCKHOLMS BLODBANK<br />
namn eller personnum<strong>mer</strong> på påsarna,<br />
däremot olika streckkoder som motsvarar<br />
unika tappningsnum<strong>mer</strong>. Det gör det möjligt<br />
att vid behov spåra exakt varje steg<br />
som påsen varit med om från givare till<br />
mottagare.<br />
Den som behöver blod kan inte heller ha<br />
några krav på att blodet ska vara från en<br />
viss givare. Här gäller en för alla, alla för en<br />
och det finns inte något blått blod reserverat<br />
för kungafamiljen. Om nu någon undrade<br />
det.<br />
I EN KYLDISK med glasdörrar märkta med<br />
tydliga A, 0, B och AB läggs de färdiga blodpåsarna.<br />
Utlämningen sker genom en liten<br />
lucka vid en disk. Till luckan kom<strong>mer</strong> sjuksköterskor<br />
springande direkt från operation<br />
liksom chaufförer som ska köra i ilfart med<br />
blod till ett annat sjukhus.<br />
– Ser man en blodtransportbil med blåljusen<br />
på är det alltid fråga om liv och död. Det<br />
kan vara blodpåsar av en viss blodgrupp<br />
som tagit slut eller en unikt designad påse<br />
blod som måste fram.<br />
I ett mindre kylskåp bakom utlämningsluckan<br />
finns blod som är reserverat för dem<br />
16<br />
BLOD I STHLM<br />
Blodgruppsfördelningen<br />
i<br />
Stockholm<br />
A+ 37 procent<br />
0+ 32 procent<br />
B+ 10 procent<br />
AB+ 5 procent<br />
A– 7 procent<br />
0– 6 procent<br />
B– 2 procent<br />
AB– 1 procent<br />
På blodcentralens<br />
hemsida www.<br />
geblod.nu kan man i<br />
realtid följa hur<br />
mycket blod det<br />
finns i varje blodgrupp<br />
i lagret på<br />
blodbanken.<br />
som ska genomgå planerade stora operationer.<br />
Blodbanken har aldrig stängt.<br />
– Tidigare hade varje sjukhus en egen<br />
blodbank, nu tillverkas och lagerhålls allt<br />
här. Men varje sjukhus har fortfarande små<br />
depåer, säger Linda Larsson.<br />
Blod är en färskvara som håller sig i sex<br />
veckor. Varje droppe av det som stockholmarna<br />
ger används. I blodbanken ska det<br />
helst alltid finnas en beredskap på 2600<br />
påsar. Men händer det en olycka märks det<br />
direkt. Blir det kris hjälper sjukhusen varandra<br />
över landstingsgränserna.<br />
Ungefär 100000 personer får blod varje år.<br />
Och enligt Socialstyrelsen är en tredjedel<br />
av de blodtransfusionerna direkt livräddande<br />
i akuta situationer. En påse från en<br />
blodgivare kan hjälpa tre sjuka personer på<br />
traven, exempelvis kan plasman ges till en<br />
person som är brännskadad, trombocyter-<br />
na till en cancersjuk och de röda blodkropparna<br />
till ett nyfött barn vars blodgrupp inte<br />
accepteras av mammans.<br />
VID EN OLYCKA eller ett trauma vet vårdgivaren<br />
oftast inte vilken blodgrupp en person har. I<br />
väntan på att blodgruppen ska fastställas ger<br />
SER MAN EN BLODTRANSPORTBIL MED<br />
BLÅLJUSEN PÅ ÄR DET ALLTID FRÅGAN<br />
OM LIV OCH DÖD.<br />
de så kallat 0-negativt akutblod, det vill säga ett<br />
blod som passar till alla oavsett blodgrupp.<br />
– Patienterna blodgrupperas så fort som<br />
möjligt för att man ska kunna övergå till<br />
deras egen blodgrupp och spara på det<br />
0-negativa blodet.<br />
Ersättningen för att lämna blod är inget att<br />
skriva hem om. Men det är ett medicinskt<br />
och etiskt beslut att man inte ska kunna tjäna<br />
pengar på sitt blod. Däremot kanske det<br />
ger ett gott samvete och definitivt ett sms i<br />
mobilen där det står: ”Nu är ditt blod på väg<br />
till någon som behöver det”.<br />
14-17 Ge blod.indd 16 12-09-19 17.55.14
Handplocka säsongens doft medan du kan!<br />
Vineyard Peach är inspirerad av persikans<br />
silkeslena skal och solkyssta doft. Innehåller<br />
persikoextrakt, persikokärneolja<br />
och Community Fair Trade-producerade<br />
ingredienser från hela världen.<br />
thebodyshop.se<br />
<br />
14-17 Ge blod.indd 17 12-09-19 17.55.14
18<br />
MÅSTE FÅ<br />
BLOMMA<br />
Nu kom<strong>mer</strong> Loreens första platta. Heal är en rensning av hennes<br />
system, men handlar också om acceptans och ”forgiveness”. Att bli<br />
helad. Vi träffar sångaren som berättar om andar, vikten av att vara tyst<br />
och förlusten av en pappa. TEXT MARIA HAGSTRÖM FOTO MAGNUS SANDBERG<br />
Det stormar på Strandvägen. Paraplyer<br />
används som sköldar, hår virvlar<br />
ihop sig i tovor och vatten tränger<br />
in genom hål i välanvända skor.<br />
Inne på Hotel Diplomat skakar jag och fotograf-Magnus<br />
hand med Loreens huttrande<br />
presskontakt. Just då är jag lättad över att<br />
jag i sista stund lyckats hindra mina sms till<br />
presskontakten där jag skrivit om ”Porren”.<br />
Det är nämligen så min telefon vill autokorrigera<br />
”Loreen”. ”Hur går det med Porren?”<br />
”När får vi intervjutid med Porren?” Men<br />
nu är stämningen vänlig, och i väntan på<br />
huvudpersonen gör vi som svenskar bör<br />
göra en sådan här dag – pratar vädret och<br />
svär över det värdelösa paraplyet köpt för<br />
”ullaredspris”. Sedan kom<strong>mer</strong> Loreen.<br />
– Jag älskar det här vädret, säger hon<br />
utan spår av ironi och hänger av sig sina två<br />
jackor över en fåtölj. Det är energin. Och jag<br />
tror att det har att göra med vilken kroppstyp<br />
man är. Man kan vara vata, kapha eller<br />
pitta. Och jag är pitta och vi klarar inte av<br />
värme, för pitta är så jävla mycket fire.<br />
18-25 Loreen.indd 18 12-09-19 17.57.47
18-25 Loreen.indd 19 12-09-19 17.58.07<br />
19
MÅSTE FÅ BLOMMA<br />
Hon har satt sig i soffan, lagt det ena<br />
benet med den <strong>mer</strong> än decimetern höga<br />
platån över det andra.<br />
– Får ni feeling här då? frågar hon och ser<br />
sig om i rummet.<br />
Vi sitter i det som man på Hotel Diplomat<br />
kallar biblioteket. Längs väggarna står bokhyllor<br />
med whiskyflaskor av sorten Mackmyra<br />
och gamla böcker med bruna och<br />
vinröda pärmar.<br />
– Hajar ni hur mycket det spökar i det här<br />
huset, säger hon och jag frågar om spöken<br />
är något hon tror på.<br />
– Andar tror jag på. Du får inte glömma<br />
att jag är berb liksom. I Marocko tror man<br />
på spirits. Där tror man att när kroppen dör<br />
har själen ett val att stanna eller gå vidare.<br />
De som väljer att gå vidare, vart går de?<br />
– Bra fråga, det ska jag tala om för dig!<br />
säger hon, skrattar och blir allvarlig igen.<br />
Nämen, man säger att man går över i en<br />
annan form, där det inte finns tid. Kroppen<br />
är rätt så tung, det är ganska mycket smärtor<br />
som vi måste uppleva, det är ganska<br />
mycket vi måste kämpa med i det här livet.<br />
Nu tänker du bara ”I det här livet? Vad för<br />
mumbo jumbo is this?”.<br />
Diktafonen som ligger på glasbordet visar<br />
att den spelat in i fyra minuter. Vi har redan<br />
pratat livet efter döden, jag hade tänkt att<br />
vi skulle börja med de enkla frågorna: som<br />
dem om hennes första platta som släpps i<br />
oktober och om vad hon sysslat med efter<br />
Eurovisionsegern. Men Loreen är spirituell<br />
och pratar gärna andlighet. Hon anser att<br />
de stora religionerna är så gott som ”samma<br />
story”. Hon tror på ett liv efter döden, hon<br />
tror på själen. Och det som alstrar en fin<br />
energi. Man behöver inte kalla det Gud.<br />
”Spirituality, andlighet, pang, där är det”.<br />
Men nu frågar jag ändå om den kommande<br />
plattan.<br />
– Folk har hört ”My heart is refusing me”<br />
och ”Euphoria”, jag tror att de kom<strong>mer</strong> att<br />
bli rätt förvånade när de hör plattan. Den är<br />
vuxnare och mycket mörkare, smutsig. Det är<br />
inte bara dansmusik, och kanske inte dansmusik<br />
i den formen som vi är vana att höra.<br />
Den är filmisk och dramatisk, med mycket<br />
stråkar. Och väldigt personliga stories.<br />
Texterna handlar om relationer: olycklig<br />
kärlek, otrohet, separationsångest, intimitet,<br />
sådant som hon själv eller människor<br />
i hennes omgivning upplevt. Och skivan<br />
avrundas med låten som har samma titel<br />
som plattan – ”Heal”.<br />
20<br />
LOREEN NAMN: Lorine Zeineb Nora Talhaoui. FÖDD: 16 oktober 1983 i Stockholm. BOR: I Hornstull,<br />
Stockholm. GÖR: Sångare. Vann Eurovision Song Contest i Baku i Azerbadzjan med låten ”Euphoria”. Året<br />
innan kom hon vidare till Andra chansen i Melodifestivalen med låten ”My heart is refusing me”. I årets<br />
Rockbjörnen vann hon pris för bästa svenska låt och bästa kvinnliga liveartist. AKTUELL: Med skivan Heal<br />
som kom<strong>mer</strong> ut 24 oktober.<br />
18-25 Loreen.indd 20 12-09-19 17.58.18
– Den handlar om acceptans, forgiveness<br />
och att gå vidare. Det är som att hela plattan<br />
är en utrensning, du vet så här… terapi.<br />
LORINE ZEINEB NORA Talhaoui föddes 16 oktober<br />
för 29 år sedan på Danderyds sjukhus.<br />
Pappan och mamman hade kommit till<br />
Sverige från Marocko. De var berber – ”ett<br />
samlingsnamn för Nordafrikas och Saharas<br />
förarabiska befolkning”, enligt Nationalencyklopedin.<br />
Pappan hade varit politiskt<br />
aktiv i Marocko och diplomat. Han såg att<br />
hans framtida familj skulle ha bättre förutsättningar<br />
någon annanstans. Denna plats<br />
blev Åkersberga i Stockholm. Där bodde<br />
Loreen sina första sex år i livet, ganska<br />
så lantligt till – ”bland fågelkvitter, inte<br />
sirener”.<br />
Sedan skilde sig hennes föräldrar. Mamman<br />
var ung, hon var 16 år när Loreen föddes.<br />
Hon hade sju småsyskon och blev lite<br />
utav en ”lillmorsa”.<br />
– När de skildes blev det lite mamma och<br />
jag mot världen, säger hon. Jag var ganska<br />
nöjd med att ha mamma omkring mig, pappa<br />
reste ändå ganska mycket när de bodde<br />
ihop, så det var mest mamma då också.<br />
Pappan flyttade till Spanien och mamman<br />
flyttade med barnen till Västerås.<br />
Hade du mycket kontakt med din pappa då?<br />
– Nej, det hade jag inte. Det var jag och<br />
mamma, svarar hon betydligt tystare än tidigare.<br />
Sen skulle jag faktiskt träffa honom,<br />
men samma år som vi hade bestämt att jag<br />
skulle åka ner till Spanien fick vi besked<br />
om att han hade gått bort. Då var jag 13 år.<br />
Hur har det påverkat dig att du inte haft så<br />
mycket kontakt med din pappa och att han<br />
gick bort så tidigt?<br />
– Jag tror att ett barn behöver båda<br />
delarna, annars blir det en obalans och det<br />
får effekter. Jag har väldigt lätt att känna<br />
med skilsmässobarn, jag vet vad de går<br />
igenom. Identitetskris, säger hon. Hur det<br />
har påverkat mig, det var det som var frågan,<br />
eller hur? När jag var liten påverkade<br />
det mig negativt, i dag positivt. När du är<br />
med om ganska så tuffa grejer i ditt liv har<br />
du två val: antingen är du bitter över det<br />
och har ont i systemet, eller använder du<br />
den informationen till något positivt, till<br />
exempel till att hjälpa andra människor. Jag<br />
skulle inte vilja backa och ändra nånting,<br />
det har gjort mig till den jag är i dag. Det är<br />
inte för inte jag är i Azerbadzjan och står<br />
upp för mänskliga rättigheter även om jag<br />
är shitless scared och det var ganska så<br />
hotfullt. Jag tror det kom<strong>mer</strong> därifrån, lite<br />
hårdhudad helt enkelt.<br />
Hon säger att hon växte upp tidigare än<br />
de andra barnen i skolan. Hon upplevde det<br />
som att hon och klasskompisarna var som<br />
olja och vatten och att de förmodligen tyckte<br />
att hon var ett ”freak”. Hon tänker också att<br />
det kanske var en typ av kulturkrock, hon<br />
var van vid temperament och rörelse, och<br />
kände att man inte förstod sig på henne.<br />
– Visst hade jag vänner, men jag föredrog<br />
att vara med mig själv. I skolan var jag på<br />
min vakt, var man kaxig mot mig var jag<br />
hård tillbaka. Jag var så van vid att det var<br />
så, men det är klart man då tycker det är jobbigt<br />
i skolan. Då var det nice med ett space<br />
där man kände sig lite fri. Det var när jag<br />
sjöng.<br />
Hon säger att sången fungerade som ett<br />
slags fristad. I skolan sprang hon i väg till<br />
kyrkan, sjöng och lekte med akustiken.<br />
Lärarna försökte få henne att förstå att<br />
det inte är okej att springa iväg, att man<br />
måste dyka upp i skolan, men hon fortsatte<br />
springa till kyrkan. Prästen blev så van att<br />
se den lilla flickan där att han bara nickade<br />
lite, stängde dörren igen och lät henne sitta<br />
kvar vid pianot och testa sin röst under kyrkans<br />
höga tak.<br />
Och efter skolan sprang hon ofta direkt<br />
hem och låste in sig i badrummet. Hon<br />
älskade nämligen akustiken där också, hur<br />
ljudet studsade mot väggarna.<br />
– Än i dag, när jag performar live, har jag<br />
med mig en tekniker som bara sätter de där<br />
effekterna, samma som du får när ljudet<br />
studsar.<br />
Loreen kunde stå i timmar och sjunga i<br />
badrummet. I mörker, hon släckte alltid<br />
lamporna.<br />
– Jag fattade inte varför jag släckte lampan<br />
då, det bara kändes <strong>mer</strong> behagligt. Idag fattar<br />
jag det, alla sinnen koncentrerar sig då.<br />
Tiden försvann och hennes mamma blev<br />
tokig.<br />
– Hon kom och knackade på: ”Alltså seriöst,<br />
vi klarar oss inte, toaletten där nere är<br />
upptagen, nu får du komma ut”. Och jag sa ”ja<br />
jag kom<strong>mer</strong>” och fortsatte aaaaaååååoooo.<br />
Att berätta att badrummet har bytts ut<br />
mot stora arenor, är kanske inte nödvändigt.<br />
Men hur har hennes liv förändrats<br />
sedan Eurovision Song Contest?<br />
VISST HADE JAG VÄNNER, MEN JAG<br />
FÖREDROG ATT VARA MED MIG SJÄLV.<br />
I SKOLAN VAR JAG PÅ MIN VAKT, VAR<br />
MAN KAXIG MOT MIG VAR JAG HÅRD<br />
TILLBAKA.<br />
– Det är en utmaning. Allt är väldigt nytt<br />
på nåt sätt. Jag ska färdigställa ett album<br />
och hitta en form där jag performar. Det går<br />
väldigt snabbt, men jag kan ju dra i handbromsen<br />
om jag vill. Det är ju ingen som<br />
tvingar mig. Sen kan man ju diskutera varför<br />
jag vill att det ska gå snabbt och att det<br />
är så mycket, säger hon.<br />
Jag säger att då får vi diskutera det.<br />
– Anledningen till att det är mycket är<br />
för att jag vill ha koll på varenda bit. Det är<br />
fan så mycket enklare att bara låta grymma<br />
kreatörer styra. Men det går inte, för mig är<br />
det jätteviktigt att det ska vara äkta.<br />
Jag frågar om förväntningar, om press,<br />
det är ju nu hon ska visa Europa att hon är<br />
någon att räkna med i fortsättningen.<br />
– Det är klart att jag tänker ”shit undrar hur<br />
det kom<strong>mer</strong> att gå”, men det går lite som det<br />
går. Jag har aldrig gått in i nåt för att folk förväntar<br />
sig det, det skulle störa hela min kreativa<br />
process. När jag skapar öppnar jag upp<br />
hjärtat, jag tänker inte matematik. Det som<br />
kom<strong>mer</strong> ut på andra sidan är det som existerar.<br />
Jag kan inte ändra det. Jag kan aldrig<br />
pleasa folk på det sättet. Jag tror inte att folk<br />
vill bli pleasade, jag tror att de vill bli surprised.<br />
Jag skulle däremot ha en jävla ångest om<br />
nån talade om för mig att de här låtarna ska<br />
du köra och så skulle det inte funka. Men det<br />
går inte att säga till mig vad jag ska göra, det<br />
är en fucking brandvägg där.<br />
Om det är så viktigt för dig att inte bli styrd,<br />
var det inte jobbigt att vara med i Idol då?<br />
– Nja, man tror att det ska vara så där.<br />
Men man får en skiva, väljer en låt och performar,<br />
och jag ändrade på melodierna hela<br />
tiden. De kritiserade mig i och för sig för det,<br />
18-25 Loreen.indd 21 12-09-19 17.58.19<br />
21
”du kanske ska sjunga låten som den är”.<br />
Varför ska jag göra det, den finns ju redan?<br />
Loreen var med i Idol 2004 och kom fyra.<br />
Sedan dess har programmet förändrats och<br />
nu vill juryn gärna se att deltagarna gör<br />
egna versioner.<br />
– Ja, för det finns ju ett värde i det. Folk<br />
köper inte skit, folk köper det som är på riktigt.<br />
I dag är det lätt att få ut sin musik, så det<br />
är en jävla konkurrens. Alla plastiga producenter,<br />
plastiga artister inser att de måste<br />
fixa lite själ i det de gör annars är det kört.<br />
Hon tar artisten Gotye som ett exempel<br />
och börjar sjunga: ”Didn’t have to cut me<br />
out”. Han gick till skivbolagen men fick nej.<br />
I stället släppte han materialet på Youtube<br />
och fick miljontals klick.<br />
– Då kom skivbolagen tillbaka och bara<br />
”tja ska vi jobba”. Det är ganska många som<br />
gått den vägen, är det bra så är det bra. Jag<br />
gillar det – <strong>mer</strong>a power till individen. Inget<br />
”lilla gumsigumsan du måste göra så här<br />
annars kom<strong>mer</strong> du inte dit”.<br />
VI AVBRYTS AV att en i hotellets personal frågar<br />
om hon kan få ta en bild på Loreen, till<br />
sonen, han är galen i henne. Hon får sin bild<br />
och jag undrar om det är många som kom<strong>mer</strong><br />
fram på stan.<br />
– Ja det är det. Det är inget fel i det, ofta<br />
kom<strong>mer</strong> folk fram och säger väldigt snälla<br />
grejer. Men du vet, ibland känner man att<br />
man bara vill försvinna. Och jag är lite<br />
extrem då, försvinner jag så försvinner jag i<br />
ett antal dagar och är tyst.<br />
Hon brukar åka på retreat, då man ska<br />
dra sig tillbaka i stillhet genom att vara tyst<br />
i en eller flera dagar. Jag berättar att jag provat<br />
på retreat en gång, men att det kanske<br />
inte räknas, för det var bara en halv dag.<br />
– Är det sant? Vad var det för retreat, var<br />
det yogaretreat? Eller lev sunt-retreat? Eller<br />
fick ni meditera? Eller…<br />
Jag berättar att det vi fick göra var att sitta<br />
tysta i ett slott och läsa poesi eller skriva om<br />
vi ville, att det var en märklig upplevelse,<br />
också ganska obekvämt att vara helt tyst<br />
bland de andra människorna där.<br />
– Och så viktigt, säger Loreen och häller<br />
upp <strong>mer</strong> te i kopparna. Första gången jag<br />
var på retreat funderade jag på varför jag<br />
känner en obehagskänsla av att sitta tyst.<br />
Då fattar man att lite av den här energin,<br />
den här känslan och ångesten kom<strong>mer</strong><br />
från en själv. Den finns och existerar där,<br />
nåt som man lagrat, och ett väldigt enkelt<br />
22<br />
OFTA KOMMER<br />
FOLK FRAM OCH<br />
SÄGER VÄLDIGT<br />
SNÄLLA GREJER.<br />
MEN DU VET,<br />
IBLAND KÄNNER<br />
MAN ATT MAN BARA<br />
VILL FÖRSVINNA.<br />
18-25 Loreen.indd 22 12-09-19 17.58.35
MÅSTE FÅ BLOMMA<br />
18-25 Loreen.indd 23 12-09-19 17.58.52<br />
23
MÅSTE FÅ BLOMMA<br />
ÖDMJUKHET ÄR BRA LIKSOM, MEN MAN<br />
MÅSTE KUNNA FÅ BLOMMA SOM MÄNNISKA.<br />
sätt att komma undan den är att börja prata,<br />
göra nåt, röra på sig. Man vill inte titta på<br />
det, men det försvinner ju inte. Då är det<br />
bättre att man kollar på vad fan det grundar<br />
sig på, gör sig av med skiten och går vidare.<br />
Blir man av med det genom att vara tyst?<br />
– När du sitter tyst börjar du känna av<br />
ditt system. Först går tankar runt, fram och<br />
tillbaka, bak och fram: Varför gjorde han<br />
så? Och jag så? Lämnade jag spisen på? Vad<br />
ska jag göra med mitt liv? Tredje dagen på<br />
retreat är den värsta. Varje fucking minut<br />
känns som en timme, det kryper i kroppen.<br />
Men efter ett tag har man nött alla tankar.<br />
Sen lägger sig nåt.<br />
Vad jobbigt det låter.<br />
– Det är jobbigt! utropar Loreen och<br />
skrattar. Folk tror att de ska på lite retreat<br />
och hitta lugnet, men it’s not a dance! Man<br />
måste vara beredd, det kom<strong>mer</strong> att göra så<br />
jävla ont, men nu kör vi ändå!<br />
En gång var hon på retreat i tio dagar. Tio<br />
24<br />
dagars tystnad och meditation och där fick<br />
de inte ens titta andra människor i ögonen.<br />
– Ja, för kollar man nån i ögonen får man<br />
kontakt och då börjar man fundera. Som<br />
nu när jag tittar på dig, jag sitter ju och studerar<br />
dig och du studerar och känner av<br />
mig. Fokuset blir ett annat då, det handlar<br />
ju om att du på retreat ska känna av dig<br />
själv och din egen kropp. Och det behöver<br />
man space till. Det är hela poängen med att<br />
vara tyst, att hitta trygghet i dig själv. Sen<br />
kan du skilja på vad som är din energi och<br />
vad som är andras. Och då kan du vara i din<br />
glädje eller vad du känner, förstår du vad<br />
jag menar?<br />
När Loreen pratar gestikulerar hon ganska<br />
mycket, men hennes tjocka lugg ligger hela<br />
tiden på plats. Den döljer nästan ögonen,<br />
bildar ibland en glipa som snart rättas till.<br />
Jag säger att det är bra att ha en sådan där<br />
lugg när man inte ska kolla folk i ögonen.<br />
– Där har du det!<br />
Den är viktig, den där luggen. När hon<br />
senare ska plåtas på Strandvägen och säger<br />
att hon gillar vinden men vill att den ska<br />
komma från rätt håll. Hon vill ogärna att<br />
luggen ska blåsa upp på bilden. Men ändå<br />
älskar hon vädret, kyligt ska det ju vara.<br />
– Jag åker till Svalbard senare i år med<br />
Greenpeace och kollar på isarna som smälter,<br />
säger hon mellan ka<strong>mer</strong>ablixtarna.<br />
Det är viktigt för henne att engagera sig<br />
på något sätt. Hon ställer alltid upp i välgörenhetshower<br />
och är aktiv i organisationen<br />
Civil Right Defenders.<br />
– Där diskuterar vi till exempel Azerbadzjan,<br />
hur man följer upp det, så att jag inte<br />
bara släpper det. Det kan ju inte vara så att<br />
jag är i Azerbadzjan och sen bara ”hej då”.<br />
I SOMRAS TILLDELADES Loreen Läkerols kulturpris<br />
Voice of the year, för att hon med<br />
sin röst skapat skön musik men också för<br />
att hon använt den till att lyfta fram viktiga<br />
människorättsfrågor under schlager-EM.<br />
Pengarna skänkte hon till arbete för kvinnors<br />
rättigheter i Azerbadzjan.<br />
– Jag har levt kring den här typen av problematik,<br />
kvinnodiskriminering. Inte för<br />
att baktala Marocko, de har kommit långt i<br />
jämförelse med många länder, men jag har<br />
varit med om det så många gånger inom<br />
min släkt. När jag är i Marocko ser jag fattigdomen<br />
där och hur man gifter bort sina<br />
döttrar, inte för att vara elak utan för att<br />
överleva och säkra framtiden. Kvinnorna<br />
håller sig på sin sida och männen på sin<br />
sida. Min mamma trodde på nåt annat och<br />
det var motvind hela vägen tills hon kom<br />
fram. Min mamma är en riktig krigare. För<br />
mig är frihet en självklarhet. Du får göra<br />
vad fan du vill, du har rätt till dig själv, det<br />
är inte rocket science. Även vi här uppe i<br />
Sverige förstår inte vad det innebär att du<br />
är fri.<br />
Loreen anser att det finns andra problem<br />
i Sverige som gör att vi inte är helt fria, att vi<br />
är hämmade på andra sätt.<br />
– I Marocko går man till exempel till<br />
sin granne och pratar om sina problem,<br />
öppnar hjärtat och rensar sina system. Vi<br />
här i Sverige tänker ”jag ska inte dela med<br />
mig, jag vill inte vara en börda, nä inte ska<br />
väl jag”. Den där jantelagen. Ödmjukhet<br />
är bra liksom, men man måste kunna få<br />
blomma som människa. Kanske inte så<br />
övera<strong>mer</strong>ikanskt, men man måste ju få<br />
blomma.<br />
18-25 Loreen.indd 24 12-09-19 17.59.01
18-25 Loreen.indd 25 12-09-19 17.59.01<br />
GRANATH / EURO RSCG Fotograf: Alexander Crispin
MÅSTE FÅ BLOMMA<br />
Hon har satt sig i soffan, lagt det ena<br />
benet med den <strong>mer</strong> än decimetern höga<br />
platån över det andra.<br />
– Får ni feeling här då? frågar hon och ser<br />
sig om i rummet.<br />
Vi sitter i det som man på Hotel Diplomat<br />
kallar biblioteket. Längs väggarna står bokhyllor<br />
med whiskyflaskor av sorten Mackmyra<br />
och gamla böcker med bruna och<br />
vinröda pärmar.<br />
– Hajar ni hur mycket det spökar i det här<br />
huset, säger hon och jag frågar om spöken<br />
är något hon tror på.<br />
– Andar tror jag på. Du får inte glömma<br />
att jag är berb liksom. I Marocko tror man<br />
på spirits. Där tror man att när kroppen dör<br />
har själen ett val att stanna eller gå vidare.<br />
De som väljer att gå vidare, vart går de?<br />
– Bra fråga, det ska jag tala om för dig!<br />
säger hon, skrattar och blir allvarlig igen.<br />
Nämen, man säger att man går över i en<br />
annan form, där det inte finns tid. Kroppen<br />
är rätt så tung, det är ganska mycket smärtor<br />
som vi måste uppleva, det är ganska<br />
mycket vi måste kämpa med i det här livet.<br />
Nu tänker du bara ”I det här livet? Vad för<br />
mumbo jumbo is this?”.<br />
Diktafonen som ligger på glasbordet visar<br />
att den spelat in i fyra minuter. Vi har redan<br />
pratat livet efter döden, jag hade tänkt att<br />
vi skulle börja med de enkla frågorna: som<br />
dem om hennes första platta som släpps i<br />
oktober och om vad hon sysslat med efter<br />
Eurovisionsegern. Men Loreen är spirituell<br />
och pratar gärna andlighet. Hon anser att<br />
de stora religionerna är så gott som ”samma<br />
story”. Hon tror på ett liv efter döden, hon<br />
tror på själen. Och det som alstrar en fin<br />
energi. Man behöver inte kalla det Gud.<br />
”Spirituality, andlighet, pang, där är det”.<br />
Men nu frågar jag ändå om den kommande<br />
plattan.<br />
– Folk har hört ”My heart is refusing me”<br />
och ”Euphoria”, jag tror att de kom<strong>mer</strong> att<br />
bli rätt förvånade när de hör plattan. Den är<br />
vuxnare och mycket mörkare, smutsig. Det är<br />
inte bara dansmusik, och kanske inte dansmusik<br />
i den formen som vi är vana att höra.<br />
Den är filmisk och dramatisk, med mycket<br />
stråkar. Och väldigt personliga stories.<br />
Texterna handlar om relationer: olycklig<br />
kärlek, otrohet, separationsångest, intimitet,<br />
sådant som hon själv eller människor<br />
i hennes omgivning upplevt. Och skivan<br />
avrundas med låten som har samma titel<br />
som plattan – ”Heal”.<br />
20<br />
LOREEN NAMN: Lorine Zeineb Nora Talhaoui. FÖDD: 16 oktober 1983 i Stockholm. BOR: I Hornstull,<br />
Stockholm. GÖR: Sångare. Vann Eurovision Song Contest i Baku i Azerbadzjan med låten ”Euphoria”. Året<br />
innan kom hon vidare till Andra chansen i Melodifestivalen med låten ”My heart is refusing me”. I årets<br />
Rockbjörnen vann hon pris för bästa svenska låt och bästa kvinnliga liveartist. AKTUELL: Med skivan Heal<br />
som kom<strong>mer</strong> ut 24 oktober.<br />
18-25 Loreen.indd 20 12-09-20 11.12.13
I projektet Hållbara Hökarängen har ett 20-tal lokaler avsatts för konstnärlig verksamhet. Detta för att<br />
väcka liv i stadsdelen som under en tid varit långsamt på dekis. Konsten är välkommen men väcker oro –<br />
ska det ge högre hyror i området? TEXT JESSICA JOHANSSON FOTO KERSTIN CARLSSON<br />
NÄR KULTUREN KOM<br />
TILL HÖKARÄNGEN<br />
Två män flyttar runt de gigantiska<br />
schackpjäserna på torget i Hökarängens<br />
centrum.<br />
– De har ställt ut pjäserna fel, så<br />
vi rättar till det, säger den ena och skrattar.<br />
Schackpjäserna är ett nytt inslag som<br />
lokalföreningen Bästa Svängen och stadsdelsförvaltningen<br />
står bakom. Bästa Svängen<br />
arbetar för att skapa ett <strong>mer</strong> levande<br />
centrum i Hökarängen och ta tillbaka<br />
torget som den mötesplats det är tänkt att<br />
vara. Just den här dagen känns det som att<br />
de har lyckats. Det sitter människor på alla<br />
bänkar och många är ute i solen. Männen<br />
som flyttar schackpjäserna vill gärna prata<br />
om Hökarängen, men vill inte medverka<br />
på bild eller med namn.<br />
– Jag har bott här i 20 år och hängt mycket<br />
på torget, säger den ene. Jag älskar Hökarängen,<br />
framför allt naturen.<br />
Hökarängen, en station från Farsta på<br />
gröna linjen söderut, har länge haft dåligt<br />
rykte och inte mycket till kulturellt liv.<br />
Sedan 2004 finns dock Konsthall C, som<br />
26<br />
startats av boende i området. Den har etablerat<br />
sig i Stockholms konstliv och där<br />
ordnas regelbundet utställningar. Förutom<br />
det finns Konstiga Fönstret, en utställningslokal<br />
för amatörkonstnärer.<br />
Det senaste året har fler förändringar ägt<br />
rum i förorten. Mannen på torget har märkt<br />
dem.<br />
– Det är kul med konst. Jag ska gå och<br />
glutta nån dag, säger han och nickar mot<br />
centrumgatan.<br />
Som en del av projektet Hållbara Hökarängen<br />
har Stockholmshem avsatt ett tjugotal<br />
lokaler för konstnärlig verksamhet. Nya verksamheter<br />
har dykt upp – en sushirestaurang,<br />
tatueringsstudio, ett ekologiskt kulturkafé<br />
och en cevicheria är några av dem.<br />
ÄVEN OM DET är positivt med ett levande centrum<br />
kan man fråga sig varför Stockholmshem<br />
vill göra den här satsningen.<br />
Ett antal städer i Europa har genomgått<br />
en så kallad gentrifieringsprocess.<br />
Det brukar börja med att konstnärer hyr<br />
ateljéer i ett slitet område med sociala problem<br />
och fattigdom. Där är hyrorna billiga,<br />
vilket passar konstnärerna som sällan har<br />
det bra ställt ekonomiskt. Så småningom<br />
upptäcker affärsidkare möjligheter med att<br />
konstnärer rör sig där och öppnar trendiga<br />
kaféer och butiker.<br />
Områdets status höjs, vilket lockar företag<br />
och privatpersoner från de högre sociala<br />
skikten. Hyrorna stiger och konstnärerna<br />
får flytta ut.<br />
En av de förorter i Stockholm som gentrifierats<br />
är Aspudden. Där har det dock skett<br />
över lång tid och på naturlig väg.<br />
En farhåga bland några av de boende i<br />
området är att Stockholmshem nu själva försöker<br />
skapa en liknande process i Hökarängen,<br />
för att på sikt kunna ta ut högre hyresavgifter<br />
och skapa ett attraktivt område.<br />
På Sjöskumsvägen i Tobaksområdet bakom<br />
centrum har konstnären Geraldine Hudson<br />
fått ateljé tack vare Hållbara Hökarängen.<br />
Projektet satte i gång när hon hade bott i<br />
området ungefär ett halvår.<br />
26-29 Ho kara ngen.indd 26 12-09-19 18.02.41
– Jag hade ren tur, säger hon och fixar<br />
med draperiet i den lilla utställningsdelen<br />
av lokalen. Hon har flera arbetsbord där<br />
hon jobbar med sin konst och delar ateljén<br />
med en smyckesdesigner. Hon kom<strong>mer</strong><br />
ursprungligen från England och läser för<br />
närvarande svenska på SFI på förmiddagarna.<br />
Lokalen har hon döpt till Konstapoteket.<br />
När hon låser upp passerar en man med<br />
rullator på andra sidan gatan. Han frågar<br />
när nästa utställning blir och vinkar innan<br />
han går vidare.<br />
– Folk här är väldigt nyfikna på vad jag<br />
gör, förklarar Geraldine Hudson. Men jag<br />
ska sätta upp en lapp om att de måste ta<br />
med sig fimpar och burkar!<br />
Hon har fått ett bord och blomsterarrangemang<br />
av Stockholmshem för att skapa en<br />
inbjudande atmosfär. Lokalen har ett stort<br />
fönster som vetter mot gatan så att förbipasserande<br />
kan se pågående utställningar. Hon<br />
erbjöds också hjälp av ett marknadsföringsföretag<br />
av Stockholmshem, men tackade<br />
nej eftersom det stred mot hennes politiska<br />
ideologi.<br />
– Jag bodde i Berlin tidigare och upplevde<br />
där hur ett område gentrifierades på<br />
kort tid. När jag flyttade dit var det fattigt<br />
och utsatt, ett år senare var det hippt och jag<br />
fick lov att flytta.<br />
Geraldine Hudson tycker att det är kul att<br />
Hökarängen blommar upp, men hon har<br />
också reagerat på att Stockholmshem själva<br />
startar den här utvecklingen.<br />
– Jag undrar varför de gör det, vad är deras<br />
egentliga mål och syfte? Mitt kontrakt på den<br />
här lokalen löper över ett år. Jag är rädd att<br />
de sen höjer hyran och tar in en designbyrå<br />
eller nåt, säger hon och skrattar.<br />
Men hon blir snabbt allvarlig igen.<br />
– Jag tror att de boende här som har problem<br />
behöver <strong>mer</strong> än ett levande centrum.<br />
De behöver en välfungerande psykiatri, samtal<br />
och aktiv hjälp med sina problem. Där<br />
kanske Bästa Svängen kan hjälpa. Att det sitter<br />
några och dricker på en bänk i centrum<br />
stör mig inte. De är harmlösa. Jag är aldrig<br />
rädd när jag går hem på kvällen. Men om de<br />
vill ha hjälp hoppas jag att de kan få det.<br />
DET ÄR KUL MED KONST. JAG SKA GÅ<br />
OCH GLUTTA NÅN DAG.<br />
Hon tycker att varje område borde ha<br />
billiga lokaler för konstnärer, i stället för<br />
att samla alla på ett ställe. Hon berättar om<br />
positiva initiativ i Hökarängen, som då ett<br />
antal boende har arrangerat soppkök och<br />
serverat soppa för en billig peng.<br />
– Konsthall C kom ju också till naturligt<br />
och från de boende i området, men Hållbara<br />
Hökarängen är nåt annat, säger hon.<br />
Jag vill inte att området ska bli hårdare än<br />
det är, men vill inte heller att det ska bli <strong>mer</strong><br />
medelklassigt. Jag gillar blandningen av<br />
26-29 Ho kara ngen.indd 27 12-09-19 18.02.53<br />
27
NÄR KULTUREN KOM TILL HÖKARÄNGEN<br />
folk och är rädd att man med tiden kom<strong>mer</strong><br />
börja sälja ut hyresrätter, som man har gjort<br />
på andra ställen i Stockholm.<br />
EMMA HENRIKSSON PÅ Stockholmshem är projektledare<br />
för Hållbara Hökarängen.<br />
Hon förklarar att de jobbar mot en <strong>mer</strong><br />
hållbar förort, såväl socialt och ekonomiskt<br />
som miljömässigt.<br />
En del av projektet är centrumutveckling.<br />
Emma Henriksson beskriver den negativa<br />
utveckling som varit i Hökarängen – hur<br />
butiker har fått lägga ner och lokaler gapat<br />
tomma. Hon menar att om de lyckas få fler<br />
människor som rör sig där, bidrar det till en<br />
tryggare och trivsammare känsla.<br />
För två och ett halvt år sedan bjöds alla<br />
boende i Hökarängen in till en boendedialog<br />
som ordnades av de kommunala<br />
bostadsbolagen tillsammans med staden<br />
och Hyresgästföreningen. Dock kan man<br />
ifrågasätta vilka som orkar delta i en sådan<br />
dialog, och anta att det rör sig om redan<br />
aktiva och engagerade personer. Emma<br />
Henriksson säger att de inte har någon önskan<br />
att byta ut hyresgästerna.<br />
– Men vi vill gärna att folk ska vilja flytta<br />
hit och inte bara hamna här. Vi samlade in<br />
synpunkter från de boende och över hälften<br />
av dem handlade om centrum och missbruksproblematiken.<br />
Människor ville ha en<br />
förort där man inte bara sover utan också<br />
lever. Vi samarbetar med Farsta Stadsdelsförvaltning<br />
och deras projekt Levande<br />
Hökarängen, som fokuserar främst på missbrukarna<br />
och jobbar preventivt, och med<br />
föreningen Bästa Svängen.<br />
Många av de lokaler i området som man<br />
nu hyr ut till konstnärer har tidigare stått<br />
tomma eller fungerat som lager. Det ger ett<br />
tråkigt intryck, vilket Stockholmshem tagit<br />
fasta på.<br />
EN AV DE boende i området som är mycket<br />
positiv till utvecklingen är gymnasieläraren<br />
Annika Lindgren som bor i Tobaksområdet<br />
med sitt barn och sin kille.<br />
– Jag har trivts de fem år jag bott här, men<br />
känt att själva centrum definitivt har behövt<br />
ryckas upp. Nu finns ett apotek och ett par<br />
trevliga restauranger, vilket bjuder in till<br />
ett umgänge som inte har funnits i den här<br />
stadsdelen tidigare.<br />
Annika Lindgren brukar gå och fika på<br />
nystartade kaféet Lokalrätten och ser det<br />
positiva i att där träffa andra som bor i områ-<br />
28<br />
HÖKARÄNGEN EN FÖRORT söder om stan, en station från Farsta. Området bebyggdes främst med<br />
bostäder 1945–1954. Centrumet var det första i Stockholm som bestod av en gågata utan biltrafik.<br />
VECKODAGSOMRÅDET, som är en del av Hökarängen, byggdes 1946 som nödbostäder till fattiga familjer.<br />
I Tobaksområdet ligger det nystartade kulturkaféet Lokalrätten. Här finns också sedan tidigare kollektivhuset<br />
Cigarrlådan och Konsthall C. ÅR 2011 hade Hökarängen nästan 9 000 invånare. STOCKHOLMSHEM<br />
står bakom projektet Hållbara Hökarängen, som sträcker sig från mars 2011 till mars 2013, och som<br />
bland annat går ut på att upplåta lokaler till konstnärlig verksamhet för en <strong>mer</strong> levande förort.<br />
det. Hon är också positiv till <strong>mer</strong> ekologiskt<br />
hållbara lösningar och en upprustning av<br />
husen, vilket är en del av utvecklingen.<br />
– Det enda jag var tveksam till var när ett<br />
bokförlag flyttade in mitt på centrumgatan,<br />
för det är ju inget som vi boende kan ta del<br />
av. Men på det stora hela upplever jag att<br />
förändringarna kompletterar det som har<br />
funnits här innan.<br />
Stefan Lindbergs kontor är fullt av bilder<br />
från Hökarängen.<br />
Han är själv före detta heroinist men har<br />
nu varit helt ren i flera år. I augusti 2011<br />
drog han, tillsammans med socialarbetaren<br />
Olle Jonasson, i gång föreningen Bästa<br />
Svängen.<br />
De ordnar loppisar och arrangemang som<br />
Hökarängens dag och har lokaler med olika<br />
drogfria aktiviteter.<br />
I våras stod de bakom en fotoutställning<br />
om sjuttiotalets hippier i Farsta. På torget i<br />
Hökarängen har de en röd stuga där de serverar<br />
billigt kaffe.<br />
– Vi avskaffar inte missbruket, men vi vill<br />
ge folk hopp och stöd, säger Stefan Lindberg.<br />
Vi har lyckats bryta den nedåtgående<br />
spiralen där verksamheter lades ner och<br />
missbrukarna tog över torget. När vi skulle<br />
ha ett lotteri och tiggde priser från de lokala<br />
affärerna bidrog de med jättefina saker. Det<br />
tycker jag visar på en ny, gemensam vilja att<br />
göra nåt bra av vår förort.<br />
Stefan Lindberg berättar att ett gäng kompisar<br />
nyligen donerade hela 4200 kronor.<br />
– En av deras vänner hade tagit livet av<br />
sig. Först hade de tänkt skänka lite och<br />
använda resten till en begravningskrans.<br />
Sen valde de att ge hela summan, eftersom<br />
kransen ändå skulle vissna. Det gjorde oss<br />
otroligt glada och stolta.<br />
Männen på torget har fixat klart med<br />
schackpjäserna och tänt var sin cigarett.<br />
Den ena pratar om Bästa Svängen och det<br />
visar sig att han var med och donerade<br />
pengarna som Stefan Lindberg nämnde.<br />
– De har sina lokaler här borta, pekar<br />
han. De fixar mycket bra. Jag är själv inte<br />
nykter än men jag och mina polare samlade<br />
ihop pengar efter att vår kompis hade dött<br />
och gav dem alltihop. Synd bara att blomsterhandeln<br />
var tvungen att stänga. Och den<br />
här nya glasskiosken gillar vi inte alls. Vem<br />
fan öppnar en glasskiosk när sommaren är<br />
slut?<br />
26-29 Ho kara ngen.indd 28 12-09-19 18.03.04
GREEN DAY ¡ UNO!<br />
STONE SOUR<br />
HOUSE OF GOLD &<br />
BONES PART 1<br />
MUSE THE 2ND LAW<br />
NICKELBACK HERE AND NOW<br />
26-29 Ho kara ngen.indd 29 12-09-19 18.03.09
Sedan 30 år körs på stans motorleder nattloppet Stockholm Open den sista fredagen i augusti. För det<br />
mesta är tävlingen olaglig då motorvägarna spärras av och bilar på upp till 1200 hästkrafter tävlar mot<br />
varandra. TEXT CYRIL HELLMAN FOTO FRANK ASCHBERG<br />
NATTRACE STHLM<br />
30<br />
30-33 Street Car Race.indd 30 12-09-19 18.09.19
Söndagen 1 september klockan<br />
23 står hundratals människor, de<br />
flesta i åldersintervallen 20–40 år,<br />
samlade längs Örbyleden framför<br />
macken i Bandhagen. Robbans vita<br />
Camaro och en svart Opel Commodore ska<br />
köra semifinal i Stockholm Open. Vägen är<br />
avspärrad av publiken och deras bilar. I luften<br />
närmar sig en polishelikopter. Polisen<br />
har haft extra otur i år eftersom streetracetävlingen<br />
Stockholm Open vanligtvis körs<br />
sista fredagen i augusti. Men två dagars<br />
konstant regnande medförde att tävlingen<br />
fick skjutas fram två dagar. Men även när<br />
polis vet om platsen i tid finns det ingen<br />
polisbil i världen som kan köra i kapp med<br />
de här bilarna.<br />
En kille i Stone Island-tröja och bandana<br />
framför ansiktet ska flagga start med händerna<br />
och pekar på en kille och säger att<br />
ingen går längre än han. ”Shit jag kom<strong>mer</strong><br />
bli döv”, säger en ung tjej bredvid mig.<br />
Motorerna startar i ett moln av rök, teamet<br />
som står runt om och håller i bilarna<br />
släpper taget, ett makalöst ”wroooom” och<br />
på 5,4 sekunder är loppet på 201 meter<br />
(halva sträckan mot dragracing) över, kvar<br />
är bara däckspåren på den nylagda asfalten.<br />
På långt håll ser det ut som om den<br />
svarta bilen har vunnit. Folk går tillbaka till<br />
macken, står och talar i mobiltelefoner. De<br />
diskuterar vem som har vunnit. Snart kom<strong>mer</strong><br />
beskedet, det är Robbans vita Camaro.<br />
Ingen vill vinna på fusk, film ligger ute på<br />
Youtube redan nästa morgon så nu för tiden<br />
är sådant här inget att tjafsa om.<br />
I ÅR ÄR DET 30 år sedan Stockholm Open<br />
startade som en illegal tävling 1982. Det<br />
pågick till 1993, då tävlingen under några<br />
år kördes inhägnad och laglig. När tävlingen<br />
sedan av miljöskäl blev bortkörd från<br />
flygfältet i Tullinge år 2003 var den tillbaka<br />
VANLIGTVIS BRUKAR FINAL SKE RUNT<br />
KLOCKAN FEM, SEX PÅ MORGONEN.<br />
på gatan igen. Namnet Stockholm Open<br />
kom<strong>mer</strong> sig av att tävlingen är öppen för<br />
alla, en sanning med viss modifikation, då<br />
ingen vanlig sportbil skulle klara ett race.<br />
Syftet med tävlingen är att få fram Sveriges<br />
snabbaste ”gatbil”. Förare och bilar kom<strong>mer</strong><br />
från hela landet. Definitionen på en<br />
”gatbil” är diffus, men ett av kraven är att<br />
man är tvungen att köra bilen själv till starten<br />
som alltid går från anmälningsplatsen i<br />
Ropsten – vilket gör att förare och bil måste<br />
ta sig dit på allmän väg. I Ropsten lottas tävlingsheat<br />
och förarna får sina startnum<strong>mer</strong><br />
30-33 Street Car Race.indd 31 12-09-19 18.09.45<br />
31
NATTRACE STHLM<br />
och under kvällen ochnatten körs tävlingar<br />
norr och söder om stan. Vanligtvis brukar<br />
final ske runt klockan 05, 06 på morgonen<br />
men eftersom det är söndag och folk ska<br />
upp och jobba har man beslutat att klockan<br />
02 måste sista racet ske.<br />
Tidigare under kvällen har den vita<br />
Camaron stått undangömd snett bakom<br />
macken. Robban vill inte ha folk han inte<br />
känner omkring sig. Oftast är det publiken<br />
som drar till sig problem, genom krockar<br />
eller för höga motorer. Han är en kort, vältränad<br />
man som alltid kör själv, passagerare<br />
väger för mycket. Men i hans team Nightracing<br />
ingår sex vänner, denna kväll är de fem.<br />
I fjol bröt de Skanstulls-Jonas Team Asconas<br />
svit på segrar sedan 2006. Robban har som<br />
många andra tävlande tidigare kört dragracing<br />
men kör nu<strong>mer</strong> enbart Stockholm<br />
Open nightrace. Jag frågar om charmen med<br />
att bara köra en gång per år är att hålla på att<br />
mecka. ”Jag meckar inte, bygger bara grejer<br />
som funkar”, säger han och understryker att<br />
meckar gör han med andra bilar. Att bygga<br />
är ett brinnande intresse. Camaron byggde<br />
han ihop på en vinter för att vinna redan år<br />
2010 men stötte då på problem.<br />
MAN KAN KÖRA andra lopp och vinna hela<br />
tiden men Stockholm Open är den klassiska<br />
tävlingen som alla vill vinna. För en tävling<br />
per år är det värt att offra tid. Polisen försöker<br />
stoppa den men har problem.<br />
– De vet aldrig när rundorna ska gå och<br />
om de kom<strong>mer</strong> hit nu kan de inte göra nåt,<br />
för bilen står ju still, säger Robbans mekaniker<br />
J. De måste ta föraren precis när han<br />
har kört och även då finns det mycket som<br />
är svårt att bevisa.<br />
– Vet man att man har snuthäng stannar<br />
man bilen och går därifrån, säger Robban.<br />
Tävlingen ställs inte in för det. Man har<br />
tidsfrister men kom<strong>mer</strong> polisen och blockerar<br />
blir det problem för man har inte tid att<br />
bara stå och vänta i en timme. Är man inte<br />
klar i tid har man förlorat. Ett av Robbans<br />
knep är att stressa motståndaren att köra<br />
så fort som möjligt, deras knep i sin tur är<br />
enligt honom att dra ut på tiden. Vi frågar<br />
om vi får ta en bild på honom och bilen.<br />
– Spelar egentligen ingen roll, jag kör ju<br />
inte på bilden.<br />
Jag frågar om hjälmen är för att vara anonym.<br />
– Det är för att inte slå i huvudet om nåt<br />
händer.<br />
Olyckor har hänt genom åren, men aldrig<br />
32<br />
för Robban som testar bilen noggrant så att<br />
den fungerar. Man kan inte åka ut med en<br />
bil som man inte vet vart den tar vägen.<br />
– Det räcker med att justera bakvagnen 3<br />
millimeter snett för att hamna där man inte<br />
vill vara.<br />
Säkerheten är ändå hög, full krockbur i<br />
bilen och sexpunktsbälte och annat som<br />
hör en vanlig klassad racerbil till. Skillnaden<br />
mot dragracing är att det här är en<br />
gammal bil. Det går att åka fortare på bana,<br />
men den här Camaron är byggd endast för<br />
att åka på gatan.<br />
– Tjusningen är att få ner all effekt i marken.<br />
Det han menar är att så mycket som möjligt<br />
av den kraft som kom<strong>mer</strong> från motorn<br />
ska användas till att skjuta bilen framåt<br />
istället för att bilen bara ska spinna.<br />
ROBBAN KÖRDE SITT förra Stockholm Open<br />
2004 men det finns de som har kört sedan<br />
åttiotalet. En kille som dagen innan lämnat<br />
WO på grund av trasig motor har kört sedan<br />
1982. Det finns flera streetracetävlingar,<br />
som Birka Cup och Valhalla, men åker man<br />
på gatan är prestigen att vinna Stockholm<br />
Open. Äran går även till teamet: ”det är klart<br />
man vill vara med och mecka vinnarbilen”,<br />
säger J. De fem personerna i Robbans team<br />
har alla olika roller: någon sköter soppa och<br />
laddning, någon däckstycket där bak, någon<br />
stötarinställning. De talar om bilarna som<br />
individer, att det är individuellt för varje bil<br />
vad som passar den bäst.<br />
I vanliga fall meckar J. i högsta dragracingserien<br />
FIA European Drag Racing Championship<br />
med motståndare från hela Europa.<br />
I Stockholm Open är alla bilar svenska.<br />
– Men vi välkomnar bilar från andra länder,<br />
det vore kul att köra ifrån dem också,<br />
säger J. Teamet är viktigt. Är man inte sammansvetsade<br />
och plockar in folk utifrån blir<br />
det löst och fladdrigt. Man förlorar på att de<br />
som håller på med bilen inte är vana och<br />
har lugnet i kroppen. Föraren blir stressad<br />
och missarna kom<strong>mer</strong>.<br />
30-33 Street Car Race.indd 32 12-09-19 18.09.59
Det har skrivits på forum att fjolårets vinstsumma<br />
var på 100000 kronor men enligt<br />
Robban är det bara rykten. I verkligheten var<br />
vinsten 16000 kronor, pengar som kom<strong>mer</strong><br />
från anmälningsavgiften på 500 kronor.<br />
– Det är inga stora pengar och när jag vinner<br />
ger jag dem till grabbarna runt omkring,<br />
säger han.<br />
Andra rykten är att man som vid större<br />
inbrott sätter i gång larm i skenmanövrer,<br />
det stäm<strong>mer</strong> inte, säger teamet.<br />
– Får man tre rödlysen efter sig är det jobbigt<br />
men man kör ju ändå ifrån dem, säger<br />
en av dem.<br />
Startern, killen som viftar med händerna,<br />
ser om polisen närmar sig och skyndar på.<br />
Vid målgången är det inte avspärrat, där<br />
står bara måldomare, en ur varje team.<br />
MOBILTELEFONER RINGER, DET gasas i bilar runt<br />
omkring och det närmar sig tävling, teamet<br />
kollar däcktrycket en sista gång. Det ryktas<br />
att Johan, en annan vanlig finalist redan är<br />
utslagen i Jordbro mot Tommy. Är det inte<br />
rykten kan Robban sedan behöva köra Jordbrorakan.<br />
Finalplats bestäms i slutändan av<br />
den som är först till final.<br />
Vad händer om polisen tar en? Eftersom<br />
bilen saknar registreringsnum<strong>mer</strong> har de<br />
inget att gå på <strong>mer</strong> än att bilen kör på breda<br />
bakdäck. Tar polisen föraren när han kör<br />
rubriceras det oftast som ”vårdslöshet i trafik.<br />
Det är sällan polisen orkar stå och vänta<br />
i timmar som tävlingsdeltagare och publik<br />
kan göra. Hörst det på polisradio att det<br />
körs någon annanstans i stan måste polisen<br />
åka dit.<br />
– Då rullar vi ut och kör vår tävling. Det<br />
blir lite katt-och-råtta-lek. Vissa poliser tycker<br />
det är jättefarligt med streetrace medan<br />
andra bara står och tittar och tycker det är<br />
kul, säger en i teamet.<br />
Vi dividerar om huruvida vi ska få plåta<br />
hela teamet: ”ser inget positivt i det, de flesta<br />
som läser din artikel kom<strong>mer</strong> ju tycka att<br />
man är en idiot”, säger en.<br />
– Äh, polisen har ändå stenkoll på vem<br />
jag är, säger Robban.<br />
Men polisen hittar nya sätt att störa, ett<br />
är att föraren blir rödflaggad hos försäkringsbolag<br />
och inte kan teckna en vanlig<br />
bilförsäkring.<br />
DET HANDLAR INTE bara om att vinna, man<br />
måste vinna först mot sina nya motståndare<br />
så att man bestäm<strong>mer</strong> plats, förklarar Robban.<br />
Plats är viktig. Ju <strong>mer</strong> motor, desto viktigare<br />
är asfalten.<br />
– Blir det som tidigare under kvällen, att<br />
man får åka upp till Barkarby, blir det tidspress,<br />
motorn kan gå sönder om man måste<br />
åka långt.<br />
När sådant händer kan man ha trimmat<br />
för mycket och det är ingen gatbil längre.<br />
Asfalten på Örbyleden är Robban nöjd<br />
med: ”det är helt nylagt och det är lika för<br />
båda.” Många har olika asfalt i olika körfält,<br />
då blir det alltid snack. Man får singla<br />
slant och det blir surt för den som får dålig<br />
asfalt.<br />
– Är de orutinerade försöker man stressa,<br />
jag har ju stått här nu i flera timmar och bara<br />
väntat. När jag ringer och stressar kanske de<br />
missar att tanka eller sätta på lustgas. Det är<br />
då man måste ha bra grabbar runt sig.<br />
Om någon på andra sidan drar ut på tiden<br />
till 01.20 har Robban tjugo minuter på sig att<br />
vinna den repan och det räcker med att det<br />
kom<strong>mer</strong> en polis som ställer till problem.<br />
Det gäller att vara strategisk i fråga om var<br />
man ställer bilen.<br />
– Nu står den skitdåligt med endast en<br />
utfart. Normalt sett kan man köra genom<br />
bensinmacken också men i kväll är den<br />
överbefolkad av publiken, säger Robban.<br />
Han verkar säker på att vinna och pratar<br />
redan om nästnästa lopp.<br />
ANDRA POLISER<br />
BARA STÅR OCH<br />
TITTAR OCH<br />
TYCKER DET<br />
ÄR KUL.<br />
– Det vore för jävla kul om vi tar finalen,<br />
gör det två år i rad.<br />
STRAX EFTER ATT Robban har vunnit semifinalen<br />
susar en ambulans förbi på Örbyleden<br />
och det spekuleras i att den i publiken som<br />
nyligen gasade i väg i en Supra kan ha skadat<br />
sig.<br />
Robert har vunnit semifinalen och ska<br />
möta vinnaren i Jordbro och vet fortfarande<br />
inte vem det blir. Han vill köra finalen här<br />
i Örby eller i Liljeholmen så det blir nära<br />
hem.<br />
Vi följer med en svans av bilar i hög hastighet<br />
till Jordbro men väl där händer ingenting.<br />
Fel information. Det rings i mobiler<br />
och vi åker tillbaka till Örbyleden. Publik<br />
har börjat strömma till igen men nu står här<br />
tre polisbilar. Polisen har gått ut men ingen<br />
förutom de som får sina bilar lappade talar<br />
med dem. Klockan närmar sig 02. Folk<br />
säger att det inte spelar någon roll att polisen<br />
är här, det kom<strong>mer</strong> att köras ändå. Men<br />
så ringer det på mobiler och folk rusar till<br />
sina bilar. En transportsvans på hundratals<br />
kör mot Sköndal. Folk stannar på den lilla<br />
vägen framför McDonald’s och springer<br />
upp på motorvägen. Långt bort syns blåljus<br />
närma sig. Men startern i Stone Island-tröja<br />
är redan på plats liksom den vita Camaron<br />
och den svarta Camaron och så då publiken<br />
bakom och runt om som höjer sina<br />
ka<strong>mer</strong>or och mobiler. ”Wroooom” och<br />
Skanstulls-Jonas är slagen för andra året<br />
i rad. Nightracing Team höjer nävarna,<br />
jublar och omfamnas. ”Vi vann i år igen!”<br />
Årets Stockholm Open är över och publiken<br />
springer tillbaka till sina bilar.<br />
30-33 Street Car Race.indd 33 12-09-19 18.10.12<br />
33
Stockholms politiker pratar om en socialtjänst i världsklass.<br />
Socialarbetarna ser en socialtjänst som politikerna kör mot botten.<br />
Vi träffar socialarbetarna som bryter tystnaden om den socialtjänst där<br />
det mest handlar om pengar. TEXT MARIA HAGSTRÖM FOTO MARTINA HOLMBERG<br />
SOC BRYTER<br />
TYSTNADEN<br />
På bordet ligger två utredningar, två<br />
människor i stort behov av hjälp.<br />
Du har makten att bestämma deras<br />
framtid. Men tyvärr räcker inte<br />
pengarna till att hjälpa dem båda. Det var<br />
väl för tråkigt. Välj! Vilken av dem säger du<br />
nej till?<br />
Så skulle socialsekreteraren Ann-Marie<br />
Strömberg vilja göra: lägga utredningar<br />
framför politikerna i socialnämnden och<br />
be dem välja vilken människa som inte ska<br />
prioriteras. Det ansvaret borde politikerna<br />
ta, tycker hon och hennes kollegor, för det<br />
är de styrande politikerna som gör upp<br />
budgeten och skapar den socialtjänst som<br />
inte är på väg mot den världsklass som de<br />
så gärna pratar om.<br />
Länge har socialarbetarna varit tysta, de<br />
vill att samhällsmedborgarna ska känna att<br />
de kan vända sig med förtroende till social-<br />
34<br />
tjänsten, ingjuta hopp hos människor i en<br />
besvärlig situation.<br />
– Det ska mycket till innan man går ut<br />
och säger att det inte är säkert att vi kan<br />
hjälpa. Men nu börjar det kännas som att<br />
vi är delaktiga, vi riskerar att bli nedskärningsaktörer,<br />
och då har man passerat en<br />
viktig gräns. Hit men inte längre, det kan vi<br />
inte ställa upp på, säger socialsekreteraren<br />
MärtaLisa Tillema.<br />
SÅ NU BRYTER de tystnaden. Det började en<br />
vinterkväll 2011. Stockholm hade nyligen<br />
fått ett nytt socialborgarråd, Anna König<br />
Jerlmyr. Denna kväll hade hon bjudit in<br />
socialarbetare i Stockholm och de kom för<br />
att berätta för henne om sin arbetssituation.<br />
Det blev inte som de tänkt sig. Socialborgarrådet<br />
hade inte tid att stanna länge. Det var<br />
förstås en besvikelse, men det var när hon<br />
sa orden ”Det går alltid att effektivisera”<br />
som salen började vibrera. Då bestämde sig<br />
socialsekreterarna för att inte längre hålla<br />
tyst, det tvärfackliga nätverket ”Nu bryter vi<br />
tystnaden” började ta form.<br />
– Det sker en resning bland socialarbetare<br />
runt om i Sverige. Det handlar om att man<br />
är mycket missnöjd med en arbetsbelastning<br />
som blir tuffare och tuffare, obefintlig<br />
löneutveckling och att det saknas förutsättningar<br />
för att bedriva ett bra socialt arbete,<br />
säger MärtaLisa Tillema, som är en av initiativtagarna<br />
till det tvärfackliga nätverket.<br />
– Egentligen kan vi tacka socialborgarrådet<br />
för att nätverket finns, säger hennes<br />
kollega Ann-Marie Strömberg. När hon sa<br />
att det alltid går att effektivisera gick vi fullständigt<br />
i taket. Vi blev asförbannade. Jag<br />
har jobbat i 37 år, jag tog examen 1976. Och<br />
så kom<strong>mer</strong> hon som hade varit socialbor-<br />
34-37 Soc.sekr.indd 34 12-09-19 18.03.39
garråd i tre månader och säger att hon vet<br />
att det alltid går att effektivisera. Jaha, men<br />
till vilket pris?<br />
DE BERÄTTAR OM en socialtjänst där tyngden<br />
ligger på ekonomi, inte på människorna.<br />
– Ekonomitänket har tagit över fullständigt,<br />
säger Ann-Marie Strömberg. Jag läser<br />
alla nämndhandlingar och när man där<br />
pratar om bra resultat, vet du vad det är,<br />
vad är bra resultat inom socialtjänsten? Det<br />
borde ju vara att vi som jobbar med utsatta<br />
människor lyckas hjälpa våra klienter till<br />
ett bättre liv. Men så är det inte. Bra resultat<br />
är att ekonomin går ihop. En verksamhet<br />
kan alltså ha bra resultat men det kan vara<br />
åt helvete i alla fall.<br />
En bra socialarbetare, en duktig medarbetare,<br />
är alltså en kostnadsmedveten sådan,<br />
som håller budgeten. Så var det inte när<br />
Ann-Marie Strömberg började jobba inom<br />
socialtjänsten på sjuttiotalet. Visst fanns det<br />
brister då, men det var inte pengarna som<br />
styrde. Sedan dess har pengar och effektiviseringar<br />
blivit allt viktigare, under både de<br />
rödgrönas och alliansens regeringstid.<br />
– Det finns ingenting <strong>mer</strong> att ta av. Det<br />
är så slimmat och anorektiskt. Det går inte,<br />
säger MärtaLisa Tillema.<br />
En anorektisk budget kan innebära att<br />
människor inte får den hjälp de behöver.<br />
Ett exempel är människor i missbruk. Hjäl-<br />
pen krymper – vården i Stockholms stad<br />
ges ofta i kortare perioder än förr. Det kan<br />
innebära behandling i tre månader, för<br />
människor som levt i missbruk nästan hela<br />
livet.<br />
– Alltför korta perioders behandling gör<br />
BRA RESULTAT ÄR ATT EKONOMIN GÅR<br />
IHOP. EN VERKSAMHET KAN ALLTSÅ HA<br />
BRA RESULTAT MEN DET KAN VARA ÅT<br />
HELVETE I ALLA FALL.<br />
att de trillar dit igen och då måste man börja<br />
om från början. Det är dumma besparingar,<br />
det blir inte besparingar i längden, säger<br />
Ann-Marie Strömberg. Jag tycker det är bra<br />
att ta den här liknelsen: en medelklassmänniska<br />
som ska göra en livsstilsförändring för<br />
34-37 Soc.sekr.indd 35 12-09-19 18.03.45<br />
35
SOC BRYTER TYSTNADEN<br />
att gå ner i vikt skriver på ett årskontrakt för<br />
att få stöd. Och det är en ”piss i Mississippi”<br />
att gå ner i vikt om man jämför med vad<br />
människor med missbruksproblem ställs<br />
inför.<br />
ONSDAG 5 SEPTEMBER håller ”Nu bryter vi tystnaden”<br />
höstens första möte. Socialarbetare<br />
från olika delar av staden samlas – de jobbar<br />
med alltfrån familjevård i Spånga-Tensta till<br />
försörjningsstöd i Enskede-Årsta-Vantör.<br />
Runt konferensbordet delar de på ostsmörgåsar<br />
och en socialsekreterare från Eskilstuna<br />
frågar var nätverkets tyngd ligger.<br />
– Huvudfokus är att förändra socialpolitiken.<br />
Förändring måste vi själva strida<br />
för, ingen kom<strong>mer</strong> att göra det åt oss, säger<br />
MärtaLisa Tillema.<br />
De pratar om vad de gjort hittills, medier<br />
de varit med i, flygblad de delat ut, politiker<br />
de varit i kontakt med, hur de har lyckats nå<br />
ut med frustrationen.<br />
– Vi har haft kontakt med oppositionen,<br />
men det är viktigt att poängtera att vi är politiskt<br />
obundna. Vi har också försökt bjuda<br />
in den borgerliga majoriteten men där finns<br />
inte nåt intresse för att prata med oss, säger<br />
Ann-Marie Strömberg.<br />
I höst ska de medverka i olika seminarier<br />
och har inlett ett samarbete med Teater<br />
Tribunalen som 5 oktober har premiär för<br />
föreställningen Ett hav av Kaspar Hausrar<br />
som handlar om tre stressade socialsekreterare.<br />
Under föreställningarna kom<strong>mer</strong> ”Nu<br />
bryter vi tystnaden” att ha tillgång till foajén,<br />
där de ska ha facklig information och<br />
möjlighet för publiken att ta reda på ”allt du<br />
velat veta om soc men aldrig vågat fråga”.<br />
De jobbar också med att ta fram ett tiopunktsprogram,<br />
tio förslag eller rättare sagt<br />
krav att lämna över till Stockholmspolitikerna.<br />
Mer personal är en stor fråga.<br />
– Överallt i stan finns det folk som jobbar<br />
kvällar och helger mot lite flextid. Om<br />
folk visste hur mycket socialarbetare jobbar<br />
gratis, säger socialsekreteraren Katrin Öjerhag.<br />
– Gör man inte det får det stora konse-<br />
36<br />
Från vänster: MärtaLisa<br />
Tillema, Ann-Marie Strömberg<br />
och Katrin Öjerhag.<br />
kvenser, säger MärtaLisa Tillema. Om inte<br />
jag stannar kvar till halv sex kan inte du<br />
betala din hyra, får betalningsanmärkning<br />
och blir kanske vräkt. Det är väldigt kon-<br />
VI HAR FÖRSÖKT BJUDA IN DEN<br />
BORGERLIGA MAJORITETEN MEN DÄR<br />
FINNS INTE NÅT INTRESSE FÖR ATT<br />
PRATA MED OSS.<br />
NU BRYTER VI TYSTNADEN Ett tvärfackligt samarbete mellan fackförbundet Vision och<br />
Akademikerförbundet SSR. Nätverket består av socialarbetare, mest socialsekreterare, från Stockholms<br />
stad och kranskommunerna. De jobbar för bättre arbetsvillkor och <strong>mer</strong> resurser för att få förutsättningar<br />
för att utföra ett bra socialt arbete. Målet är en verklighetsbaserad socialpolitik. De har bland annat ett<br />
samarbete med Teater Tribunalen som sätter upp pjäsen Ett hav av Kaspar Hausrar av Felicia Zeller.<br />
Premiär är 5 oktober.<br />
kreta och stora konsekvenser för kommuninvånare<br />
som vi måste möta.<br />
– Och det kan man inte leva med, så då<br />
sitter man kvar när arbetsdagen egentligen<br />
borde vara slut, säger Katrin Öjerhag.<br />
Personalbristen gör också att de som<br />
jobbar med familjehem inte hinner göra<br />
de inspektioner de ska göra. Samtidigt vill<br />
barn- och äldreminister Maria Larsson se<br />
fler besök hos familjehemmen.<br />
– En familjehemsinspektör jag känner<br />
säger att riktlinjerna är jättebra, men hon<br />
hinner ju inte med. Hon hinner inte ens<br />
med de besök hon ska göra nu, så hur sjutton<br />
ska hon hinna göra ännu fler, undrar<br />
Ann-Marie Strömberg.<br />
SOCIALARBETARNA VITTNAR OM stress, felsägningar<br />
till klienter och hjärtvärk där man<br />
ställer sig frågan om det är en akut eller en<br />
pågående hjärtinfarkt. De kan ha upp till<br />
130 ärenden att ansvara för, där varje ärende<br />
är människor av kött och blod, ibland<br />
hela familjer.<br />
De menar att Fattigsverige och Fattigstockholm<br />
växer i snabb takt, samtidigt som välfärdens<br />
kvalitet blir sämre och sämre. Och i<br />
de mest socialt belastade stadsdelarna kan<br />
de inte längre garantera rättssäkerheten för<br />
medborgarna.<br />
Så långt har politikerna kommit på vägen<br />
mot sitt mål – en socialtjänst i världsklass.<br />
34-37 Soc.sekr.indd 36 12-09-19 18.03.53
34-37 Soc.sekr.indd 37 12-09-19 18.03.53
Internationellt sett står sig Stockholms burleskscen bra, menar skådespelaren Lily DeLuxe. I höst<br />
anordnas flera klubbar och festivaler runt om i stan. <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> följde med på Burleskapader<br />
på Kägelbanan. TEXT CYRIL HELLMAN FOTO FRANK ASCHBERG<br />
NAKEN HUMOR<br />
Burlesk är här för att stanna.<br />
Den nya vågen av burlesk kom<br />
till Stockholm för sex år sedan med<br />
klubbarna Hootchy Kootchy på<br />
Kägelbanan och kortlivade Debonair på<br />
Spybar. Samtidigt fick scenen ett allt större<br />
genomslag internationellt, med stjärnor<br />
som Dita von Teese.<br />
Men vad är burlesk? Är det fest eller föreställning,<br />
queer eller objektifiering av kvinnan,<br />
buskisteater eller striptease, politik<br />
eller underhållning, på skoj eller allvar?<br />
Svaret är – underhållning. Burlesk är<br />
en num<strong>mer</strong>revy, en sorts kabaré, där vanligtvis<br />
ett stripteasemoment – alltså något<br />
naket – ingår.<br />
– En humorerotisk underhållning. En<br />
blandning mellan just de två elementent,<br />
säger ”Sveriges von Teese”, burleskartisten<br />
Lily DeLuxe, som vi träffar i logen på Södra<br />
Teatern innan förfesten till festivalen Burleskapader<br />
som hon producerar och leder.<br />
38<br />
Sex har vanligtvis folk svårt att tala öppet om.<br />
– Just därför tar man in humor. Man twistar<br />
och driver med sexualitet, driver med<br />
könsroller, nor<strong>mer</strong> och ideal. Eftersom det<br />
från början är satir är det ändå politiskt på<br />
så sätt att man ställer sig på scen och gör det<br />
man själv gillar. Personerna är <strong>mer</strong> subjekt<br />
än objekt.<br />
– Det handlar om att ta med publiken<br />
på en liten resa, dela några magiska minuter<br />
med dem. Det är överdådigt, gärna för<br />
mycket, långa ögonfransar, glittrande kosty<strong>mer</strong>.<br />
Det är verkligen more is more.<br />
Publiken på Södra Teatern är uppklädd:<br />
dandyer, transvestiter, femtiotalskjolar,<br />
folk med lösögonfransar och sammetskosty<strong>mer</strong>,<br />
sådant som burleskvärlden inbjuder<br />
till.<br />
Publiken ska känna sig delaktig i det som<br />
händer på scen genom att vara stajlade – gå<br />
in i någon sorts magisk sagovärld. Det är<br />
också en politisk samtidskommentar.<br />
Ett av Lily DeLuxes paradnum<strong>mer</strong> är<br />
flygvärdinnan.<br />
– Jag driver med bilden av flygvärdinnan<br />
som den perfekta kvinnan som är tjusigt<br />
klädd, stajlad för betraktaren snarare än för<br />
sig själv. Jag spinner det ytterligare några<br />
varv så att det går för långt, att hon i princip<br />
tar med passagerarna in på toaletten.<br />
MÅNGA SOM HÖR ordet burlesk tänker på<br />
Weimarrepublikens Berlin, Moulin Rouge,<br />
a<strong>mer</strong>ikanskt sekelskifte eller medeltidens<br />
gycklare. Men burlesk fanns redan hos de<br />
gamla grekerna, om man ser till den politiska<br />
satiren.<br />
I burleskens barndom drev man med<br />
aktuella händelser. Därifrån utvecklades<br />
dagens burlesk, även om man nu för tiden<br />
inte är så mycket inne på just aktuella händelser.<br />
Egentligen är det arbetarklassunderhållning<br />
eftersom man driver med överklas-<br />
38-41 Burlesk.indd 38 12-09-19 18.06.26
sens kultur. Man gjorde till exempel parodi<br />
på opera.<br />
I mitten av 1800-talet slog burlesk igenom<br />
på allvar med en brittisk dam vid namn<br />
Lydia Thompson, som satte på sig hudfärgade<br />
strumpbyxor. Hon lyfte på kjolen och<br />
folk trodde de fick se bara ben.<br />
I London blev det skandal. Sedan åkte<br />
hon över till A<strong>mer</strong>ika, även där blev det<br />
ramaskri och givetvis succé.<br />
Mest populär var Lydia Thompsons dans<br />
som matrosgosse och med den gästspelade<br />
hon på Stockholmsoperan 1857. Sedan blev<br />
det <strong>mer</strong> och <strong>mer</strong>. Det skulle visas <strong>mer</strong> hud.<br />
HÄR NÅGONSTANS UPPSTOD tänket ”hur långt<br />
kan man gå?”.<br />
I Paris började man vid samma tid med<br />
cancandans och i tjugotalets Weimarrepublik<br />
med kabaré. Men den tidiga burlesken<br />
räknar man till a<strong>mer</strong>ikanskt 1890-tal.<br />
Hootchy-kootchy-dans, det vill säga mag-<br />
dans, blev ett inslag i och med den ”orientaliska”<br />
artisten Little Egypts framfart på<br />
Chicagos världsutställning 1893.<br />
Burlesken blev vanligt förkommande på<br />
syltor, honky-tonks. De manliga rollerna var<br />
rasistiska, sexistiska stereotyper som ”den<br />
alldaglige mannen”, ”gulingen”, ”juden”,<br />
”negern”, ”fjollan” och ”tysken”. Denna typ<br />
av osmaklig humor försvann efter andra<br />
världskriget då den inte längre var gångbar.<br />
Då hade redan Mae West blivit stjärna på<br />
tjugotalet med sina pjäser Sex och The Drag.<br />
Guldåldern blev a<strong>mer</strong>ikanskt trettiotal med<br />
stjärnor som Gypsy Rose Lee och Lili St. Cyr.<br />
Men in på femtiotalet började a<strong>mer</strong>ikansk<br />
burlesk övergå i regelrätt striptease och där<br />
någonstans dog burleskscenen, för att i slutet<br />
av nittiotalet återuppstå i form av så kallad<br />
nyburlesk – en kombination av extravaganta<br />
kosty<strong>mer</strong>, överskridande sexualitet, buskis<br />
och tidig pinupestetik à la Bettie Page.<br />
DET HANDLAR OM ATT TA MED PUBLIKEN<br />
PÅ EN LITEN RESA, DELA NÅGRA MAGISKA<br />
MINUTER MED DEM.<br />
LILY DELUXE HAR för dagen a<strong>mer</strong>ikansk trettiotalsfrisyr.<br />
Hon vill ändå inte se sig som sprungen<br />
ur den scenen. Hon menar att det finns två<br />
falanger, dels de som kollar på den klassiska<br />
burlesken som bygger mycket på att vara tjusig,<br />
behagfull och vacker. Sedan finns det de<br />
som tar tillbaka underhållningen, plockar in<br />
satir med små politiska punchliner.<br />
38-41 Burlesk.indd 39 12-09-19 18.06.41<br />
39
Handlar burlesk om att man inte får se naket<br />
hela vägen?<br />
– Oftast tar man av sig nånting och ofta<br />
hamnar den som står på scen där halvnaken<br />
eller helt naken. Men det är inte riktigt<br />
det som är grejen. När man väl hamnat där<br />
visar man kanske brösten i tre sekunder och<br />
så kliver man av scen. Det är snarare resan<br />
dit som är grejen. Om du har en fantastisk<br />
kostym och klär av dig den, vad finns där<br />
under? Det kanske är en man fast man trott<br />
att det är en kvinna.<br />
40<br />
Lily DeLuxe.<br />
Män är med i Lily DeLuxes festival. De<br />
driver med stereotypa mansroller.<br />
På kvällen dansar till exempel en bilmekaniker<br />
i a<strong>mer</strong>ikanskt femtiotalsstuk<br />
med en jättedildo framför en bystig collegeflicka.<br />
Han driver med machoideal och<br />
någonstans sker en avklädning.<br />
Stripteasemoment som hör till burlesk är<br />
närmare obligatoriska. Striptease kom<strong>mer</strong> i<br />
sin tur från burlesken. Men där handlar det<br />
om att de som strippar är objekt för någon<br />
annan som ska tända på dem och vilja köpa<br />
BURLESK I STOCKHOLM I höst<br />
Det händer mycket på Stockholms burleskscen.<br />
STOCKHOLM BURLESQUE FESTIVAL 11–14 oktober<br />
på Kägelbanan och Scandic Malmen. TVÅ STORA<br />
KLUBBKVÄLLAR med Fräulein Frauke på Nalen<br />
med bland annat utställning av Dita von Teese.<br />
DESSUTOM anordnas under hösten mindre<br />
klubbar på Chicago på Hornsgatan och Den<br />
Gamla Ugglan i Boulehallen på Södermalm.<br />
drinkar, eller ge dem pengar. En penningtransaktion,<br />
understryker Lily DeLuxe. Här<br />
handlar burlesk om att bjuda in och ta med<br />
någon att underhålla och roa. Framför allt<br />
är de som står på scenen subjekt och inte<br />
objekt.<br />
London och New York är i framkant. Hur ter<br />
sig Stockholms burleskscen ur ett internationellt<br />
perspektiv?<br />
– Vi står oss bra. Berlin var kanske lite<br />
före oss men i Paris började man samtidigt.<br />
Ser man på andra större europeiska städer<br />
38-41 Burlesk.indd 40 12-09-19 18.07.15
så har det bara funnits i några år. Vi fick<br />
tidigt hit så många internationella artister<br />
att folk snart lärde sig vad det var, liksom<br />
de som står på scen lärde sig av de gästande<br />
artisterna.<br />
LILY DELUXE KOM in på burlesk genom<br />
Stockholms första burleskklubb, Hootchy<br />
Kootchy på Kägelbanan. Vilket kombinerade<br />
flera av hennes intressen, då hon<br />
är utbildad skådespelare och tycker om<br />
vintagesaker och kläder och glamour och<br />
alltid har varit fascinerad av just showgirls<br />
– tjejerna som dansar i baletten men aldrig<br />
är huvudpersoner, den snygga tjejen som<br />
är bihang till en trollkarl eller sidekick till<br />
konferenciern.<br />
– Vad roligt, det där kan jag göra minst<br />
lika bra, om inte bättre, tänkte jag.<br />
Spybars klubb Debonair misslyckades,<br />
kanske just på grund av sin trendängslighet,<br />
medan Hootchy Kootchy fungerade bra<br />
för att de skapade olika teman och kunde<br />
bygga upp publiken genom att marknadsföra<br />
artister kring dessa.<br />
Man använde publiken till att klä sig efter<br />
olika teman som ”Vilda västern-freakshow”,<br />
”Voodoomada<strong>mer</strong>nas New Orleans” eller<br />
”Vatikanstatens lönnrum” och man lyckades<br />
skapa en atmosfär som var väldigt tilllåtande.<br />
– Det tror jag är grejen med burlesk. När<br />
du går på burleskklubb spelar det ingen roll<br />
vem du är, hur du ser ut eller vad du har på<br />
dig. Det är öppet, väldigt tillåtande.<br />
– När man kliver in på en klubb är det<br />
en helt annan värld, eskapismgrejen lockar<br />
mycket. Folk tycker om att man får klä ut<br />
sig, sätta på lösögonfransar, korsetter, höga<br />
hattar och bara få vara nån annan än man<br />
är till vardags. Det tror jag är en stor grej<br />
framför allt för publiken.<br />
Om jag är förhållandevis normalt klädd i<br />
publiken, sticker jag då ut just på grund av<br />
det?<br />
– Nej, alla är sällan utklädda. Men går<br />
du på en bra klubb som har sin etablerade<br />
publik kom<strong>mer</strong> ju de flesta att vara utklädda<br />
på nåt sätt. Då skulle du sticka ut, men<br />
inte i kväll. Men det är ok, också för det är<br />
verkligen ”vill du köra ditt eget race så gör<br />
det, kom som du är”.<br />
LILY DELUXE DEBUTERADE som burleskartist<br />
2006. Efter att ha deltagit i flera festivaler i<br />
bland annat Stockholm, New York och London<br />
inbjöds hon att komma tillbaka till de<br />
platserna. I somras var hon i London med<br />
en trupp från Barcelona och uppträdde<br />
under OS i två veckor.<br />
– Det gick bra tack vare att många av<br />
oss var så pass rutinerade att vi visste hur<br />
man ska ta en publik. Oftast är det inte<br />
kulturtanter jag uppträder för men när jag<br />
väl gör det är de inte så jättesugna på att<br />
se en ung snärta ta av sig kläderna. Men<br />
då gäller det att vara så bra och trygg i sig<br />
själv att man vet att man kan få med dem,<br />
NAKEN HUMOR<br />
och det kan man ju, men man får jobba för<br />
det mycket hårdare än vad man får göra<br />
här på Kägelbanan. För jag måste bjuda<br />
in dem i min lilla värld, visa att det här är<br />
roligt.<br />
Hon var även med en annan svensk grupp,<br />
Cabaret Verboten, och uppträdde under<br />
fotbolls-EM i Kiev hos Swedish Camp.<br />
Manlig fotbollsmentalitet är minst sagt grabbig.<br />
Var inte fotbollspubliken ”visa pattarna<br />
hö, hö?”<br />
– Nej, men det är det mest aparta stället<br />
jag uppträtt på. Det skulle ha kunna blivit<br />
så men det blev inte det, för det handlar så<br />
mycket om att visa och dölja. Skulle någon<br />
skrika ”visa pattarna” skulle jag ju naturligtvis<br />
inte göra det. Jag kan forma ett num<strong>mer</strong><br />
så mycket att jag kan få med mig publiken.<br />
Då fattar de att det handlar om nånting<br />
annat.<br />
I Stockholm kan man ta kurser hos Burleskakademin.<br />
Lily DeLuxe gick själv en<br />
workshop i London för att lära sig. Parallellt<br />
fortsatte hon med vanligt skådespeleri men<br />
har nu lagt av med det.<br />
– Jag tröttnade på att inte få de jobb<br />
jag ville göra. Ett tag hade jag en egen<br />
grupp, Kiss My Art. Det var upp och<br />
ner med jobb men det jag tröttnade mest<br />
på var att jag blev så dåligt behandlad<br />
som skådespelare, man är alltid lägst i rang<br />
överallt.<br />
Hur ser då övriga teatervärlden på burlesk?<br />
– De är nyfikna och tycker det är roligt.<br />
Men det beror på, sitter man själv säkert<br />
och har mycket jobb är det lätt att vara<br />
generös. Det finns även kämpande skådespelare<br />
som tycker att det jag gör är oseriöst<br />
och som är avundsjuka.<br />
Lily DeLuxe har två gånger fått stipendium<br />
från Konstnärsnämnden för att åka till<br />
New York och gå på workshop. Hon uppträdde<br />
även i Kanada.<br />
– Det kändes jättebra. När jag hade min<br />
teatergrupp sökte jag hur många gånger<br />
som helst. Jag var en seriös skådespelerska<br />
som tog mig själv på stort allvar och sökte<br />
till alla möjliga uppsättningar men ingenting<br />
hände. I burlesk fann jag leklusten<br />
igen, det går inte att ta burlesk riktigt på<br />
allvar och då kan man inte ta sig själv på för<br />
stort allvar som artist.<br />
– När jag sökte till New York kan det ha<br />
med tajmingen att göra, att jag var en av de<br />
första som började göra det här med seriös<br />
utbildning från Scenskolan.<br />
38-41 Burlesk.indd 41 12-09-19 18.07.37<br />
41
STOLT STRYKA<br />
FÖR VÄRLDEN<br />
Jag borde – och nu gör jag bara en hastig och synnerligen<br />
ovetenskaplig överslagsräkning någonstans<br />
mellan tummen och pekfingret – genom åren på<br />
krogen ha hunnit med att stryka i runda slängar över<br />
tusen skjortor.<br />
Det är i alla fall inte färre än så.<br />
Inte heller så många fler, då jag privat – i princip – nästan aldrig<br />
bär en struken skjorta.<br />
Att stryka en skjorta är nämligen inget att fnysa åt. Fråga bara<br />
författaren och journalisten Tom Wolfe. Eller gå in på den ganska<br />
manligt välansade tidskriften Esquires hemsida. Där finns en två<br />
minuter och fyrtiosex sekunder lång video, inspelad på fashionabla<br />
Hotel Gansevoort i Meatpacking district i New York, där man i<br />
fem enkla steg snabbt visar hur det går till.<br />
Sökfrågan ”stryka en skjorta” får över 67000 träffar på Google.<br />
Formulerar man frågan på engelska får man över 9 miljoner<br />
träffar.<br />
För bär man en struken skjorta bör man verkligen se till att ha<br />
gjort grundjobbet korrekt – att pressvecken på ärmarna är skarpa<br />
som jaktknivar och att både kragen och manschetterna är rejält<br />
släta och pressade, att man inte slarvat med sömmarna.<br />
Att stryka en skjorta i enlighet med det reglemente och de<br />
rekommendationer i flera steg som arbetsgivarorganisationen som<br />
organiserat beklädnadsindustrin på anrika Saville Row formulerat<br />
kräver – förutom ett bra strykjärn och en stadig strykbräda – både<br />
kunskap, noggrannhet och systematik.<br />
Samt att man kontrollerar tvättråden på lappen som är insydd i<br />
plagget så att man vet att materialet klarar av värmen.<br />
För det är värmen som är hela grejen med att stryka ett plagg.<br />
Det är nämligen värmen i strykjärnet som frigör de poly<strong>mer</strong>a<br />
molekylerna i materialet. När molekylerna är varma rätas tygets<br />
42<br />
fibrer ut av strykjärnets vikt och behåller sedan sin nya form även<br />
när plagget svalnar.<br />
Linne tål högst temperatur, mellan 215 och 240 grader. Silke<br />
kräver den lägsta temperaturen av alla material, 140–165 grader.<br />
MERYL STREEP LÄR ha sagt någonting i stil med att ”den som kan<br />
stryka sina egna skjortor riskerar aldrig att bli bortskämd”.<br />
Min mamma visade mig första gången hur man skulle göra. Hon<br />
hade jobbat som hembiträde i sin ungdom och hade full koll på<br />
hur man strök en skjorta. Sedan dess har jag alltid strukit mina<br />
skjortor själv. Som en riktig man gör.<br />
För att en skjorta ska bli slät måste den först fuktas, eller dänkas<br />
som det heter på hembiträdesspråk. Enklast gör man det med en<br />
vanlig blomspruta och därefter viker man ihop skjortan och sedan<br />
rullar man den på längden till en rulltårtsliknande formation,<br />
vilken man låter ligga och dra, ungefär så lång tid som det tar att<br />
hämta strykbrädan, rigga upp den och sätta i strykjärnet och vänta<br />
på att det når korrekt temperatur.<br />
För nästan exakt 130 år sedan – 6 juni 1882 – fick uppfinnaren<br />
FÖR DET ÄR VÄRMEN SOM<br />
ÄR HELA GREJEN MED ATT<br />
STRYKA ETT PLAGG. DET ÄR<br />
NÄMLIGEN VÄRMEN I STRYK-<br />
JÄRNET SOM FRIGÖR DE<br />
POLYMERA MOLEKYLERNA<br />
I MATERIALET.<br />
42-43 Stolt.indd 42 12-09-19 18.02.13
ILLUSTRATION: LOTTA SJÖBERG<br />
Henry W. Seely från New York patent på sitt elektriska<br />
strykjärn.<br />
Jag börjar med oket, då får man från början en hygglig stadga<br />
i hela skjortan. Därefter gör jag, till skillnad från det som ofta<br />
rekommenderas, ryggstycket innan jag tar respektive framstycke.<br />
Att vara noggrann runt knapparna är viktigt, annars ser det slarvigt<br />
ut i halsen om man inte bär slips. Samt att stryka knapphålen<br />
på både avigsidan och rätan, upp och ner några gånger på varje<br />
sida, för att få det riktigt slätt.<br />
Kragen tar jag från mitten och ut mot respektive snibb, detta för<br />
att undvika små rynkor på mitten då kragen är lätt doserad för att<br />
anpassa sig till nackens rundning. Viktigt att detta görs på båda<br />
sidor.<br />
ÄRMARNA TYCKER JAG är enklast att stryka med sömmen vänd utåt,<br />
bort från sig. Hemligheten är att stryka från manschetten och upp<br />
mot armhålan, sakta, utmed den sträckta sömmen, för att sedan<br />
vända och stryka ärmen utmed sömmen som förbinder den med<br />
rygg- och framstycke. Då skapar man sig en rät vinkel och en bra<br />
början på själva pressvecket – den kanske viktigaste detaljen i en<br />
skjortas strykning, det som skiljer rävarna från hönsen.<br />
För nu är det bara att ta tag i manschetten och liksom räta ut<br />
och spänna ärmen en aning och stryka ner mot manschetten,<br />
cirkla lite då och då upp mot sömmen för att undvika rynkor. När<br />
pressvecket är skarpt som en jaktkniv och ärmen helt slät återstår<br />
bara manschetten. Som man stryker på båda sidor. Är det en så<br />
kallad dubbel manschett, vilken sammanhålls med en manschettknapp,<br />
stryker man den först på båda sidor i sin helhet, sedan<br />
även vikt på båda sidor.<br />
Sedan är man – för att parafrasera författaren Brett Easton Ellis<br />
– tillräckligt elegant för att möta den här vansinniga världen.<br />
HÖSTNYHETER<br />
NU I BUTIK<br />
Fjällräven Luhkka Cape<br />
Knälång cape med huva i<br />
väderresistent G-1000 med<br />
lätt syntetfoder. 2799:-<br />
Kavat W Amanda<br />
Känga med tidlös design som är<br />
tillverkad i ekologiska material.<br />
1599:-<br />
gävle | göteborg | halmstad | haparanda | helsingborg<br />
jönköping | karlstad | kristianstad | linköping<br />
luleå | lund | malmö | nacka | stockholm | sundsvall<br />
uppsala | västerås | örebro | örnsköldsvik | östersund<br />
www.naturkompaniet.se<br />
42-43 Stolt.indd 43 12-09-19 18.02.14<br />
43
GATUPLANET<br />
44<br />
44-47 Hemlo shet.indd 44 12-09-19 18.00.38
Rolf Nordmark, som säljer <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> i Uppsala, tar med oss till<br />
en plats som betyder mycket för honom – Kungshögarna i Gamla<br />
Uppsala. Här har han åkt säck på sjuttiotalet och här är askan av<br />
hans hundar utspridd. BERÄTTAT FÖR MARIA HAGSTRÖM FOTO MARTINA HOLMBERG<br />
MIN PLATS<br />
Under månljusa vinternätter på sjuttiotalet<br />
brukade vi åka med sopsäckar<br />
nerför högarna här i Gamla<br />
Uppsala. Det gick fort så in i helvete.<br />
Vi var ett gäng som jobbade på restaurangkedjan<br />
Baldakinen och efter stängning<br />
kom vi ofta hit.<br />
Hit kom jag också dagligen när jag hade<br />
hundar. Nu är deras aska utspridd under<br />
ett träd vid en av högarna. Jag har haft tre<br />
grand danois. Det är stora hundar, men det<br />
finns inget argsint i dem. De är snälla, lite<br />
larviga och aristokratiska. Trots sin storlek<br />
är de riktiga knähundar. När vi satt på ett<br />
fik kunde hunden sitta i mitt knä med tassarna<br />
på marken. Och ni ska se synen när<br />
en stor grand danois jagar grannkatten. Jävlar<br />
vad katten springer.<br />
Hundarna hette Cato, Igor och Castor. Den<br />
sista var 95 centimeter i mankhöjd, slängig<br />
med tassarna och kom från Trondheim. Jag<br />
hämtade honom en marsdag när det var snöstorm<br />
på fjället. Jag saknar att ha hund. Det<br />
ger livet en mening. Jag tror att vi som har<br />
blivit illa tilltygade av livet ofta känner större<br />
djurkärlek. Människan har gjort en mycket<br />
ont, men en hund ger kravlös kärlek.<br />
När jag var liten var det populärt att bönder<br />
hade fosterbarn, gratis arbetskraft. Min<br />
mamma dog och där hamnade jag. Uppfostran<br />
var att hålla käften och göra det som<br />
sades åt en, annars fick man stryk. När jag<br />
var nio år tog staten över min uppfostran<br />
och då började en vandring på olika institutioner.<br />
Jag trodde att jag hade fått nog av<br />
den biten av livet, men i somras förlorade<br />
jag lägenheten, hunden avlivades och frun<br />
stack. Allt samtidigt. På den vägen är det<br />
nu. Jag försöker få en bostad, men blir hänvisad<br />
till härbärge. Om jag får <strong>mer</strong> balans i<br />
livet och en bostad, då vill jag ha hund igen.<br />
Hunden är snällare än människan.<br />
44-47 Hemlo shet.indd 45 12-09-19 18.00.54<br />
45
GATUPLANET<br />
Brukarföreningen lanserar narkotikaombudsman<br />
SVENSKA BRUKARFÖRENINGEN har<br />
fått nog av att samhället godkänner<br />
att människor som använder<br />
narkotika blir diskriminerade. Och att<br />
det finns ett samhällsklimat där det<br />
tycks vara accepterat att behandla<br />
vissa människor sämre utan att<br />
det ifrågasätts. Därför lanserar de<br />
narkotikaombudsmannen NarkO och<br />
inleder en nationell antidiskrimineringskampanj.<br />
– Nu orkar vi inte vänta längre på<br />
att nån tar tag i det här. Det finns ju<br />
en diskrimineringsombudsman för<br />
alla möjliga grupper, men inte för<br />
den här. Vi vill uppmärksamma att<br />
det faktiskt händer – människor blir<br />
diskriminerade på grund av att de<br />
använder narkotika, säger Louise<br />
Persson, forskningsansvarig på<br />
Svenska Brukarföreningen.<br />
NarkO finns särskilt till för människor<br />
som har injicerat eller injicerar<br />
narkotika, som har hepatit C eller<br />
hiv eller som har varit eller är i en<br />
substitutionsbehandling. Det är den<br />
grupp som föreningen ser har mest<br />
problem och man anser att den gruppen<br />
behandlas på sätt som strider<br />
mot mänskliga rättigheter: rätten till<br />
hälsa, vård och lika behandling.<br />
– Men även andra är välkomna<br />
med sina berättelser till NarkO, säger<br />
Louise Persson.<br />
Den som anser sig ha blivit diskriminerad<br />
kan kontakta NarkO, för att<br />
få råd och hjälp.<br />
– Är det så att vi ser att det är<br />
nåt som vi kan göra nånting åt kan<br />
vi diskutera med en jurist och ett<br />
ombud, säger hon.<br />
På NarkO:s hemsida finns också<br />
en anonym enkät att fylla i. Föreningen<br />
vill göra en kartläggning av<br />
hur stor diskrimineringen är. Att den<br />
existerar är det inget tvivel om. På<br />
Svenska Brukarföreningen möter<br />
man ständigt människor som blivit<br />
2 866<br />
stockholmare. Så många saknade<br />
ett hem när Stockholms stad<br />
kartlade hemlösheten under ett<br />
dygn i huvudstaden. Det är<br />
lägsta antalet sedan räknings<br />
start 2004. Men människor som<br />
sover på härbärge eller utomhus<br />
ökade däremot med 27 procent<br />
sedan 2010. Den här natten var<br />
de 480 personer.<br />
46<br />
NarkO NARKO SYFTAR TILL att uppmärksamma diskriminering och övergrepp mot människor som använder narkotika.<br />
DEN SOM HAR blivit diskriminerad för att injicera eller ha injicerat narkotika, ha eller ha haft substitutionsbehandling, har<br />
hepatit C och/eller hiv/aids kan göra en anmälan till NarkO. NARKO FINNS PÅ www.narkotikaombudsmannen.se där det<br />
också finns en webbaserad enkätanmälan. NARKO HAR STARTATS av Svenska Brukarföreningen, som är en ideell<br />
organisation som består av och stödjer användare, av lagliga och illegala preparat, som har eller vill ha underhållsbehandling<br />
för sitt drogberoende.<br />
kränkta. Det kan handla om trakasserier<br />
från poliser, att människor<br />
i substitutionsbehandling får ett<br />
dåligt bemötande på apotek eller att<br />
föräldrar möts med misstänksamhet<br />
på förskolor på grund av att de har<br />
haft missbruksproblem.<br />
– En del tycker inte längre att<br />
vissa händelser är kränkande, för de<br />
är så vana att bli bemötta så. Men vi<br />
vill säga att det inte är okej. Alla har<br />
faktiskt rätt att bli bedömda på lika<br />
villkor, säger Louise Persson.<br />
DISKRIMINERING OCH kränkningar<br />
kan också handlar om de villkor och<br />
regler som substitutionsbehandling är<br />
omgärdad av, villkor som inte skulle<br />
Norrköpings bibliotek bjuder in missbrukare till bokcirkel<br />
Personalen på stadsbiblioteket i<br />
Norrköping kände sig frustrerade över<br />
att människor i missbruk använde<br />
lokalerna som värmestuga utan att<br />
öppna en bok. Det födde en tanke –<br />
om de ändå var där, kunde man inte<br />
intressera dem för litteratur? Det blev<br />
startskottet för bokcirkeln ”Människor<br />
mellan raderna”.<br />
– Norrköping har ganska många<br />
missbrukare. Vi började fundera på<br />
om vi kunde göra något positivt. Vi<br />
jobbar med böcker – varför då inte<br />
starta en bokcirkel och samtidigt<br />
accepteras för andra patientgrupper.<br />
De kan leda till ofrivilliga utskrivningar<br />
från vården, vilket inte sällan raserar<br />
människors tillvaro, kastar ut dem i<br />
kriminalitet och i värsta fall döden.<br />
Det kan också handla om att bli<br />
nekad den behandling de behöver.<br />
Det har knappast undgått någon att<br />
det var det som hände med riksdagsledamoten<br />
William Petzäll som gick<br />
bort för en tid sedan.<br />
– Det är många som är i den<br />
situationen. Det är nåt som vi<br />
ständigt hör talas om från folk som<br />
vänder sig till oss för att de vill ha<br />
hjälp att komma in i behandling. De<br />
ärendena finns hela tiden, säger<br />
Louise Persson.<br />
hjälpa de individer som deltar, säger<br />
bibliotekarien Lo Ek.<br />
Bokcirkeln är ett samarbete mellan<br />
Norrköpings stadsbibliotek och Socialkontoret<br />
för att ”säga hej istället<br />
för hejdå” till dem som uppehöll sig i<br />
bibliotekets lokaler. En bibliotekarie<br />
jobbar tillsammans med behandlingsassistenter<br />
med bokcirkeln<br />
där deltagarna läser och diskuterar<br />
självbiografiska böcker med fokus på<br />
missbruk. Tanken är att det är lättare<br />
att uttrycka sina känslor i relation till<br />
en text.<br />
Efter William Petzälls bortgång<br />
har mediadebatten blossat upp om<br />
beroendevården.<br />
– Men hela debatten har fastnat<br />
i missbruksvården. Vi måste också<br />
prata om vad vi gör med människor<br />
som inte vill och inte kan sluta<br />
knarka, säger Louise Persson. Vi<br />
måste vidga perspektivet. Det kanske<br />
tar några år innan en människa har<br />
kommit dithän att vilja ha behandling<br />
och vad gör man fram till dess? Då<br />
behövs skademini<strong>mer</strong>ande metoder.<br />
Vi måste prata om de människorna<br />
också. Ska de utsättas för kränkningar<br />
och diskriminering? Saknar de<br />
människorna rättigheter?<br />
MARIA HAGSTRÖM<br />
Deltagaren Lars-Åke Hultgren var<br />
först skeptisk till bokcirkeln.<br />
– Jag är inte så mycket för att prata i<br />
grupp, men jag tänkte att jag skulle ge<br />
det en chans ändå.<br />
Det ångrar han inte.<br />
– Jag känner igen mig mycket i<br />
böckerna och när vi diskuterar det vi<br />
läst pratar man till slut om sig själv.<br />
Det är positivt och hjälper mig med<br />
processen kring alkohol och hela livet,<br />
säger han och berättar att nästa bok<br />
blir Hinsehäxan av Lillemor Östlin.<br />
MARIA HAGSTRÖM<br />
44-47 Hemlo shet.indd 46 12-09-19 18.01.00<br />
MARIA HAGSTRÖM
JOBBET DANIEL Han är född i USA, säljer nu <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> i Sverige och i framtiden<br />
vill han plantera träd i Afrika. För Daniel Behr är det viktigt att göra något som också känns viktigt, som<br />
när han föreläste om det han tycker är planetens största fiende – olja. TEXT & FOTO MARIA HAGSTRÖM<br />
Med blytunga väskor tar han sig från<br />
skog till skog för att hitta en ny<br />
tältplats för natten. Men träden är<br />
mycket <strong>mer</strong> för <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>försäljaren<br />
Daniel Behr än någonstans att få<br />
skydd för natten. Träd är det han vill satsa på<br />
i framtiden – plantera träd i Afrika.<br />
– Brist på träd påverkar klimatet, grundvattnet,<br />
jordbruket och fisket. Det leder till<br />
fattigdom och svält, och i värsta fall krig och<br />
flykt. Folk tänker att vi bör ge mat till människor<br />
som svälter, men vi behöver också ge<br />
dem träd. Då kan de klara sig bättre.<br />
Han har en idé om plantering av träd<br />
genom att människor gör mikrodonationer<br />
och att alla på så sätt kan vara involverade<br />
i trädplanteringen. Hans idé har nu vuxit<br />
till ett projekt som han hoppas kunna dra i<br />
gång inom en snar framtid.<br />
– Jag lever två olika liv. Ett med en enkel<br />
livsstil där jag bor i tält och luktar rök från<br />
eldstaden och ett annat där jag vissa dagar<br />
har möten med affärsmänniskor om projektet,<br />
säger han.<br />
Efter en skilsmässa har han inte någon<br />
lägenhet att bo i. Han kan inte svenska så<br />
bra, så det har också varit svårt att hitta en<br />
försörjning. Han kom<strong>mer</strong> från USA, Seattle,<br />
men åkte till Sverige när hans före detta<br />
fru var gravid och de skulle träffa hennes<br />
föräldrar som bor på Gotland. Det blev inte<br />
en tvåveckors semester som de hade tänkt.<br />
När det uppstod problem med graviditeten<br />
beslutade de sig för att stanna kvar och få<br />
hjälp av den svenska sjukvården.<br />
– Jag trodde vi skulle återvända till USA<br />
sen och tog därför inte svensklektionerna<br />
så seriöst, säger Daniel Behr. Men när vi<br />
blev kvar i Sverige stod jag inför ett val:<br />
Antingen följa linjen att lära mig svenska<br />
och få ett vanligt jobb, göra den normala<br />
grejen. Eller följa mitt hjärta och prata om<br />
sånt jag tyckte var viktigt. Jag kände att jag<br />
inte kunde hålla tyst, så jag slutade skolan<br />
och började ge föreläsningar.<br />
Föreläsningen kallade han ”Drunk on<br />
oil” och den handlade i stora drag om hur<br />
han anser att olja och människorna bakom<br />
oljeproduktionen har makt över världen.<br />
– Olja är vår största fiende på planeten.<br />
De flesta krig vi haft de senaste 30 åren har<br />
handlat om olja. Och de människor som<br />
kontrollerar oljeproduktionen kontrollerar<br />
egentligen världsekonomin. Vi har ett stort<br />
problem, om vi fortsätter att använda olja<br />
kom<strong>mer</strong> vi förstöra planeten, men om vi<br />
inte fortsätter att använda det så förstör vi<br />
ekonomin. Människor tänker att vi bara<br />
kan byta till alternativen, men det är inte<br />
så enkelt. Och jag har inte svaret. Men nån<br />
gång tar oljan slut, nån gång kom<strong>mer</strong> det att<br />
gå ner i produktion och priset på olja skjuter<br />
i höjden. Hur går det då för bankerna,<br />
för människors pensionsbesparingar och så<br />
vidare. Det är en tuff situation.<br />
Under en tid höll han sina föreläsningar,<br />
men kunde inte försörja sig på det i längden.<br />
Nu säljer han <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> och hoppas<br />
att trädprojektet snart ska dra i gång.<br />
– Vi skapar den värld som vi ska leva i.<br />
Jag tror på reinkarnation, så jag är väl egentligen<br />
ganska självisk, säger han och skrattar<br />
till. Om jag inte hjälper till i detta liv kom<strong>mer</strong><br />
jag att sluta i ett liv och en värld som<br />
jag tillåtit skapas.<br />
44-47 Hemlo shet.indd 47 12-09-19 18.01.07<br />
47
MED EGNA ORD<br />
KORT SAGT<br />
Till minne av<br />
en Ann-Marie<br />
Två av de Ann-Marie som betytt<br />
mycket för mig har gått bort, den<br />
ena nyss och den andra för en tid<br />
sedan.<br />
Till den första Anne-Marie; du<br />
var den första kärleken, den första<br />
qvinnan. Jag vill skriva till dig att jag<br />
fick <strong>mer</strong> än en chock, när jag hörde<br />
att du inte finns <strong>mer</strong>. Men, jag letar<br />
fortfarande. Jag ger inte upp.<br />
En sorgsen gosse.<br />
FOTEN HÅKAN<br />
Till minne av<br />
en annan Ann-Marie<br />
Till Ann-Marie, som var ihop<br />
med sin stora kärlek Ove, vill<br />
jag skriva att den vänlighet och<br />
omtanke som du gav, gjorde mig<br />
stark och levnadsglad.<br />
Lev och låt leva.<br />
FOTEN HÅKAN<br />
En sista hälsning till<br />
middagskompisen<br />
Seppo<br />
Du och jag har stött på varandra,<br />
från och till under 15–20<br />
år. Det var givet att vi skulle bli<br />
kompisar – vi blev vänner. Vi var<br />
söderkisar båda två – och hade<br />
mycket kul ihop. På senare tid<br />
lagade vi mat tillsammans, eller<br />
Seppo var inte så bra på att laga<br />
mat men han var bra på att äta.<br />
Det var alltid jag som lagade. Vi<br />
var även gourmetkisar båda två.<br />
Jag saknar min middagskompis<br />
och det är tomt vid matbordet.<br />
Men, varje dag jag åker förbi Jordbro<br />
där han bodde så skänker jag<br />
alltid honom en tanke.<br />
Tyvärr, blev din sista tid inte<br />
den bästa. Du borde ha haft och<br />
fått hjälp med ett annat boende,<br />
där det fanns personal och läkare<br />
på plats som kunde ha hjälpt dig<br />
med rätt medicinering.<br />
Du är saknad av mig och<br />
många andra.<br />
Ett sista farväl och vila i frid,<br />
min vän.<br />
DIN MIDDAGSKOMPIS ÅKE<br />
48<br />
Cancern ska inte döda mig<br />
Först vill jag säga att det är åtgång<br />
på försäljare nu, en efter en dör.<br />
Tråkigt, mycket tråkigt.<br />
Själv kämpar jag mot en obotlig<br />
cancer, sju tumörer. Just nu har jag<br />
varit tvungen att gå in i en hepatit<br />
c-behandling för att bromsa upp<br />
cancerförloppet. Jag har alltid varit<br />
envis och <strong>mer</strong> än det, en envishet och<br />
styrka att vilja leva för min fru, mina<br />
döttrar och min son.<br />
Det innebär att jag tar interferon i<br />
stora doser, det får jag själv ta i form<br />
av sprutor, medicinen är väldigt dyr<br />
men delas ut gratis. Men det finns<br />
mycket mediciner som behövs för att<br />
dämpa uttorkning och andra biverkningar<br />
som man själv får betala för,<br />
som järn, vitaminer, näringsdrycker<br />
och alvedon. Dessa är dyra och jag<br />
har inte alltid råd att lösa ut dem.<br />
Jag har inte heller pengar upp till<br />
högkostnadsskydd för varken apotek<br />
eller läkarbesök. När jag sedan kom-<br />
<strong>mer</strong> upp till högkostnadsskyddet har<br />
jag en skuld för obetalda läkarbesök<br />
som går till inkasso.<br />
Sporadiskt säljer jag <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong> så länge jag orkar, två–tre<br />
tidningar om dagen.<br />
KROPPEN KOKAR AV irritation,<br />
exempelvis då jag ser Aktuellt eller<br />
Rapport på tv om politikens festprissar<br />
som helt klart stjäl skattepengar<br />
utan att bli inburade. Bedrägeri i den<br />
skalan drabbar oss vanliga människor<br />
med långa fängelsestraff och skadestånd.<br />
Men de applåderar varandra<br />
och uppträder helt kallt, utan skam<br />
och ånger.<br />
Jag kan inte ens se på nyheter<br />
längre. Medicinerna gör mig på något<br />
konstigt sätt <strong>mer</strong>a förbannad. Men<br />
jag ska överleva mina sjukdomar, jag<br />
ser framåt några månader åt gången.<br />
Som jag mår i dag tror jag att kraften<br />
räcker cirka två månader, och mår jag<br />
som i dag om två månader så tror jag<br />
att jag kan se framåt två månader till.<br />
I mitt inre finns envisheten och<br />
styrkan. Med hjälp av drogfrihet,<br />
ingen alkohol och rökfrihet, med hjälp<br />
av läkare, sjuksköterskor, kuratorer<br />
och dietister på Huddinge och<br />
Karolinska sjukhuset ska jag leva tills<br />
jag blir nittiosex år gammal. Det är<br />
mitt mål.<br />
JAG FÅR BRA behandling av bra personal<br />
och det känns bra och rätt. Jag<br />
är sextioett år och det finns ingenting<br />
att backa bakåt till. Dagen i dag, nuet,<br />
att blicka lugnt och sakta framåt med<br />
öppna ögon och sinnen för det som<br />
är bra. Om jag går i skogen eller vid<br />
stranden och har min fru och dotter<br />
vid min sida då förstår jag att jag inte<br />
kan ge efter för sjukdomen. Så tack<br />
min fru och dotter, ni ger mig också<br />
envishet och styrka.<br />
TOMMY ERLHOLT<br />
48-53 Med egna ord.indd 48 12-09-19 19.13.51<br />
MISTERAITCH/CREATIVE COMMONS
Det sliter att sakna hem<br />
Har haft ett underbart, tillfälligt<br />
boende över sommaren, men nu när<br />
sommaren är slut, och jag har boendet<br />
kvar enbart under september<br />
månad, och med anledning av detta<br />
har jag skrivit nedanstående historik<br />
över min hemlöshet.<br />
Hemlöshet är stress, oro och<br />
misströstan. Många hemlösa dör i<br />
förtid, för hemlöshet sliter på både<br />
kropp och själ. Risken för en för<br />
tidig död är naturligtvis större vid<br />
samtidiga missbruksproblem, men<br />
även utan missbruk är hemlöshet<br />
oerhört slitsamt.<br />
Att leva utan egentlig trygghet<br />
inför en osäker morgondag tär på<br />
både kropp och själ genom den<br />
oro och stress det innebär att leva<br />
på samhällets skuggsida med<br />
medvetenheten att allt troligtvis<br />
rasar samman om man inte finner<br />
lösningen i ett boende. All energi går<br />
medvetet eller omedvetet åt till oro<br />
och inneboende stress.<br />
SKILSMÄSSA VAR ORSAKEN till min<br />
hemlöshet, jag blev kvar boende i<br />
en lägenhet med en månadshyra<br />
på 12500 kronor, och klarade av<br />
den hyran endast i sex år tills jag var<br />
tvungen att skaffa annat boende.<br />
Andrahandslägenheten jag flyttade<br />
till ville han, som hyrde ut åt mig ha<br />
tillbaka, när han återvände till Sverige.<br />
Sedan brast det, jag sprang i väggen<br />
efter att ha arbetat natt och dag, blev<br />
depri<strong>mer</strong>ad – och utan bostad vilket<br />
lätt får en att sjunka in i hopplöshet<br />
med därpå följande till synes oöverstigliga<br />
problem och elände.<br />
Efter mycket lidande och flyttande<br />
och övernattningar här och där fick<br />
jag äntligen en liten etta svart, av en<br />
hygglig person som inte tog någon<br />
ockerhyra, och kände det som att ha<br />
kommit hem, och jag beredde mig<br />
för att börja ett nytt bättre liv, lycklig<br />
och glad. Så kom<strong>mer</strong> plötsligt nästa<br />
chock, uthyraren får en stroke, hamnar<br />
i rullstol och kan inte längre bo på<br />
sitt landställe och den lilla trevliga och<br />
billiga ettan är borta, men det är bara<br />
att resa sig igen och försöka på nytt<br />
på något sätt.<br />
SÅ LÄNGE DET finns liv finns det<br />
hopp, och på ett eller annat sätt kan<br />
man väl hanka sig fram, men ibland<br />
kan det bli för mycket.<br />
Att önska sig en liten vrå, när man<br />
känner sig ensam och bortglömd,<br />
borde kanske vara en rättighet i ett<br />
civiliserat samhälle, men så är det<br />
uppenbarligen inte och de flesta<br />
dörrar jag febrilt knackar på stängs<br />
så gott som omedelbart.<br />
JUANITO<br />
KEIBR/CREATIVE COMMONS<br />
söker<br />
Diakon<br />
Vi erbjuder Dig<br />
- Liten stad och landsbygd med närhet till storstadens<br />
möjligheter.<br />
- Ett omväxlande roligt arbete där du kan göra skillnad.<br />
- Ett arbetslag med diakonal verksamhet och många<br />
andra kompetenser att samverka med.<br />
- Möjlighet att påverka arbetet för anställda och<br />
livsrum för behövande.<br />
www.svenskakyrkan.se/enköping<br />
Björkstén-Sparrings stiftelse<br />
för mänskliga rättigheter<br />
Stiftelsen stödjer arbete för mänskliga rättigheter<br />
och bekämpar antisemitism och annan rasism<br />
utifrån ett liberalt och individuellt perspektiv.<br />
Närmare upplysningar finns på<br />
www.bjorkstensparring.com<br />
48-53 Med egna ord.indd 49 12-09-19 19.13.54<br />
49
MED EGNA ORD<br />
KORT SAGT<br />
Ett bra år i år<br />
Jag heter Susanne, jag är 34<br />
år, men den 1 oktober fyller jag<br />
35. Jag har bott på många olika<br />
ställen. Jag har bott på Ishockeyvägen,<br />
Fjärilstigen, Ronna och fler<br />
andra som jag inte kom<strong>mer</strong> ihåg<br />
namnet på.<br />
När jag var liten bodde vi på<br />
Ishockeyvägen, då hade jag massor<br />
av kompisar. Vi ”lekte” men de<br />
puttade mig så jag svimmade, och<br />
massor av gånger kom ambulansen<br />
för att hämta mig på grund<br />
av det.<br />
Sen gick jag i Vasaskolan, den<br />
ligger i Södertälje och där gick<br />
jag mellan ettan och trean. Efter<br />
det gick jag i Hällsboskolan som<br />
ligger i Sigtuna.<br />
Där hade jag massor av hörselskadade<br />
och döva kompisar, de<br />
lärde mig teckenspråk.<br />
Därefter flyttade jag till Örebro<br />
och började i Virginska skolan,<br />
även där hade jag många hörselskadade<br />
och döva kompisar.<br />
Efter skolan så skulle livet<br />
börja, med praktik, jobb och<br />
annat som hör det till. Men, livet<br />
började ju inte på riktigt förrän<br />
jag åkte på en kryssning den 27<br />
mars i år – då träffade jag en<br />
underbar kille.<br />
Vi tittade på varandra på terminalen<br />
när vi stod i kön för att gå<br />
på båten. Det var när vi träffades<br />
i rökrummet och började prata,<br />
det var då det hände. Den 23 april<br />
förlovade vi oss på en kryssning<br />
och gifte oss den 22 juni i år – det<br />
har varit ett mycket bra år i år.<br />
På bröllopsresa åkte vi givetvis<br />
på kryssning. Vi blir bara kärare<br />
och kärare för varje dag som går.<br />
Jag jobbar på en dagverksamhet<br />
i Nykvarn, sen har jag lite extra<br />
jobb på <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> som<br />
timanställd.<br />
Det ser ut att bli en mycket bra<br />
fortsättning på ett år som börjat<br />
perfekt. SUSANNE I LILJEHOLMEN<br />
50<br />
LÄS MER<br />
hemlos.situationsthlm.se<br />
Frukost – en sällsam lyx<br />
Miljöpartiet hade förut en medborgarlön<br />
utan motprestation, som<br />
ett slags mått på mänskligt värde.<br />
Så borde en lägenhet vara. Nog<br />
borde väl vi i välfärds-Sverige ha tak<br />
över huvudet till alla våra svenska<br />
medborgare. Politikerna borde ta upp<br />
det svenska folkhemmet, gott hem<br />
för alla svenskar, och damma av det<br />
och anpassa det till år 2012. Ett eget<br />
krypin att inhämta ny kraft ifrån för<br />
att kunna slappna av från dagens<br />
händelser. Ett ställe att kunna följa<br />
med vad som händer i vårat samhälle.<br />
En av effekterna som bostadslösheten<br />
innebär är att jag blir avskärmad<br />
från av resten av världen. Ingen tv<br />
att följa nyheter på och radion med<br />
såklart P1 saknar jag kopiöst. Det<br />
är en källa för kunskap, kunskap om<br />
vad som händer omkring oss. För att<br />
kunna växa som människa för att inte<br />
stagnera behövs kunskap. Kunskap<br />
att krossa gamla fördomar och ge<br />
oss en stark basis att stå på så vi kan<br />
vidga våra vyer. För det är så att ofta<br />
har vi inte tid att ta reda på alla fakta<br />
och se saken på flera sätt och det är<br />
då vi faller till föga för fördomar.<br />
I DAG KOM jag på en vakt med att<br />
sprida falska rykten till en Svensson,<br />
som bidrar till att befästa tråkiga fördomar.<br />
Det gör det inte lättare för oss<br />
uteliggare. Han sa att han har slängt<br />
ut oss flera gånger och de skitar ner<br />
vilket inte är sant. Vi plockar undan<br />
efter oss. Detta påminde jag honom<br />
om och han började att skruva<br />
lite olustigt på sig och mumlade:<br />
nästa gång blir ni fast satta för olaga<br />
intrång.<br />
Varför göra så?<br />
Var det för att göra sig viktigt och<br />
få uppmärksamhet en liten stund. Att<br />
skapa en vi-känsla med mannen han<br />
pratade med genom att ha någon att<br />
tala illa om. I mina ögon småsint att man<br />
ljuger och gör det svårare för en redan<br />
utsatt grupp. Att vi är en utsatt grupp,<br />
det är vi nog rörande överens om.<br />
Vi som brukar bomma pengar har<br />
fått en otrolig konkurrens av alla<br />
dessa EU-medborgare som nu snart<br />
sitter i varje gathörn. Jag har vid ett<br />
par tillfällen hört små barn komma<br />
med kommentarer som skurit rakt in<br />
i mitt hjärta. När dessa ligger på knä<br />
och ber och ser ut som helt hjälplösa<br />
är det svårt att fatta för ett barn att<br />
dessa människor gör något som i<br />
mångas ögon ses som förnedrande<br />
kan vara en strategi för att få pengar.<br />
Att många av dessa inte är hjälplösa<br />
kan jag bara gå till min man för att få<br />
bekräftelse på. Det har hänt att han<br />
nästan inte kommit med tuben då<br />
han blivit avmotad för att det inte ska<br />
bli konkurrens.<br />
Han tigger pengar som en strategi<br />
för att vi ska befinna oss på rätt<br />
sida av lagen. Jag har mina egna<br />
erfarenheter som starkt och kraftigt<br />
färgar vad jag tycker. Jag brukar ha<br />
flera väskor och ett tag hade jag<br />
en dramaten, denna blev utsatt för<br />
fingrar som inte skulle vara där. Det<br />
började med att en kvinna kom fram<br />
och frågade om pengar och bara<br />
det kan jag tycka är lite väl dumt då<br />
det syns på mig att jag är uteliggare.<br />
Sedan kom<strong>mer</strong> en man och tränger<br />
sig ända inpå mig och medan jag värjer<br />
mig då mitt personliga territorium<br />
är invaderat ser jag i ögonvrån hur en<br />
hand är på väg ner i dramatenvagnen.<br />
Morr jag kan ännu skälla ifrån. Ett tag<br />
var Klaragården full av kvinnor som<br />
spelade musik på högsta volym och<br />
som oftast skakade på huvudet när<br />
de blev ombedda att sänka. Vi blev<br />
tvungna att kalla på personalen och<br />
då gick budskapet fram.<br />
Det är så för många att Klaragården<br />
är ett ställe att vila på. Många<br />
sover en stund medan andra samtalar<br />
lågmält. Medan Rumänerna sprudlade<br />
av energi och poppade musik för<br />
de hade alla sovit relativt bra i sina<br />
husbilar.<br />
Jag vill tillfoga att det finns säkert<br />
hyggliga rumänska tiggare fast jag<br />
inte haft tillfälle att träffa dem ännu.<br />
JAG HAR TIDIGARE skrivit om hur få<br />
parboenden det funnits. Det har kommit<br />
till min kännedom att Bostället<br />
har parboende för två kvinnor. Det är<br />
första gången jag varit med om att<br />
det varit en fördel att vara lesbisk.<br />
Jag bor nu på Grimman sedan en<br />
vecka tillbaka och jag trivs utmärkt.<br />
Det är det bästa jag varit med om<br />
på länge, jag har varit bostadslös<br />
sedan i början på 2000-talet. Vi är<br />
många med förhållanden och det<br />
är en viktig del. För att bli en del av<br />
samhället är familjen det första som<br />
står en närmast. Jag vaknar varje<br />
morgon av den härliga känslan att<br />
ha sovit en hel natt utan att ha blivit<br />
utslängd och att sedan kunna äta en<br />
vanlig frukost är en lyx det var länge<br />
sedan jag kunnat avnjuta. Jag är så<br />
sant privilegierad och jag njuter i fulla<br />
drag. Jag vet att mycka beror på vilka<br />
som bor där och vi är ett härligt gäng.<br />
Fast personalen är en viktig del. Jag<br />
upplever inte den nedlåtande attityd<br />
som jag märkt på ett av de ställen<br />
jag bott på innan. Hos de flesta personalen<br />
finns i stället en empati för<br />
oss boende. Ett annat bra är att det<br />
är lätt att ta sig till platsen. Jag har<br />
för första gången på lång tid känt att<br />
jag har haft tid över för att göra något<br />
förutom det livsnödvändigaste. Och<br />
det mina vänner är en sällsam lyx.<br />
ANNELI<br />
48-53 Med egna ord.indd 50 12-09-19 19.13.56<br />
STORMGRASS/CREATIVE COMMONS
Vad småfåglar gör<br />
Vanligaste fågeln torde vara fyllekajan<br />
(fyllus cajus), en väldigt social<br />
och missförstådd fågel. Den kan vara<br />
ensam eller i flock men oftast i flock,<br />
denna fågel syns tydligen mycket på<br />
parkbänken. Den är ganska törstig<br />
och dricker spolarvätska. Vakten är<br />
nästan enbart till för att jaga dem,<br />
polisen jagar också fåglarna, fastän<br />
de borde ha viktigare saker att göra.<br />
Dom försöker utrota arten, men den<br />
har förökat sig <strong>mer</strong> och <strong>mer</strong>.<br />
Fyllekajan kan ibland bli en annan<br />
fågel nämligen buskskvättan (buscus<br />
scvaettus) som skvätter i buskarna,<br />
vilket kan vara ekologiskt. Polisen<br />
kan ge böter till fåglarna, fast hunden<br />
går fri. Fyllekajan kan ibland sova hos<br />
polisen, men där är den inte så social.<br />
Fågeln kan bli en flyttfågel efter allt<br />
detta.<br />
I Danmark ska de vara fredliga och<br />
fridlysta på parkbänken. Buskskvättan<br />
kan ibland para sig med<br />
sädesärlan (sados aerlos) och det blir<br />
då sädesskvättan (sados skvaettus).<br />
Buskskvättan och sädesskvättan<br />
(hanarna) befinner sig oftast i antingen<br />
det vänstra eller högra byxbenet.<br />
Sädesskvättaren befinner sig<br />
oftast i sängen, liksom sängknarren<br />
(saengus knarrus), den syns inte, den<br />
bara hörs.<br />
Smilfinken (smilus finkus) har<br />
politikers karaktär, den smilar ofta<br />
framför ka<strong>mer</strong>an. Grillspett (grillus<br />
spaettus) häckar på väldigt heta<br />
ställen. Knipa (knipus problemus)<br />
har bara problem. Glasstrut (glassus<br />
strutus) vill bli uppäten som kall.<br />
Fönsterhaken (foenstrus hakus)<br />
den bara hakar på och av och är lite<br />
utrotningshotad. Smörgås (smoerrus<br />
gasus) häckar i magen. Gök (bokus<br />
narrus), den gökar först och adopterar<br />
sina barn till mindre bemedlade<br />
fåglar före födseln, det är således en<br />
ansvarslös fågel.<br />
JOHAN<br />
55LANEY69/CREATIVE COMMONS<br />
POESI<br />
KÖP SITUATION<br />
STHLM MED MOBILEN<br />
Att köpa tidningen via sms kostar 50 kr – precis som när du<br />
köper den kontant. <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> står för trafikkostnaden.<br />
Gör så här:<br />
1. Ta reda på försäljarens num<strong>mer</strong>.<br />
2. Sms:a SITXX till 72900. XX=försäljarens num<strong>mer</strong>.<br />
3. Visa försäljaren ditt sms-kvitto och senaste numret är ditt.<br />
Kudden mot kinden<br />
Jag dröm<strong>mer</strong> om natten<br />
att vidderna är jag<br />
Mitt hår är gräs och vatten<br />
som vinden griper tag<br />
Mitt leende är månen<br />
som blickar över djur<br />
Och växter som med åren<br />
formar min natur<br />
Mitt hjärta det är glöden<br />
som brinner i mitt djup<br />
Den skapar lavaflöden<br />
som ger mej berg och stup<br />
Min själ, ja det är vinden<br />
som över jorden yr<br />
Med kudden emot kinden<br />
jag ser att dagen gryr<br />
SUSANNE JANESCHITZ,<br />
FÖRSÄLJARE FRIDHEMSPLAN<br />
48-53 Med egna ord.indd 51 12-09-19 19.14.06<br />
51
MED EGNA ORD<br />
POESI<br />
En liten vän<br />
Jag har nu fått min lilla ”vän”,<br />
som finns där<br />
när jag kom<strong>mer</strong> hem.<br />
Det sällskap jag nu har vär<strong>mer</strong> mig<br />
i kropp o<br />
själ och jag slipper det stora<br />
tomrum som förut<br />
fanns i hjärtat.<br />
Han bara finns där, det känns och<br />
det vär<strong>mer</strong> mig.<br />
Ensamheten är inte rolig, tomrummen<br />
måste fyllas<br />
med något annat, det räcker med<br />
en liten katt för att<br />
känslan kom<strong>mer</strong> och påminner<br />
mig om den tid som var.<br />
Viktigt är ju att vi inte blir bortglömda,<br />
att ha en vän i<br />
livet är mycket bättre än tio polare<br />
(som dom kallar sig)<br />
lögner och svek kan man vara<br />
utan.<br />
Man lär sig vad som är viktigast så<br />
småningom, om man<br />
bara orkar släppa taget om det<br />
som tagit tag i oss i vårt<br />
grepp. Håll ut Kamrater!<br />
Det är svårt, men det går om vi<br />
kämpar och tänker på varandra,<br />
inte stjälper varandra.<br />
Grupptryck är inte bra, man<br />
måste vara stark för att orka höra<br />
allt, jag kallar det avundsjuka.<br />
BIRGITTA ANDERSSON<br />
Inträdeskrav till<br />
Meteorologhögskolan<br />
Släppa väder<br />
Prata munväder<br />
Snabb som en blixt<br />
Arg som ett åskmoln<br />
Djävulens sång<br />
52<br />
JOHAN<br />
Jag har en sol och en måne.<br />
Svart och vitt.<br />
Någonting att finna.<br />
Är det någonting att hinna?<br />
Måste sluta dricka.<br />
Världens jävla hicka.<br />
Sluta för i helvete någon gång.<br />
Innan jag sjunger – djävulens sång.<br />
HELENE ENBACKA<br />
Livet är hårt! sa bonden.<br />
Grymt, sa grisen<br />
Vill du köpa en tidning?<br />
– Nej, det ser du väl att jag inte<br />
kan, jag kör ju barnvagn!<br />
– Kan du parkera då?<br />
Inget är sig likt från förr. Vinst, risk-<br />
och konsekvensanalys. Då vanns det,<br />
nu verkar det som att alla litar på att<br />
det bara finns vinst.<br />
Den som knullar kan bli förälder,<br />
någon måste ta ansvar för avkomman.<br />
Ska man sedan gömma sig<br />
bakom en dataskärm och tro att ”det<br />
ordnar sig”.<br />
Jag såg en som cyklade med en<br />
hand på styret och sms:ade med<br />
andra handen. Det var på hösten,<br />
mörkt, småregnade och blåste.<br />
Idioten cyklade mot rött ljus ut från<br />
Surbrunnsgatan in på Sveavägen, nu<br />
kom<strong>mer</strong> det värsta – Det satt ett litet<br />
barn i en barncykelsadel längst bak<br />
på cykeln!<br />
Ju <strong>mer</strong>a information vi blir bom-<br />
bade med, desto svårare blir det för<br />
oss människor att utvärdera vad som<br />
är viktigt och vad som är rappakalja<br />
(skit).<br />
Exempel:<br />
Storleken på typtrycket i tidningarna<br />
blir mindre och mindre samt<br />
mängden information i antalet medier<br />
bara ökar, och ökar. Hjärnan hos<br />
människa har samma storlek nu som<br />
för 50 år sedan då det fanns TV1<br />
och kanske TV2 , på radio fanns<br />
P1, P2 och P3. Nu finns hundratals<br />
tv-kanaler plus radiokanaler i minst<br />
samma omfattning?! PLUS INTER-<br />
NET!<br />
Huvet hos oss har inte lärt sig lika<br />
snabbt pga att vi bara blir latare och<br />
latare men huvet användes bättre<br />
förr än i dagens läge, jag tror att våra<br />
huven har hamnat i nåt läge som<br />
liknar ”stand-by-läge” på grund av alla<br />
jävla datorer! Förr använde man sig<br />
av telefoner för att fråga: kan vi ses<br />
och prata lite med varandra?<br />
Eller så skickade man ett handskrivet<br />
vykort/brev till varandra, kanske<br />
på skrivmaskin om det fanns tillgång<br />
till nån.<br />
I dagens läge så facebookar man<br />
till någon som man aldrig har träffat<br />
personligen men ändå måste berätta<br />
att man har navelludd i naveln och<br />
frågar: är det ekologiskt naturfibrer,<br />
eller syntetfibrer som finns i navelluddet?<br />
Det kan vara en nog så stor<br />
och viktig fråga att twittra, googla,<br />
chatta, SMS:a och så vidare om,<br />
ELLER?<br />
Chefen lyssnar jag inte på längre<br />
för jag måste ju uppdatera mig på<br />
min nya hård-/mjukvara så att jag<br />
vågar vara en människa av min tid!<br />
Alla andra gör ju det så då måste<br />
jag ju också göra det, annars så kan<br />
man ju bli mobbad!<br />
Jag säger inte att jag har rätt men<br />
det är iallafall min åsikt!<br />
Jag vägrar bli en datanörd.<br />
DAG REJVING<br />
48-53 Med egna ord.indd 52 12-09-19 19.14.18<br />
CARFOTO/CREATIVE COMMONS
Solklart!<br />
Köp <strong>Situation</strong><strong>Sthlm</strong> av<br />
försäljare med legitimation<br />
<strong>Situation</strong><strong>Sthlm</strong> ska inte<br />
säljas av påverkade<br />
försäljare eller i t-banan<br />
48-53 Med egna ord.indd 53 12-09-20 10.59.17
54-56 Loggor nr 182_spec.indd 54 12-09-20 09.20.19
HAMMARBY IF<br />
K.E.BergsÅkeri<br />
(K.E.B. Åkeri AB)<br />
BRANSCHANPASSADE LÖSNINGAR FÖR<br />
SAMHÄLLSNYTTIGA FÖRETAG<br />
54-56 Loggor nr 181.indd 55 12-09-20 09.15.06
www.reflexark.se<br />
STOCKHOLMS STADS<br />
BOSTADSFÖRMEDLING<br />
www.bostad.stockholm.se<br />
WENANDERS<br />
54-56 Loggor nr 181.indd 56 12-09-20 09.15.28
STOCKHOLMSKRYSSET<br />
Lös, skicka in,<br />
och vinn<br />
Som en liten paus i<br />
läsningen tycker vi att du<br />
nu, när du bläddrat ända<br />
till sidan femtiosju, ska<br />
hämta en penna, lösa<br />
korsordet och skicka in<br />
det till oss.<br />
Via vår intrikata<br />
slumpgenerator kom<strong>mer</strong><br />
sedan tre vinnare att<br />
dras bland de inskickade<br />
rätta lösningarna.<br />
Den stolta vinnaren<br />
belönas med dokumentärfilmen<br />
”Till Maria”. Den<br />
sändes under hösten<br />
2010 på SVT som del av<br />
en dokumentärfilmserie<br />
om kärlek. Filmen handlar<br />
om de båda <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong>-försäljarna<br />
Anders och Maria.<br />
Andra och tredje pris<br />
är ett nyckelband med<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>s logga på.<br />
Förra månadens<br />
vinnare:<br />
Dvd-filmen Till Maria:<br />
I-B Stigen, Stockholm<br />
Nyckelband: Barbro<br />
Persdotter, Vintrosa,<br />
Barbro Norén, Täby<br />
Se förra månadens<br />
lösning på sidan 66.<br />
Stockholmskrysset är<br />
ett samarbete mellan<br />
<strong>Situation</strong> Stockholm<br />
och tidningen Krysset,<br />
en månadstidning för<br />
alla kryssintresserade.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Efter 333 år på 32 meters djup utanför ...<br />
bärgades hon. Året var 1961.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Namn: …………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………<br />
Adress: ………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………<br />
Postadress: ………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Skicka in ifyllt kryss<br />
senast 22 oktober till:<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong><br />
Krukmakargatan 34a<br />
118 51 Stockholm<br />
57 Korsord.indd 57 12-09-19 18.11.00<br />
57<br />
Konstruktör: Marie Peterson-Engnell Foto: Sjöberg Bild © Bonnier Korsord
SVEPET<br />
”Fler kom<strong>mer</strong> att upptäcka oss”<br />
RÅTTROCK FYRA LÅNGHÅRIGA GÖTEBORGARE ÄR REDO ATT BLI ÄNNU MER UPPTÄCKTA<br />
FÖRUTOM LYSANDE RECENSIONER, en grammis och<br />
förstaplatsen på albumlistan så har Göteborgsbandet<br />
Graveyard frontat giganter som Deep Purple, Iron Maiden<br />
och Motörhead. Nu är de skivaktuella med uppföljningsalbumet<br />
Lights Out.<br />
– Skivan har bredare spännvidd musikaliskt än<br />
Hisingen Blues. Den är mörkare, bittrare och gubbigare.<br />
Det handlar om att utvecklas, förklarar Axel Sjöberg,<br />
trummis i bandet.<br />
Vad har ni att vara bittra över?<br />
– Det är mycket som är åt helvete. Vi har en nazistregering<br />
som förstör det som arbetarrörelsen byggt upp<br />
under många år. Allting kontrolleras <strong>mer</strong> och <strong>mer</strong>, jag fick<br />
till exempel lämna fingeravtryck när jag skulle ansöka om<br />
pass. Snart har jag väl ett inopererat chip för att kunna få<br />
lämna landet.<br />
Axel Sjöberg lyssnar på sitt senaste tillskott i vinylsamlingen<br />
i sin lägenhet i Majorna, samtidigt som han dricker<br />
en kopp hemkokt kaffe, en ynnest han uppskattar efter<br />
allt turnerande. På skivtallriken snurrar Göteborgsbandet<br />
Spiders, som just blivit klara som förband till Graveyards<br />
kommande turné.<br />
– Musik är bäst på vinyl. Det ska vara hörlurar och vinyl.<br />
Ljudkvalitet är viktigt, konstaterar Axel Sjöberg.<br />
Graveyards framgång hos såväl publik som kritiker<br />
bottnar enligt honom i att de varit envisa och kämpat hårt.<br />
58<br />
Han berättar att de efter debutplattan 2007 var ute och<br />
spelade i fyra års tid.<br />
– Det är jävligt jobbigt att säga bra saker om sig själv,<br />
men jag tror att vi har en hög lägstanivå, även om vi inte<br />
briljerar varje gång vi står på scen. Vår framgång känns<br />
som en logisk fortsättning på det vi byggt upp.<br />
Axel Sjöberg berättar att de är självkritiska, vilket<br />
hjälper dem att hålla fötterna på jorden. Han tror också att<br />
hybrisen hålls borta av att de hade hunnit upp i åldrarna<br />
innan de släppte första skivan.<br />
NYA SKIVAN ÄR MÖRKARE,<br />
BITTRARE OCH GUBBIGARE. DET<br />
HANDLAR OM ATT UTVECKLAS.<br />
– De flesta mellan 15 och 25 år är dumma i huvudet.<br />
Blir man slickad i röven då är det nog lätt att tappa fotfästet.<br />
Vi hann bli vuxna och leva som råttor ett tag.<br />
Finns det nåt rockband i Sverige som är bättre än vad ni<br />
är just nu?<br />
– Om vi är bäst får andra bedöma. Jag är i alla fall nöjd<br />
med den musik vi spelar, och tror att vi kom<strong>mer</strong> att nå ut<br />
<strong>mer</strong> med den här skivan. Utan att låta stöddig så kom<strong>mer</strong><br />
fler att upptäcka oss.<br />
VERONIKA ÅSTRÖM<br />
<strong>Läs</strong> en längre version på www.situationsthlm.se<br />
LISABI FRIDELL<br />
CYRIL HELLMAN<br />
Naomi Klein &<br />
Michael Winterbottom<br />
The Shock Doctrine<br />
YOUTUBE: Michael Winterbottoms<br />
dokumentär baserar sig fritt på<br />
Naomi Kleins bok från 2007 och<br />
visar att katastrofkapitalism – att<br />
vid katastrof, kriser eller krig<br />
gå in och göra om ett samhälle<br />
ekonomiskt i grunden, enligt<br />
nyliberal modell – inte började<br />
med 11 september 2001, snarare<br />
11 september 1973 i Santiago.<br />
Ekonomisk chockterapi företräddes<br />
av nobelpristagaren Milton<br />
Friedman och hans Chicagoboys<br />
och applåderades av konservativa<br />
a<strong>mer</strong>ikaner som Ronald Reagan<br />
och far och son Bush, Margaret<br />
Thatcher och Augusto Pinochet.<br />
Tekniken härleder sig enligt Klein<br />
från chockterapi inom psykiatri,<br />
där CIA på femtiontalet genom<br />
elchocker och lsd gjorde försök<br />
att rensa minnet på patienter.<br />
Konspiratoriskt? En aning, inte<br />
mindre intressant för det. Visar den<br />
något är det att frihandel, utförsäljning<br />
av offentlig infrastruktur<br />
och låga skatter inte automatiskt<br />
går hand i hand med mänskliga<br />
rättigheter.<br />
ULF STOLT<br />
#Thåström<br />
TIPS<br />
REDAKTIONENS<br />
TWITTRARE: Två gånger per dygn<br />
lägger, enligt programförklaringen,<br />
personen bakom Twitterkontot<br />
”Thåström” ut ett 140 tecken<br />
långt citat från någon av alla de<br />
formidabla texter Joakim Thåström<br />
skrivit genom åren.<br />
Nördigt, analt och snävt? Kan<br />
du ge dig fan på. Men just därför<br />
så befriande. För alla oss bekvämt<br />
medelålders som fortfarande minns<br />
vilket num<strong>mer</strong> på Pantoneskalan<br />
omslaget till Ebba Grön-singeln<br />
”Scheisse” har.<br />
Häromdagen, på väg till ett möte,<br />
fick jag några rader från ”Alla e<br />
som jag”: ”Har du vart en snäll<br />
pojk/har du vart ett as? Vi sitter här<br />
och väntar/och vi vill ha ett svar”.<br />
I skrivande stund 658 följare.<br />
58-68 Svepet.indd 58 12-09-20 09.33.04
ANNA LEDIN WIRÉN<br />
MUSIK<br />
de Montevert<br />
Vänner & ovänner<br />
½ Ellinor Nilsson, alias de<br />
Montevert, behöver inte höja rösten<br />
för att nå fram. Hennes lågmälda<br />
avskalade pop smyger sig på med<br />
enträgna textrader som ”Du är<br />
pinsam, pinsam, åh så pinsam”.<br />
Namnet de Montevert är en ordlek<br />
med Evertsberg, Nilssons hemort i<br />
Älvdalen, och Vänner & ovänner är<br />
debutalbumet. Svenska och engelska<br />
texter varvas, liksom olika influenser.<br />
Här finns en finstämd cover på Billy<br />
Idols ”Rebel Yell”. Den gemensamma<br />
nämnaren är refränger som naglar<br />
sig fast.<br />
AMANDA SÄFSTRÖM<br />
Moneybrother<br />
This Is Where Life Is<br />
Det är ett roligt koncept som<br />
Moneybrother kom<strong>mer</strong> med här, att<br />
spela in grunderna i Chicago och<br />
sedan slutföra låtarna i Los Angeles,<br />
Rio, Kingston, Auckland, Cape Town,<br />
London och Ludvika. En kulturell resa<br />
med olika ton, anslag och historia<br />
i de olika miljöerna. Resan blir till<br />
själva målet och märks tyvärr för lite<br />
i produkten som parkeras på slutstationen.<br />
Resan kan också bli till flykt,<br />
jag känner mig osäker på vilket det<br />
handlar om för Moneybrother. Men<br />
det låter <strong>mer</strong> punk och new wave än<br />
det brukar om pengabrorsan.<br />
ANDERS SUNDIN<br />
Fritjof & Pikanen<br />
Danvikstullsbron<br />
Fritjof & Pikanen låter som<br />
en blandning av Peps Persson och<br />
Familjen. Elektroniskt möter reggae<br />
och dubstep, så det borde bli lite<br />
spretigt. Dock låter många av låtarna<br />
likadant, det är samma melankoli som<br />
ekar över melodierna på alla låtar och<br />
jag hittar ingen låt som sticker ut i<br />
produktionen.<br />
Däremot faller jag för texterna,<br />
de handlar om vardagen och kärlek,<br />
och blandas med allvar och fest. Här<br />
är Fritjof & Pikanen starka, texterna<br />
är lätta att känna igen sig och gör<br />
låtarna värda att lyssna på.<br />
DANIELLA JONSSON<br />
Tillbaka<br />
inomskärs<br />
Petra Marklund<br />
Inferno<br />
½ Efter närmare ett decennium<br />
som September på dansgolv<br />
lite varstans i världen är nu Petra<br />
Marklund tillbaka inomskärs med<br />
sin första platta på svenska, under<br />
eget namn. Plattans titel har nog<br />
ingenting med hundraårsjubilerande<br />
August Strindberg att göra, även om<br />
texternas teman väl hör hemma i<br />
boken med samma namn.<br />
För det är misstag, lögner, spel,<br />
svek och svärtade relationer som<br />
besjungs på Inferno. Petra Marklunds<br />
blonda röst tydlig långt fram i ljudbilden,<br />
kontrollerat sval med ett knappt<br />
urskiljbart knaster i, över bastanta<br />
och markerade eurodiscomelodiska<br />
bakgrunder – beats i lager, få organiska<br />
instrument, mycket elektronik.<br />
Låtar som ”Easy come, easy go”,<br />
”Num<strong>mer</strong>” och singeln ”Händerna<br />
mot himlen” hörs snart vid en bardisk<br />
nära dig.<br />
ULF STOLT<br />
POST TIME OUT<br />
Beth efter barnen<br />
MUSIK<br />
BRITTISKA singer-songwritern<br />
Beth Orton är aktuell med sitt<br />
första studioalbum på sex år,<br />
Sugaring Season.<br />
– Jag har fött några barn, det<br />
tog tid att lära sig leva ett privat liv<br />
och skriva låtar. Skivan<br />
blev bara bättre av min<br />
timeout.<br />
Hörs det på skivan?<br />
– Jag hade tid att<br />
slutföra låtar ordentligt och jag fick<br />
perspektiv på låtarna. Jag kunde<br />
lägga nåt åt sidan i två år för att<br />
sen ta upp det igen. Det gav mig<br />
tid att se på saker ordentligt och<br />
jag kunde exempelvis växla i texter<br />
från andra till första person.<br />
Hon slog igenom i mitten av<br />
nittiotalet med hjälp av producenten<br />
och pojkvännen William Orbit<br />
och Chemical Brothers.<br />
Hur ser du i dag på hyllade<br />
Trailer Park från 1996?<br />
– Det var en bra tid och skivan<br />
var framgångsrik. Nyligen släpptes<br />
en längre jubileumsversion<br />
men det var <strong>mer</strong> skivbolagets idé.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
Kajsas Städ & Service AB byter namn till<br />
Mälardalens Entreprenadstäd AB.<br />
Med vårt nya namn vill vi bättre relatera till vår verksamhet och vårt arbetsfält.<br />
Vi hälsar gamla och nya kunder hjärtligt välkomna!<br />
Stensätravägen 3 A, Box 38163, 100 64 Stockholm, Tel 08-667 49 59, Fax 08-660 08 42, www.malardalensstad.se<br />
58-68 Svepet.indd 59 12-09-20 09.33.14<br />
59
BÖCKER<br />
BÖCKER<br />
Sophie Adolfsson<br />
Det känns konstigt att<br />
vakna i sin egen säng<br />
Mellan Dramaten och<br />
Riche, kanske till Stureplan och<br />
sedan över broarna mot Söder och<br />
hem. Huvudpersonen rör sig inom<br />
en begränsad geografisk sfär, och<br />
hennes inre liv – centrerat kring<br />
en vidlyftig sexualitet, riskfylld och<br />
sårande, komplicerad och kaotisk<br />
– får bli berättelsens motor.<br />
De få gånger texten växlar<br />
tempo och läsaren ges en snabbt<br />
skissad inblick i den bakomliggande<br />
historia som format<br />
den unga kvinnans inre tillvaro<br />
skymtar man ett svärtat djup i<br />
berättelsen som författaren tyvärr<br />
avstått från att vidareutveckla.<br />
På bekostnad av ytterligare en<br />
fullt utvecklad och väl beskriven<br />
sexuell tanke.<br />
ULF STOLT<br />
Nina Björk<br />
Lyckliga i alla sina dagar<br />
I Lyckliga i alla sina dagar<br />
synar Nina Björk konsumtionssamhällets<br />
brist på medkänsla.<br />
Genom att blottlägga systemfel<br />
i det liv vi vant oss vid, som vi<br />
slagits för i tal om oberoende<br />
och individuell frihet, kritiserar<br />
hon feminismen såväl som den<br />
moderna självhjälpstrenden.<br />
I ett samhälle där allt är till salu<br />
och marknadslogik styr vårt handlande<br />
finns inte längre jämlika<br />
relationer. Känslor gör oss icke<br />
konkurrenskraftiga. Ständigt ska<br />
vi vinna. Till och med våra barn blir<br />
till projekt.<br />
Med glöd slåss Nina Björk<br />
för den politiska utopin, för våra<br />
gemensamma drömmar.<br />
DITTE LUNDBERG<br />
60<br />
Taikons kamp<br />
Lawen Mohtadi<br />
Den dag jag blir fri<br />
½ Katarina Taikon mötte<br />
dåvarande statsminister Tage<br />
Erlander, skrev brev till Olof Palme<br />
för att hjälpa en romsk familj, stod<br />
bredvid Martin Luther King på trappan<br />
till Storkyrkan – de kämpade<br />
båda för minoritetsfolk i respektive<br />
land – demonstrerade, skrev i egna<br />
tidningen Zigenaren och publicerade<br />
tretton barn- och ungdomsböcker om<br />
Katitzi.<br />
Allt för att belysa ro<strong>mer</strong>nas situation<br />
i Sverige. Vilkas röster i debatten<br />
dittills varit lika förpassade som deras<br />
krav på skola och boende. I Lawen<br />
Mohtadis bok – korrekt formulerad<br />
och väl researchad – möter vi en<br />
kvinna som aldrig vek en tum från sin<br />
övertygelse.<br />
Eller tvekade om sitt människovärde.<br />
ULF STOLT<br />
BÖCKER<br />
Jerker Virdborg<br />
Staden och elden<br />
½ Det är oklart vad som har<br />
hänt i staden. Klart är att huvudpersonen<br />
räddats ur vattnet, att han innan<br />
dess har blivit utsatt för våld och att<br />
han inte heller nu befinner sig bland<br />
vänliga människor. Allt handlar om<br />
överlevnad. Känslan är postapokalyptisk.<br />
Det blir mycket att fundera över<br />
och förvirras av. Språket är ovanligt<br />
avskalat, så var Virdborg också en av<br />
författarna bakom manifestet i DN<br />
som förkunnade att de skulle skriva<br />
antiexperimentellt och helt fiktivt för<br />
Slussen Medis<br />
några år sedan. Miljöerna beskrivs<br />
detaljerat, i övrigt är allt avskalat och<br />
därmed emellanåt lite tomt och svårt<br />
att beröras av.<br />
JESSICA JOHANSSON<br />
Mathias Boström<br />
Dokumenthanterarna<br />
En ovanligt varm sommar i<br />
en Stockholmsförort. Fyra historier<br />
som sammanflätas till en. Det börjar<br />
flummigt, nästan drömlikt.<br />
Mathias Boströms förra roman,<br />
Ulrika Hand, kom för <strong>mer</strong> än 15 år<br />
sedan och författarens comeback<br />
1/10 A PLACE TO BURY STRANGERS (US) 6/10 NASUM - FARWELL TOUR<br />
7/10 KEN STRINGFELLOW (US) 12/10 BULLET<br />
10/10 DONKEYBOY (NO) 17/10 DANKO JONES (CA)<br />
17/10 HALESTORM (US) 20/10 TAME IMPALA (AU)<br />
25/10 THE RAVEONETTES (DK) 30/10 DIRTY PROJECTORS (US)<br />
är inledningsvis ringrostigt trevande.<br />
Språket underskattar inte läsaren,<br />
men krånglar lyckligtvis inte heller till<br />
det. Dokumenthanterarna växer till en<br />
blandning av Peter Kihlgårds Kicki<br />
& Lasse, Stephen King på valium<br />
och skådespelaren Jonas Karlssons<br />
bättre noveller. Samtidigt som huvudpersonen,<br />
Landetstammisen Magnus,<br />
får skarpare konturer blir historien<br />
<strong>mer</strong> angelägen. Till slut har Mathias<br />
Boström övertygat oss så pass att vi<br />
också ser Dokumenthanterarnas bilar<br />
i mörkret.<br />
DAVID BOGERIUS<br />
DEBASER SLUSSEN, KARL JOHANS TORG 1 T: SLUSSEN<br />
DEBASER MEDIS, MEDBORGARPLATSEN 8 T: MEDBORGARPLATSEN<br />
BILJETTER OCH INFO: DEBASER & BROOKLYNSEDEN.COM<br />
58-68 Svepet.indd 60 12-09-20 09.33.21<br />
SOFIA RUNARSDOTTER
En sten från Utöya<br />
Till ungdomen<br />
Fyra ungdomar – Johanne,<br />
Henrik, Sana och Haakon – förbereder<br />
sig för debatterna inför det<br />
stundande skolvalet. De grubblar och<br />
skriver på sina anföranden, slipar på<br />
dem inför kamraterna i respektive<br />
ungdomsförbund. I Norge är skolvalet<br />
en aningen större händelse än i<br />
Sverige och partiernas respektive<br />
ungdomsförbund satsar hårt – resultatet<br />
av skolvalen ger vägledning om<br />
var ungdomarna i landet befinner sig<br />
FILM<br />
Laurence Anyways<br />
Allting är egentligen som<br />
vanligt och ganska bra för Laurence,<br />
han undervisar, har en rolig flickvän<br />
och ger ut en diktsamling.<br />
Allting förändras dock radikalt när<br />
han plötsligt på sin 30-årsdag berättar<br />
att han vill byta kön och börjar klä<br />
sig i kvinnokläder.<br />
Den kanadensiske regissören<br />
Xavier Dolan visade redan med<br />
Hjärtslag att han kan skildra komplicerad<br />
kärlek, vilket han gör lika bra<br />
här.<br />
Däremot drar längden på 2.40<br />
ner helhetsbetyget. Ingen film ska<br />
behöva vara så lååång.<br />
HENRIK EMILSON<br />
politiskt, något som moderpartierna<br />
tar notis om.<br />
Johanne är den av de fyra som är<br />
mest tveksam till om hon vill vara en<br />
av partiets utvalda debattörer inför<br />
skolvalet. Och den av de fyra som är<br />
medlem i Arbetarpartiets ungdomsförbund<br />
och därför den enda av dem<br />
som åker till sommarlägret på Utöya<br />
sommaren 2011.<br />
Johanne överlever. Men stenen<br />
hon kramat i handen under tiden<br />
hon och en vän gömde sig i en<br />
Balladen om Marie Kröyer<br />
½ Billie August är tillbaka med<br />
ett drama som borde ligga honom<br />
varmt om hjärtat, åtminstone geografiskt.<br />
Här gör han besök i Skagen och<br />
hos PS Kröyer.<br />
Konstnären är superstjärna, men<br />
hans syfilis har satt tydliga spår på<br />
den mentala hälsan och han balanserar<br />
mellan galna upptåg, utbrott,<br />
kärleksbetygelser och våld. Hela<br />
tiden står Marie bredvid och vägrar<br />
vara ett offer för omständigheterna,<br />
men till ett högt pris.<br />
Svart, tungt, tragiskt, men med<br />
ypperligt skådespeleri som bara<br />
danskarna kan det.<br />
HENRIK EMILSON<br />
klippskreva, den sten hon upptäckte<br />
att hon fortfarande kramade i handen<br />
när hon kom hem till Oslo sent natten<br />
efter, blir hon liksom inte av med.<br />
Det unika med filmen är närheten<br />
till ungdomarna, både före och efter<br />
attentaten i Oslo och på Utöya.<br />
Och precis som stroferna i Nordahl-<br />
Griegs sång, från vilken filmen<br />
lånat sin titel, är vägen mot en bättre<br />
värld den riktning man måste gå i.<br />
Oavsett vad.<br />
ULF STOLT<br />
Äta sova dö<br />
Pojkflickan Raša har rötter på<br />
Balkan men lever i nordvästra Skåne.<br />
Hon bor med sin pappa och jobbar på<br />
byns lokala grönsaksfabrik. När det<br />
varslas blir hon av med jobbet. Hon<br />
pendlar mellan möten på arbetsförmedlingen<br />
och med jobbcoachen,<br />
frustration och kampanda.<br />
Filmen marknadsförs som svart<br />
komedi. Men det här är inget munterpiller,<br />
mitt sällskap får sådan ångest<br />
att hon spyr. Ett gott betyg. Realistiskt<br />
skådespeleri av amatörer, foto och<br />
regi är lysande. Dock blir teman som<br />
inbyggd rasism och klassbudskap<br />
övertydliga, det tar ner filmen.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
SYSKONTRILOGI<br />
FILM<br />
Tillbaka med Bitchkram<br />
27-ÅRIGE ANDREAS ÖHMAN långfilmsdebuterade<br />
med den hyllade<br />
I rymden finns inga känslor 2010<br />
och följer nu upp med den i förväg<br />
lika hyllade Bitchkram om Kristin<br />
som efter studenten ska till New<br />
York och blogga för en tidning,<br />
bara för att råka bli kvar i Sverige<br />
och fejka inläggen från USA.<br />
Huvudrollen Kristin spelas av<br />
Linda Molin, som gjorde finfin<br />
debut i Apflickorna 2011, hur<br />
kom ni i kontakt med henne?<br />
– Vi såg Linda på en prisutdelning<br />
där Apflickorna fick pris,<br />
så det var tack vare Apflickorna<br />
vi upptäckte henne, men inte för<br />
att vi såg henne i filmen, utan det<br />
var på själva utdelningen som vi<br />
kände att hon kändes passande<br />
för rollen som Kristin.<br />
Bitchkram är skriven av dig och<br />
Jonatan Sjöberg, var det aldrig<br />
svårt för er att skildra tonårstjejer<br />
på ett trovärdigt sätt?<br />
– Könsmässigt tycker jag inte<br />
att det spelar nån roll, det är inte<br />
svårare att skriva för en tjej än<br />
för en kille. Snarare kan åldersskillnaden<br />
spela roll, vilka ord man<br />
använder, där hjälptes jag och<br />
skådespelarna åt att hitta den<br />
rätta rösten<br />
I filmen vill Kristin få in ett ord<br />
i Svenska Akademiens ordlista<br />
– vad tror du chanserna är för<br />
ordet ”bitchkram” att komma in?<br />
– Det är inte upp till mig, utan<br />
det har ju att göra med om folk<br />
gillar ordet och snappar upp det i<br />
det dagliga talet. Men det skulle<br />
förstås vara jätteroligt om ordet<br />
kom med. Jag tror att det har en<br />
tio procentig chans.<br />
Både I rymden finns inga känslor<br />
och Bitchkram har ett tydligt<br />
syskontema och är delar av en<br />
planerad syskontrilogi, när kom<strong>mer</strong><br />
del tre?<br />
– Den tredje filmen i trilogin<br />
skrev jag klart i går, faktiskt. Nästa<br />
steg är att söka finansiering.<br />
HENRIK EMILSON<br />
58-68 Svepet.indd 61 12-09-20 09.33.27<br />
61<br />
LINDA SKOGH
KROG & SVEPET<br />
Schnitzelvariationer<br />
MAT<br />
SUE ELLEN ÄR den andra Vasastanskrogen som är döpt<br />
efter en loser i aktuella tv-serien Dallas. Och visst är det<br />
gänget bakom Cliff Barnes på Norrtullsgatan som har<br />
öppnat en systerkrog i den lokal som tidigare varit Bistro<br />
Saline och Republik. Precis som de tidigare krogarna<br />
som huserat här har man en stor, populär bar med<br />
mångrikedom drinkar, shottar och öl. En tisdagskväll strax<br />
efter 19 är det fullsatt. Många vid långborden inom- och<br />
utomhus på gården ser ut att vara på after work, ett gäng<br />
blonda bratstjejer firar födelsedag.<br />
Förrätter är hälften charkuterier gjorda av den<br />
mytomspunna wagyukossan. Vi beställer extremt tunt<br />
skivad chorizo och cecina (lätt ekrökt oxfransyska) för<br />
runt hundralappen stycket. Andra förrätter är råraka med<br />
löjrom, råbiff och dillsotad laxloin.<br />
På varmrättsmenyn står bland annat sydfransk fisksoppa,<br />
gösfilé, steak frites, älgwallenbergare, hemstoppad<br />
lammfetaostkorv med mangokryddad potatispuré,<br />
chiliburgare, fläsklägg och ett antal olika schnitzelvari-<br />
10E<br />
FP 000<br />
ORR<br />
,6 m²<br />
62<br />
korr S10D<br />
A 46.4<br />
113<br />
S10D<br />
RFP 000<br />
KORR<br />
8,1 m²<br />
12<br />
disp frd D<br />
S21B<br />
RFP 021<br />
7<br />
A 46.4<br />
4<br />
DISP. 114EV.<br />
FRD<br />
7,3 m² 6<br />
S21C<br />
RFP 009<br />
MOTTAGNING<br />
15,5 m²<br />
S21D<br />
RFP 009<br />
-/---<br />
disp frd C<br />
SUE ELLEN, TULEGATAN 17<br />
TYP: SVENSK, TYSK, AMERIKANSK KROGMAT<br />
ÖPPETTIDER: MÅNDAG–TORSDAG 17–00,<br />
FREDAG–LÖRDAG 17–01 (LUNCH 11–14)<br />
disp frd B<br />
S20C<br />
RFP 000<br />
KORR<br />
13,1 m²<br />
S20D<br />
RFP 000<br />
KORR<br />
17,3 m²<br />
S22B<br />
RFP 021<br />
DISP. EV. FRD.<br />
7,3 m²<br />
S22C<br />
RFP 009<br />
MOTTAGNING<br />
15,6 m²<br />
S22D<br />
RFP 009<br />
S31B<br />
RFP 022 A 46.4<br />
114<br />
FRD. STERIL<br />
6,1 m²<br />
8<br />
10<br />
9<br />
frd steril C<br />
S31C<br />
RFP 009<br />
MOTTAGNING<br />
15,6 m²<br />
S31D<br />
RFP 009<br />
S32B<br />
15<br />
A 46.4<br />
13<br />
RFP 114 023<br />
FRD. 14FÖRBR.<br />
5,5 m²<br />
frd förbr C<br />
S30C<br />
RFP 000<br />
KORR<br />
17,3 m²<br />
S30B<br />
RFP 000<br />
KORR<br />
14,4 m²<br />
S32C<br />
RFP 009<br />
MOTTAGNING<br />
15,6 m²<br />
S32D<br />
RFP 009<br />
S33D<br />
RFP 002<br />
SEP. VÄNTRUM<br />
4,3 m²<br />
HS HS HS HS HS<br />
frd steril D<br />
frd steril B<br />
frd förbr D<br />
frd förbr B<br />
R 1630<br />
TS utrustn D<br />
S<br />
R<br />
K<br />
1<br />
BORDSBESTÄLLNING: JA<br />
PRISVÄRT: JA, VARMRÄTTER 165–240 KRONOR<br />
KLIENTEL: MEDIEMÄNNISKOR, BRATS,<br />
FÖDELSEDAGSBARN, VASASTANSBOR<br />
anter. Alla går på runt 200 kronor. Mitt sällskap beställer<br />
det som marknadsförs som Sveriges bästa chili, Texas<br />
XXX Hot Chili, ett välsmakande långkok, extra starkt, med<br />
grönsaker och tortilla som är saftigare än till exempel<br />
Texas Longhorns dito.<br />
Jag beställer wienerschnitzel av kalv som serveras<br />
som sig bör med sockerärtor, citron, rödvinssky och med<br />
alternativen tjeckisk potatissallad eller pommes frites.<br />
Schnitzeln är bra bankad för att vara Sverige (men inte i<br />
jämförelse med i Wien) och smakar helt okej. Som dryck<br />
går vi på det som underfundigt kallas Sue Ellens Nightmare:<br />
det vill säga alkoholfria menyn, lättöl och fanta.<br />
På dessertmenyn finns bland annat tryffel, vaniljglass<br />
och manchegoost. Vi delar Sue Ellens päronstrudel, gjord<br />
på, utöver päron, mandelmassa, pistagenötter och aprikoser<br />
och serverad med rikligt med glass. 65 kronor är ett<br />
bra pris för den. Vi lämnar Sue Ellen nöjda och belåtna.<br />
Helt klart en prisvärd krog värd ett nytt besök.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
TANIA MARTI<br />
SKYFALL PÅ BIO<br />
Alla talar Bondsvenska<br />
NÄR SKYFALL GÅR upp på bio 26<br />
oktober är det inte bara den 23:e<br />
James Bond-filmen, den markerar<br />
även 50 år av agentfil<strong>mer</strong> sedan<br />
biodebuten Agent 007 med rätt<br />
att döda. Den Sam Mendesregisserade<br />
filmen följer en god<br />
tradition, att ha svenskar med på<br />
rollistan.<br />
Vi såg det redan i Mannen<br />
med den gyllene pistolen 1974,<br />
där både Britt Ekland och Maud<br />
Adams flankerade James. Maud<br />
Adams repriserade sin insats i<br />
1983 års Octopussy.<br />
Samma år satt Max von Sydow<br />
och klappade en vithårig katt i<br />
rollen som ärkeskurken Blofeld<br />
i Never Say Never Again. Två år<br />
senare såg vi Dolph Lundgren<br />
göra som i verkliga livet och agera<br />
sidekick åt Grace Jones.<br />
Den kanske mest minnesvärda<br />
insatsen står Izabella Scorupco<br />
för som ryskt datorsnille i Pierce<br />
Brosnans kanske bästa film,<br />
Goldeneye, 1995.<br />
I den nya Skyfall ser vi inte<br />
mindre än två svenskar på rolllistan,<br />
då Ola Rapace gör entré<br />
som skurken Patrice, bredvid<br />
spanjoren Javier Bardem som<br />
ändå är huvudskurken. Här syns<br />
även Jens Hultén i en mindre<br />
roll på skurksidan. De för båda<br />
svensktraditionen vidare i en film<br />
vars titel faktiskt fungerar lika bra<br />
på engelska som på svenska.<br />
HENRIK EMILSON<br />
58-68 Svepet.indd 62 12-09-20 09.33.55<br />
JASIN BOLAND
”Jag sjunger<br />
så att säga<br />
lite annorlunda”<br />
BETTYE LAVETTE ÄR aktuell med biografin<br />
A Woman Like Me skriven av<br />
David Ritz (Marvin Gaye, Etta James<br />
mde flera) och skivan Thankful N<br />
Thoughtful. Hon har varit i musikbranschen<br />
i femtio år men det var med<br />
skivan Souvenirs från år 2000 med<br />
outgivna inspelningar från sjuttiotalet<br />
som hon fick sitt stora genombrott<br />
och började jämföras med legender<br />
som Aretha Franklin.<br />
– Det tog lång tid för folk att<br />
upptäcka mig men just nu är jag<br />
väldigt bekväm med var jag befinner<br />
mig karriärmässigt och att acceptera<br />
min röst. Jag sjunger så att säga lite<br />
annorlunda än mina unga kollegor.<br />
Hur ser du på att fokus i dag mestadels<br />
är på unga sångerskor?<br />
– Jag tycker att just den typen av<br />
sångerskor kanske borde erkänna<br />
var de kom<strong>mer</strong> ifrån och inte uppträda<br />
som om de gör något helt nytt.<br />
Så du ser inte dagens r’n’b som<br />
samma sak som sextiotalets?<br />
– Nej, inte alls. En som Beyonce<br />
tycker jag är en ”dansande Diana<br />
Ross”, en popartist som sjunger<br />
poplåtar. Hon är absolut inte en rythm<br />
and blues-sångerska. Tidigare hade<br />
jag svårt för ett ord som ”soulsångerska”<br />
men eftersom alla kallas för det<br />
har jag vant mig. Jag hade faktiskt<br />
aldrig hört ordet innan vita människor<br />
började använda det.<br />
Ditt nya album inleds med Bob<br />
Dylans ”Everything Is Broken”. Hur<br />
väljer du låtar?<br />
– På samma sätt som du väljer<br />
ZELDA AV LINA NEIDESTAM<br />
vilka låtar du köper. Du köper det du<br />
gillar och därför sjunger jag dem.<br />
Du gör låtarna till dina egna…<br />
– Jag säger åt producenten hur<br />
jag vill sjunga och de hittar musiker<br />
som de i sin tur ger arrangemang.<br />
Texten till din version av den irländska<br />
klassikern ”Dirty Old Town” har<br />
en annorlunda text.<br />
– Ja, jag kom<strong>mer</strong> från ett område<br />
utanför Detroit så jag ville skildra<br />
sextiotalets situation där i den.<br />
Hur var det att leva där på den tiden?<br />
– Det var bra. På den tiden hade<br />
alla arbete där, de flesta inom<br />
industrin. Många sysslade också med<br />
musik men det var inte nån form av<br />
”Disneyworld” över det.<br />
Du sjöng Sam Cookes ”A Change Is<br />
Gonna Come” på installationen av<br />
president Barack Obama.<br />
– Det var av flera anledningar en<br />
stor upplevelse. Det var vår första<br />
svarta president. Det var första<br />
gången jag verkligen nådde ut till den<br />
stora massan. Jag menar, min karriär<br />
är lika gammal som presidenten, för<br />
att inte säga Abraham Lincoln… En<br />
fin upplevelse på alla sätt.<br />
Hur tycker du att han har skött sig?<br />
– Han gör ett underbart arbete<br />
bara man låter honom sköta sitt jobb,<br />
för det gör man inte. Förhoppningsvis<br />
vinner han nästa val så att han kan<br />
det.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
DOKUMENTÄR<br />
150 minuter Marley<br />
SVEPET<br />
FRÅGAR DU EN Muf:are i Saltsjöbaden,<br />
en medelklassintellektuell<br />
på Södermalm, en rude<br />
boy i Southwark London och en<br />
barskrapad människa i tredje<br />
världen så har de alla någon<br />
positiv relation till Bob Marley,<br />
antagligen på grund av andligheten,<br />
kampandan, texterna och den<br />
odödliga musiken.<br />
Marley är<br />
den första<br />
helgjutna<br />
dokumentären<br />
om<br />
Bob Marley,<br />
två och en<br />
halvtimme<br />
lång och<br />
producerad<br />
av sonen<br />
Ziggy<br />
Marley och<br />
producenten<br />
och skivbolagsgurun<br />
Chris Blackwell. Fram träder en<br />
disciplinerad musiker, fotbollsspelare,<br />
poet, profet, far och<br />
kvinnokarl som lever nästan likt<br />
en sektledare med sina närmaste<br />
utan att kompromissa. Särskilt de<br />
ingående intervjuerna med barn,<br />
älskarinnor och de vita släktingarna<br />
på faderns sida är sådant<br />
man inte fått se förut.<br />
Vi får också en modern kulturell<br />
och politisk historia i Jamaica<br />
liksom se ett kämpande band<br />
sakta men säkert erövra hela<br />
världen till det sorgliga slutet när<br />
hudcancern från de vita generna<br />
tar död på honom.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
58-68 Svepet.indd 63 12-09-20 09.34.04<br />
63
SVEPET<br />
64<br />
Vintatuering<br />
Erik Casterud på Systembolagsbutiken<br />
vid Norra Station bär<br />
sitt intresse utanpå.<br />
BRILJANT – Den föreställer en<br />
druvklase och ett vinfat,<br />
eftersom vin är mitt<br />
livsintresse. En del kunder<br />
tror att det är en öltunna<br />
och jag brukar säga att man<br />
kan ju ha öl i den om man vill.<br />
Jag växte upp i en mycket<br />
matintresserad familj i Sigtuna.<br />
Det mesta kretsade kring<br />
köket, mat och dryck. Efter<br />
ett halvårs studier i idé- och<br />
lärdomshistoria vid Uppsala<br />
universitet började jag som<br />
20-åring i butiken i Sigtuna.<br />
Där jobbade Elisabeth som<br />
tände min passion för viner<br />
och framför allt för vin och mat<br />
tillsammans.<br />
– Jag utbildade mig till<br />
sommelier, vinkypare, i<br />
Stockholm, lärde mig om vin,<br />
öl, sprit, kaffe och cigarrer. Ett<br />
år var jag sommelier på den<br />
fina krogen GQ. Att skapa<br />
vinlistor till menyerna var nåt<br />
helt underbart. Men det blev<br />
alltför många sena nätter i det<br />
jobbet, så jag återvände till<br />
Systembolaget.<br />
– Vid Göteborgs universitet<br />
läste jag en kurs i oenologi,<br />
vinkunskap, och geologi,<br />
eftersom jordmånen betyder<br />
så mycket för vinodlingen.<br />
– Favoritviner? Jag får<br />
inte säga det, men vad gäller<br />
druvor föredrar jag riesling i<br />
torra, vita viner med hög syra.<br />
Till röda viner är cabernet<br />
sauvignon kungen av druvor,<br />
men pinot noir är elegantast.<br />
– En kompis och jag<br />
brygger öl i min lägenhet.<br />
Det är enklare än man tror<br />
och blir riktigt gott. Vi köper<br />
a<strong>mer</strong>ikansk humle och pale<br />
ale malt och brygger i en<br />
hink 11 till 14 liter åt gången.<br />
A<strong>mer</strong>ikansk pale ale, mycket<br />
gott.<br />
– Det som fattas mig är ett<br />
litet jobb på en vingård. Men<br />
jag hoppas det ska komma.<br />
I framtiden skulle jag gärna<br />
vilja syssla med utbildning och<br />
utveckling här på Bolaget. För<br />
mig är alkoholen långt intressantare<br />
som smakbärare än<br />
som berusningsmedel.<br />
– En sak har jag inte berättat:<br />
Jag har en tatuering till,<br />
här vid nyckelbenet. Det är en<br />
korkskruv.<br />
GERD ERIKSSON<br />
58-68 Svepet.indd 64 12-09-20 09.34.14<br />
MAGNUS SANDBERG
Svenssons i London<br />
GATA I VÄRLDEN Lower Road är en oansenlig<br />
gata i sydöstra London. Där finns en uthyrare av<br />
minicabbar, Kebab Wraps och butiken Jays Stores<br />
som säljer ”Protective Clothing and Workwear”. I<br />
skylten är det rejäla kängor, jeans och flanellskjortor.<br />
Simhallen på gatan har det långa namnet Seven<br />
Island Leisure Center, därifrån kom<strong>mer</strong> nybadade<br />
föräldrar och barn med blött hår. Restaurangen Yellow<br />
House som ligger ungefär mitt på Lower Road,<br />
i det gula tegelhuset, serverar vällagad italiensk mat<br />
till ett bra pris. Varje kväll har de en speciell efterrätt<br />
som servitörerna gärna visar runt bland borden.<br />
Tvärs över gatan finns puben The Surrey Docks där<br />
det ibland svingas en och annan pint för mycket.<br />
Namnet på puben ger en vink om att detta varit ett<br />
område med sjöfart. Lower Road ligger nämligen<br />
ett stenkast från Themsen där fartygen lastat och<br />
lossat sedan slutet av 1600-talet. Men när de stora<br />
containerfartygen gjorde sitt intåg på sextiotalet flyttade<br />
sjöfarten till större och djupare hamnar flera mil<br />
bort. Kvar finns dock Svenska sjömanskyrkan som<br />
månat om de svenska sjömännens väl och ve under<br />
många år. Till årsskiftet är det slut med det också.<br />
Svenska sjömanskyrkan med sitt gästhem och Café<br />
Svensson läggs ner efter 107 år på Lower Road.<br />
FAKTA: Med lite tur kan du åka tur och retur för<br />
under 500 kronor. En ordinarie biljett hos SAS kostar<br />
3000 kronor. Närmaste t-banestation är Canada<br />
Water på Jubilee Line.<br />
GERD ERIKSSON<br />
<br />
<br />
19 OKT – SÖDRA TEATERN<br />
<br />
<br />
11 NOV – CIRKUS<br />
BILJETTER: unitedstage.se<br />
<br />
<br />
3 NOV – SÖDRA TEATERN<br />
<br />
<br />
17 NOV – HOVET<br />
UNITED STAGE ARTIST PRESENTERAR:<br />
<br />
<br />
9 NOV – SÖDRA TEATERN<br />
<br />
<br />
18 NOV – CIRKUS<br />
SVEPET<br />
58-68 Svepet.indd 65 12-09-20 09.34.24<br />
65<br />
GERD ERIKSSON
KRÖNIKA<br />
Jag läser Artur Domoslawskis bok<br />
A Life om den evigt vandrade<br />
journalisten Ryszard Kapu´sciński,<br />
antagligen den enda reporter som<br />
nämnts i nobelprisförhandssnack. Författaren<br />
söker ett svar i att Kapu´scińskis<br />
rotlöshet och dragning till krig och oroshärdar<br />
har att göra med att han växte upp i<br />
den polska gränsstaden Pinsk under andra<br />
världskriget och Stalintiden. Det är något<br />
visst med gränsstäder. Ett ingenmansland<br />
där det förekom<strong>mer</strong> mycket smuts; knark,<br />
vapen och människor och annat smugglas<br />
och säljs. Norden är i större utsträckning<br />
utan skumma gränsstationer. Vid gränsen<br />
till Norge där jag tillbringade somrar på sjuttiotalet<br />
syntes bara skyttegravar från andra<br />
världskriget och en och annan polsk tavelförsäljare<br />
som det viskades om var spion.<br />
Den enda prägel det kan ha satt på mig är<br />
förkärlek för norska författare som Knut<br />
Lösning kryss #181<br />
Se förra numrets vinnare på sidan 59.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Den här parken är<br />
<br />
också en populär<br />
<br />
<br />
utsiktspunkt i hjär-<br />
<br />
<br />
tat av Norrmalm.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
66<br />
CYRIL HELLMAN Det var det jag behövde<br />
höra, jag la min gurkhakniv åt sidan och<br />
gick med försiktiga steg över bron mot Kina<br />
Konstruktör: Marie Peterson-Engnell Foto: Scanpix/Stefan Bladh © Bonnier Korsord<br />
Hamsun, Agnar Mykle och Aksel Sandemose.<br />
I Göteborg på färja från Amsterdam och<br />
i Skåne i bil från Köpenhamn har jag och<br />
vänner däremot fått ovärdig behandling.<br />
JAG HAR BLIVIT av med skivor vid gränsen till<br />
Turkiet och pengar och jeans vid gränsen<br />
till Laos och erbjudits flickor som första<br />
fråga trots medhavt kvinnligt sällskap<br />
vid gränsen till Kambodja. En del av den<br />
skräckeggande känslan att gå över en gräns<br />
är att man inte vet vart man kom<strong>mer</strong>. Det<br />
nya kan vara dåligt, som i indiska Gorkaphur<br />
med hustler som strömmar emot en,<br />
eller bra, som när jag tio år gammal kom<br />
från en död stad som Detroit till den blomstrande<br />
lilla staden Windsor i Kanada.<br />
Folk har sagt: ”Ska du bo i en gränsstad,<br />
gör det i Tijuana.” Namnet klingar vackert<br />
som på en söt dotter. Jag fick en bok av min<br />
vän Barry Gifford skriven just där: ”Bordertown<br />
is on the very edge, in between, an<br />
unholy yet sacrosanct Brigadoon, the place<br />
you never expected to find a beautiful, terrifying,<br />
fuzzily lit strip inhabited by hungry<br />
ghosts and fearlezz phantomas.” Han beskriver<br />
den som en blodig dröm. Jag kan förstå<br />
att en outlawromantiker som Nick Cave på<br />
åttiotalet tog sig dit bara för att intervjuas av<br />
LA Times Kristin McKenna. Och trots att<br />
min bror blivit rånad av polisen i Tijuana är<br />
det klart att stan har lockat. Jag är en gränsmänniska.<br />
Min psykolog sa en gång: ”Du vill<br />
leva på gränsen, du har allt att tacka för det<br />
men det skulle också ha kunnat bli din död.”<br />
Hon syftade på ett resande ansvarslöst liv<br />
och så då att jag gett mig in i relationer med<br />
borderlinor, kvinnor på gränsen. Relationer<br />
som slutat med att man sargats invändigt och<br />
utvändigt. Till en början brinner man och<br />
det är passionerat samtidigt som man vet att<br />
leker man med elden brinner man till kol.<br />
Man hamnar där, i det till en början spännande<br />
ingenmanslandet ,för att man är naiv,<br />
nyfiken och svag. Men rädslan som snart<br />
sprider sig är värre än att illegalt ta sig över<br />
gränsen till Kina. Den gången visste jag vad<br />
jag hade att förlora och varför.<br />
JAG HÄNGDE MED en israelisk sergeant i Nepal<br />
vid gränsen till Tibet. När jag avböjde att<br />
röka hennes charra bad hon mig gå över till<br />
Kina och köpa äppelvin. Jag svarade att jag<br />
inte hade något visum. Hon använde mitt<br />
judiska andranamn och propsade: ”Simon,<br />
muta honom med tio dollar. Jag lovar att du<br />
får köpa, jag har vaktat gränser.” ”Så törstig<br />
är jag inte”, sa jag och hon suckade: ”Du är<br />
som en kvinnlig man eller manlig kvinna.<br />
För soft för mig.”<br />
Det var det jag behövde höra, jag la min<br />
gurkhakniv åt sidan och gick med försiktiga<br />
steg över bron mot Kina. En vakt frågade<br />
om visum och jag nickade nej. Han höjde<br />
sitt automatvapen och jag sa att han fick<br />
tio dollar om jag bara fick köpa två flaskor<br />
äppelvin. Han gav mig en kall nick, tog sin<br />
dollarsedel och vinkade in mig.<br />
”Vad händer om jag inte är tillbaka om<br />
femton minuter?” frågade jag. ”Then I’ll<br />
shoot you in the back.” Jag var tvungen att<br />
stanna i Kina i femton minuter och fem<br />
sekunder. Under de där sista sekunderna<br />
var det som om jag kände någon sorts besvikelse<br />
över att inte skjutas i ryggen. Kanske<br />
för att jag skulle veta varför, av vem och hur<br />
jag skulle trasas sönder. Jag berättade om<br />
mina tankar för sergeanten. ”Simon, det är<br />
alltid lite vackrare, lite virrigare, lite farligare<br />
och lite <strong>mer</strong> levande att vistas på gränsen.<br />
Men du är för soft.”<br />
Tyck till cyril@situationsthlm.se<br />
58-68 Svepet.indd 66 12-09-20 09.34.33
Change language