You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Rolf Nordmark, som säljer <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> i Uppsala, tar med oss till<br />
en plats som betyder mycket för honom – Kungshögarna i Gamla<br />
Uppsala. Här har han åkt säck på sjuttiotalet och här är askan av<br />
hans hundar utspridd. BERÄTTAT FÖR MARIA HAGSTRÖM FOTO MARTINA HOLMBERG<br />
MIN PLATS<br />
Under månljusa vinternätter på sjuttiotalet<br />
brukade vi åka med sopsäckar<br />
nerför högarna här i Gamla<br />
Uppsala. Det gick fort så in i helvete.<br />
Vi var ett gäng som jobbade på restaurangkedjan<br />
Baldakinen och efter stängning<br />
kom vi ofta hit.<br />
Hit kom jag också dagligen när jag hade<br />
hundar. Nu är deras aska utspridd under<br />
ett träd vid en av högarna. Jag har haft tre<br />
grand danois. Det är stora hundar, men det<br />
finns inget argsint i dem. De är snälla, lite<br />
larviga och aristokratiska. Trots sin storlek<br />
är de riktiga knähundar. När vi satt på ett<br />
fik kunde hunden sitta i mitt knä med tassarna<br />
på marken. Och ni ska se synen när<br />
en stor grand danois jagar grannkatten. Jävlar<br />
vad katten springer.<br />
Hundarna hette Cato, Igor och Castor. Den<br />
sista var 95 centimeter i mankhöjd, slängig<br />
med tassarna och kom från Trondheim. Jag<br />
hämtade honom en marsdag när det var snöstorm<br />
på fjället. Jag saknar att ha hund. Det<br />
ger livet en mening. Jag tror att vi som har<br />
blivit illa tilltygade av livet ofta känner större<br />
djurkärlek. Människan har gjort en mycket<br />
ont, men en hund ger kravlös kärlek.<br />
När jag var liten var det populärt att bönder<br />
hade fosterbarn, gratis arbetskraft. Min<br />
mamma dog och där hamnade jag. Uppfostran<br />
var att hålla käften och göra det som<br />
sades åt en, annars fick man stryk. När jag<br />
var nio år tog staten över min uppfostran<br />
och då började en vandring på olika institutioner.<br />
Jag trodde att jag hade fått nog av<br />
den biten av livet, men i somras förlorade<br />
jag lägenheten, hunden avlivades och frun<br />
stack. Allt samtidigt. På den vägen är det<br />
nu. Jag försöker få en bostad, men blir hänvisad<br />
till härbärge. Om jag får <strong>mer</strong> balans i<br />
livet och en bostad, då vill jag ha hund igen.<br />
Hunden är snällare än människan.<br />
44-47 Hemlo shet.indd 45 12-09-19 18.00.54<br />
45