Beska droppar - Stiftelsen Den Nya Välfärden

7 maj 2002
OM SKATTER
Staten bidrar till låg skattemoral
Det är en gammal och ofta omtuggad sanning att skattetryck
och skattemoral står i omvänd proportion till varandra.
Ju högre skattetryck, desto lägre skattemoral. Visserligen
finns belägg för att skattemoralen kan vara låg även i
länder med betydligt lägre skattetryck än Sveriges. Men det
är självklart mer lönsamt att undandra sig skatt ju högre
skattetrycket är. Anledning att uppmärksamma skattemoralen
är därför större i Sverige än i de flesta andra
länder.
Kraven på rättvisa anses vara särskilt höga i vårt land.
Allmänt sett uppfattas vissa skatter som orättvisa. Det
gäller i första hand skatter på sparande, som ju i de flesta
fall sker med redan beskattade medel. Förmögenhetsskatten
är en skatt som uppfattas som speciellt orättvis,
särskilt sedan skatt även på den faktiska avkastningen på
förmögenheter infördes i slutet av 1940-talet. Från början
var ju förmögenhetsskatten en schablonskatt på den antagna
förmögenhetsavkastningen. Orättvisan framstår som
rent absurd sedan de riktigt rika befriats från förmögenhetsskatten,
medan den lilla medborgaren tvingas betala skatt
på de surt ihopsparade tillgångar som hon lyckats sätta
undan sedan alla andra skatter har betalats. Asocialt och
amoraliskt är den uppfattning man mest möter. Skatten
fläckar politikernas redan skamfilade anseende.
På samma sätt betraktas fastighetsskatten, som också
den är en skatt på sparande. Köp av ett eget hem är för den
vanliga medborgaren ett resultat av mångårigt sparande.
När hon slutligen lyckas realisera sin dröm om eget hem,
griper staten in för att göra livet så svårt som möjligt för
egnahemsägaren. Resultatet är ofta tragiskt, i synnerhet
– 57 –