Senaste versionen Mars7

fästa under Tellus skrov. Ideligen smäller det i skrovet
men ännu har vi inte stött på sådana stenar att man
skulle ha känt av vibrationer.
"Jag trodde att bara kvinnor bar slöja" sade Sofia.
"Det Virtanen har på sig är både tunt och kallt."
Ibland tyckte jag mig se något mörkt skymta
mellan molnen men genast kom det ny ånga som
skymde sikten. Ju närmare kometen vi kom desto
oftare såg man det som antagligen var ytan.
"Vi gör oss nu klara att bromsa" meddelade
Walter. "Vi använder kemiska styrraketer eftersom vår
hastighet är relativt låg i förhållande till kometen. Vi
sparar bromstid på det här sättet jämfört med att
använda VASIMR motorerna. Tid är det vi behöver
nu."
Under Tellus kan man nu se ett ojämnt klot
med mängder av gayserliknande gasflöden. Det är helt
klart att kometen har värmts upp betydligt antagligen
ner till flera meter. All gas, främst vattenånga, som
lämnar kometen driver iväg eftersom kometens
dragningskraft är väldigt liten. Med tiden kommer
nästan alla lätt flyktiga ämnen att snabbt försvinna.
Kometens yta ser brun och taggig ut, ungefär som en
snödriva vid en väg sent på våren då solen gassar på.
Vi ser att kometens kärna uppskattningsvis är ca. 300
meter i diameter och den roterar ytterst långsamt.
Vi gör oss klara att som de första
representanterna för människosläktet landa på en
komet. "Vi hade tur" sade jag "att kometen inte
roterade snabbare. Det kunde ha gjort det omöjligt att
landa. Nu sätter vi ner Tellus och borrar ett ankarhål
som håller oss på plats trots rotationen.
Sofie och Bill klädde sig i rymddräkter och gick
ner i luftslussen för att förbereda förankringen. Walter
246⁠⁠