Senaste versionen Mars7

gått ut då Sonya meddelade: "Tio minuter kvar.
Avbryt arbetet och kom in genast."
"Vi behöver minst femton minuter till" svarade Bill.
"Avbryt genast och kom in" svarade Sonya. "Vi har
inte råd med allvarliga strålskador i det här skedet."
"Ok" hördes det över radion och vi kunde se hur Bill
och Johan började ta sig tillbaka nedför Tellus skrov.
"Lars och Sally tar på sig dräkterna och går ut
och fortsätter arbetet då Bill och Johan kommer in"
sade Walter.
Då Bill och Johan kom in var vi färdiga att gå ut. Det
är viktigt att inte förlora tid eftersom varje förlorad
timme betyder minskad säkerhetsmarginal och därmed
större risk för Jorden.
Vi gick ner i luftslussen färdigt så att vi kunde
gå ut genast då Bill och Johan var färdiga att komma
in. Till slut visade indikatorlampan ut från Tellus grönt
och bakom oss lyste den inre luckans lampa röd. Vi
kröp ut ur luftslussen och kunde se hur Tellus
landningsben hade sjunkit en god bit in i kometens
yta. Detta var väntat eftersom vi redan i över en
vecka har haft en kraft verkande mot kometen som
motsvarar över två gånger Tellus vikt.
Väl ute ur Tellus kontrollerade vi att Bill och
Johan gick in i Tellus. Det landskap vi kunde se var
underligt drömlikt. Kometen omgavs med lysande
dimma och man hade en känsla av att horisonten låg
vid ens fötter. Om världens diameter är en kilometer
är detta kanske inte så förvånande.
"Jag går först" sade jag till Sally över dräktens radio.
"Ok" kom svaret.
Efter att ha kontrollerat att våra säkerhetslinor
var korrekt fästa vid Tellus drog vi oss upp längs
stegen med händerna. Det är inte värt att använda
257⁠⁠