Senaste versionen Mars7

nådde höjden 15000 meter. "Systemkontroll" bad
Walter. "Reaktor OK, lyftmotor OK" meddelade Johan.
"Livsuppehållande system Ok" konstaterade Sofie.
Följande steg i testflygningen var nu att gå upp
till 110 km höjd. På denna höjd är luften så tunn att
det går att använda plasmaraketmotorerna. Eftersom vi
endast gjorde en provflygning kunde vi köra
plasmamotorerna i törstigt läge d.v.s. vi valde hög
acceleration på bekostnad av bränsleförbrukningen.
VASIMR plasmaraketmotorerna kopplades nu in.
De fyra VASIMR aggregaten ger nu en total dragkraft
på 800 N (d.v.s. 80 kg). Då Tellus väger 60 ton blir
accelerationen så liten att den endast märks som en
obetydlig skenbar ändring i farkostens lutning.
"Observera" sade Walter "på grund av
jonmotorernas låga dragkraft kommer vi inte att uppnå
kretshastighet då vi flyger endast ett varv runt jorden.
Vi kommer att låta motorerna arbeta på 50% effekt i
ungefär sju timmar. Efter detta vrider vi motorerna
180 grader och börjar bromsa för att kunna landa
vertikalt. Vår högsta hastighet kommer att vara nästan
5600 kilometer i timmen då vi har kommit halvvägs.
Jag slog på min bokläsare med radiolänk till
skeppets centraldator. Vår bränsleförbrukning var för
närvarande 3.2 gram vätgas per sekund. VASIMR
jonmotorerna förbrukade ungefär 10 MW eleffekt. En
kontroll via en kamera fäst ute vid skrovets periferi
visade att fusionsreaktorns kylflänsar glödde mörkröda.
Alla system visade dock grönt.
Vi plockade fram mat och värmde lite kaffe.
"Titta!" utropade Sofie "man kan redan se Afrikas
ostkust." Vi gick med hög hastighet in över Afrika
strax norr om Mocambique. Norrut kunde man se en
stor molnmassa. Enligt väderrapporterna drar det ihop
51⁠⁠