Senaste versionen Mars7

information om att en enda människa skulle ha
kommit till skada till följd av kometpassagen."
"Vilken är situationen i Iran" fortsatte hon?
"De högsta ledarna i Iran fängslades för en tid sedan
då de försökte bygga upp en motståndsrörelse i Iran
liknande den i Irak efter Saddam Hussein och Libyen
efter Muammad Gaddafi" svarade jag. "Det ser lovande
ut. Ditt förslag om hur vi skulle tvinga världsfred har
hållit tills vidare och arbetet går vidare."
Sonya låg en lång stund stilla med slutna ögon.
Jag trodde redan att hon hade somnat då hon igen
öppnade ögonen och sade.
"Jag är lycklig över att ha fått den här chansen. Jag
trodde att min insats för världen endast skulle bli mitt
år bland de fattiga i Pakistan. Jag bad om en riktig
uppgift i livet och jag fick en uppgift större än jag
någonsin kunde dröma om."
Igen följde en lång paus ...
"Det är så väldigt mycket jag ännu skulle ha velat
göra, men det är tydligt att det inte kommer att finnas
tid för mer än jag nu har fått."
Det gick en lång stund medan jag strök henne
över handen. Plötsligt sade hon, utan att öppna
ögonen "kan du sköta om att jag får en grav här i
Sidney" ... "jag har skrivit mitt testamente före
avfärden" ... "där finns de instruktioner du behöver".
Sonya slöt sina ögon och såg ut att sova. Jag
satt bredvid sängen och tittade på det välbekanta
ansiktet som dock efter veckors kamp såg slitet och
åldrat ut. Länge tänkte jag på vår gemensamma resa
och det vi hade fått till stånd på Mars innan vi
plötsligt tvingades bort på en färd som skulle visa sig
vara livsfarlig.
Plötsligt började en alarmsignal ljuda. Ett
287⁠⁠