Jerusalemsfararna - Läs en bok

poleon. Assyrier, babylonier, syner, hettiter, mongoler,
tartarer, perser, makedonier, selduker, korsfarare, araber
och turkar — alla hade bearbetat Palestinas jord med
järnhälar i stället för med plogar. Det var en bro till och
från Afrika och då man passerade plockade var och en
upp vad han kunde och lämnade ingenting efter sig.
Däremot fanns det ingen ursäkt för kristendomens
förfall i Det heliga landet på 1890-talet. Den delade
kyrkan hade själv åstadkommit det. De kristna sekterna
var så misstänksamma och avundsjuka att sultanen
tvingades placera ut militärvakter på de platser som olika
samfund hade rätten till. Pilgrimer från hela världen
kunde alltsa se muslimska vaktposter med gevär och
påsatt bajonett med uppgift att hålla frid mellan de
kristna på deras heligaste platser.
Mitt möte med Den heliga staden var en chock — det
torra, vita dammet, inga levande träd att söka skugga
under, inget grönt gräs som avbrott i det bländande och
stickande ljuset. Inget vattendrag att paddla i, inte ens
rent vatten att släcka törsten med. Kontrasten var total
för den som aldrig tidigare ens hade hört talas om någon
som bad om regn och som aldrig hade lyft blicken
utan att se träd och floder, sjöar och ängar. Men nattens
måne — det var något annorlunda! Om den inte precis
var en ny värld så kunde den kanske vara en ny himmel!
32
Stora huset
När Nåsborna vaknade den första morgonen i Jerusalem
såg föräldrarna, med undantag för dem som hade
spädbarn, inte längre sina egna telningar omkring sig.
Man och hustru hade blivit ”syster” och ”broder” med
fru Spafford som ”moder”.
De hade nästan alla ägt sina egna bondgårdar, enkla
men fullgoda, och de hade haft sin frihet att leva sitt liv
efter eget val. Var och en hade haft sina dagliga bestyr
och plikter allt efter årstiden i ett livsmönster som gått i
arv från förfäderna.
Nu befann de sig plötsligt tusentals mil hemifrån.
Husmodern från Dalarna hade inte längre ett kök,
där hon lagade mat, serverade måltider åt sin familj och
skickade i väg barnen till skolan. 1 stället gick de nyblivna
systrarna och bröderna till en stor gemensam
matsal, då gonggongen ljöd. Maten stod på bordet—
det var grahamsgröt varje morgon. Mjölk, smör eller
ägg fanns inte. Först nästa vår, då marken åter levde
upp något, skulle det finnas litet getmjölk, kokad och
utspädd med vatten. Och kanske litet vitt getsmör, uppblandat
med tjocka kolsvarta hår och andra misstänkta
mörka föremål.
Da hon vaknade upp den här första morgonen efter
33