Jerusalemsfararna - Läs en bok

Vid varje morgonandakt läste han det bibelstycke, som
hon hade valt ut, jämte de särskilda förklaringar hon
hade gett honom. Fru Spafford satt i regel bredvid honom
på en stol i den rad som reserverats för ”Familjen”,
vänd mot den övriga församlingen. Han var 32 år
då han år 1896 följde den då 54-åriga fru Spafford och
de andra till Amerika.
Elias Habib var arab och hade tillhört den grekiskortodoxa
församlingen i Jerusalem. Han hade fått minimal
utbildning, men hela hans släkt var full av skickliga
konstnärer och hantverkare. Han fungerade i Kolonin
som kock, inköpare av matvaror och kontrollant av
hjälpverksamheten. Långt senare gifte han sig med
Emelia Carlson.
Familjen Naseef kom från södra Libanon, där fadern
hade varit kolportör och förmodligen spred de första
biblarna på arabiska. Vid sin död hade han lämnat sin
hustru och fyra barn i små omständigheter och de hade
anslutit sig till Kolonin. Fareed, den äldste sonen, var
en flitig och duktig arbetare. Han gifte sig med Florence
Page, Bertha och Spaffords rival, och det blev en långdragen
fejd mellan honom och Spafford. Den slutade
med att båda makarna blev uteslutna.
Edward F. Baldwin från Philadelphia hade varit presbyteriansk
missionär i Marocko. Broder Edward var en
av de få kolonimedlemmarna med formell utbildning.
Han var en imponerande personlighet, omkring 1.90 lång
och med sina långa polisonger och sitt kammade hår
48
kunde han ha stått modell för Michelangelos ”Moses”.
Det berättades att när han anlände till Kolonin direkt
från sin missionsstation i Mogodor var han klädd i morisk
dräkt och av denna väldiga ”burnus” fick man tillräckligt
med tyg för flera klänningar åt Kolonins kvinnor.
Traktens araber var så imponerade av denne profetlike
nye medlem att de kallade honom Abu Gharb, ”marockanske
fadern” eller marockanen. Han kom med sina
två vackra döttrar, Gertie och Anita, och sina två söner,
Furman och Norman. Hans hustru och en äldre dotter
hade valt att inte följa honom på detta nya kristna äventyr.
Vid enstaka tillfällen, då både ”Moder” Spafford
och Broder Jacob hade förhinder, ledde han morgonbönen,
men i ledarnas ögon var den teologiska kunskap
han besatt värdelös i jämförelse med den ”visdom som
gavs ovanifrån”.
Denne jätte till man kom att tyna bort liksom ett stort
träd som ringbarkats. Jag har ofta undrat över varför
inte han och andra kolonimedlemmar med samma inre
styrka bröt sig ut och började livet på nytt. Men Jerusalem
var på den tiden en isolerad plats och åldern tog
långsamt ut sin rätt, tills de inte längre hade vare sig
vilja eller kraft att fortsätta från den punkt där de en
gång hade lämnat världen.
Elias Meyers var en indisk jude från Bombay. Han
sades tillhöra klanen Sassoon, som vid den tiden var
den rikaste i både Bombay och Bagdad. Broder Elias
hade av allt att döma varit en äventyrare i sin ungdom
49