Jerusalemsfararna - Läs en bok

More documents

Recommendations

Info

inte alldeles säker på om det kanske är sadant man har berättat för mig senare: hur en pojke var nära att drunkna i älven och hur jag en gång svalde en knapp och skulle ha kvävts om det inte varit för hålen i knappen. Jag tror att jag minns hur vi for till en fäbod. Och jag minns hur vi kom till Göteborg och gick ombord på båten, som skulle föra oss till Antwerpen och vidare till Palestina. Då kolonin i Jerusalem upplöstes spelade Lars Lind en nyckelroll. Efteråt försökte han och hans hustru bryta alla band med det förflutna. Tillsammans med en kompanjon, en kristen arab, drev han en affärsrörelse i Jerusalem som representant för det amerikanska företaget Goodyear och bilfabriken Dodge. Han lyckades väl, firman blomstrade, dottern Erika föddes och han byggde ett vackert hus. Under många år ägnade han stort intresse åt Rotaryrörelsen — han var president i Jerusalemklubben och senare guvernör i Mellersta Östern-distriktet. Men han insåg tidigt att andra världskriget var på väg och att explosionen var oundviklig. Den kom 1948, då staten Israel bildades i ett blodbad, som sedan dess egentligen aldrig upphört. Lars och hans familj flyttade till USA, sedan nästan allt han hade byggt upp hade gått till spillo. Han har aldrig återvänt till Jerusalem. Efter några hårda år i Maine fick han genom en judisk vän arbete som förvaltare av en stor olivträdsplantage i Manteca — det var år 1958. Det var hans sista praktiska arbetsinsats — med 6 liv och lust ägnade han sig åt att vårda och skörda olivträden. Lars Eriksson Lind fick tid att sammanfatta sitt liv, medveten om att det hade varit ett högst ovanligt liv. Då jag ber honom summera utvandringen till Jerusalem tar han till ett enda svenskt ord: — Elände! Då de drog iväg till Jerusalem var det som att resa till månen, säger han. De försvann från världen och förlorade sina själar. — När jag besökte Sverige år 1964 och kom till Nås träffade jag en gammal kvinna på ålderdomshemmet — hon var över 90 och nästan döv. Då hon fick klart för sig att jag var en av Jerusalemsfararna berättade hon att hon också skulle ha rest, allt var klart för avresan, men något hinder kom emellan, hon mindes inte vad. Du var den som hade tur, svarade jag. Du var den lyckosammaste av dem alla. * Intervjun gjordes 1979. Då Jerusalemsfararna utkom 1981 gjorde Lind en resa i Sverige, då han också besökte Nås och hittade sitt föräldrahem. Han medverkade med föredrag i flera olika sammanhang och fick också en audiens med kungen, till vilken han överlämnade en knypplad duk från Jerusalems-kolonin. Några månader efter återkomsten till Californien avled han. TORD WALLSTRÖM 7
Till Jerusalem! När den långa raden av hästkärror och vagnar, där bondfamiljerna satt på kistor och kappsäckar med det sista de hade kvar av sina jordiska ägodelar, nådde järnvägsstationen i Vansbro, två och en halv mil från Nås, försökte barnen springa bort och gömma sig för att slippa skiljas från sitt hemland. Så berättar Selma Lagerlöf i Jerusalem: ‘‘Vi bryr oss inte om att fara till Jerusalem”, sa de. ‘‘Vi vill gå hem!” Det var den 23 juli 1896. Jag var ett av de barnen. 1 veckor och månader hade den lilla byn vid Dalälven präglats av förberedelserna för den stora utvandringen. 36 av byborna var i färd med att bryta sin tidlösa samhörighet med åkrar och ängar, skogar, floder, sjöar — och med sina släktingar och vänner. Det hade varit auktioner, markförsäljningar — hus och möbler hade sålts och priserna hade varit låga, eftersom alla visste att tiden för uppbrott snart var nära. I religiöst nit hade banden mellan vänner och fränder klippts av. Då någon varnande sagt att talet om Jerusalem kunde vara humbug, att det enda säkra Jerusalem fanns i himlen, hade ingen lyssnat. I århundraden hade de små gårdarna gått i arv från far 8 till son och gårdsnamnen hade förts vidare: Möckelind Erik Eriksson, Gästgivar Mats Matsson, Hol Lars Larsson, Tipers Lars Larsson. . . dessa namn, inhuggna i granitstenarna på kyrkogården, skulle bli meningslösa för gårdarnas nya innehavare. Men de bortresande svenskarna skulle föra med sig gårdsnamnen till Jerusalem och till sina gravstenar på Oljebergets sluttningar. Olof Henrik Larsson, en sjöman som blivit väckelsepredikant, hade återvänt till Nås för att hämta sin hjord till Den heliga staden. Han hade med sig Jacob Eliahu, son till en omvänd sefardisk jude i Jerusalem och mycket språkbegåvad: han hade lärt sig att göra sig väl förstådd på svenska. 1 Nås kallade tvivlarna Jacob Eliahu helt enkelt för ‘‘juden’’ och det var inte svårt att se att det var han som var den verklige ledaren i detta osannolika Moses- och Aron-lag. 1 många av bondgårdarna packades nu de stora blåmålade kistorna med kläder för sommar och vinter. Pälsfodrade rockar, mössor med öronlappar till skydd mot kylan i frusna skogar och på isbelagda floder och sjöar — hur skulle dessa köldhärdade svenskar kunna veta att vintrarna i Jerusalem i regel var mindre kalla än somrarna i Dalarna! Dessa dalmasar skulle hädanefter huttra bara då malariafrossan fick dem att skaka i sina sängar som om det vore jordbävning, och sedan följas av den fruktansvärda febern, som kom sängkläderna att bli genomvåta av svett. Kvinnorna plockade i sär och packade sina spinn- 9
Page 2 and 3: En julidag år 1896 bröt 37 männi
Page 4 and 5: Tillägnas mina föräldrar Erik oc
Page 8 and 9: ockar och vävstolar med de urgamla
Page 10 and 11: pen passerade genom fiskmarknaden v
Page 12 and 13: Spafforditerna Natten till den 22 n
Page 14 and 15: och 19 barn. Medelåldern var litet
Page 16 and 17: av en flimrande oljelampa i ställe
Page 18 and 19: korsfararnas tillfälliga ockupatio
Page 20 and 21: poleon. Assyrier, babylonier, syner
Page 22 and 23: ligt torrt med undantag för Siloam
Page 24 and 25: vi levde nästan som en stor familj
Page 26 and 27: livit beskylld för att sova med si
Page 28 and 29: Vid varje morgonandakt läste han d
Page 30 and 31: skrifter och de få böcker hon had
Page 32 and 33: Våra arabiska vänner Förutom de
Page 34 and 35: nedre delen av Saleem Effendis hus
Page 36 and 37: Då svenskarna hade packat sina äl
Page 38 and 39: och följde fogligt med hem. Prins
Page 40 and 41: sjöfarande filistéer och fenicier
Page 42 and 43: åstadkomma med detta gagnlösa och
Page 44 and 45: på stenarna i sin kvarn vid forsen
Page 46 and 47: Gravarna Bland de tidiga Spaffordit
Page 48 and 49: lämningarna. De turkiska domstolar
Page 50 and 51: väcka den oåterkalleliga eden. At
Page 52 and 53: Skolan Kolonins ursprungliga tillfl
Page 54 and 55: som drogs fram och tillbaka över v
Page 56 and 57:
tempelområdet och Omarmoskén, Dav
Page 58 and 59:
ett mörkrum. Man hoppades på en m
Page 60 and 61:
del av den europeiska befolkningen.
Page 62 and 63:
Och den fotografiska avdelningen va
Page 64 and 65:
skickade det vidare till sin granne
Page 66 and 67:
en stenvält och öste upp den olji
Page 68 and 69:
itar och användes till tak och vä
Page 70 and 71:
en av Jerusalems fyra kullar, men d
Page 72 and 73:
Pilgrimerna 1 relativt begränsad o
Page 74 and 75:
Det var bara en liten by med höga
Page 76 and 77:
Turisternas korståg Under tidens l
Page 78 and 79:
han var ute var jag ansvarig tills
Page 80 and 81:
verkade henne också — hon först
Page 82 and 83:
Självmordsförsöket Det dröjde i
Page 84 and 85:
åren av obetalt arbete. Det fanns
Page 86 and 87:
Dahlmans hade bara ett barn, en son
Page 88 and 89:
med hjälp av käppar och stenar, s
Page 90 and 91:
läst en bön stack han kniven djup
Page 92 and 93:
Åsnan Under tusentals år var Pale
Page 94 and 95:
försvara sig. Slagen av hårda kä
Page 96 and 97:
Efter 30 år Kolonin hade utvecklat
Page 98 and 99:
Första världskriget Alla i det os
Page 100 and 101:
”sista paret ut”, ”hoppa grod
Page 102 and 103:
dem. På en bestämd dag skulle ock
Page 104 and 105:
modligen för sent att rädda henne
Page 106 and 107:
ner en pennformad hylsa, täckt av
Page 108 and 109:
Terrorn Jamal Pascha hade redan sl
Page 110 and 111:
milj hade bommat för dörrar och f
Page 112 and 113:
delade vi upp oss i medicinska patr
Page 114 and 115:
som än stod i beredskap för oss.
Page 116 and 117:
var full av telefonledningar, som h
Page 118 and 119:
genhet att motta stadens kapitulati
Page 120 and 121:
etalade rundhänt för det som fann
Page 122 and 123:
sättningarna skärptes mellan de f
Page 124 and 125:
Snön hade ännu tunn skare, vilket
Page 126 and 127:
komst”, men betraktade det som in
Page 128 and 129:
Fru Vester hade inte tagit över mo
Page 130 and 131:
tryckte det med orden: ”Jag vägr
Page 132 and 133:
som ett åsknedslag. Affären höll
Page 134 and 135:
git avstånd från Kolonins princip
Page 136 and 137:
oss göra det först, sedan kan vi
Page 138 and 139:
återvända till Jerusalem. Dessuto
Page 140 and 141:
Slutet Vad Vesters än tänkte om d
Page 142 and 143:
skiljedomen var klar kom både majo
Page 144 and 145:
och skjutits ner. Och araberna hade
Page 146 and 147:
under de där första ödesdigra å
Page 148 and 149:
”American Colony” med närmaste
show all

Jerusalemsfararna - Läs en bok

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?