Jerusalemsfararna - Läs en bok

More documents

Recommendations

Info

Tillägnas mina föräldrar Erik och Karin som lämnade sitt eget förlovade land utan att finna ett nytt. Lars E- Lind Lars E. Lind Han står i en olivlund, under en av de skrovliga grenarna, och ett blad kastar sin skugga på hans panna som en stjärna. Bakom honom står de vackra silvergröna träden i rader. Men undervegeta tionen är risig och träden håller på att förvildas. Ingen sköter längre dem. — Det är synd, säger han. Det här är mycket vackra olivträd. De skulle kunna ge frukt i hundratals år. Ett olivträd upphör aldrig att ge frukt så länge det lever. Lars Eriksson Lind känner olivträden. Han har växt upp i deras skugga — på något sätt har de väl blivit en del av honom själv. De olivträd som skänkte honom skugga som barn växte i Det heliga landet — i Jerusalem. De olivträd han nu står inunder, ensam med sina minnen, växer i Californien — på den stora vida slätten mellan Stilla havet och Sierra Nevada, ett stycke söder om San Francisco. Däremellan finns några av de märkligaste svenska människoliven i vår tid. Det började i Nås i Dalarna.., men egentligen inte när han föddes där utan när han fem år gammal reste med sina föräldrar till Jerusalem. Det kommer att sluta här i Manteca, Californien, där 3
han bor ensam. Hans hustru, som följt honom hela livet ända sedan barn domsåre i Jerusalem, har lämnat honom på ett mycket tragiskt sätt efter flera år på ett vårdhem. Och i juli 1981 avled hans dotter Erika hastigt, bara 49 år gammal. Mellan far och dotter fanns en varsam förtrolighet, som kom av att de var offer för samma öde. Jag har bett honom visa mig en olivlund — en av de få som ännu finns kvar i Manteca-distriktet, där olivodlingens tid är förbi. Vi har kört ett gott stycke på de raka asfaltvägarna — han kan vägen, han brukar åka hit ibland. .. och när han nu står där i den silvergrå skuggan tar jag en bild av honom: den bilden kunde lika gärna ha tagits på en kulle i Jerusalem. Lind berättar om sitt arbete med att skriva ner sina minnen. Två gånger har han förlorat alla sina anteckningar och dagböcker och det har naturligtvis försvårat arbetet, men han ger inte upp: — Det är individernas hängivenhet, trots de nästan oövervinneliga svårigheterna och förödmjukelserna, som borde skildras — den religiösa fanatismen dog med den första generationen, säger han. Hur dessa goda enkla människor levde och arbetade i Den heliga staden är en saga jag har försökt levandegöra. Lind skriver och talar engelska — svenska lärde han sig egentligen aldrig som barn: han har lärt sig litet som vuxen. Men engelska talade man alltid, också i Jerusalem. Och Lind talar också arabiska flytande. Linds berättelse handlar om hur 37 människor — män, 4 kvinnor och barn — för över 80 år sedan huvudstupa gav sig av från en okänd liten by i Sverige — lämnade allt de hade och reste till Jerusalem för att invänta Herrens återkomst där. Om hur de hamnade i djup misär, fångade i en fanatisk religiös diktatur, utbiottade i ett främmande land, vars språk de inte förstod och vars klimat de inte tålde. . . många av dem dog efter bara några år. Men det är samtidigt berättelsen om Den heliga staden under nära 50 år. Om muslimer, kristna och judar. På ett förunderligt sätt har Lars Lind behållit sin livskraft helt obruten genom alla åren, alla strapatserna, alla missräkningarna. . . kanske är han den ende av ‘‘Jerusalemsfararna” som gjorde det. När han ser tillbaka minns han nästan varje detalj, kan placera in allt i ett sammanhang. Manteca är en liten stad med räta gator och låg villabebyggelse, ett farmarcentrum som ännu har en viss nybyggarprågel. Linds villa ligger på en hörntomt. Han har en avskild liten swimmingpool, som han badar i varje morgon året om, även på vintern då det kan vara ganska kallt här i norra Californien. Han håller ofta till där på bakgården — sitter i en trädgårdsstol ensam med sina tankar. Lind fyllde fem år månaden efter ankomsten till Jerusalem. Minns han över huvud taget någonting av sina första år i Sverige? — Ja, säger han. Jag minns faktiskt skogen längs älvstranden. Och jag minns några andra saker, men jag är 5
Page 2 and 3: En julidag år 1896 bröt 37 männi
Page 6 and 7: inte alldeles säker på om det kan
Page 8 and 9: ockar och vävstolar med de urgamla
Page 10 and 11: pen passerade genom fiskmarknaden v
Page 12 and 13: Spafforditerna Natten till den 22 n
Page 14 and 15: och 19 barn. Medelåldern var litet
Page 16 and 17: av en flimrande oljelampa i ställe
Page 18 and 19: korsfararnas tillfälliga ockupatio
Page 20 and 21: poleon. Assyrier, babylonier, syner
Page 22 and 23: ligt torrt med undantag för Siloam
Page 24 and 25: vi levde nästan som en stor familj
Page 26 and 27: livit beskylld för att sova med si
Page 28 and 29: Vid varje morgonandakt läste han d
Page 30 and 31: skrifter och de få böcker hon had
Page 32 and 33: Våra arabiska vänner Förutom de
Page 34 and 35: nedre delen av Saleem Effendis hus
Page 36 and 37: Då svenskarna hade packat sina äl
Page 38 and 39: och följde fogligt med hem. Prins
Page 40 and 41: sjöfarande filistéer och fenicier
Page 42 and 43: åstadkomma med detta gagnlösa och
Page 44 and 45: på stenarna i sin kvarn vid forsen
Page 46 and 47: Gravarna Bland de tidiga Spaffordit
Page 48 and 49: lämningarna. De turkiska domstolar
Page 50 and 51: väcka den oåterkalleliga eden. At
Page 52 and 53: Skolan Kolonins ursprungliga tillfl
Page 54 and 55:
som drogs fram och tillbaka över v
Page 56 and 57:
tempelområdet och Omarmoskén, Dav
Page 58 and 59:
ett mörkrum. Man hoppades på en m
Page 60 and 61:
del av den europeiska befolkningen.
Page 62 and 63:
Och den fotografiska avdelningen va
Page 64 and 65:
skickade det vidare till sin granne
Page 66 and 67:
en stenvält och öste upp den olji
Page 68 and 69:
itar och användes till tak och vä
Page 70 and 71:
en av Jerusalems fyra kullar, men d
Page 72 and 73:
Pilgrimerna 1 relativt begränsad o
Page 74 and 75:
Det var bara en liten by med höga
Page 76 and 77:
Turisternas korståg Under tidens l
Page 78 and 79:
han var ute var jag ansvarig tills
Page 80 and 81:
verkade henne också — hon först
Page 82 and 83:
Självmordsförsöket Det dröjde i
Page 84 and 85:
åren av obetalt arbete. Det fanns
Page 86 and 87:
Dahlmans hade bara ett barn, en son
Page 88 and 89:
med hjälp av käppar och stenar, s
Page 90 and 91:
läst en bön stack han kniven djup
Page 92 and 93:
Åsnan Under tusentals år var Pale
Page 94 and 95:
försvara sig. Slagen av hårda kä
Page 96 and 97:
Efter 30 år Kolonin hade utvecklat
Page 98 and 99:
Första världskriget Alla i det os
Page 100 and 101:
”sista paret ut”, ”hoppa grod
Page 102 and 103:
dem. På en bestämd dag skulle ock
Page 104 and 105:
modligen för sent att rädda henne
Page 106 and 107:
ner en pennformad hylsa, täckt av
Page 108 and 109:
Terrorn Jamal Pascha hade redan sl
Page 110 and 111:
milj hade bommat för dörrar och f
Page 112 and 113:
delade vi upp oss i medicinska patr
Page 114 and 115:
som än stod i beredskap för oss.
Page 116 and 117:
var full av telefonledningar, som h
Page 118 and 119:
genhet att motta stadens kapitulati
Page 120 and 121:
etalade rundhänt för det som fann
Page 122 and 123:
sättningarna skärptes mellan de f
Page 124 and 125:
Snön hade ännu tunn skare, vilket
Page 126 and 127:
komst”, men betraktade det som in
Page 128 and 129:
Fru Vester hade inte tagit över mo
Page 130 and 131:
tryckte det med orden: ”Jag vägr
Page 132 and 133:
som ett åsknedslag. Affären höll
Page 134 and 135:
git avstånd från Kolonins princip
Page 136 and 137:
oss göra det först, sedan kan vi
Page 138 and 139:
återvända till Jerusalem. Dessuto
Page 140 and 141:
Slutet Vad Vesters än tänkte om d
Page 142 and 143:
skiljedomen var klar kom både majo
Page 144 and 145:
och skjutits ner. Och araberna hade
Page 146 and 147:
under de där första ödesdigra å
Page 148 and 149:
”American Colony” med närmaste
show all

Jerusalemsfararna - Läs en bok

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?