Jerusalemsfararna - Läs en bok

More documents

Recommendations

Info

skrifter och de få böcker hon hade lyckats skaffa i en tid, då det var mycket ont om trycksaker. Overallt hade hon satt upp tidningsurklipp. Syster Joanna flyttade aldrig från sin garderob, hon levde och dog där, kanske därför att hon vägrade flytta eller därför att det inte fanns någon annan vuxen som kunde få plats där. Jag minns hur jag vaknade upp ur den första barndomen i Sverige med dess drömlika minnen, hur jag kände mig död inför det förflutna och törstade efter nya tankar och kunskaper. Det var då jag gick till Syster Joanna. Efter mötena följde jag tätt efter henne genom hennes lilla gröna dörr och in i detta förråd av kunskaper. Hon gav mig ett hemmagjort kuvert, som innehöll något intressant om historia, litteratur, konst eller geografi. Jag gömde det innanför min vida arabiska skjorta och gav mig av, så snart det var tomt i trappan. Det var svårt att hitta ställen. där man kunde läsa i lugn och ro — det var alltid nagon som kom och grälade för att man var lat och kastade bort tiden. Och det var inte lätt att läsa medan man högg ved, skötte vridmaskinen i tvättstugan eller bar vatten till den stora tunnan på hästkärran, men man kunde alltid tänka över det man hade läst tidigare och försöka pränta in det. Det bästa stället för studier var männens dass, som låg ett stycke ner på den norra sluttningen i Kolonins bakgård. Här kunde man fa vara i fred och kvinnorna kom aldrig i närheten. Även om man ibland var utsatt för dragiga vindar underifrån kunde man tillbringa härliga stunder där med böcker och tidskrifter. 52 Bland de böcker Syster Joanna gav mig att läsa var Thackerays ”Fåfängans marknad”, så vitt jag minns den första roman jag sett. Någon korn på mig, då jag läste den, och rapporterade det omedelbart till fru Spafford. Ingenting var ju hemligt i denna församling och ingen kunde kalla ens sin själ för sin egen. Morgonmötena, som kunde räcka en, två eller tre timmar, var inte bara andakter och religionsundervisning utan också ett slags ”husrengöring” ‘‘Han tillbringar sin tid med att läsa Thackeray’’, sa fru Spafford och pekade sitt finger mot mig och allas ögon vändes mot mig. Så vitt jag kan minnas var detta den enda bok i hela mitt liv som jag började läsa och aldrig slutade läsa, inte ens sedan jag hade skaffat ett exemplar och många andra romaner dessutom, som var mycket mera spännande än ”Fafängans marknad”. Andra gånger kunde fru Spaffords dömande finger peka mot en gammal man, som en gang hade fortsatt att ho tillsammans med sin hustru fastän celihat var pabjudet ... mot en gammal harmlös änka, som anklagades för att tycka mer om blommor än om Gud . . . Eller mot en åldring, som troget skött Kolonins finanser ända tills hr Vester kom, och grymt anklagades för att ha grävt ner pengar: det var herr Rudy och förbannelsen drabbade ocksa hans väninna Syster Elisabeth. Fru Spafford riktade sitt dörnande pekfinger mot dem och kallade dem ”Annanias och Sapphira”. Det var år 1916 — jag såg 53
den gamle komma ut från matsalen, där fru Spafford kungjort sitt fatala ‘‘budskap’’, och segna ner efter att ha drabbats av hjärtslag. Jag var den förste som hann fram till hans hjälp, där han lag på en divan. Man hade hittat en gammal målarburk med över 300 turkiska guldpund nergrävd under en vinranka utanför hans dörr. Först sedan Broder William lagts till vila pa Oljeherget och dyningarna efter ‘‘skandalen’’ dott ut kom man att tänka pa att han förmodligen hade gömt undan guldet endast av omtanke om Kolonin — som en reservkassa i en orolig tid, då ingen kunde lita på bankerna och då det var känt att Jamal Pasha hade beordrat att allt guld skulle beslagtas. Men då var det för sent att återkalla domen. Alla dessa ‘‘synder’’, fru Spaffords ‘‘uppenharelser’’.. antecknades i ett slags domedagshok för att upprepas i evig tid. Jag bevittnade hur de äldre, en efter en, förlorade sin livskraft och sin personlighet under denna ständiga själsliga tortyr, då deras påhittade felsteg och outtalade tankar ‘‘avslöjades’’. Jag minns de pinade blickarna från människor som aldrig hade gjort något ont i hela sitt liv, aldrig tänkt en ond tanke. Men Syster Joanna bröt aldrig samman, erkände aldrig, ‘‘avslöjade” aldrig något någonsin. För henne var kunskapen något oåterkalleligt och oavbrutet. Detta — att skaffa mig kunskaper — var också den enda möjligheten för mig att undgå att förlora min identitet i denna självförledda religiösa grupp. som fortsatte att späka sig i den yttersta gränsen av en civilisation, som för länge sedan hade passerat och förkastat alla de begrepp som de ursprungliga grundarna hade baserat sin lära på.
Page 2 and 3: En julidag år 1896 bröt 37 männi
Page 4 and 5: Tillägnas mina föräldrar Erik oc
Page 6 and 7: inte alldeles säker på om det kan
Page 8 and 9: ockar och vävstolar med de urgamla
Page 10 and 11: pen passerade genom fiskmarknaden v
Page 12 and 13: Spafforditerna Natten till den 22 n
Page 14 and 15: och 19 barn. Medelåldern var litet
Page 16 and 17: av en flimrande oljelampa i ställe
Page 18 and 19: korsfararnas tillfälliga ockupatio
Page 20 and 21: poleon. Assyrier, babylonier, syner
Page 22 and 23: ligt torrt med undantag för Siloam
Page 24 and 25: vi levde nästan som en stor familj
Page 26 and 27: livit beskylld för att sova med si
Page 28 and 29: Vid varje morgonandakt läste han d
Page 32 and 33: Våra arabiska vänner Förutom de
Page 34 and 35: nedre delen av Saleem Effendis hus
Page 36 and 37: Då svenskarna hade packat sina äl
Page 38 and 39: och följde fogligt med hem. Prins
Page 40 and 41: sjöfarande filistéer och fenicier
Page 42 and 43: åstadkomma med detta gagnlösa och
Page 44 and 45: på stenarna i sin kvarn vid forsen
Page 46 and 47: Gravarna Bland de tidiga Spaffordit
Page 48 and 49: lämningarna. De turkiska domstolar
Page 50 and 51: väcka den oåterkalleliga eden. At
Page 52 and 53: Skolan Kolonins ursprungliga tillfl
Page 54 and 55: som drogs fram och tillbaka över v
Page 56 and 57: tempelområdet och Omarmoskén, Dav
Page 58 and 59: ett mörkrum. Man hoppades på en m
Page 60 and 61: del av den europeiska befolkningen.
Page 62 and 63: Och den fotografiska avdelningen va
Page 64 and 65: skickade det vidare till sin granne
Page 66 and 67: en stenvält och öste upp den olji
Page 68 and 69: itar och användes till tak och vä
Page 70 and 71: en av Jerusalems fyra kullar, men d
Page 72 and 73: Pilgrimerna 1 relativt begränsad o
Page 74 and 75: Det var bara en liten by med höga
Page 76 and 77: Turisternas korståg Under tidens l
Page 78 and 79: han var ute var jag ansvarig tills
Page 80 and 81:
verkade henne också — hon först
Page 82 and 83:
Självmordsförsöket Det dröjde i
Page 84 and 85:
åren av obetalt arbete. Det fanns
Page 86 and 87:
Dahlmans hade bara ett barn, en son
Page 88 and 89:
med hjälp av käppar och stenar, s
Page 90 and 91:
läst en bön stack han kniven djup
Page 92 and 93:
Åsnan Under tusentals år var Pale
Page 94 and 95:
försvara sig. Slagen av hårda kä
Page 96 and 97:
Efter 30 år Kolonin hade utvecklat
Page 98 and 99:
Första världskriget Alla i det os
Page 100 and 101:
”sista paret ut”, ”hoppa grod
Page 102 and 103:
dem. På en bestämd dag skulle ock
Page 104 and 105:
modligen för sent att rädda henne
Page 106 and 107:
ner en pennformad hylsa, täckt av
Page 108 and 109:
Terrorn Jamal Pascha hade redan sl
Page 110 and 111:
milj hade bommat för dörrar och f
Page 112 and 113:
delade vi upp oss i medicinska patr
Page 114 and 115:
som än stod i beredskap för oss.
Page 116 and 117:
var full av telefonledningar, som h
Page 118 and 119:
genhet att motta stadens kapitulati
Page 120 and 121:
etalade rundhänt för det som fann
Page 122 and 123:
sättningarna skärptes mellan de f
Page 124 and 125:
Snön hade ännu tunn skare, vilket
Page 126 and 127:
komst”, men betraktade det som in
Page 128 and 129:
Fru Vester hade inte tagit över mo
Page 130 and 131:
tryckte det med orden: ”Jag vägr
Page 132 and 133:
som ett åsknedslag. Affären höll
Page 134 and 135:
git avstånd från Kolonins princip
Page 136 and 137:
oss göra det först, sedan kan vi
Page 138 and 139:
återvända till Jerusalem. Dessuto
Page 140 and 141:
Slutet Vad Vesters än tänkte om d
Page 142 and 143:
skiljedomen var klar kom både majo
Page 144 and 145:
och skjutits ner. Och araberna hade
Page 146 and 147:
under de där första ödesdigra å
Page 148 and 149:
”American Colony” med närmaste
show all

Jerusalemsfararna - Läs en bok

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?