Jerusalemsfararna - Läs en bok
Jerusalemsfararna - Läs en bok
Jerusalemsfararna - Läs en bok
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
nedre del<strong>en</strong> av Saleem Eff<strong>en</strong>dis hus och det kallades<br />
”Nummer tre”.<br />
Fadern satt mestadels och rökte sin hookah med <strong>en</strong><br />
jasminblomma i <strong>en</strong>a näsborr<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> Hussein hade trotsat<br />
det turkiska förbudet mot utlandsresor och gav sig<br />
iväg till världsutställning<strong>en</strong> i Chicago 1893. Han återkom<br />
full av <strong>en</strong>tusiasm för det västerländska och särskilt<br />
det amerikanska.<br />
Ismael Bey el-Husseini var <strong>en</strong> av de få araberna på<br />
d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> som hade rätt att bära titeln Bey, eller Bek på<br />
trakt<strong>en</strong>s dialekt, jämförbar med d<strong>en</strong> ärftliga adelstiteln<br />
baronet. Hans tjänster åt Kolonin var ovärderliga. Delvis<br />
tack vare sin bror Shukry Bey i Konstantinopel, gift<br />
med storvisir<strong>en</strong> Kiamel Paschas dotter, hade han blivit<br />
d<strong>en</strong> förste av Jerusalems araber. Ismael Bey talade både<br />
turkiska, arabiska, franska och <strong>en</strong>gelska. Han var ytterligare<br />
<strong>en</strong> av alla dessa kärleksfulla människor som kunde<br />
ge litet glädje och trivsel åt <strong>en</strong> annars så dyster och<br />
självc<strong>en</strong>trerad församling. Min barndoms höjdpunkter<br />
var de fester han inbjöd till på sitt lantställe.<br />
Faidy Eff<strong>en</strong>di Alamy härstammade från <strong>en</strong> marockansk<br />
släkt, m<strong>en</strong> hade gjort Jerusalem till sitt hem och<br />
steg i graderna från <strong>en</strong> mindre tjänst till att bli Jerusalems<br />
borgmästare. Och om någon under det turkiska<br />
väldet blev befordrad på grund av sin ärlighet och värdighet,<br />
så var det Faidy Eff<strong>en</strong>di. Han blev s<strong>en</strong>are<br />
Betlehems guvernör. Som <strong>en</strong> tribut till Kolonin<br />
inackorderade han sina två barn, Musa och Naamati, i<br />
58<br />
Kolonins skola. Musa lärde sig på det sättet tala <strong>en</strong>gelska<br />
perfekt och avlade s<strong>en</strong>are <strong>en</strong> juridisk exam<strong>en</strong> i Cambridge.<br />
Tack vare Faidy Eff<strong>en</strong>dis g<strong>en</strong>erositet kunde<br />
Kolonin använda Alamyfamilj<strong>en</strong>s sommarhus i Sharafat,<br />
vars väldiga heliga ek var ett landmärke som syntes på<br />
långt håll.<br />
D<strong>en</strong> yngre g<strong>en</strong>eration<strong>en</strong> i Kolonin hamnade i d<strong>en</strong> förunderliga<br />
situation<strong>en</strong> att vi hade bättre kontakt och<br />
kände större gem<strong>en</strong>skap med <strong>en</strong> icke medlem, som dessutom<br />
var muslim, än med våra egna kristna ”bröder och<br />
systrar”. Faidy Eff<strong>en</strong>di efterlämnade minnet av <strong>en</strong> far<br />
eller <strong>en</strong> älskad farbror.<br />
1 <strong>en</strong> tid då andra främlingar betraktades med misstänksamhet,<br />
kallades kuffar, otrogna, och öppet förföljdes,<br />
tycktes hela d<strong>en</strong> arabiska befolkning<strong>en</strong> i stad<strong>en</strong> och<br />
de omgivande byarna följa sina ledares exempel och<br />
acceptera oss som vänner. Det hände att de äldre i <strong>en</strong> by<br />
tyst kunde se på, då de yngre kastade st<strong>en</strong> och skrek<br />
efter oss. M<strong>en</strong> bara tills de fick klart för sig att vi var<br />
Mellikan (amerikaner). Då kom i regel <strong>en</strong> ursäkt och ett<br />
erbjudande om ägg, grönsaker, brännved eller något<br />
annat och stämning<strong>en</strong> ändrades med <strong>en</strong>s till vänlighet.<br />
Så snart vi hade talat om vilka vi var kunde vi gå utan<br />
sällskap också i de fattigaste kvarter<strong>en</strong> i Gamla stad<strong>en</strong><br />
eller i närhet<strong>en</strong> av d<strong>en</strong> förbjudna Omarmoskén. D<strong>en</strong><br />
respekt vi visades var också resultatet av d<strong>en</strong> hjälp<br />
Kolonins ”systrar” gav de fattiga och sjuka och d<strong>en</strong> utbildning<br />
som erbjöds de arabiska flickorna. Under <strong>en</strong><br />
59