RECEPT FÖR DOMEDAGEN - Författarhuset

PROLOG del II
I Den Helige Andes arbetsrum
Men den Helige Ande var inte tillfreds. Den ville sova, men
kunde inte. Oro och stress höll Den vaken. Den kände sig
trött och stingslig, oförmögen att se eller höra. Mest av
allt höra. Dövheten fick Anden att missa något viktigt och
när Den förstod vad som inträffat, var det redan för sent.
Den hade tappat bort en själ.
Till en början tog Den inte det hela så allvarligt. Gång
efter annan hände det sig att en själ försvann bortom Andens
blick. Oftast berodde det på ett administrativt misstag
som lätt kunde korrigeras. Det var lätt hänt, administrationen
kring Ledas själar var tung och tidsödande och
även den bäste kunde göra fel.
Men den här själen var och förblev borta. Han var en
pantlånare, en man med ett så enahanda efterliv att ingen
tog någon notis om honom. Varken Anden eller Dess väktare,
lejongula varelser med tusentals ögon, kunde hitta
honom.
Det oroade Anden. Den använde sig av hela sitt omfångsrika
medvetande för att hitta den försvunne. Till sist, bland
all information som, likt tinnitus, brusade i Andens medvetande,
uppmärksammade Den en liten, närmast obefintlig
felaktighet. Felet var så obskyrt att det var lätt att förbigå;
en enda tanke, upprepad gång på gång.
Sex laxar i en laxask. Sex laxar i en laxask. Sex laxar i
en laxask.
13