RECEPT FÖR DOMEDAGEN - Författarhuset

Mormor fnissade. Stackarn. Han blev aldrig sig lik igen ...
Förändringen hon nu såg tycktes vara mer konsekvent.
Husfasaderna var inga kulisser, utan konkret byggda i tegel,
glas och betong. Gatan var av asfalt och asfalt var ett modernt
påfund. Åtminstone som gatubeläggning; förr hade man
hällt det i halsen på folk, inte lagt det på marken!
Infernos rödsolkiga himmel, fläckad av svarta moln, speglade
sig i fönstren och fick dem att glöda rött, utom på gatunivå.
Där var butikernas skyltfönster väl upplysta och
fläckade av reklamlappar. Gatan var lika inbjudande som ett
modernt köpcenter. Den kantades av skarpa gatlyktor, strategiskt
utplacerade papperskorgar, tidningsautomater och
varumaskiner med allt från sexchoklad och fruktjuicen Fler
till klohammare, dildos och vassa tänger. Det låg en tyst dallring
av kommers i luften; skyltfönstren lockade och pockade
på hennes portmonnä och reklamskyltarna gav henne dåligt
samvete. Var hon inte lite för tjock? Nog skulle den där nya
mobiltelefonen göra henne lyckigare, mer framgångsrik och
inne? Den kom ju med polyfona signaler och elva spel, SMS,
MMS och alfabetets alla andra bokstäver i finurliga
förkortningar.
Usch!
Det Inferno hon återkommit till var billigt, fulsnyggt,
taffligt designat och kitschigt. Ondskan fanns inte längre i
mörka rustningar och offentlig tortyr, utan i en känsla av
otillräcklighet. Till och med Mormor kände den; när hon
vände sig om och skickade en mordisk blick mot en reklampelare,
blinkade hon till och jämrade sig tyst. Kvinnan på
reklambilden var smal och mörkhårig, med stora bröst, sugmun
och klädsamma blåtiror.
SKÖNHET ÄR EN ÖVERLEVARE
löd reklamtexten. Tanken som for genom Mormors huvud
skrämde henne:
32