Projektkatalog - Kriminalvården

arbetskamraterna är den största faktorn för trivseln på ett arbete och 76 % uppger att
sammanhållningen inom personalen är stark inom kriminalvårdargruppen.
Många verkar slumpmässigt ha hamnat i yrkesrollen och upplever att lön och
arbetstider inte är vad de önskar. Istället stannar kriminalvårdarna kvar tack vare
gemenskapen med kollegorna och möjligheten att få arbeta med människor.
Forskarna menar att utbildningsnivån i yrkeskåren är relativt hög vilket passar de
skiftande yrkesroller som växer fram inom Kriminalvården idag.
2. Kriminalvårdare – den egna yrkesrollen och dess villkor?
Forskarna har undersökt den dubbla yrkesroll kriminalvårdare har. Å ena sidan
straffa/kontrollera och å andra sidan rehabilitera. Då särskild yrkesutbildning innan
anställning inte krävs, varierar utbildningsbakgrunden och därmed kanske också
synen på yrkesrollen som kriminalvårdare. Forskarna menar att kriminalvårdarna i
allmänhet har en stark vilja att hjälpa människor att rehabiliteras till ett normalt liv
efter verkställighet. Människor med denna vilja är de som sökt/hamnat i yrket.
Denna vilja förstärks och utvecklas efter att kriminalvårdaren kommit in i yrket.
3. Kriminalvårdare – att arbeta med egna och andras känslor
Forskarna tycker sig ha hittat en grundhållning hos kriminalvårdarna som är; artig,
avvaktande och konfliktundvikande. Denna hållning skiljer sig lite åt beroende på
vilken typ av avdelning man arbetar på. På behandlingsavdelningar visar man känslor
lite mer öppet än på andra avdelningar. Kontaktmannaskapet i sig är mer förknippat
med känslopåfrestningar än andra uppgifter hos kriminalvårdarna. Personal med
mest klientkontakt har de minsta möjligheterna att dra sig undan och återhämta sig
emotionellt. Utmattningen hos framför allt kontaktmännen gör att de inte i samma
utsträckning orkar engagera sig känslomässigt och därmed minskar även
kriminalvårdarnas arbetstillfredsställelse. Forskarna menar att vårdare med mest
klientnära arbete borde erbjudas större återhämtningsmöjligheter för att de ska klara
de påfrestningar en engagerad kontaktman ställs inför.
4. Kriminalvårdare – den lokala ledningen och det fjärran huvudkontoret
Då personal tillfrågats om Kriminalvårdens ledning beskrivs oftast den lokala
anstaltsledningen (kriminalvårdschef, kriminalvårdsinspektör). En stor andel av de
tillfrågade, särskilt på öppen anstalt, uttrycker stort förtroende för sina närmaste
chefer. Kriminalvårdarna upplever att det återkommande bytet av ledningspersonal
är ett problem. Det fysiska avståndet mellan kriminalvårdarna och
kriminalvårdsinspektören är för stort på vissa, speciellt större, anstalter och medför
otrygghet. På mindre anstalter sitter de olika arbetsgrupperna nära varandra och
arbetar och äter även tillsammans. Detta skapar större förtroende för den lokala
anstaltsledningen. Endast 39 % av kriminalvårdarna anser att de värdesätts av
arbetsgivaren.
13