Projektkatalog - Kriminalvården

Nr 2007:30 ”Extrovert och introvert våld och
beroende/missbruk samt användandet av alkohol, droger
och AAS hos häktade och misstänkta för våldsbrott”
Ansvarig: Professor Ingemar Thiblin, institutionen för kirurgiska vetenskaper, Uppsala
universitet.
Genomförande: Samarbete mellan Kriminalvården och Uppsala universitet.
Sammanfattning av projektet och dess syfte
Det är känt att en stark koppling mellan missbruk och våldsbrottslighet föreligger.
Mycket talar även för att påverkan av psykoaktiva substanser kan leda till
våldshandlingar hos personer som inte har någon direkt missbruksproblematik,
åtminstone tycks detta gälla för alkohol. Beträffande dödligt våld har alkohol sedan
länge ansetts spela en framträdande roll.
Forskarens hypotes är att förändrade drogvanor hos personer med någon slags
predisposition för missbruk och våldsamt beteende är en bidragande faktor för en
ökning av allvarligt våld.
Studiens syfte är att beskriva missbruk/beroende och användandet av legala och illegala
droger och suicidalt beteende hos häktade misstänkta och/eller dömda för olika brott.
Dessutom avses att närmare undersöka ett eventuellt samband mellan användandet av
AAS (anabola androgena steroider), bensodiazepiner och våldsbrott samt suicidalt
beteende.
Relevans för Kriminalvården
Detta är en relevant studie för inriktningen av Kriminalvårdens arbete med att bekämpa
drogberoende och droganvändning. Resultatet kan hjälpa Kriminalvården att bestämma
innehållet i påverkansprogram men även att lättare matcha klienter till rätt
programverksamhet. Relevant för samhället i stort för att bedöma nyttan med att
motverka användning av AAS och bensodiazepiner.
Projektets resultat
Då projektet är uppdelat i flera delar beräknas projektet slutrapporteras i och med
slutrapport i pågående projektet 2009:104. Således kan detta endast ses som ett
delresultat.
Av studiedeltagarna uppgav 26 procent att de någon gång använt AAS. Bland män var
andelen 28 procent och bland kvinnor 5 procent. De som rapporterat erfarenhet av att
använda AAS var i en signifikant högre grad än icke-användarna häktade för våldsbrott.
Däremot fanns inget samband mellan våldsbrott och närheten i tid till det senaste
intaget av AAS. Det senare menar författarna är förvånande, och något som avfärdar
AAS som en akut trigger för våldshandlingar. Författarna anger två tänkbara
förklaringar till detta resultat; 1) AAS är mer förekommande hos personer med riskfyllt
beteende och problem med impulskontroll. 2) AAS ger kvarstående neurala
förändringar som i sin tur sänker tröskeln för till exempel alkoholpåverkan och därmed
verkar som en trigger för våldsbrott.
41