Nacksta - Sundsvall

Av allt att döma framfördes under planeringen och projekteringen av Nack-
sta inga uttalade synpunkter eller diskussioner kring någon form av brotts-
förhindrande utformning av Nackstas arkitektur eller utemiljö varken från
politiker, kommunala tjänstemän, byggherrar eller arkitekter. Eller som Lars
Rimfors, tidigare stadsbyggnadschef i Sundsvalls kommun säger; ”På 1960-
talet förekom ingen sådan debatt i byggbranschen eller bland arkitekter i landet.
Arkitektur och byggande formades av det fredliga efterkrigssverige som fortfarande
präglades av folkhemstanken, låg kriminalitet och kärnfamiljen.”
Till Nackstas boendemässiga fördelar bidrog dock att stadsdelen byggdes i
direkt anslutning till Sundsvalls västra stadsområden utan att bli en fristående
satellitstadsdel. Detta gör att Nacksta uppfattades som en naturlig utbygg-
nadsetapp av västra Sundsvall.
Miljonprogrammet och därmed Nacksta skulle efter färdigställandet komma
att lida under fl era negativa faktorer som delvis inte kunde förutses vid plane-
ringen. De boende stannade inte kvar särskilt länge i området eftersom den
ökade levnadsstandarden på 70-talet gjorde det möjligt för barnfamiljerna
att fl ytta till radhus eller villa och byggbranschen prioriterade efterhand ett
ökat byggande av småhus. När högkonjunkturen på 60-talet avlöstes av en
lågkonjunktur under oljekrisens 70-tal blev efterfrågan på lägenheter också
mindre. Befolkningsprognosen för Nacksta var även alltför optimistisk. Man
hade byggt för mycket. Betongindustrin och miljonprogrammet hade rullat
på av sig själv!
En stor omfl yttning av hyresgäster, en bostadsmiljö som byggdes efter de
bästa föresatser men i vissa delar inbjöd till brott, dräneringen i området av
de så kallade kärnfamiljerna och en ökad koncentration av ensamstående, so-
cialt resurssvaga och även kriminella och missbrukare blev därför en ohållbar
ekvation som öppnade för en olycklig spiral av ökad kriminalitet och sociala
konfl ikter i området under de påföjande 20 åren.
73