Boken till mannen - MSD

20
Chansen att det ska
lyckas är stor.
”Orkar verkligen Eva träffa mig och min höggravida mage?”
Den omtänksamma frågan tycker jag illustrerar att vi fortfarande
lever i ett samhälle som är starkt påverkat av de traditionella könsrollerna.
De flesta utgår alldeles automatiskt från att det är tuffare för
kvinnan än för mannen. Jag är ju faktiskt lika ickegravid som Eva.
För övrigt har omgivningens reaktioner varit skiftande, men nästan
alla har omedelbart märkt att det inte är nödvändigt att trippa på tå.
Å andra sidan är det inte heller så kul att snacka för mycket om problemet
eftersom det lätt blir ganska ensidiga samtal.
Vi har hela tiden framträtt med öppna visir. Vi har kunnat prata
med tiobarnsföräldrar, om det har krävts, om att vi inte kan få barn på
det sätt som naturen önskar. Jag vet att andra par har gjort tvärtom
och inte berättat för någon. Det är två olika sätt att tackla den psykiska
press som ett provrörsförsök innebär. För vår del har det känts naturligt
att prata med människor i vår närhet om hur det är och vad som
händer. I många sammanhang har det underlättat livet eftersom
våra vänner och bekanta har vetat vad vi går igenom.
Det är krävande att göra provrörsförsök. Varken Eva eller jag har
haft kraft eller lust att ställa oss i adoptionskön och gå på kurser och
allt vad det innebär. Om vi mot förmodan tvingas inse att vi inte kan
få biologiska barn, så har vi redan bestämt oss för att adoptera.
Vi är lyckligt lottade.
Även om det inte kommer att fungera, så har jag och Eva ändå fått
en unik chans att bli föräldrar. Vi har tur som lever i en tid där det
omöjliga har blivit möjligt och det är vi otroligt tacksamma för.
Till andra par i samma situation vill jag också säga att utvecklingen
ständigt går framåt. Därför är jag övertygad om att IVF som metod
kommer att bli ännu effektivare i framtiden. Med andra ord finns det
hopp. Att verkligen känna att det faktiskt kan gå vägen och fungera
är väldigt viktigt.
Avslutningsvis kan jag meddela, till den som blev deprimerad å
mina vägnar, att det trots allt blev en ny motorcykel. Jag förverkligade
min dröm om att någon gång i livet få äga en läckert illröd Ducati.
Ett oväntat arv löste problemet så att jag nu kan köra ifatt min ungdom
på två hjul. Eva och jag fortsätter med våra försök att få barn
så att vi i vår tur har ett arv att föra vidare. Jag är helt övertygad om
att vi förr eller senare kommer att lyckas.