här - Sweden Confidential

MALMÖ TINGSRÄTT 

Avdelning 4 

Enhet 47 

1. 

2. 

3. 

4. 

5. 

PARTER (Antal tilltalade: 1) 

Åklagare 

Kammaråklagare Jeanette Sprimont 

Malmö åklagarkammare 

Målsägande 

Sekretess A 

Målsägandebiträde: 

Advokat Elisabeth Ask Lundgren 

Advokat Elisabeth Ask Lundgren AB 

Kalendegatan 18 

211 35 Malmö 

Sekretess B 





211 35 Malmö 

Sekretess C 





211 35 Malmö 

Sekretess D 





211 35 Malmö 

Sekretess E 

DOM Mål nr B 8254-11 

2012-01-25 

meddelad i 

Malmö 

Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid 

Box 265 

Kalendegatan 1 040-35 30 00 040-611 43 10 måndag - fredag 

201 22 Malmö 

E-post: malmo.tingsratt@dom.se 

08:00 - 16:00 

1


Avdelning 4 

Enhet 47 

6. 

7. 

8. 





211 35 Malmö 

Sekretess F 





211 35 Malmö 

Sekretess G 





211 35 Malmö 

Sekretess H 





211 35 Malmö 

Tilltalad 

ANDERS Erik Wairimu Lilja, 910623-2698 

Frihetsberövande: Häktad 

Delsjögatan 26 

217 65 Malmö 

Offentlig försvarare: 

Advokat Mikael Sundman 

Advokatfirman Sven-Eric Ohlsson AB 

Adelgatan 9 

211 22 Malmö 

DOM B 8254-11 

2012-01-25 

2


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOMSLUT 

Påföljd m.m. 

Andra lagrum som åberopas 

29 kap 7 § 1 st brottsbalken 

DOM B 8254-11 

2012-01-25 

Begångna brott Lagrum 

Framkallande av fara för annan 

3 kap 9 § brottsbalken 

Fängelse 8 månader 

Skadestånd 

1. Anders Wairimu Lilja ska utge skadestånd till Sekretess Sekretess A med 15 000 

kr, varav 10 000 kr avser kränkningsersättning och 5 000 kr ersättning för sveda 

och värk, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 31 

december 2009 till dess betalning sker. 

2. Anders Wairimu Lilja ska utge skadestånd till Sekretess Sekretess B med 15 000 kr, 

varav 10 000 kr avser kränkningsersättning och 5 000 kr ersättning för sveda och 

värk, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 31 maj 2011 

till dess betalning sker. 

3. Anders Wairimu Lilja ska utge skadestånd till Sekretess Sekretess C med 20 000 kr, 


värk, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 31 augusti 

2010 till dess betalning sker. 

4. Anders Wairimu Lilja ska utge skadestånd till Sekretess Sekretess D med 35 000 


och värk, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 28 

februari 2011 till dess betalning sker. 

5. Anders Wairimu Lilja ska utge skadestånd till Sekretess Sekretess E med 50 000 kr, 


värk, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 31 

december 2010 till dess betalning sker. 

6. Anders Wairimu Lilja ska utge skadestånd till Sekretess Sekretess F med 15 000 kr, 


värk, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 31 augusti 


7. Anders Wairimu Lilja ska utge skadestånd till Sekretess Sekretess G med 40 000 


och värk, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 30 juni 


8. Anders Wairimu Lilja ska utge skadestånd till Sekretess Sekretess H med 30 000 


och värk, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 30 juni 


3


Avdelning 4 

Enhet 47 

Häktning m.m. 

Häktningsbeslutet hävs. 

DOM B 8254-11 

2012-01-25 

Sekretess 

Sekretessen enligt 35 kap 12 och 13 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) för 

uppgifterna om målsägandenas identitet och personliga förhållanden samt Anders Liljas 

hälsotillstånd ska bestå. 

Brottsofferfond 

Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om 

brottsofferfond. 

Ersättning 

1. Mikael Sundman tillerkänns ersättning av allmänna medel med 256 506 kr. Av 

beloppet avser 174 725 kr arbete, 25 415 kr tidsspillan, 5 065 kr utlägg och 51 301 

kr mervärdesskatt. 

2. Elisabeth Ask Lundgren tillerkänns ersättning av allmänna medel för arbete som 

målsägandebiträde med 146 986 kr. Av beloppet avser 114 274 kr arbete, 3 315 kr 

tidsspillan och 29 397 kr mervärdesskatt. 

3. Kostnaden för försvararen och målsägandebiträdet ska stanna på staten. 

4


Avdelning 4 

Enhet 47 

YRKANDEN M.M. 

DOM 

2012-01-25 

Åklagarens yrkande och åberopad bevisning, se bilaga 1. 

Enskilda anspråk, se bilaga 2-9. 

B 8254-11 

Avräkningsunderlag, se bilaga 10. Det antecknas att utöver den tid som Anders 

Lilja varit anhållen och häktad har han, till följd av förvaltningsrättens beslut i dom 

den 14 juli 2011, varit tvångsisolerad från den 24 augusti 2011. 

Med hänsyn till målets karaktär, uppgifterna om målsägandenas identitet och per- 

sonliga förhållanden samt uppgifter om Anders Liljas personliga förhållanden har 

huvudförhandlingen till största delen hållits bakom stängda dörrar. Uppgifterna om 

målsägandenas identitet och adresser finns därför i en särskild förteckning, som är 

sekretessbelagd, se bilaga 11. 

DOMSKÄL 

Skuldfrågan 

Anders Liljas inställning till åtalet och de enskilda anspråken 

Anders Lilja har bestritt ansvar för brott. Han har erkänt att han haft samlag med två 

av målsägandena (E och G) men gjort gällande dels att det varit fråga om skyddade 

samlag, dels att han i förväg informerade E och G om sin sjukdom. Han har därför 

haft Es och Gs samtycke. Till det kommer att smittorisken varit mycket låg ef- 

tersom han har haft mycket låga virusnivåer eftersom han har tagit medicin. 

Vad beträffar antalet samlag har Anders Lilja angett att det varit fråga om samman- 

lagt sex samlag med E (tre under hösten 2008 och tre hösten 2010) och ett samlag 

med G före juli 2011. 

Med hänvisning till sin inställning i skuldfrågan har Anders Lilja bestritt de en- 

skilda anspråken. Han har som i och för sig skäliga belopp vitsordat 5 000 kr i er- 

5


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

sättning för sveda och värk för var och en av målsägandena. Vad beträffar ersätt- 

ningen för kränkning har han vitsordat 15 000 kr för var och en av målsägandena C, 

D, E, G och H medan han ifråga om var och en av målsägandena A, B och F vitsor- 

dat 10 000 kr som skälig ersättning. 

Inledning – Anders Liljas kunskaper om HIV 

Anders Lilja är smittad med HIV sedan födseln. Med anledning av det har han haft 

kontinuerlig kontakt med sjukvården, främst infektionskliniken, under större delen 

av sitt liv. Han har själv uppgett att han länge har känt till att HIV kan smitta vid 

sexuella kontakter och att han vid samlag måste använda kondom. Han känner 

också till att han måste informera eventuella sexpartners om sin smitta. 

Leo Flamholc har under många år varit Anders Liljas behandlande läkare. Lena 

Hansson är kurator på infektionskliniken och har även hon haft fortlöpande kontakt 

med Anders Lilja under flera års tid. De har bägge berättat om den information som 

Anders Lilja har fått både om HIV och om de skyldigheter att informera och skydda 

sig själv och andra. Leo Flamholc har berättat att han och Anders Lilja talade om 

detta redan när Anders Lilja var i tioårsåldern och att han särskilt noterade att An- 

ders Lilja redan då var påfallande intresserad av och väl kände till hur HIV smittar 

och vad som i övrigt gäller. 

Sammantaget står det alltså helt klart att Anders Lilja både nu och sedan åtskilliga 

år tillbaka väl känner till att HIV kan överföras genom sexuella kontakter samt att 

han är skyldig att både informera eventuella sexpartners om sin smitta och att an- 

vända kondom om han har samlag. 

Förutom sin sjukdom har Anders Lilja haft sociala problem som har gjort att han 

under stora delar av sin uppväxt vistats i familjehem, på behandlingshem eller andra 

institutioner. Både han själv och Leo Flamholc har beskrivit att Anders Lilja peri- 

odvis avvikit från de platser där han vistats och att han ofta uteblivit från inbokade 

6


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

besök hos Leo Flamholc. Leo Flamholc och Lena Hansson har uppgett att de känt 

oro med anledning av Anders Liljas HIV-smitta eftersom de befarade att Anders 

Lilja inte hade tillräckligt med bromsmedicin och att han inte skötte sin medicine- 

ring. De har också befarat att han inte heller följde föreskrifterna om information 

och skydd. Detta uttrycks även i ett flertal journalanteckningar rörande Anders 

Lilja. 

Förekomsten av sexuella kontakter mellan Anders Lilja och målsägandena 

Nästa fråga är om och i vilken utsträckning det har förekommit sexuella kontakter i 

form av samlag mellan Anders Lilja och de åtta målsägandena. Om så har skett är 

följande fråga om Anders Lilja använt kondom vid samlagen och om han i förväg 

informerat den eller de aktuella målsägandena om att han är HIV-smittad. De här 

frågorna kommer att prövas för var och en av de åtta målsägandena. 

Allmänna synpunkter på Anders Liljas respektive målsägandenas uppgifter 

Som framgått har Anders Lilja förnekat all förekomst av sexuella kontakter med sex 

av målsägandena. Beträffande två av dem (E och G) har han sagt att det har före- 

kommit samlag men att det endast varit fråga om ett fåtal tillfällen och att han dels 

använt kondom vid samtliga tillfällen, dels i förväg, inför varje samlag informerat E 

och G om sin HIV-smitta. Anders Liljas uppgifter får inte stöd av vad någon annan 

som hörts i målet har sagt. De är också motsägelsefulla i flera avseenden. Exempel- 

vis har han sagt att han sammanlagt haft samlag ca åtta-nio gånger med fyra-fem 

tjejer. Med tanke på att han berättat att han haft samlag sex gånger med E och en 

gång med G är det inte förenligt med hans egna uppgifter. Han har också själv sagt 

att det inte kan stämma utan att det måste vara fler tillfällen. Anders Lilja har vidare 

sagt att han alltid har kondomer med sig och att han får dem från infektionskliniken 

när han är där och hämtar medicin. Trots det har ingen av målsägandena, utom G 

vid ett tillfälle, sett eller hört att hade kondomer med sig. Ännu mindre att han 

skulle ha velat använda dem. 

7


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

Ytterligare oriktigheter är att Anders Lilja har förnekat kännedom om både B och F 

trots att dessa bägge finns inlagda som kontakter på SIM-kort till mobiltelefoner 

som Anders Lilja disponerade och att de lämnat uppgifter om lägenheter där Anders 

Liljas mamma respektive bror bor som de knappast känt till om de inte hade varit 

där. Det finns också foton som motsäger Anders Liljas uppgifter, se redovisningen 

nedan. 

De åtta målsägandena känner inte varandra sedan tidigare. De har alla berättat om 

hur de fick kännedom om att det fanns en risk för att de hade smittats av HIV. 

Några av dem har kontaktats av infektionskliniken i Malmö, en av dem identifiera- 

des via en polisanmälan om en annan sak medan de övriga har fått kännedom om 

saken via kontakter och på andra sätt. 

Alla har beskrivit Anders Lilja på ett likartat sätt som snäll, omtänksam och lätt att 

prata med. Flera av dem har känt Anders Lilja i flera år medan han för A, B och F 

var en tillfällig bekantskap. De har alla tyckt om honom. 

Gemensamt för dem alla är deras beskrivningar av den chock de fick när de fick 

veta om detta. Det finns också stora likheter mellan deras beskrivningar av vad de 

tänkte; den oro och ångest som de kände inför smittan och hur den kunde påverka 

deras framtid. Alla utom en av dem var mycket angelägna att omedelbart testa sig. 

För vissa kom beskedet om att de inte hade smittats redan samma dag som de läm- 

nade blodprov medan andra tvingades lämna prov två eller tre gånger innan de 

kunde få definitivt besked om att de inte var HIV-smittade. Alla åtta har beskrivit 

den lättnad som de kände när de fick provresultaten men de har spontant berättat att 

oron och tankarna om vad de hade utsatts för har funnits kvar under lång tid däref- 

ter. 

8


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

Målsägandens redogörelser för sina kontakter med Anders Lilja får dessutom i flera 

fall stöd av de uppgifter som Anders Liljas kompisar Ahmad Hamdan och Joakim 

Brandin har lämnat om Anders Lilja och hans kontakter. 

Mot Anders Liljas uppgift om att han berättat för flera av målsägandena att han är 

HIV-smittad talar även uppgifterna från E, D och H om att de hade hört rykten om 

att så var fallet men när de frågade Anders Lilja om detta sa han att det var falska 

rykten som hade spritts ut. På ett liknande sätt har han berättat för B om att han re- 

gelbundet testar sig varje månad eftersom han är så orolig för könssjukdomar men 

att han inte heller då nämnt någonting om sin egen smitta. Till det kommer redogö- 

relserna från Leo Flamholc och Lena Hansson och de tillhörande journalanteck- 

ningarna som entydigt visar hur svårt Anders Lilja har upplevt att det är att berätta 

och där frågan om hur Anders Lilja skulle få hjälp för att kunna informera andra har 

varit på tal. För samma slutsats talar den omständigheten att inte heller någon av 

Anders Liljas nära vänner kände till hans smitta. Dessa uppgifter visar entydigt att 

Anders Lilja inte alls nämnt något om sin HIV-smitta för någon. Någon närmare 

utredning om vilka som faktiskt känt till den har inte förebringats. Och det är därför 

inte känt för tingsrätten hur stor den kretsen är. 

Som inledning till redovisningen av Anders Liljas relation till respektive målsä- 

gande vill tingsrätten sammanfattningsvis framhålla att de uppgifter som målsägan- 

dena har lämnat och de sätt de har berättat på ger på ett påtagligt sätt stöd för den 

redogörelse som var och en av dem har lämnat. De har visserligen berättat på väl- 

digt olika sätt men vars och ens uppgifter har varit sammanhängande och konkreta 

med stark personlig prägel. De har också utmärkts av en kluvenhet till Anders Lilja 

beroende på att deras ursprungligen mycket positiva syn på honom förändrades så 

radikalt när de fick kännedom om hans smitta. Tillsammans motsäger de starkt An- 

ders Liljas version av vad som förekommit och de utgör tillsammans ett starkt stöd 

för de delar är gärningspåståendet som rör dem var och en. 

9


Avdelning 4 

Enhet 47 

Anders Lilja och målsägande E 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

Anders Lilja och E har berättat att de har varit tillsammans i två omgångar; hösten 

2008 och hösten 2010. Det har bekräftats av Es mamma. Lena Hansson och Leo 

Flamholc har sagt att Anders Lilja under hösten 2008 nämnde att han hade en flick- 

vän och att han våndades för att berätta för henne att han är HIV-smittad. De pra- 

tade därför på nytt med Anders Lilja om hans skyldighet att berätta om sin smitta 

för flickvännen och att han måste använda kondom vid samlag. Anders Lilja sva- 

rade att det inte hade förekommit några samlag. När det sedan blev aktuellt att han 

och E skulle komma tillsammans till Lena Hansson ställde Anders Lilja in mötet 

och sa att han och flickvännen inte var tillsammans längre. Varken Leo Flamholc 

eller Lena Hansson fick därför veta vem flickvännen var. När samma sak på nytt 

aktualiserades hösten 2010 fick kliniken kännedom om Es identitet och, efter sam- 

råd med smittskyddsläkaren, kallades hon till provtagning den 9 december. 

E och Anders Lilja har, med några skillnader, beskrivit sitt förhållande på ganska 

likartat sätt. E har sagt att de träffades flera gånger per vecka och att det var särskilt 

intensivt under ca en och en halv månad hösten 2010 då Anders Lilja hade en egen 

lägenhet i Malmö. När han vistades på behandlingshem träffades de bara de helger 

som han hade permission. Det kunde bli en-två gånger per månad. Enligt E hade de 

samlag nästan varje gång de träffades. Hon har uppskattat att det rörde sig om 30-60 

samlag under de båda perioderna. Anders Lilja har i huvudsak bekräftat Es uppgif- 

ter men sagt att de inte alls hade samlag så ofta utan att det endast rörde sig tre till- 

fällen under respektive period. 

Trots att E ofta sov över i Anders Liljas lägenhet och att han ibland sov över hos 

henne så har E sagt att hon aldrig såg honom ta någon medicin eller ha medicin 

hemma. Hon har träffat Anders Liljas mamma men inte heller hon berättade något 

om att Anders Lilja är HIV-smittad. Det kom därför som en chock när hon blev 

kallat till provtagning. 

10


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

Vid en jämförelse mellan Es och Anders Liljas redogörelser för sitt förhållande kan 

tingsrätten konstatera att Es uppgifter är avsevärt mer sammanhängande och preci- 

serade. Förutom att den beskrivning som hon har gett av Anders Lilja stämmer 

mycket väl överens med vad de övriga målsägandena har berättat så får hennes 

uppgifter stöd av Joakim Brandins redogörelse för vad han känner till om förhållan- 

det mellan E och Anders Lilja. Es redogörelse stöds också av hennes mammas upp- 

gifter och dagboksanteckningar. Tingsrätten sätter därför tilltro till Es uppgifter och 

finner att det är utrett att E och Anders Lilja har haft ett stort antal oskyddade sam- 

lag – i vart fall 30 stycken – och att Anders Lilja inte informerade E om att han är 

HIV-smittad förrän E hade fått en kallelse för provtagning. E har nämligen berättat 

om att hon i början december 2010 fick ett brev från infektionskliniken där hon 

uppmanades att lämna prov eftersom det hade framkommit att det fanns risk för att 

hon var HIV-smittad. Hon ringde till Anders Lilja samma dag och frågade honom 

om detta. Han berättade då att han är HIV-smittad. 

Es uppgifter får stöd av vad hennes mamma har berättat och skrivit i sina dagboks- 

anteckningar. De får också stöd av Lena Hanssons och smittskyddsläkaren Per Hag- 

stams uppgifter om hur chockad och ledsen E var som reaktion på kallelsen och 

provtagningen. Det gör att det helt kan uteslutas att E visste någonting om Anders 

Liljas smitta innan hon fick brevet från infektionskliniken där hon kallades till prov- 

tagning. Det finns därför inga tvivel om att E inte kände till att Anders Lilja var 

HIV-smittad när de hade samlag. Tingsrätten sätter också tilltro till Es uppgift om 

att E inte använde kondom vid deras samlag. Denna del av åtalet är därmed styrkt. 

E har berättat om den chock hon upplevde när hon fick kallelsen till provtagning 

och att hon fortfarande mår väldigt dåligt och har förlorat tilliten till andra männi- 

skor. 

11


Avdelning 4 

Enhet 47 

Anders Lilja och målsägande A 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

Anders Lilja och målsägande A har, enligt A, bara träffats vid ett tillfälle. Det var 

sommaren 2009 i Eslöv. Anders Liljas kompis Ahmad Hamdan har bekräftat att han 

kände A sedan tidigare och att de möttes när han kom gående tillsammans med An- 

ders Lilja i Eslöv. Anders Lilja har under större delen av utredningstiden inte haft 

något minne av A eller att de skulle ha mötts men han har vid huvudförhandlingen 

känt igen henne och sagt att det stämmer att de möttes på gatan, hälsade på varandra 

men sedan skildes åt. A och Ahmad Hamdan har dock berättat att de tillsammans 

med Anders Lilja gick till Ahmad Hamdans lägenhet och de har beskrivit att A och 

Anders Lilja hade samlag där. Enligt A använde Anders Lilja inte kondom och han 

sa ingenting om att han är HIV-smittad. 

Utöver detta har As kompis Johanna Kutlesovska sagt att hon känner både A, An- 

ders Lilja och Ahmad Hamdan och att A har berättat för henne att hon har haft sam- 

lag med Anders Lilja. När hon fick veta att Anders Lilja är HIV-smittad kontaktade 

hon därför A för att berätta om detta. 

Med stöd av dessa uppgifter anser tingsrätten att det är klarlagt att A och Anders 

Lilja hade samlag vid ett tillfälle hade ett eller två samlag samt att Anders Lilja var- 

ken använde kondom eller informerade om sin smitta. Åtalet är därmed styrkt i 

denna del. 

A har berättat att en kompis till henne frågade om hon hade haft sex med Anders 

Lilja och det var då hon fick veta att Anders Lilja är HIV-smittad. Detta var den 25 

augusti 2011, dagen efter att tv-programmet Efterlyst hade tagit upp saken. A be- 

fann sig då i Stockholm. Hon blev chockad och visste inte vad hon skulle ta sig till. 

Hon hade ingen att prata med men åkte tillbaka till Skåne och gick direkt och tes- 

tade sig. Även om provet var negativt mådde hon väldigt dåligt efteråt och kämpar 

fortfarande för att komma över det som skett. 

12


Avdelning 4 

Enhet 47 

Anders Lilja och målsägande C 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

C har berättat att hon lärde känna Anders Lilja genom Ahmad Hamdan. Vid ett till- 

fälle sommaren 2010 mötte hon och Jelena Milosevic Anders Lilja och Ahmad 

Hamdan i Västra hamnen. De gick sedan till ett hotell vid Möllevångstorget där 

Ahmad Hamdan bodde då. Ingenting sexuellt hände då men hon och Anders Lilja 

träffades igen några veckor senare i Ahmad Hamdans rum och då hade de samlag 

första gången. Ahmad Hamdan var närvarande i rummet, vilket han har bekräftat. 

C har berättat om flera tillfällen då hon och Anders Lilja träffades och att de vid två 

av dessa hade samlag. Det ena var i ett hus vid Håkanstorp nära en kyrkogård och 

det andra var i Anders Liljas mammas lägenhet. C har också ritat en skiss över An- 

ders Liljas mammas lägenhet som stämmer väl överens med hur lägenheten ser ut. 

Hon har berättat att hon har varit i lägenheten två gånger och att hon har träffat An- 

ders Liljas mamma. 

Anders Lilja har bekräftat att han känner C men att de aldrig har haft sex med 

varandra och att hon inte varit hemma hos hans mamma. Tingsrätten anser att Cs 

uppgifter i sig är avsevärt mer trovärdiga än Anders Liljas. Dessutom får Cs redogö- 

relse stöd av att hennes väninna Jelena Milosevic har uppgett om att C berättade för 

henne att hon och Anders Lilja hade haft sex i Ahmad Hamdans rum när Ahmad 

Hamdan var där. Som redan nämnts har också Ahmad Hamdan berättat att C och 

Anders Lilja hade samlag i hans rum. Med stöd av denna utredning och Cs uppgif- 

ter om att de tre samlagen alla var oskyddade och att Anders Lilja inte berättade att 

han är HIV-smittad anser tingsrätten att åtalet är styrkt också i denna del. 

Även C har berättat om hur chockad hon blev när hon fick samtal från polisen och 

blev uppmanad att HIV-testa sig. Hon har beskrivit hur dåligt hon mådde efteråt, 

även sedan hon fått besked om att hon inte är smittad. Samtidigt tycker hon synd 

om Anders Lilja och har tänkt mycket på det som skett. 

13


Avdelning 4 

Enhet 47 

Anders Lilja och målsägande G 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

Både målsäganden G och Anders Lilja har berättat att de hade en relation och att det 

förekom samlag mellan dem. Anders Lilja har sagt att det endast skedde vid ett till- 

fälle och att han då använde kondom och informerade G om sin smitta. Anders Lil- 

jas uppgifter motsägs helt av vad G har berättat. Hon har sagt att de träffades i no- 

vember-december 2010 och att de sedan inledde en relation där de träffades flera 

gånger per vecka. Första gången de träffades hade de inte samlag men därefter hade 

de samlag i genomsnitt varannan gång de sågs. I januari åkte G iväg i några veckor 

och hon misstänkte att Anders Lilja var tillsammans med en annan tjej. Efter ytter- 

ligare några veckor hörde han av sig på nytt och de återupptog sin relation under 

våren. Vid det första tillfället efter uppehållet har G berättat att hon bad Anders 

Lilja använda kondom eftersom hon var orolig för om han hade haft sex med någon 

annan under den tid de inte hade setts. Efteråt hittade hon en oanvänd kondom på 

golvet. Inte heller vid något av de andra tillfällena som de hade samlag använde 

Anders Lilja kondom. Han sa inte heller någonting om sin smitta. G har uppskattat 

att hon och Anders Lilja hade samlag ca 10-15 gånger. 

Liksom beträffande de övriga målsägandena är Gs redogörelse avsevärt mer sam- 

manhängande, fyllig och trovärdig än Anders Liljas torftiga beskrivning av sin re- 

lation till G. Till det kommer att Gs uppgifter får stöd av vad hennes väninna, Karo- 

lina Hoti har berättat. Karolina Hoti har sagt att hon och G har en nära kontakt och 

att de talade en hel del om Gs relation till Anders Lilja; inte minst med tanke på att 

Anders Lilja är flera år yngre än G och att de brukade skämta om det. G berättade i 

samband med det för Karolina Hoti om i vart fall tre tillfällen då hon och Anders 

Lilja hade haft samlag. Karolina Hoti uppfattade inte att det var de enda tillfällena 

som det hade hänt. Till det kommer att Anders Liljas kompis Joakim Brandin har 

uppgett att Anders Lilja berättade för honom att han träffade en tjej som hette G och 

att de hade haft sex. 

14


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

Tingsrätten sätter tilltro till denna utredning och anser att det är styrkt att G och An- 

ders Lilja haft oskyddade samlag och att det var i den omfattning som G har berät- 

tat, vid 10-15 tillfällen under den angivna perioden och att Anders Lilja inte infor- 

merade om sin HIV-smitta. 

G har beskrivit att hon blev kontaktad av infektionskliniken och uppmanad att testa 

sig för HIV. Hon hade då precis kommit till Norge för att arbeta och hade ingen 

som hon kunde söka stöd hos. Hon lämnade ett prov i Norge och gjorde sedan ytter- 

ligare två tester i Sverige. Även G har beskrivit hur hon har svårt att lita på andra 

människor och att hon känner sig värdelös och har svårt för närhet. 

Anders Lilja och målsägande D 

Målsägande D och Anders Lilja har båda sagt att de var goda vänner sedan flera år 

tillbaka. D har beskrivit Anders Lilja som sin bästa killkompis. Hon har även berät- 

tat att i januari-februari 2011 förändrades deras relation och de hade sex med 

varandra vid några tillfällen. Det hade inte förekommit tidigare. Anders Lilja har 

helt förnekat att han och D skulle haft samlag med varandra. D har dock kunnat 

redogöra för omständigheterna kring samlagen. Hon har t.ex. berättat att det första 

tillfället var i Anders Liljas mammas lägenhet och att det sammanlagt var fråga om 

sju-nio samlag under den tid som de var ihop. Inte vid något av samlagen använde 

Anders Lilja kondom och trots att de kände varandra så väl så hade han aldrig berät- 

tat för D att han är HIV-smittad. 

Ds uppgifter om att hon och Anders Lilja hade samlag får stöd av hennes kompis 

Sandra Jeppssons uppgifter om att D vintern 2011 berättade för henne att hon och 

Anders Lilja hade haft sex och att det aldrig hade skett tidigare. Det har också åbe- 

ropats ett foto som visar när D och Anders Lilja kysser varandra. Det ger stöd åt Ds 

beskrivning av att hennes och Anders Liljas vänskap övergick till en kärleksrelat- 

ion. För det talar också uppgiften om att Anders Lilja vid den här tiden angav på sin 

facebook-sida att han hade en relation med D. 

15


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

Tingsrätten anser, med stöd av de nu redovisade uppgifterna, att det är styrkt att 

Anders Lilja hade oskyddade samlag med D vid sju-nio tillfällen under januari- 

februari förra året och att han inte informerade henne om sin smitta. 

För D var det kränkningen och sorgen över att Anders Lilja kunde svika henne så 

som var mest påtagligt. De var nära vänner och det gjorde henne särskilt ledsen. 

Hon var också rädd för hur hennes liv skulle gestalta sig om hon var smittad. Sam- 

tidigt hade även D kluvna känslor inför Anders Lilja och tycker synd om honom. 

Anders Lilja och målsägande B 

Målsägande B och hennes syster har båda berättat att B och Anders Lilja träffades 

på en restaurang där Bs syster arbetar. Det får också stöd av de foton som tagits i 

restaurangen på B, Anders Lilja och Anders Liljas bror. Till det kommer att B har 

foton på Anders Liljas brors barn i sin mobiltelefon och att hon har berättat att hon 

har besökt broderns lägenhet och även kunnat redogöra för hur den ser ut. Hon har 

satt besöket i samband med att hon skulle se MFF spela match och att Anders Liljas 

bror bor i närheten av stadion, vilket stämmer med det åberopade matchschemat. 

Slutligen finns Bs mobilnummer inlagt på SIM-kortet till Anders Liljas mobiltele- 

fon. 

Sammantaget visar detta att Bs uppgifter om att hon känner Anders Lilja är riktiga 

och att Anders Liljas förnekande av all kännedom om B inte överensstämmer med 

verkligheten. Hans förklaring till hur fotona och att Bs telefonnummer fanns i hans 

mobil är inte trovärdiga och kan lämnas helt utan avseende. Tingsrätten sätter därför 

tilltro till de uppgifter som B har lämnat om sina kontakter med Anders Lilja. Hon 

har berättat att de bytte telefonnummer med varandra efter att ha träffats på restau- 

rangen och att de började umgås. Vid ett tillfälle hade de samlag med varandra. Det 

var när Anders Lilja kom hem till henne i Bunkeflostrand. Anders Lilja använde 

inte kondom och det var inte tal om några sjukdomar eller liknande. Däremot reage- 

16


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

rade B på att Anders Lilja efteråt frågade om hon brukade gå och testa sig. Själv 

berättade Anders Lilja för henne att han brukade testa sig minst en gång per månad 

eftersom han var rädd för könssjukdomar. Det gjorde att B kände sig extra trygg. 

Med stöd av dessa uppgifter är det utrett att Anders Lilja har haft ett oskyddat sam- 

lag med B i maj 2011 och att han inte hade informerat henne om sin HIV-smitta. 

Åtalet är därmed styrkt även i denna del. 

B har berättat att hon fick ett anonymt meddelande på Facebook om att hon skulle 

akta sig för Anders Lilja för att han hade en smittsam sjukdom. Först trodde hon att 

det var ett skämt men hon bestämde sig ändå för att söka på hans namn på Internet 

och fick då kännedom om de misstankar som fanns. Detta var i augusti-september 

förra året. När hon hade sett detta fick hon panik och vände sig direkt till sjukvården 

för provtagning. Hon kunde inte tänka på något annat och ”kände hur hela hennes 

framtid försvann”. Nu r hon tacksam för att hon inte blev smittad och hon försöker 

att inte tänka på vad som kunde ha hänt. 

Anders Lilja och målsägande H 

Både Anders Lilja och målsägande H har berättat att de lärde känna varandra på en 

fest i december 2010 och att de sedan träffats vid olika tillfällen men att detta skett 

sporadiskt eftersom han vistats på olika behandlingshem och hon hade skyddat bo- 

ende under en period. Anders Lilja har hävdat att de aldrig har haft sex med 

varandra. 

H har berättat på ett trovärdigt sätt om hur hon och Anders Lilja började umgås allt 

mer och att de någon gång i maj-juni träffades hemma hos Anders Liljas bror och 

att de då hade samlag två gånger. De fortsatte att träffas och hade samlag en gång 

till i Anders Liljas brors lägenhet. H uppfattade att Anders Lilja och hon höll på att 

bygga upp ett förhållande och hade planer för en framtid tillsammans. Under den 

perioden vistades hon i Småland och hade inte möjlighet att ha kontakt med Anders 

17


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

Lilja på en månad. Det var där som hon fick höra ett rykte om att Anders Lilja var 

HIV-smittad. Hon frågade honom men han sa att det inte stämde. Några dagar se- 

nare fick hon syn på en artikel om Anders Lilja på Internet och då kontaktade hon 

polisen. Hon hade också kontakt med Anders Lilja via sms samma dag som inslaget 

i tv-programmet Efterlyst skulle sändas och han anmälde sig frivilligt. De kontak- 

terna finns sparade och ger stöd åt hennes uppgifter. Hs redogörelse får också stöd 

av skissen och beskrivningen som hon har lämnat av Anders Liljas brors lägenhet 

och av att hennes båda mobilnummer fanns lagrade på Anders Liljas SIM-kort. 

Till detta kommer att Hs syster, Fanny Strömberg har berättat att hon kände till att 

H hade ett förhållande med Anders Lilja, bl.a. eftersom hon hörde vissa samtal mel- 

lan dem när de diskuterade sina framtidsplaner och sitt förhållande. Hon har också 

uppgett att H vid ett tillfälle har berättat för henne att hon och Anders Lilja hade 

haft sex. Fanny Strömberg har också beskrivit Hs starka reaktion när hon fick veta 

att Anders Lilja var HIV-smittad. Bl.a. har hon sagt att H var livrädd eftersom hon 

och Anders Lilja hade haft sex utan att använda skydd. Dessa uppgifter ger ytterli- 

gare stöd åt Hs redogörelse. 

Anders Lilja har lämnat en redogörelse för sin bekantskap med H som i huvudsak 

går ut på att de lärde känna varandra på en fest och att de sedan träffades utomhus 

vid några tillfällen men att de aldrig träffats inomhus. H har aldrig varit hos hans 

bror. Däremot har han och H talat om att hon skulle tatuera honom och i samband 

med det har han berättat att han är HIV-smittad. Någon förklaring till den diskuss- 

ionen har han inte kunnat ge och H har ställt sig helt frågande till detta. Anders 

Lilja har också sagt att han känner en annan tjej med nästan samma namn som H 

och att han har haft sex med henne men inte med H. Vid genomgången av de sms 

som skickats mellan hans och Hs mobiltelefoner har han bekräftat att det är han som 

har skickat de flesta av dem men inte kunnat förklara deras innebörd. 

18


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

Förutom att Anders Liljas redogörelse för sin och Hs relation är både osamman- 

hängande och motsägelsefull är det helt oförenlig med den övriga utredningen rö- 

rande förhållandet mellan H och Anders Lilja. Enligt tingsrättens uppfattning saknar 

den stöd i verkligheten och kan lämnas helt utan avseende. Med stöd av Hs redogö- 

relse och den övriga utredningen, förutom Anders Liljas uppgifter, finner tingsrätten 

att det är utrett att H hade oskyddade samlag med Anders Lilja vid i vart fall två 

tillfällen och att Anders Lilja inte hade informerat om sin HIV-smitta. Även i denna 

del är därför åtalet styrkt. 

H har berättat att hon har känt sig utnyttjad, arg och ledsen och att hennes relation 

till Anders Lilja aldrig hann avslutas. Saken blev värre av att hon tidigare under 

2011 hade utsatts för övergrepp och att Anders Lilja hade stöttat henne efter det. 

Hon fick testa sig vid två tillfällen innan hon fick ett definitivt besked om att hon 

inte är smittad. Hon känd stark rädsla och oro för sin framtid. 

Anders Lilja och målsägande F 

Målsägande F har berättat att hon och Anders Lilja träffades i Folkets park somma- 

ren 2010 och att de då bytte telefonnummer men sedan inte hördes av mer. I somras 

möttes de av en slump igen och de bestämde att mötas. De träffades först i Anders 

Liljas mammas lägenhet och F har beskrivit lägenheten på ett sätt som väl överens- 

stämmer med hur den ser ut. F har också kunnat ge detaljer om Anders Liljas familj 

som visar att Anders Lilja måste ha berättat en del om sig själv. 

F har vidare berättat att eftersom Anders Liljas mamma skulle komma hem fortsatte 

de till Fs lägenhet istället. Där började de ha sex men de avbröt det påbörjade sam- 

laget för att F inte tyckte att det kändes rätt. De fortsatte att träffas och han kom 

hem till henne ytterligare en gång och då genomförde de ett samlag. Vid inget av de 

två tillfällena hade Anders Lilja kondom och han sa ingenting om sin HIV-smitta. 

Efter det träffades de bara några få gånger till men de hade inte sex vid de till- 

19


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

fällena. Däremot möttes de av en tillfällighet i Västra hamnen senare på sommaren 

men då pratade de bara kort med varandra. 

Anders Lilja har sagt att det stämmer att han och F möttes i Folkets park 2010 men 

att han inte minns om de bytte telefonnummer. Det är också riktigt att de möttes i 

Västra hamnen i somras men de sa bara hej när de passerade varandra. 

Fs redogörelse för sin och Anders Liljas relation är avsevärt mer trovärdig än An- 

ders Liljas eftersom den är sammanhängande och innehåller detaljer om Anders 

Liljas fysiska kännetecken som t.ex. bristningar och tatueringar, om hans familje- 

förhållanden och om hans mammas lägenhet som visar att hon har kännedom om 

saken. Till det kommer att Fs uppgifter om telefonkontakt mellan henne och Anders 

Lilja bekräftas av att hennes telefonnummer fanns på ett av Anders Liljas SIM-kort. 

Vidare har Karolina Jonzon lämnat uppgifter om när hon och F mötte Anders Lilja 

och några av hans kompisar i Västra hamnen. Vid mötet kramades F och Anders 

Lilja och de talades vid. Efteråt berättade F för Karolina Jonzon att det var Anders 

Lilja som hon tidigare hade berättat att hon träffat och haft samlag med. Under 

kvällen fick F flera samtal från Anders Lilja och han ville att de skulle träffas. 

Förutom att F är avsevärt mer trovärdig än Anders Lilja gör detta att tingsrätten 

sätter tilltro till vad F har berättat och anser att det är styrkt att Anders Lilja och F 

hade samlag vid två tillfällen sommaren 2011. Anders Lilja använde inte kondom 

och informerade inte F om sin HIV-smitta. 

Precis som övriga målsäganden har F beskrivit sin oro och rädsla innan hon fick 

besked om att hon inte var smittad. När hon först fick ett meddelande om att hon 

kunde vara smittad trodde hon inte på det. Det var inte förrän polisen hörde av sig 

som hon bestämde sig för att testa sig. Efter att ha fått besked han hon försökt för- 

tränga det som skett. 

20


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOM 

2012-01-25 

Sammanfattande synpunkter rörande gärningarna 

B 8254-11 

Som framgått av redovisningen har tingsrätten kommit fram till att Anders Lilja har 

haft samlag med var och en av målsägandena utan att använda kondom och utan att 

informera om att han är HIV-smittad. Åtalet är uppdelat i åtta punkter; en för varje 

målsägande. 

Tingsrätten har bedömt alla målsägandena som mycket trovärdiga i sig. Deras redo- 

görelser får också stöd av annan bevisning i form av t.ex. vittnesförhör med dels 

vänner och närstående till målsägandena, dels vänner till Anders Lilja. I samtliga 

fall förstärker deras uppgifter målsägandenas redogörelser och de motsäger Anders 

Lilja version av vad som skett. Till det kommer annan bevisning som ger ytterligare 

stöd åt målsägandenas uppgifter. Det gäller bl.a. listor som visar att alla målsägande 

utom en funnits inlagda som kontakter på Anders Liljas SIM-kort, sms- 

meddelanden, foton och skisser på lägenheter där anhöriga till Anders Lilja bor och 

som målsägandena sagt att de besökt. 

En annan omständighet som ökar bevisvärdet för målsägandenas redogörelser är 

den samstämmighet som de har ifråga om hur de beskriver Anders Lilja och hans- 

beteende. Det är påfallande hur lika bild målsägandena har av Anders Lilja trots att 

deras relationer och kontakter med honom skiljer sig åt på många sätt. Oberoende 

av varandra har de beskrivit Anders Lilja som en charmig och trevlig person som 

det är lätt att tycka om. De har också beskrivit sin förvåning och närmast chock när 

de fick klart för sig att Anders Lilja är HIV-smittad eftersom de hade svårt att se 

några tecken på detta hos Anders Lilja. Flera av målsägandena har också uttryckt 

sin kluvna inställning till Anders Lilja efter att de fick veta att det fanns risk för att 

han hade smittat dem. 

Som avslutande synpunkt i denna del vill tingsrätten därför framhålla att målsägan- 

denas likartade beskrivningar av Anders Lilja och hans handlingssätt ytterligare 

ökar bevisvärdet av de uppgifter som de var och en har lämnat. 

21


Avdelning 4 

Enhet 47 

Risken för överföring av HIV 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

Anders Lilja har gjort gällande att eftersom hans virusnivåer var så låga och han 

skötte sin medicinering så var risken för att han skulle överföra smitta så liten att 

den var försumbar. Enligt hans uppfattning har det därför inte förelegat någon kon- 

kret fara för att han skulle överföra sin smitta. 

Som behandlande läkare för Anders Lilja har Leo Flamholc fört statistik över nivå- 

erna för Anders Liljas virus respektive hjälparceller. Detta har sammanställts i ett 

diagram. Både Leo Flamholc och professorn Bertil Christensson har uttalat sig om 

diagrammet och bägge har pekat på att under den aktuella perioden (från hösten 

2008 till augusti 2011) har virusnivåerna varierat. De har bägge ansett att detta be- 

ror på att Anders Lilja inte har skött sin medicinering. För den slutsatsen talar även 

uppgifterna i Anders Liljas journaler, som Leo Flamholc har redogjort för särskilt, 

om den oro som Leo Flamholc kände för att Anders Lilja inte tog sina bromsmedi- 

ciner i enlighet med vad han hade ordinerat eftersom han inte kom och hämtade sin 

medicin när han skulle. 

Det ska påpekas att det presenterade diagrammet inte utgör en kurva där virusnivå- 

erna kan avläsas för varje given tidpunkt utan en redovisning av uppmätta virusni- 

våer vid respektive provtillfälle. Bertil Christensson och Leo Flamholc har bägge 

framhållit att den som är smittad inte kan känna till sin virusnivå annat än i efter- 

hand. Om nivåerna ligger kontinuerligt på en låg nivå under en längre tid finns det 

dock fog för att tro att nivåerna varit låga även mellan provtagningstillfällena. Så 

har inte varit fallet ifråga om Anders Lilja. 

Bertil Christensson har redogjort för möjligheterna att överföra HIV-smitta vid sex- 

uella kontakter. Av hans uppgifter framgår bl.a. följande. Även om virusnivån 

skulle vara så låg att den betecknas som omätbar så finns det alltid risk för överfö- 

ring av smitta. Det beror på att virusanlag alltid finns lagrade i kroppen hos den som 

22


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

en gång blivit smittad. Arvsmassan hos ett virus kan därför överföras av den som är 

smittad. Därmed kan också förutsättningarna för utveckling av virus överföras till 

den som t.ex. har samlag med en HIV-smittad person. Det finns nya studier som 

visar att smittrisken kan minimeras. De bygger på kartläggning av heterosexuella 

par som lever i en långvarig relation, som har skött sin medicinering och som an- 

vänt skydd vid samlag. 

Vidare framgår av Bertil Christenssons uppgifter att även om virusnivån är av bety- 

delse är det inte den enda faktorn som avgör om smittan kommer att överföras. 

Mottagligheten för smitta hos partnern är också av stor betydelse, 

Anders Liljas prover visar på variationer i hans virusnivåer. Både Bertil Christens- 

son och Leo Flamholc angett att detta berott på avbrott i medicineringen. Smittris- 

ken därför varierat. Det finns också viss oklarhet kring med vilken frekvens Anders 

Lilja lämnat blodprov. Det finns därför sammantaget inte underlag för att säga att 

Anders Liljas virusnivåer varit mycket låga under någon längre period. Redan av 

den anledningen kan Anders Lilja inte haft kännedom om smittrisken var högre 

eller lägre vid ett visst tillfälle. Han har därför inte någon gång kunnat förlita sig på 

att smittrisken varit låg. 

Bertil Christensson och Leo Flamholc har också förklarat att när en HIV-smittad 

person har inlett behandling med bromsmediciner är den behandlingen livslång. Det 

går inte att göra uppehåll i behandlingen eftersom det då kan uppkomma resistens- 

problem. Leo Flamholc har förklarat att det aldrig har varit aktuellt att göra uppehåll 

i Anders Liljas medicinering. Detta motsäger Anders Liljas uppfattning om att han 

gjorde uppehåll i sin medicinering på Leo Flamholcs inrådan. 

Sammanfattningsvis framgår det alltså av de redovisade uppgifterna att oavsett hur 

låga virusnivåer som Anders Lilja hade vid respektive samlag och oavsett om han 

hade skött sin medicinering så fanns det alltid en konkret risk för att han kunde 

23


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

överföra sin smitta till någon av målsägandena. Anders Liljas virusnivåer varierade 

mellan provtagningstillfällena. Det har framkommit att det bl.a. berodde på att han 

inte hade skött sin medicinering. 

Uppsåtsfrågan och brottsrubriceringen 

Tingsrätten har funnit att utredningen ger fullt stöd åt att Anders Lilja har haft sam- 

lag med var och en av målsägandena A-H i den omfattning som angetts i åtalet. Han 

har inte informerat någon av dem om att han är HIV-smittad och han har inte använt 

kondom vid något av samlagen. Som också framgått har det funnits en risk för att 

Anders Lilja skulle överföra smitta. Anders Lilja har haft god kännedom om sin 

smitta och de risker och förhållningsregler som har varit förknippade med denna. 

Trots det har han inte följt de regler som gällt. 

En fråga som är avgörande för hur hans handlande ska betecknas i straffrättslig me- 

ning är om Anders Lilja handlat med uppsåt eller inte. För ansvar för försök till 

grov misshandel krävs att det är klarlagt att Anders Lilja hade uppsåt att överföra 

smittan. 

Inom straffrätten finns olika former av uppsåt. Direkt uppsåt är den grundläggande 

formen och innebär att gärningsmannen handlar med avsikt att uppnå en viss effekt. 

Utredningen ger, enligt tingsrättens uppfattning, inget stöd för att det var Anders 

Liljas avsikt att överföra sin smitta till någon av målsägandena. 

En annan form av uppsåt är det s.k. likgiltighetsuppsåtet. I korthet innebär det att 

även om det inte kan slås fast att gärningsmannen handlade för att uppnå en viss 

effekt så var hans handlande typiskt sett av så farligt slag att det med stor sannolik- 

het förelåg en risk för att effekten skulle inträda. Om någon exempelvis skjuter en 

annan person mot huvudet eller kroppen eller hugger någon med kniv mot bröstet 

eller mellangärdet är sannolikheten mycket stor för att offret i vart fall blir allvarligt 

skadad. Om gärningsmannen utför en sådan typiskt sett farlig handling antas han 

24


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

eller hon har varit likgiltig till om effekten av handlingen inträder eller ej. I sådana 

situationer föreligger ett likgiltighetsuppsåt. 

Tingsrätten har redan slagit fast att Anders Lilja var väl insatt i de risker som var 

förknippade med hans smitta i samband med samlag. Han visste att han måste an- 

vända kondom och att han måste informera sina partners i förväg. Trots dessa insik- 

ter har han brutit mot detta vid ett mycket stort antal tillfällen. Han har alltså inte 

fäst något större avseende vid sitt handlande. 

Som framgick nyss har det s.k. likgiltighetsuppsåtet hittills främst tillämpats ifråga 

om handlingar där sannolikheten att en viss effekt inträder är mycket stor eller till 

och med oundviklig. På den punkten skiljer sig de handlingar som Anders Lilja har 

gjort sig skyldig till eftersom risken för smittöverföring varit förhållandevis liten. 

Detta framgår redan av den omständigheten att det i målet är klarlagt att Anders 

Lilja har haft ett mycket stort antal oskyddade samlag med åtta olika personer utan 

att någon av dem har blivit smittad. 

Högsta domstolen har i en dom den 6 april 2004 prövat frågan om uppsåt i samband 

med sexuella kontakter mellan en HIV-smittad person och andra. Frågan om uppsåt 

ska bedömas med utgångspunkt i hur gärningsmannen sett på sitt handlande. Enligt 

tingsrättens mening innebär det att förutsättningarna för att tillämpa ett likgiltig- 

hetsuppsåt ifråga om de aktuella gärningarna är avsevärt mindre än vid gärningar av 

det slag som nämndes inledningsvis. För att gärningsmannen ska kunna betraktas 

som likgiltig krävs att han utför en handling trots att han känner till att handlandet 

typiskt sett medför en mycket stor risk för att effekten kommer att inträda. 

Ifråga om Anders Lilja förhåller det sig på motsatt vis. Såvitt utredningen visar 

måste Anders Lilja, med hänsyn till sin kunskap om HIV, ha förstått att det fanns 

risk för att han skulle kunna överföra smittan till någon av målsägandena. Han har 

uppenbarligen inte brytt sig om detta. Samtidigt har han haft fog för att tro att risken 

25


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

var liten, även om den inte var obefintlig. För att kunna säga att Anders Lilja var 

likgiltig krävs, enligt tingsrättens mening, att det med säkerhet kan slås fast att han 

skulle ha handlat som han gjorde – alltså haft oskyddade samlag utan att informera 

respektive målsägande i förväg – även om han förstod att risken för att han skulle 

överföra sin smitta var mycket stor. Detta är i och för sig ett hypotetiskt resonemang 

men varken av Anders Liljas egna uppgifter eller av de uppgifter som Leo Flamholc 

och Lena Hansson har lämnat om sina kontakter med Anders Lilja finns stöd för att 

så skulle ha varit fallet. Flera av målsägandena har också uttryckt att de inte trodde 

att Anders Lilja ville smitta dem. Det gör att tingsrätten inte anser att det finns för- 

utsättningar för att säga att Anders Lilja var likgiltig i fråga om han överförde sin 

smitta till målsägandena. Då det varken förelåg något direkt uppsåt eller likgiltig- 

hetsuppsåt hos Anders Lilja kan gärningarna inte betecknas som försök till grov 

misshandel. 

En alternativ beteckning för de gärningar som Anders Lilja har gjort sig skyldig till 

är brottet framkallande av fara för annan i 3 kap. 9 § brottsbalken. I den straffbe- 

läggs grovt oaktsamma handlingar som innebär att gärningsmannen utsätter någon 

annan för bl.a. allvarlig sjukdom. Som framgått av Bertil Christenssons och Leo 

Flamholc uppgifter är HIV en livslång sjukdom som innebär betydande inskränk- 

ningar i den drabbades livsföring men som kan hållas tillbaka med hjälp av medici- 

nering. Under sådana förhållanden är den som regel inte längre som dödlig, vilket 

var fallet för några decennier sedan. 

HIV har hittills betraktats som en sådan allvarlig sjukdom som avses i bestämmel- 

sen i 3 kap. 9 § brottsbalken. Av de hörda läkarnas uppgifter framgår att detta inte 

förändrats även om studier på senare tid visar att smittrisken under vissa betingelser 

kan minimeras. Tingsrätten bedömer därför att Anders Lilja genom sitt handlande 

har utsatt de åtta målsägandena för fara för allvarlig sjukdom. 

26


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

Den avslutande frågan är om hans handlande varit grovt oaktsamt. I den frågan 

hänvisar tingsrätten till vad som tidigare sagts om att Anders Lilja hade god känne- 

dom om sin HIV-smitta och helt införstådd med de förhållningsregler som gällde 

för honom om han skulle ha samlag. Trots det har han utsatt målsägandena för fara 

för att smittas genom att vid ett mycket stort antal tillfällen ha oskyddade samlag 

utan att i förväg informera om sin smitta. Oavsett Anders Liljas avsikter ifråga om 

smittöverföringen kan hans handlande inte betraktas som annan än grovt oaktsamt. 

Anders Lilja ska därför dömas för framkallande av fara för annan ifråga om vart och 

ett av de tillfällen som han haft samlag med målsägandena under de tider som anges 

i åtalet. 

Påföljd 

Det risktagande som Anders Lilja under flera års tid utsatt andra för vid ett mycket 

stort antal tillfällen är av så allvarligt slag att någon annan påföljd än fängelse inte 

kan bli aktuell. Tingsrätten har, efter samråd med parterna, den 10 januari i år beslu- 

tat att det inte finns behov av att låta Anders Lilja genomgå en rättspsykiatrisk 

undersökning. 

Om Anders Lilja hade varit äldre än 21 år när brotten begicks bedömer tingsrätten 

att straffvärdet för brottsligheten motsvarar fängelse ett år. Anders Lilja var dock 

bara 17 år vid de första samlagen med E och de flesta samlagen skedde innan han 

hade fyllt 20 år. Detta ska beaktas när fängelsestraffets längd bestäms. Med hänsyn 

till det bedömer tingsrätten att Anders Lilja ska dömas till fängelse åtta månader. 

Häktning 

Anders Lilja har varit frihetsberövad sedan den 24 augusti förra året; först som 

tvångsisolerad och sedan som anhållen och häktad. Med tanke på vad som fram- 

kommit om Anders Liljas beteende och att han under flera års tid har haft ett stort 

antal oskyddade samlag med åtskilliga partners finns det en risk för fortsatt brotts- 

lighet. Å andra sidan har stor uppmärksamhet riktats mot honom, både i hans när- 

27


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

mare bekantskaps- och umgängeskrets och i media. Kännedomen om att Anders 

Lilja är HIV-smittad har därmed spridit sig. Det minskar möjligheterna att det som 

skett ska inträffa igen, även om det naturligtvis inte kan uteslutas. Till detta kommer 

Anders Liljas ålder. 

Sammantaget anser tingsrätten att den risk som fortfarande finns för att Anders Lilja 

kommer att begå nya brott av samma slag som de han nu döms för inte står i pro- 

portion till det men som en fortsatt häktning skulle innebära. Häktningsbeslutet ska 

därför hävas. 

Skadestånd 

Med hänvisning till tingsrättens bedömning av skuldfrågan ska Anders Lilja betala 

skadestånd till var och en av målsägandena. Det ska dock framhållas att bedöm- 

ningen av skadeståndsbeloppens storlek kompliceras av att när gärningarna – d.v.s. 

samlagen – skedde var det fråga om ömsesidiga handlingar mellan Anders Lilja och 

respektive målsägande. Vid den tidpunkten förelåg varken någon fysisk eller psy- 

kisk skada eller någon kränkning som målsägandena kunde uppfatta. Det är först 

senare som handlingarna har inneburit skada för målsägandena. Samtidigt utgör just 

Anders Liljas förtigande av sin smitta en del av den skadegörande handlingen. 

Vid ställningstagande till vad som utgör en skälig ersättning för sveda och värk fäs- 

ter tingsrätten inget avseende vid om målsägandena på olika sätt har beskrivit sina 

reaktioner och hur de mått efter att de fick besked om att de eventuellt var smittade 

med HIV. Däremot anser tingsrätten att det finns anledning att se olika på om det 

varit fråga om ett enstaka tillfälle eller en fortlöpande relation. Det är också av be- 

tydelse hur lång tid målsägandena har fått vänta och hur många prover hon har be- 

hövt lämna innan hon fått slutligt besked om att hon inte var smittad. Med hänvis- 

ning till dessa kriterier bedömer tingsrätten att skälig ersättning för sveda och värk 

är 5 000 kr till var och en av målsägande A-D och F samt 10 000 kr till vardera 

målsägande E, G och H. 

28


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

När det gäller kränkningsersättningen påverkas beloppens nivå av att Anders Lilja 

döms för framkallande av fara för annan och inte försök till grov misshandel. På 

motsvarande sätt som ifråga om ersättningen för sveda och värk anser tingsrätten att 

antalet samlag och varaktigheten av Anders Liljas relation med målsäganden har 

betydelse för ersättningens storlek. På grund av det bedömer tingsrätten att skälig 

ersättning för kränkning är 10 000 kr till målsägande A, B och F med beaktande av 

att det varit fråga om enstaka gärningar. När det gäller målsägande C förekom sam- 

lag vid några fler tillfällen och ersättningen bestäms därför skäligen till 15 000 kr. 

Målsägande H hade visserligen ungefär lika många samlag med Anders Lilja som C 

men i hennes fall utnyttjade Anders Lilja att hon befann sig i en särskilt utsatt situ- 

ation på grund av tidigare upplevelser och att den kränkning som hon utsattes för 

därför är något större. Ersättningen till H ska därför bestämmas till 20 000 kr. 

Målsägande D och G hade båda djupare och mer långvariga relationer med Anders 

Lilja, som han missbrukade. Det och att det förekom fler samlag gör att tingsrätten 

anser att 30 000 kr är en skälig kränkningsersättning. Vad slutligen gäller målsä- 

gande E har Anders Lilja haft en relation med henne i två omgångar och det före- 

kom samlag vid avsevärt fler tillfällen än med någon av de övriga målsägandena. På 

grund av det ska E tillerkännas 40 000 kr i kränkningsersättning. 

Sekretess 

Huvudförhandlingen har till allra största del skett bakom stängda dörrar. Enbart 

förhöret med Bertil Christensson och den inledande delen av förhöret med Per Hag- 

stam har skett offentligt eftersom de inte rört uppgifter om vare sig målsägandena 

eller om Anders Liljas hälsotillstånd i sådana avseenden som omfattas av sekretess. 

Med hänsyn till målets karaktär finns det fortfarande behov av sekretess ifråga om 

uppgifterna om målsägandenas identitet och personliga förhållanden samt de ifrå- 

gavarande gärningarna. Det finns också behov av sekretess för uppgifterna om An- 

ders Liljas hälsotillstånd. 

29


Avdelning 4 

Enhet 47 

DOM 

2012-01-25 

B 8254-11 

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 12 (DV 400) 

Överklagande senast den 15 februari 2012. Skrivelsen ställs till Hovrätten över 

Skåne och Blekinge men lämnas in till tingsrätten. 

På rättens vägnar 

Fredrik Forssman 

__________________________________________________________________ 

I avgörandet har deltagit rådmannen Fredrik Forssman samt nämndemännen Thomas 

Lövkvist, Håkon Svenson och Lena Wendt. Enhälligt. 

30

Bilaga 1 


Enhet 47 

INKOM: 2012-01-20 

MÅLNR: B 8254-11 

AKTBIL: 71

Bilaga 2 


Enhet 47 

INKOM: 2011-12-14 

MÅLNR: B 8254-11 

AKTBIL: 56

Bilaga 3 


Enhet 47 

INKOM: 2011-12-14 

MÅLNR: B 8254-11 

AKTBIL: 57

Bilaga 4 


Enhet 47 

INKOM: 2011-12-14 

MÅLNR: B 8254-11 

AKTBIL: 58

Bilaga 5 


Enhet 47 

INKOM: 2011-12-14 

MÅLNR: B 8254-11 

AKTBIL: 59

Bilaga 6 


Enhet 47 

INKOM: 2011-12-14 

MÅLNR: B 8254-11 

AKTBIL: 60

Bilaga 7 


Enhet 47 

INKOM: 2011-12-14 

MÅLNR: B 8254-11 

AKTBIL: 61

Bilaga 8 


Enhet 47 

INKOM: 2011-12-14 

MÅLNR: B 8254-11 

AKTBIL: 62

Bilaga 9 


Enhet 47 

INKOM: 2011-12-14 

MÅLNR: B 8254-11 

AKTBIL: 63

Bilaga 10 


Enhet 47 

INKOM: 2012-01-25 

MÅLNR: B 8254-11 

AKTBIL: 72

DV 400 • 2008-11 • Producerat av Domstolsverket 

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE – DOM I BROTTMÅL 

Den som vill överklaga tingsrättens dom, eller 

ett i domen intaget beslut, ska göra detta skriftligen. 

Skrivelsen ska skickas eller lämnas 

till tingsrätten. Överklagandet prövas av den 

hovrätt som finns angiven i slutet av domen. 

Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten 

inom tre veckor från domens datum. Sista dagen 

för överklagande finns angiven på sista sidan 

i domen. 

Har ena parten överklagat domen i rätt tid, får 

också motparten överklaga domen (s.k. anslutningsöverklagande) 

även om den vanliga 

tiden för överklagande har gått ut. Överklagandet 

ska också i detta fall skickas eller lämnas 

till tingsrätten och det måste ha kommit in 

till tingsrätten inom en vecka från den i domen 

angivna sista dagen för överklagande. Om 

det första överklagandet återkallas eller förfaller 

kan inte heller anslutningsöverklagandet 

prövas. 

Samma regler som för part gäller för den som 

inte är part eller intervenient och som vill 

överklaga ett i domen intaget beslut som angår 

honom eller henne. I fråga om sådant beslut 

finns dock inte någon möjlighet till anslutningsöverklagande. 

För att ett överklagande ska kunna tas upp i 

hovrätten fordras i vissa fall att prövningstillstånd 

meddelas. Hovrätten lämnar prövningstillstånd 

om 

1. det finns anledning att betvivla riktigheten 

av det slut som tingsrätten har 

kommit till, 

www.domstol.se 

Bilaga 12 

Bilaga 

2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas 

går att bedöma riktigheten av det 

slut som tingsrätten har kommit till, 

3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen 

att överklagandet prövas 

av högre rätt, eller 

4. det annars finns synnerliga skäl att 

pröva överklagandet. 

Om prövningstillstånd krävs och sådant inte 

meddelas står tingsrättens avgörande fast. Det 

är därför viktigt att det, i de fall prövningstillstånd 

krävs, klart och tydligt framgår av överklagandet 

till hovrätten varför klaganden anser 

att prövningstillstånd bör meddelas. 

I vilka fall krävs prövningstillstånd? 

Brottmålsdelen 

Det krävs prövningstillstånd för att hovrätten 

ska pröva en tingsrätts dom om den tilltalade 

1. inte dömts till annan påföljd än böter, eller 

2. frikänts från ansvar och brottet inte har mer 

än 6 månaders fängelse i straffskalan. 

Enskilt anspråk (skadeståndstalan) 

För att hovrätten ska pröva en skadeståndstalan 

krävs prövningstillstånd. Från denna regel 

gäller följande undantag: 

Överklagas domen även i brottmålsdelen och 

avser överklagandet frågan om den tilltalade 

ska dömas till ansvar för en gärning krävs inte 

prövningstillstånd för ett till denna gärning 

kopplat enskilt anspråk i de fall

1. det enligt ovanstående regler inte krävs 

prövningstillstånd i brottmålsdelen, eller 

2. prövningstillstånd i brottmålsdelen 

meddelas av hovrätten. 

Beslut i övriga frågor 

Krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen krävs 

även prövningstillstånd vid beslut som endast 

får överklagas i samband med överklagande av 

domen. 

Skrivelsen med överklagande ska innehålla 

uppgifter om 

1. den dom som överklagas med angivande 

av tingsrättens namn samt dag 

och nummer för domen, 

2. parternas namn och hemvist och om 

möjligt deras postadresser, yrken, personnummer 

och telefonnummer, varvid 

parterna benämns klagande respektive 

motpart, 

3. den ändring av tingsrättens dom som 

klaganden vill få till stånd, 

4. grunderna (skälen) för överklagandet 

och i vilket avseende tingsrättens domskäl 

enligt klagandens mening är oriktiga, 

www.domstol.se 

5. de bevis som åberopas och vad som 

ska styrkas med varje bevis, samt 

6. om prövningstillstånd behövs, de omständigheter 

som åberopas till stöd för 

att prövningstillstånd ska meddelas. 

Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska 

ges in samtidigt med överklagandet. Vill klag- 

anden att det ska hållas ett förnyat förhör eller 

en förnyad syn på stället, ska han eller hon 

ange det och skälen till detta. Klaganden ska 

också ange om han eller hon vill att målsäganden 

eller den tilltalade ska infinna sig personligen 

vid huvudförhandlingen i hovrätten. Är 

den tilltalade anhållen eller häktad, ska det anges. 

Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden 

eller hans/hennes ombud. Till överklagandet 

ska bifogas lika många kopior av skrivelsen 

som det finns motparter i målet. Har inte klaganden 

bifogat tillräckligt antal kopior, framställs 

de kopior som behövs på klagandens bekostnad. 

Ytterligare upplysningar lämnas av 

tingsrätten. Adress och telefonnummer finns 

på första sidan av domen. 

Om ni tidigare informerats om att förenklad delgivning 

kan komma att användas med er i målet/ärendet, 

kan sådant delgivningssätt också 

komma att användas med er i högre instanser om 

någon överklagar avgörandet dit.

här - Sweden Confidential

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?